Johnny Boi

Diggar de här episoderna järnet!!! Fantastiskt kul att se! Intressant med auditions på den här nivån liksom...astronomical! 🙂 Mangini och Minnemann har ju givit de mest bestående intrycken hittills, även om Tomas Lang gav ett väldigt kompetent intryck. Jag kommer på mig själv med att sitta och vara nervös med vissa av trummisarna, men med Mangini och Minnemann kände jag mig trygg. Kändes som de visste vad de gjorde. Också bra ihopsatta auditions, de testar ju alla sidor av trummisen.

Den där nya, egna grejen som Donati ville göra på Dance ville man ju hört! Och hört mer av vad de andra tyckte om den! 🙂

Jag gick utbildningen i Växjö som du nämner. Tycker den var bra och bred. Andelen jobb man får för att man kan visa upp att man har utbildning är liten. Jag var på väg att säga försvinnande liten, men just igår så blev jag ombedd att skicka en offert om ett reklamjobb där jag har konkurrens med ytterligare en aktör, så om jag får det uppdraget så kan man ju inte utesluta att det spelade lite roll att jag skrev lite kort om min utbildning i offerten. 🙂

Annars är kontakter och egen utveckling fördelarna. Att jag inte fick ut så mycket av utbildningen berodde helt klart på att jag mestadels satt hemma i lägenheten istället för att tillbringa all ledig tid i studion på campus (som man får boka dygnet runt när man vill via nätet) och öva sig i allt man lärt sig. Andra året var helt klart mindre praktiskt orienterat, men jag tycker ändå att allt (förutom "kultur-kursen") var relevant och viktigt. Juridik och företagsekonomi kändes nyttigt att kunna, även om det kanske var så att det mesta man lärde sig på kursen var sånt man tog reda på själv, inte sånt man fick veta på föreläsningarna...

Helt fantastiskt. Lyxigt att bli bjuden på en så genomgående, omfattande lektion i studiobygge.

Jag har flera instrument och annan utrustning som jag köpt för flera år sedan, ska jag ta värdet av all utrustning och baka ihop det till en summa som jag drar av varje år? Vissa instrument kommer inte upp i ett värde över 5000:- kr, kan jag ändå ta med det i samma summa?

Du får göra en värdering av dina instrument (eller allra helst få dem värderade av någon kunnig, typ gå till en musikaffär och fråga om de kan göra det gratis) och sedan upprätta en inventarieförteckning. Där skriver du vilka instrument det är, när du köpte instrumenten, vad värdet är när du tar in dem i firman samt användningstiden. Sedan lägger du upp avskrivningarna som du vill och drar av summan du får fram, i deklarationen varje år.

Om jag fattat rätt.

Man måste dock kunna visa på en viss omsättning också, för annars undrar nog Skatteveket lite... 😉

Stämmer bra, när jag var på intervju på Skatteverket när jag precis startat min firma, så passade jag på att fråga om den kvittningsregeln. De sade att det handlar om runt två basbelopp. Jag tycker det låter lite mycket, man kan säkert få kvitta om man ligger runt ett basbelopp också om man frågar snällt. 🙂

En teori är ju att det är med SM58:an du får det naturliga ljudet, men att det låter skit i rummet och att det är det den reproducear, medan den billigare mikrofonen plockar upp ljudet på ett onaturligt sätt som i detta fallet låter bra. Som sagt, sånghörna och/eller reflection filter. Sedan kan du börja lita lite mer på att det är mikrofonens karaktär du hör.

sådärja, behold: Frekvensspektrumanalysator på bas.

Som förband till The Fleshtones på La Maroquinerie i paris...

Men shiet va gött, fsa! 😉

Artikeln är tydligen direktöversatt från något annat språk till svenska via nån sån där gratis-översättare... Något man kanske ska ta med i beräkningen.

Helt fantastiskt att få ta del av detta! Grymt bra spelat också!

