wonderboy

Finns ju många låtar där texterna väger mer än musiken också.. Bandet Spearmint har ett konceptalbum som handlar om ett förhållande från början till slut som jag lyssnade väldigt mycket på för några år sen när jag var i en sån situation och alla texterna passade löjligt bra in på hur jag mådde, som att låtarna var skrivna om mig. Utan texterna hade det ju inte haft någon koppling till mig på något sätt.

Jag tror fortfarande att du bara har lyssnat på för många låtar med apdåliga texter och inte upplevt när en låt verkligen kopplat med dig. Är Rush ditt favoritband så förstår jag..... 🙂

rush är inte mitt favoritband. Jag nämnde att jag har hört ett par texter av dem på sistone som berörde mig och att musiken underströk det som texten handlade om, till skillnad från t ex Dylan. Jag älskar musik. Jag älskar musik även när texten är kass. Denna musik kan ge mig en lika stor och t o m större njutning än en bra låt med en kanonbra text. En bra melodi/ låt talar till Dig oavsett om den framförs av en sångare eller saxofon. En bra text ovanpå detta kan göra det ännu bättre. Detta är dock relativt sällsynt.

Jag har inget jag kan/ vill uttrycka i en sångtext. Jag får utlopp för allt jag vill berätta i och med musiken jag gör.

Rolig diskussion detta! Jag känner nog spontant att jag håller med Wonderboy om att 50% är på tok för mycket för textförfattaren. Dels håller jag nog med om att texten inte bidrar så mycket till musikens värde. (En bra text kan dock höja en låt från bra, till väldigt bra. Att jag gillar Pink Floyds "The Wall" så mycket hänger delvis ihop med texterna. Temat berör mig så mycket att jag kan se förbi, och t.o.m. uppskatta, den stundtals bedrövliga musiken då den passar in i narrativet. Med det sagt så kan jag mycket väl uppskatta bra musik med mediokra texter. Gränsen går någonstans vid grammatiska fel [blind Guardians "Lord of the rings" någon?] eller främlingsfientliga texter. Då blir texten ett hinder, eller en distraktion, för att nå musiken).

Dels har aldrig textförfattandet upptagit på långa vägar så mycket tid och energi, i något av de musikprojekt jag varit aktiv i, som musikskapandet. Textförfattandet blir då orimligt lönsamt jämfört med musikskapandet. Förvisso borde jag kanske vara försiktig med att dra induktiva slutsatser utifrån de projekt jag varit inblandade i. Det är ju fullt möjligt att situationen ser annorlunda ut för andra.

Fast kanske är detta inte något egentligt problem då ni pratar om "fri fördelning". Detta låter ju som en utmärkt idé. Är det ett nytt fenomen? När jag skrev publishing-kontrakt med ett gammalt band för ett gäng år sedan så talades det aldrig om den möjligheten från publishing-bolagets sida. Detta trots att vi uttryckte precis sådana tankar som rått i denna tråd för dem. Vi ansåg inte att textförfattaren borde få 50% men detta gick inte att ändra hävdade de. Vi löste det internt genom att komma överens om att dela allt rakt av på fyra oavsett vad som stod på papperet då vi upplevde att alla bidrog lika mycket. Märkligt att ingen nämnde "fri fördelning".

Precis! Jag har flera gånger varit med om att en enskild musiker kommer upp med en basgång, trumtakt etc som ändrar inriktningen på hela komposititonen. När upphör något att vara en arrangemangsidé och istället blir en del av komponerandet? Blir den kreative musikern i detta fall, i Er mening, upphöjd till upphovsman? Hur skulle Du göra? Skulle Du låta honom/ henne stå med som kompositör? Varför / varför inte? Var går gränserna? Basisten som slänger ihop texter bara för att ingen annan vill och egentligen inte kan göra något annat än att rimma baby, maybe? Är det så självklart att han skall stå med?

Textförfattaren är ju upphovsman till texten. Jag ser faktiskt inte skillnaden.

