Zokra

Och ja, filmmusik kan givetvis vara vilken genre som helst. Men jag tycker ändå att man på något vis direkt kan höra om musiken är från film eller ej, och det är det jag är ute efter. 😉

Jag håller med er båda två, wellness och pxm (tackar och bockar för länken btw). Grundidén är ju såklart att fånga en känsla och göra musik av den. Jag är helt enkelt bara ute efter lite tankar och tips på hur man kan få det att låta filmmusik. Teori är ju ett av alla verktyg man kan använda för att skapa den musik man vill, utan att behöva upptäcka soundet av en slump, om ni förstår vad jag menar. Sen ska man ju kanske inte låsa sig för mkt till det. Casper: Låter intressant. Zimmer är en stor inspiratör för min musik. Är det nån skillnad på medianti och borduntoner, eller beskriver de samma sak på olika vis?

Tack för tipset! Jag vet att filmkompositörer använder sig mycket av kyrkotonarterna och linjär modalitet för att uppnå specifika känslor i musiken. Är definitivt något jag bör använda mig mer av. Brukar dock tänka i de banorna för att få till schysta borduntoner. Susklanger brukar jag fullständigt frossa i. Kanske man kan få ett tydligt och bra exempel där man använder modus för att åstadkomma en viss känsla? 🙂 Typ lydiskt för "flygande" känsla lr liknande.

Jag har som projekt att skriva "kommersiell" (nåja) rockmusik med mycket inspiration från filmmusik. Under mitt komponerande har jag lånat sound och arrangemang från en rad olika kompositörer och genrer ur filmmusikvärlden, och samtidigt funderat mycket kring vad som gör filmmusik unik. Filmmusik kan ju vara komponerad ur nästan alla genrer, men ändå så kan man på något vis direkt höra om musiken är gjord till film. Ett givet svar är ju att filmmusik är skriven till just film; det ska berätta en historia och förmedla den känsla som scenen i filmen förmedlar. Ändå kan jag få det att låta filmiskt utan dessa krav. Jag skulle helt enkelt vilja ha lite tankar och idéer till vad som gör filmmusik till det den är, så att jag kan ha det i åtanke när jag komponerar i framtiden. Jag är öppen för alla åsikter 🙂

Håller verkligen med dig. På senaste plattan har de framför allt valt att ta många "symfoniska" vägar, där de bl.a har med riktig symfoniorkester. En hel del influenser från Queen, som tidigare nämnts, har de också.

Alltså, tycker me-70 har ett överskådligt system, det är lätt att förstå hur systemet fungerar. 😛 Så om jag inte får till bra ljud med den så beror det inte på att den är svårhanterad, utan snarare att jag är dålig på att ställa in rätt ljud, eller att pedalen inte kan ge det ljud jag vill ha. 😛

Jag har kört med me-70 i drygt 2 år, kan säga att jag aldrig blev riktigt nöjd med den. 😛 Låter perfekt i replokal, men tenderar att låta onaturligt och få "getingdist" när man kör i större rörstacks, mickade stärkare eller in i datorn. Inte ens förstärkarsimuleringarna hjälper. Om det beror på att jag är taskig på att tweaka, eller att man helt enkelt inte får till topppljud med den vet jag inte, men jag har skruvat rätt mycket 😉. Införskaffade en line6 pod xt live nyligen och är riktigt nöjd med den. Den har naturligare ljud än me-70, kostar ju iofs en tusenlapp mer. Gillar att man ställa in vart man tänker koppla pedalen, t.ex till PA eller stack, och få anpassat ljud efter vald output. 🙂 Rent generellt kan man nog säga att dyrare multieffekt = bättre multieffekt. Kan nämnas att me-70 är riktigt lätt att lära sig hantera, till skillnad från line6, så är man nybörjare i multieffektträsket och inte har alltför höga krav på ljudet är den nog ett bra val ändå. ^^

Tack för tipset. Ska kolla upp det 🙂

Tjena Efter en tids sökande har jag nu vänt mig till studios forum för att hjälpa min beslutsångest. 😉 Har planerat att införskaffa min första "riktiga" rörstärkare då transistorer och multiprocessorer inte gett det gitarrljud jag är ute efter; jag söker nu efter ett varmare, naturligare ljud. Jag är gitarrist i ett band som spelar en slags progressiv alternativrock 😛 , där jag dels behöver ett tungt, lagom distat riffljud med klar botten, nånstans mellan Nickelback och Breaking Benjamin, samtidigt som jag vill ha ett varmt, drömskt clean och leadljud a la Dream Theater. Jag är ute efter en stack i prissklassen 5000-12000, ny eller beg. Har funderat på Peavey Valveking 100 head med någon shysst cab, då jag fastnat för dess breda ljud och det lockande priset. Frågan är om det är värt att mer än dubbla priset för en beggad Marshall eller Mesa stärkare? 😄 Vore tacksam om jag fick tips och råd av Studio forums alla erfarna musiker ☺️