Så sjukt bra detta ääär!!! Fantastiskt, hoppas verkligen ni slår. Jag köper plattorna. 🙂

Som sagt låter ljudbilden proffsig, alla synpunter tror jag hamnar i tycke/smak-sfären. T.ex. att jag föredrar när trummorna är lite längre fram i ljudbilden, lite "närmare". Fast i och för sig är trumsoundet ganska "rummigt", så de kanske passar bäst där de är nu...

Känns ju bara bökigare att uppdragsgivaren ska betala till två ställen och att vi ska få betalt från två ställen. Och backar man på gaget så försvinner ju pengar på vägen sen ändå när STIM tar sin del. Men men, man gör ju som man vill. Vi gillar det inte och har gått ur.

Tio papp från STIM eller tio papp i gage är ju samma ja såklart. Men då har ju STIM administrativa avgifter på vägen också, det är väl mest att jag tycker den vägen är onödig.

Jo det är klart att det kan kännas bökigt i de fall kompositör och utövare är samma person. Just i den situationen, när artisten är låtskrivaren och ska ha betalt från arrangören, uppstår ju en punkt där STIM blir en omväg. Kanske värt att påpeka det för STIM? Så kan de fundera på om det finns något sätt att förenkla situationen, om de nu får en undertecknad försäkran från både arrangör och artist att de, spelade där, då, och de låtarna, och liksom "på uppdrag av STIM" tar hand om pengarna. Risken finns väl då att den administrativa procenten höjs, eftersom man förlorar administrationsinkomster på varje sådan situation.

Tyvärr är det ju långt ifrån alltid pengarna ska till samma person, och då är det ju smidigt med ett ombud - STIM (för att undvika att slå världsrekord i bökighet, om nu alla skulle bevaka och förhandla om sina rättigheter själva). Och vad gäller STIMs administrativa avgifter så kunde det nog ha varit värre...de kunde ju ha varit vinstdrivande liksom. Har också svårt att se någon annan lösning. STIM gör ju ett jättejobb, det minsta man kan kräva borde ju vara att de får en skälig lön för mödan.

Varför det? Så behöver det inte vara. Eller?

Nej, så behöver det inte vara. Men presserierna vill ju gardera sig mot att råka bli del av en tillverkning som är olaglig, alltså där alla rättigheter inte är clearade. Dock tycker jag att det inte borde vara så jobbigt för dem att lösa det så som jag föreslår (separat kontrakt).

Jo iofs. Hur funkar det då? Tänk att ett bolag ska göra en skiva och presseriet kräver tillstånd från Ncb men artisten/upphovsmannen är inte med, då får man ju pressa skivan utan att betala till NcB i alla fall. Tillstånd från den som äger inspelningen måste man väl ha ändå, oavsett NcB.

Får inte ihop formuleringen här riktigt. Förstår om du inte kopplar vad jag menar.

Oops, höll på att svara när du skrev detta. 🙂

Ja, det är precis här som problemet ligger. Ett av de problem som diskuteras mest på nätet nuförtiden. Artister som vill göra sin egen grej och behålla alla rättigheter, men ändå vill pressa professionella skivor, hamnar rätt rejält i kläm. Återigen mitt förslag: att presserierna upprättar kontrakt där beställaren garanterar att alla rättigheter är "clearade".

om inträdet är på 100 spänn och 20kr av dom går till stim så blir det ju helt plötsligt mindre vi får av den hundringen.

Men ni ska ju ha betalt BÅDE som artister och som kompositörer. (Om vi räknar grovt): 80 spänn/biljett är lönen för gigget. 20 spänn är lönen för all möda ni lagt ner på att skriva grymma låtar som publiken njöt av där och då.

bolagen pressar 1000 skivor vi får 20%. Sen säljer vi dom för en hundring styck och har fått ihop 20.000kr på ett kick. Istället för att att bolaget betlar ncb och vi inte får några skivor och sen efter ett par år har vi fått ut kanske 7000kr från stim. Det blir billigare för bolaget och vi tjänar mer på det.