Om man slutar ge ersättning till textförfattaren, så kommer man i förlängningen antagligen inte att se så mycket annat än "yeah, baby", "c'mon", "move your body", "call on me" och andra totalt meningslösa one-liner texter, eftersom de flesta inte vill lägga ner en massa tid och energi utan någon chans till ersättning om/när det kommer några intäkter för låten i fråga.

Det finns visserligen många sådana texter redan idag - och i sådana lägen håller jag med dig om att texten är värdelös och inte borde vara berättigad till ersättning, eftersom man lika gärna kan låta datorn slumpa ut fraser, men det är trots allt väldigt många som tänker igenom sina texter och verkligen försöker göra ett sammanhang eller story av texten - och då är de absolut att betrakta som upphovsmän som ska ha sin del av kakan.

Till syvende och sist, så är fördelningen alltid en fråga för upphovsmännen att komma överens om - och inget man kan eller bör göra till någon generell regel. Att ta bort textförfattarens rättigheter blir ju samma sak som att basisten, gitarristen och keyboardisten inte ska ha några rättigheter till de basgångar och ackordföljder som de är upphov till. Vem ska egentligen ha upphovsrätten då?

Jag håller i mångt och mycket med Dig. Jag menar dock att idag görs musik på helt andra sätt än för 30 år sedan, säkert på gott och ont. Den gamla schablonen av en man framför flygeln med notpappret i ena handen och textpappret i den andra år ju inte riktigt i överensstämmelse med verkligheten idag, om ens då. Idag kan en låtidé börja med en trumloop. Det groovet kan sätta tonen för resten av låtskapandet. I P1 för ett par veckor sedan diskuterades låttexter förr och nu av ett antal kulturpersonligheter från olika fält och olika åldrar. Man var rörande överens om att kvaliteten generellt hade sjunkit, trots lysande undantag. Historieberättande och budskap var satta på undantag, menade man. Att skriva genretypiskt var en boja som hindrar nya, autentiska texter att komma fram. Man kom också fram till att det sångaren sjunger nu för tiden mer var att betrakta som ett instrument (rösten) som "spelar" olika ljud som låter rätt i den musikstil som låten genremässigt hör hemma.

Du missade demonens poäng.

Han menar att det är upp till var och en att bestämma fördelningen av upphovsrätten. På vilket sätt svarade du på det?

Nej då, jag missade inget! Dock missar Ni min poäng. Om man tittar i kontraktspapper, formulär på nätet (t ex STIM) och gammal hävd så är det så att textförfattaren föreslås få lika stor del av kakan som musikskaparen. Fri fördelning finns, javisst! Frågan är om det praktiseras tillräckligt. Jag gör ju ett, något tillspetsat, debattinlägg där jag hävdar att textförfattarens "upphöjelse", bl a avseende ersättning och erkännande, många gånger står helt fel i proportion till hur viktigt det är för den totala kompositionen. Det finns bra texter. Det finns flera exempel på hur låtskrivande börjar med text - då tycker även jag att textförfattaren skall ha rätt till ersättning enligt givna normer.

Jag hävdar dock att i mycket av dagens musik finns andra beståndsdelar, viktiga för kompositionen, som inte har rätt till ersättning enligt samma principer utan man är utelämnad till upphovsmännens goda vilja att dela med sig. Det är nya tider. Den som bidrager med att ha skapat ett sjujädrans svängigt rytmpaket är MER bidragande till en låts verkshöjd än den som som skrivit "Baby, love me all night long, come and sing a silly song".

Fråga: Vid sk "ordlös sång", t ex jojk, joddling etc - kallas det för text? Får den som kommit på ljuden ersättning såsom varandes textförfattare?

Kan någon svara på detta? Jag menar också att många texter skrivs på ett liknande sätt, mer utifrån soundet som ett visst ord ger än innebörden och att många texter uppenbarligen är gjorda utan närmare eftertanke än att sångaren skall ha något att sjunga. Jag menar alltså att många texter fyller en "ljudfunktion" mer än att de vill berätta något.

det här är ju en diskussion du ska ta med dina medmusikanter å musikskapare samt den av er som skriver era texter

i övrigt är ju diskussionen helt meningslös annat än om man börjar titta ur "grundförutsättningarna" för hur royalty-fördelning ser ut

kommer jag å pling överens om att vi tar 50/50 så varför ha synpunkter på det?

