jeeger

Hej jag håller på med att försöka utveckla ett "eget" sound. I stora drag kan man säga att det lutar åt ett lo-fi-sound. Grejen är att jag satt och snokade runt på Thomann och hittade denna förstärkare: http://www.thomann.de/se/kustom_sienna_16.htm Ljudexemplet de har på sången låter ganska likt det jag söker för sång. Det här är tänkt för livebruk kan tilläggas (när jag gör mina demos lägger jag ofta på nån typ av förstärkar-plugin). Om vi nu bortser från det faktum att man i vanliga fall inte har sång genom en förstärkare så undrar jag om det finns nåt smidigare (eller rent av billigare, för den där förstärkaren är ju rätt billig) sätt att få den effekt jag söker. Jag är dålig på att beskriva sånt här men som jag tänker det så söker jag rätt mkt mellanregister (eller det kanske bara är att det är lite diskant) och att det ska va lite, lite "crunch". Jag lägger även på rätt mkt reverb. Det står att förstärkaren har reverb men beroende på om den är bra eller ej kommer jag kanske vilja ha en separat effekt för det istället. Såhär tänker jag mig uppställningen ungefär: mikrofon -> gitarrförstärkaren -> reverb (och/eller delay) -> Ut till mixern. Alltså, finns det något bättre sätt att få ut det här slutresultatet jag vill ha, eller finns det några uppenbara problem som kommer uppstå? Annars kommer jag nog ge det här en chans. 😛

Det enda tipset jag kan komma på är att introt bör hänga ihop OM man inte vill att det ska kännas som något väldigt främmande. Om man har något väldigt kontrasterande som intro blir ju effekten ganska stor när låten väl "börjar". Det kan va bra att skriva introt sist och använda sig av material från själva låten för att bygga upp ett intro som är sammanknutet med resten av låten, t.ex. som stesson påpekade. Men samtidigt kan man ju vilja ha effekten av att introt ska "brytas av". Då kan man ha något som är helt annorlunda istället, det blir lite som ett fristående preludium till själva låten då nästan. Båda varianterna går ju att göra hur långa man vill, så länge man inte upprepar sig själv för mycket men samtidigt inte hela tiden introducerar något nytt. Det här gäller givetvis alla formdelar i musik, det måste finnas en jämn balans mellan förnyelse och återkommande idéer.

Som någon sa så är det ett förvånansvärt effektivt sätt att lära sig orkestrering genom att skriva av partitur! Jag vet inte om det finns särskilt mycket tillgängligt när det gäller filmmusik, jag har bara koll på att det finns partitur på rätt mycket av John Williams att köpa. Men när man skriver av partitur är det ganska bra om man gör det som en pianoreduktion, vilket betyder att man skalar bort alla dubbleringar i partituret och får kvar de väsentliga stämmorna på två notsystem så man kan spela det själv på piano. Jag brukar även förenkla t.ex. arpeggion och dylika rytmiserade komp till ett liggande ackord. Man kan bli förvånad över hur enkelt uppbyggt ett vid första anblick avancerat parti kan vara. Jag kan bara tala för mig själv men på något sätt så får jag alltid en aha-upplevelse av att reducera en bit av ett partitur. Jag har nog aldrig gjort en reduktion på ett helt stycke, det räcker ofta med att göra det på något ställe i stycket som man gillar extra mycket. Vill också tipsa lite extra mycket om Study of Orchestration av Samuel Adler. Den boken har varit en enorm hjälp för mig för att förstå orkestern. Det räcker inte bara med att veta hur de låter och var de passar in, man måste veta vilka lägen de gör sig bäst i (och om man satsar på att få musik spelat av riktiga musiker så måste man veta vad som är spelbart). Den boken hjälper en till rätta med detta. Extra bra är det att det finns notexempel och tillhörande ljudfiler, fast det finns det nog till de flesta orkestreringsböcker nuförtiden.