Okej, ni får ut 7000kr från STIM som kompositörer. Skulle ni inte få något som artister då? Det är ju det ni reglerar i skivkontraktet, de 7000 kronorna är ju för ett annat jobb ni gjort än som band.

Att som kompositör få betalt vid mekaniseringen är ju tryggare än att stryka kompositörsrättigheterna helt ur ekvationen och som artist ta större del av kakan. Via NCB så spelar det ju ingen roll hur många av skivorna som säljs, kompositören har ju redan fått betalt. Helt enkelt: mindre del av inkomsten är beroende av hur mycket som säljs. Ibland kanske ett "kick" är väldigt långt när man ska sälja 1000 skivor... 😉 Om ni sedan bara backar på er betalning som band till en nivå som är vanlig när NCB-avgift dessutom betalas, så går det på ett ut för bolaget.

Senare på kvällen när vi höll på att plocka ihop kom det en representant från GEMA(stim) och krävde honom på ytterligare pengar.

Det låter hårt och sorgligt. Men faktum kvarstår, ni ska ju ha betalt som kompositörer också, och det var det GEMA-killen såg till. Lösning: låt STIM göra sin grej och backa på gaget.

Alltså, att stryka kompositörsrättigheterna för att bandet som spelar låtarna är ens eget, och istället ta mer betalt som band, vet jag inte om det lönar sig. Det finns en momsskillnad; 6% moms på upplåtelse av rättigheter och 0% moms på gage, men det är ju inte särskilt mycket i mindre sammanhang. Och vad är skillnaden skattemässigt? Inkomster som inkomster, right? Om du får tio papp i STIM-pengar och tio papp i gage så försvinner lika mycket i skatt på båda ändå?!

Jo, för om upphovsmannen inte finns registrerad hos dom så ger dom sin tillåtelse utan att ta betalt.

Det vore ett lagbrott. Det är endast ägaren till de mekaniska rättigheterna som kan ge tillåtelse om tillverkning. Om NCB inte förfogar över rättigheterna, hur kan de då ge tillåtelse?

när man trycker upp en skiva behövs tillstånd från ncb

och tillståndet kan man få oavsett om upphovsmännen på skivan är anslutna till stim eller ncb

Men om man vill slippa betala NCB-avgift, och istället bevaka sina mekaniska rättigheter själv, då kan ju varken STIM eller NCB ge ett presseri tillstånd att tillverka skivan?!

TS: Jag erbjuder billig mastering!

Forumet: Det låter skumt, men vi är ändå intresserade! Vad kör du för utrustning?

TS: SKIT NER ER!!!

😄 :D

Hejsan,

Jag har ett specialkontrakt med STIM då jag är medlem i STIM men inte NCB, för att i mitt fall förlorar jag både pengar och det blir en fördröjning vad gäller utbetalningar genom att vara medlem i NCB också, vilket man annars blir automatiskt när man signar med STIM. Det är lite "fult" av dom på det sättet.

Men det var inte helt bekymmersfritt att skriva specialkontrakt. De var inte alls vana vid det och sa först att det inte ens gick. Gäller dock att stå på sig.

Mvh,

Jonas

Intressant! Så du behåller alltså rättigheterna till "mekaniseringen" själv, men upplåter på STIM att bevaka de övriga ekonomiska rättigheterna. Men hur går det då när skivor ska tryckas upp? Tänkte på det här att alla presserier vill ha en godkänd NCB-blankett innan de sätter igång. Eller du kanske inte är inblandad i fysiska skivor alls? 🙂

Skrivit musikrapporter är jag ganska säker på att de aldrig gjort, så då är det inte så konstigt. Jag ska framföra detta!