Nej. Detta är en mycket större fråga än så. På vilket sätt bidrar en genomsnittlig text mer till verkshöjden än andra, musikaliska insatser? I de flesta fall då jag hälsat på i studios där en musiker håller på att spela in så vet de flesta i studion inget om texten - har ännu inte ens hört den.

I andra sammanhang där jag träffar grupper o artister, alltifrån okända till lite mer etablerade, hämvisas så gott som alltid till textförfattaren om jag undrar något över texterna. Jag hävdar att i majoriteten av alla låtar har inte ens de andra musikerna i den aktuella gruppen en susning om vad texten handlar om. Däremot har alla mycket att säga om det musikaliska. Handen på hjärtat, hur ofta diskuterar Ni textinnehåll och hur det bör påverka/ förhöja musiken med Er grupp/ Era kunder i studion? Jämför detta med hur Ni diskuterar/ ändrar de musikaliska insatserna, både i replokal och i studio.

Wdonderboy, du väljer då dina kamper..

Framför mig ser jag en överarbetad musiklärare som förvirrat skriker "SÄNK MOMSEN PÅ DILL!"

Här är nya rön: det är rätt okej som det är

Då ser Du fel. Jag är inte överarbetad (längre), inte musiklärare och anser icke att momsen bör sänkas och framförallt inte på dill. Däremot anser jag att det inte skall vara självklart att man skall kallas upphovsman med den rätt till ersättning det innebär bara för att man bestämmer vad en sångare skall sjunga för text. Den/ de som bestämmer vad resten av musikanterna skall spela och hur brukar inte lönas enligt denna ersättningsprincip. Alltså skall icke heller textförfattaren ersättas enligt denna princip.

Fråga: Vid sk "ordlös sång", t ex jojk, joddling etc - kallas det för text? Får den som kommit på ljuden ersättning såsom varandes textförfattare?

Jag gör för det mesta låten helt och hållet i huvudet. Jag har, med åren, lärt mig att inte börja ta ut den på gitarr eller framför datorn då jag märkt att, så fort jag gör det, så riskerar grundidén med låten att blekna bort. Innan jag sätter mig med gitarr eller dator är melodi, ackordsföljd, låtstruktur inkl ev solon, grundkomp på alla instrument klara - minst. Ofta kan till och med trumkompet vara klart ner på detaljnivå, basgång klar etc. Olika stadier finns men grundidén är klar.

Ändras då inte låten efter hand som jag jobbar fram den med hjälp av det jag har idatorn? Jo, det kan gott hända. Skillnaden är dock att om den grundläggande låtidén är klar så sker förändringrna utifrån att jag vet vad jag är ute efter. Är låten inte riktigt klar upplever jag att allt det roliga som finns i datorn riskerar att dra iväg låten åt fel håll. Jag har många exempel på detta. Vad värre är - jag hittar aldrig tillbaka till grundidén igen.

Sen jobbar jag fram låtens olika delar i datorn. Här kan jag arbeta hursomhelst. Ibland börjar jag med refräng, ibland i den ordning sakerna skall dyka upp. Ibland kommer trummorna först, ibland kan det vara gitarr, synth eller bas.

Jag jobbar fram en demo. Jag anser mig vara färdig när jag kan svara "ja" på frågan: "Kommer gruppmedlemmarna att kunna uppfatta vad jag är ute efter?" Då får varje medlem låten att lyssna på. En tid senare träffas vi i replokalen och jag försöker ge lite mer bakgrund till låten och vart jag skulle vilja nå och de andra för fram sina åsikter.

Sen vidtager en jobbig men oftast rolig process där vi under ett antal rep jobbar fram låten. I vissa låtar ändras mycket och det tar lång tid att bli färdig, i andra går det på ett par - tre rep.

Sen brukar vi fortsätta repa låten under minst ett par - tre månader och vi spelar in lite enkelt i lokalen så att alla kan lyssna hemma och ge förslag på ändringar.

Sen spelar vi in alla instument utom sång till ett click eller trumloop i det tempo vi bestämt. Sen träffas jag o trummisen och spelar in trummorna. Sen fortskrider inspelningen på olika sätt och detta sker över lång tid. När trummisen är färdig inspelad får basisten en inspelning på dessa att öva till så att han vet exakt hur trummorna låter/ spelar.

Som Ni förstår tar allt detta lång tid. Det passar oss ur en massa perspektiv. Vi vill vrida o vända, vi har familjer, heltidsjobb, hus och en massa som skall funka utanför musiken också.

Sen tror jag på att ta många pauser. Både korta pauser när man skapar men också längre där låten "glöms bort" ett tag. När man tar upp låten igen hör man ofta rätt tydligt vad som bör göras.

Intressant diskussion..

Håller nog med om att texten inte är "värd" lika mycket som musiken i en låt. Sen har finns ju "fri fördelning"(som jag alltid använt mig av i alla mina band) som gör att man själv bestämmer fördelningen. Sen om Pling Forsman gör så eller inte har ju inte vi något att göra med.

Sen om någon tjänar mer pengar på att skriva texter som "baby baby" etc än någon som lämnar ut sig totalt i en personlig och grym text har ju mer med musikbranchen att göra. Vissa stilar ska ha enkla ointelligenta texter.

Sen tycker jag att en text med lady gaga är lika bra som något med Rush. I båda dessa exempel handlar det om texter som ska passa genren. Sen om en använder en massa baby, dance, pokerface(lady gaga) etc, istället för leta svåra ord som passar i kvasiintelligenta,pretentiösa fantasy texter(Rush) spelar ingen roll för mig. De är båda skrivna utifrån sin genre och ska passa sin musik.

Men någon som lyssnar på Dylan, Morrissey, Hellström letar nog efter andra saker i musiken än någon som lyssnar på Dream Theater, Metallica, Ozzy.

Men visst kan texten vara viktig. Tycker man är farligt ute om man nervärderar textens betydelse för mycket

Nu menar jag inte texter från Rush fantasyperiod. I ett antal år nu skriver Neil i olika teman på flera av skivorna. På en skiva skrev han kring temat "Ödet" ur olika spekter, på en annan kring temat "Beståndsdelar".

Att skriva så att det "passar genren" kan ju vara något som begränsar en som låtskapare, textförfattare och genren i sin helhet. Jag menar att en låttext värd sitt namn tar sitt ursprung ur en persons behov av att uttrycka något - en åsikt, känsla, ett behov av att beskriva ett skeende eller berättelse. Jag hör ofta låtar där jag blir känslomässigt berörd av musiken utan att för en sekund beröras av texten. Jag berörs av musiken inkl groovet, sången, arret, soundet etc men alla vet att oftas kokar man ihop en text som skall handla om drakar o demoner, snygga tjejer, min älskling har lämnat mig etc bara för att det "ingår i genren".

Förböveln. Låtar är en konstform som handlar om text och musik i alla fall då det gäller 90% av all populärmusik. Det är en symbios där 1+1 ofta blir mer än 2. Texten är ovärderlig.

Instrumentalmusik kan verkligen vara underbar men då det gäller sånger så är det självklart att textförfattaren ska ha lika bra betalt som låtskrivaren. Om man nu inte har kommit överens om något annat.

Till viss del har Du rätt. Det finns onekligen en och annan text som kan fungera så. Dock hävdar jag att det oftare är musiken i kombination med sångmelodin, sångarens röst och inlevelse som påverkar folk i gemen. Det finns ju undersökningar gjorda på det här. Texten brukar hamna hyfsat långt ner i listan på vad folk tycker är viktigt. Inte lika långt ner som trumsolo men heller inte lika högt upp som t ex melodi, sångröst, genre etc. Jag menar alltså att ofta lyder formeln så här: Musik 1 + melodi (inkl röst) 1 = mer än 2.

Fast nu är du väl inne på framförande? Inte kvalar man väl in på listan över folk som ska ha cred för en låt beroende på hur pass bra man framför låten?

I ditt fall, hade Lars Ulrich instruerat trummisen i Lasse Stefans hur han skulle spela hade resultatet varit sig ganska likt. Eller hur?

Klart det finns en massa (ibland stora) gråzoner, men man ska nog försöka hålla isär komposition och framförande tycker jag.

Ja, men då menar jag att Lars, som kommit på trumspelet, är lika mycket låtskapare som textförfattaren. Jag menar inte framförande utan valet av hur man, som musiker, väljer att närma sig en låt. Kalla det gärna arr om Du vill men håll med om att det kan börja gå över i komponerande i vissa lägen. Jag menar alltså inte att det är alldeles givet att en trummis som via sitt sätt att lägga upp spelet påverkar låten automatiskt skall upphöjas till medkompositör. Jag menar att samma sak ofta gäller för texten. Du och jag vet att många "kladdar ner" en text för att ha något att sjunga. Ofta vet ingen utom möjligen textförfattaren vad texten handlar om. Gränserna är flytande. Jag menar att en trummis angreppssätt i en låt kan vara mer avgörande för låten än en låttext och att det därför inte automatiskt borde vara så att textförfattaren står som upphovsman.

Fullt tänkbar situation. Nu är det ju inte hur lång tid det tar som är betydelsefullt för vem som ska ha ersättning från STIM och så vidare. Det är huruvida det man bidrar med har någon verkshöjd.

Kanske är det så att själva innehållet i texten ofta inte spelar så stor roll för lyssnaren när man hör den sjungas. Om man däremot tar upp texten och läser den fristående från musiken är det ofta så att den förmedlar någonting fristående från musiken. Den går att koppla loss. Solar man istället en basgång eller ett trumpet-lick upplever man ofta inget mer än ett enskilt instrument, lösryckt från sitt sammanhang.

Det är skillnad till att komma på basgången till en redan skriven låt och att komma på en basgång som blir fröet till en refräng. I det första exemplet är man en musiker som själv väljer/skapar sin del i arrangemanget. I det andra är man en låtskrivare, och ska ha cred och ersättning för det.

På så sätt kan jag hålla med dig om att kommer en person in i ett skede där all musik, inklusive sångmelodi, redan är klar och skriver en text till det som inte tillför något extra, som inte klara av att stå på egna ben utan musiken. Ja, då kan man ställa sig frågan om textförfattaren verkligen ska ha del av kakan.

Ja, och Joachime får stå som exempel på hur flera nu börjar tänka i de banor jag menar. Visst har vridit till det lite här och där i syfte att provocera/ reta/ mana till eftertanke. Ni får dock hålla med om att det finns gott om texter som inte håller för att läsas upp för sig själva. Jag menar absolut att det påfallande ofta görs texter som inte bidrager till verkshöjden. De är "ett nödvändigt ont för att sångaren skall ha något att sjunga".

Till viss del kan jag hålla med Joachime ang hans resonemang om basgångar. Dock har jag själv varit med om otaliga gånger då basgången inte funkar och andra gånger då basgången lyfter låten eller t o m gör att man tänker om kring hela låten/ arret etc. Det är här jag menar att många av Er i tråden trampar fel, trots att Ni är musiker! Vi vet ju alla hur dramatiskt en låt kan förändras beroende på vilka musiker, vilken genre, vilken arrangör, vilka instrument som vi väljer. Ändå känns det som att flera av Er resonerar som att musiken låter som den låter - punkt. För att förtydliga: Om Metallica hade gjort en cover på U2:s "Pride", hur hade den låtit och varför? Om vi hade bytt ut John Bonham mot Stewart Copeland vid inspelningen av "Whole Lotta Love"? Jag menar att detta får långtgående konsekvenser för hela låten, betydligt mer än om vi hade bytt ut texten. Förstår Ni nu?

Jag kan minnas fel ang detaljerna i detta nu men berättar ändå: För många år sedan gick Lasse Holm ut i tidningarna och berättade om hur upprörd han blivit när Melodifestivaljuryn hade valt ut den av hans låtar han ansåg var sämst till att komma med i festivalen. Han menade på att av alla de låtar han skickade in det året så var den absolut sämst och att han egentligen inte tänkt skicka in den. Nu hade den kommit med och goda råd var dyra. Vad skulle han ta sig till? Han ringde Rutger Gunnarsson, legendarisk basist, arrangör mm. Denne fick uppdraget "Rädda vad som räddas kan!" och fick fria händer att göra vad han ville för att hyfsa till låten. Rutger ändrade på det mesta och lät ett blåsarr bilda stommen för arrangemanget. Jag tror låten var "Dag efter dag". Lasse sade att han knappt kände igen låten. Jag har aldrig hört den ursprungliga inspelningen men tvivlar inte. Nu handlade detta om något extremt och om ett arrangörsuppdrag men det går att överföra på enskilda musiker. En enskild musiker gör en otrolig skillnad för en låt. Jag är övertygad om att det spelar mindre roll för de flesta om man hade bytt ut hela texten till "Enter Sandman" och låtit den heta t ex "Enter Night" och låtit den handla om att rocka hela natten än om vi hade bytt ut Lars Ulrich mot trummisen i Lasse Stefanz.

"Så Du menar att gitarristen som lägger ner sin själ och blottar den för oss i ett gitarrsolo ska nöja sig med det han får"

"Gitarrsoloisten" må vara en duktig musiker men han är helt ointressant när det handlar om komposition.

Så Du menar att komponera eller improvisera ett gitarrsolo inte har något att göra med att komponera? Mycket underligt påstående!

För mig personligen är texter i låtar viktiga, må de vara roliga, djupa eller personliga. Jag kan till o med digga en slasktext som "wow yeah baby, I luv ya so much" om den görs på rätt sätt med rätt attityd. På det sättet förstår jag inte alls OP's åsikter men jag fattar inte riktigt meningen med att fara ut med agg-pälsen på heller... eller var det bara för att det är kul med uppmärksamhet? Det känns ju inte som ett stort problem, direkt.

Jag kan också njuta av musik med sådant textinnehåll, pga musiken. Texten kan man ju då totalt strunta i att lyssna till. Det blir ju mer sångmelodin som blir det intressanta snarare än vad texten handlar om, eller hur? Jag menar att det inte är någon skillnad på att fundera ut vad för ord man skall sjunga och på det andra musiker som spelar på låten har att göra för att kunna leverera sin insats. Det skiljer sig dock väsentligt avseende möjligheterna till ersättning.

Så du menar att alla mina tusentals timmar där jag har svettats med mina texter inför skivinspelningar har varit förgäves?

Jag jobbar som fan med mina texter som oftast är högst personliga, och som dessutom fungerar som någon slags terapi för mej även om naturligtvis även jag har svårt att hitta rätta orden på engelska ibland och slänger in nåt tufft istället.

Jag har fått många av mail från mestadels amerikanska ungdomar som säger att mina texter har hjälpt dom genom sin uppväxt och det tycker jag gör mödan värt.

Jag får nog hålla med Rabieshund där, stäng av radion och sluta drömma om att tjäna stora pengar på att skriva en ny hitlåt, det är bara att inse att det finns massor av bra musik därute, det är bara det att radion aldrig kommer att spela den eftersom att den är svårare att ta till sig.

Klart fan att inte Pling lägger ner sitt hjärta i sina texter eftersom att hon troligtvis skriver tusentals låtar per år.

Är det så att ni inte bryr er speciellt mycket om texten och bara lyssnar på musiken kan det ju bero på att ni är........, Musiker......, och har blivit skadade av det, precis som jag.

Vem har inte hört en potentiellt bra låt men där man har stört sej på produktionen?, en taskigt klippt trumloop eller en för högt mixad gura?

Som musiker är det rätt svårt att veta hur gemene man uppfattar en låt.

Här kommer en åsikt jag har väntat på: Musiken är inget värd utan texten. Tycker man det så är man musikerskadad. Om man däremot inte kan lyssna på musik om inte texterna tilltalar en så är det ingen (utom jag) som hävdar att man är "textskadad/ egentligen inte så intresserad av musik".

Så Du menar att gitarristen som lägger ner sin själ och blottar den för oss i ett gitarrsolo ska nöja sig med det han får (en spottstyver även om låten blir känd) medans den som kokat soppa på "Love, baby, don´t leave me" och annan stapelvara skall ha rätt till ersättning som ingen annan av de inblandade musikerna har?

Jag lyssnar en del på radio, P1. Där sägs en hel del vettigt. Där läses en hel del vettiga texter. Härligt befriat från musik!

Jag vet en del om hur "gemene man" uppfattar musik. Det är en av anledningarna till denna tråd.

jag fattar inte grejen. en text är halva låten.

problem: du måste ha lyssnat på jävligt kassa låtar.

lösning: lyssna på bra låtar.

edit: vin

Jag har lyssnat på en väldigt massa bra låtar. 99% av dem har en blajtext. Många låtskrivare medger ju också att de dänger till med lite hjärta o smärta för att "det är så det ska vara".

🙂 Då skulle jag även vilja hävda att det är en hel del musik som också bör bli ersättningslös, bara pga att den är totalt värdelös.

Du kan vara lugn. Det finns en massa låtskrivare som inte tjänar en krona på sitt skrivande.

Hmmm... Men om jag skriver en bok med poetiska texter, och du sedan önskar att lägga ett urval av denna text till din extraordinärt fantastiska musik — är det orimligt att jag ska kunna få viss ersättning för mitt arbete (som aldrig var menad för din musik överhuvudtaget)?

(Fast jag håller med: det finns rätt så mycket skit där ute. 99% av mina egna texter suger järn!)

Visst skall man då ha ersättning. Glöm bara inte att man kan tjäna pengar på sina böcker. Sen kan låtskrivare betala någon slags summa för rätten att använda texten i sin låt. Ibland funkar inte saker pga att rättighetsinnehavaren inte vill ge sitt tillstånd. Då är jag övertygad om att låten ges ut ändå men med en annan text.

Jag tycker det är en väldigt inskränkt inställning att anse att textförfattare inte ska få betalt för sin insats bara för att man inte tycker texten har nåt värde i musikstycket. Ungefär som att varför ska det finnas och spelas musik som inte jag gillar, det är ju ändå värdelös musik. Själv skiter jag fullständigt i vad texter handlar om, men jag vet att för andra är det bara texten som är viktig. Min hustru till exempel, lyssnar enbart på låtar med texter som har budskap som hon delar eller som på annat vis är tänkvärda. Själv har jag upptäckt i mitt eget låtskrivande (jag gör alltid melodin först som sen måste kläs i ord för att det ska kunna sjungas) att i stället för att sjunga den nyskrivna texten exakt som melodin var tänkt göra om melodin så att betoningarna i orden blir rätt så blir det ett helt nytt sätt att se på melodi/text. Plötsligt blir låten en text som på ett trovärdigt sätt förmedlas i en melodi. Hur skulle en låt som "Trubbel" av Olle Adolfsson eller "Brevet från kolonien" med Cornelis Wreesvik låta med en rajdirajtext och tjolahopp i refrängen?

"Inskränkt" är ju fel uppfattat. Varför skall t ex sångaren ha betalt för att han kommer på vad han skall sjunga för ord på annat sätt än t ex trummisen som funderar ut hur trummorna skall spelas? Om det är någon annan, t ex utanför gruppen, som skriver ner ord som skall sjungas så kan man väl betala en slant för det på samma sätt som när man lånar in annan kompetens som hjälper en med musicerandet?

Sen om Din fru och andra som gillar texter: Det är ju det jag menar, de är ju intresserade av texter, budskap etc mer än av musik. Jag misstänker att många av dessa personer inte är överdrivet intresserade av t ex instrumentala partier eller instrumentalmusik. För mig är en instrumentallåt lika intressant som en låt med sång i. En av Cornelis mest älskade låtar, "Turistens klagan", innehåller en refräng som går "Rajjdadidadidajdaj.......".

Rasistisk musik... Inte ens om det var världens bästa låt Ala musikgeni som gjort skiten skulle jag kunna tycka att det är bra för budskapet är så jädra fel.

Men jag kan tänka mig att dom som lyssnar på det lägger stor vikt i vad det handlar om.

Nej, kanske det men hade Du ändå inte kunnat tillstå att musiken var bra?

Där tycker jag tvärtom. Om det är en bra låt där texten går emot mina egna värderingar, så gillar jag inte låten. Om låten är kass men har ett budskap som jag gillar, så gillar jag inte heller låten. Det måste fungera som en helhet.

Ja, men då känns det som om Du menar att musiken inte kan vara bra i sig? Jag menar ju att musiken kan vara hur bra som helst ändå. Om jag sedan inte väljer att lyssna på den av andra anledningar (likt de Du nämnde) så kan jag också förstå det. Men skulle Du inte då tycka: "Oj, vad bra musik - synd på texten/budskapet"?

laaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

laaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

laaaaa

laaaaaaaaaaaaa

laaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

/ 🙂 2009

Se till att verksanmäla detta till STIM. Med rätt musik till kan Du tjäna multum!

Så vi ska avskaffa ersättning till textförfattare bara för att du inte blir berörd av dem?

Vad gör vi om det finns nån annan tomte som tycker musiken är underordnad?

Jag tycker texten är viktig... Är det en dålig text så förtar det musiken och vice versa.

Är inte text en sak och musik en helt annan? Menar Du att Du köper en skiva och lyssnar på den med samma behållning om texterna är fantastiska men musiken kass? Jag har flera skivor där musiken är fantastisk med där texterna är undermåliga - fantastisk musik! Jag har själv berörts när jag läst ett par Dylan-texter, dock har jag ännu inte köpt en Dylanskiva trots att jag tvingats genomlyssna ett antal av kollegor som tycker att jag "inte sett ljuset".

Texten är det som gör att man kommer ihåg låtarna och kan sjunga med (som de flesta vill kunna göra), så den har nog större betydelse än du vill ge den...

Det finns nog väldigt många som tycker precis tvärtom mot dig; att texten är det absolut viktigaste i låtarna - och om texten bara handlar om något som engagerar dem, så tycker de att musiken är bra, trots att den bara "åker snålskjuts" på texten... 🙂

Själv bryr jag mig inte jättemycket om texten, men om det inte är en text som flyter på snyggt, så förstör det låten - och text som är totalt betydelselös och bara utflippad, är oftast mindre kul. Om det handlar om hjärta och smärta och är fyllt av schabloner, är egalt - bara det är en text som har någon sorts innehåll och flyter på med ord som fungerar bra ihop och fungerar rytmiskt ihop med musiken.

Det finns också, som du säger, vissa låtar som har en mer eller mindre meningslös text med lösryckta ord eller meningar, men där musiken är så bra, att man bortser från den dåliga texten. "A whiter shade of pale" är väl ett sådant exempel... 🙂

Och till sist så har Dylan visst gjort flera bra låtar - men de har inte blivit riktigt bra förrän någon annan har gjort dem som cover... 🙂

Jo, Du har nog rätt i mycket där. Jag upplever att det finns en massa folk som påstår sig tycka om musik men som egentligen tycker om texter och sångröster. Om man tycker att texter är viktigast så känns det en smula underligt. Jag fastnar för musiken för musikens egen skull. Jag skulle kunna gilla musik men ogilla budskapet i texten - musiken är fortfarande bra även om det skulle visa sig att texten propagerar för något jag är helt emot.

Men du kan ju göra precis som du vill! "Fri fördelning" kallas det, och innebär att man som upphovsman själv kan bestämma hur stor andel som går till text respektive musik.

Tror Du att det är så Pling gjort?