Gör det! Ersättningen är nämligen retroaktiv tre år bakåt. Ett år efter att ett rockband jag hade i gymnasiet lade ner, satte jag mig och fyllde i en musikrapport och skickade till STIM. Jag håvade in 1500 på det, sångaren 500. Rätt värt! 🙂

Lite rädsla för att inte stöta sig med arrangörer? Obefogat kanske

Ja, det tycker jag också låter obefogat...

Om det är radiokanaler som INTE rapporterar spellistor, så gör de väl inte det?! [...]

Sedan undrar jag ju hur man som upphovsman får del av alla de inkasseringar som STIM får av radioapparater och tv står på i

hotell osv? Jag menar, de kan ju inte veta exakt VILKA låtar som spelats, skrivna av vem/vilka.

Är inte helt hundra, men nästan; det finns en "fördelningsnyckel" för alla de pengar som kommer in som inte har en direkt adresslapp på sig. Om jag minns rätt baseras nyckeln till största delen på radio och liknande. Men jag har faktiskt också fått del av sådana pengar, på utbetalningen för mitt nyss nämnda rockband fanns två poster: livemusik med rapport och livemusik utan rapport. Fördelningen var 2/3 - 1/3 har jag för mig. Så antagligen får man lite bonuspengar om man visar att man har rapporterade, legitima inkomster (från STIM då), och gissningsvis: ju fler och "mer creddiga" inkomster desto mer av de icke öronmärkta pengarna.

Slutligen, när kan man säga att en platta är släppt?

Bra fråga! Enkla svaret är väl att den är släppt när ägaren till inspelningarna säger att den är det... Sedan kan man ju göra det i olika grad av offentlighet, är det ett stort projekt som förväntas dra in mycket pengar vill man ju att själva släppet ska vara en så markerad, tydlig och uppmärksammad händelse som möjligt. Det här med att skicka in till arkivet har jag inte så stor koll på, där får gärna någon mer kunnig fylla i. Vad är skillnaden på att vara registrerad där och att inte vara det?

Är det korrekt att arrangören fixar musikrapporteringen?

Eller menar du att jag får betalt av arrangören via STIM först sedan jag själv rapporterat?

Som DivineCo och Valle skrev så var det förr så att arrangören skötte rapporteringen. Jag tror inte det finns reglerat någonstans vem som ska sköta det, men jag antar att det någonstans längs vägen inte var särskilt svårt för någon tuff arrangör att säga "Det är ju ni som tjänar på det här, jag skiter väl i det, jag bara betalar STIM-avgiften. Vill ni ha pengarna får väl ni fylla i rapporten, jag tänker inte jobba åt er." 😉

Wow, vad kul för dem!

Ok. Så om jag har en spelning så får jag dels gage för att jag uppträder och dels ska arrangören betala till STIM

och då får jag ersättning igen och då som upphovsman. Är det rätt uppfattat?

Det är helt korrekt! 🙂

Det är ju faktiskt sämst!!!

Vem är det egentligen som har nytta av STIM och NCB...

Från annan STIM-relaterad tråd:

Redde ut det vet jag inte om vi gjorde. Jag står fortfarande fast vid att för min del så är det skit med STIM. Men är ju uppenbart bra för andra. Det jag tycker dåligt är att de är så sjukt oflexibla. Hade vart grymt om man kunde vara med i STIM men inte NcB så kan man sköta sina kontrakt och ersättningsavtal för skivsläpp på egen hand utan att ta omvägen genom NcB och STIM. Och som jag sa i den andra tråden så fattar jag inte vad de ska in i gig och bråka för. Man har ju redan ett avtal med en arrangör om hur mycket gage man ska få. Jag tror inte jag fullföljde diskussionen i den andra tråden. Borde kanske göra det...

När jag diskuterat detta på telefon så har deras argument till slut alltid blivit att "förlagen måste ju få in sina pengar på nått sätt också" och då är min teori att det är förläggare som är drivande inom STIM och hur det ska funka.

Nyckeln till att förstå varför systemen ser ut som de gör är precis det, som var det allra första vi fick höra på musik-juridik-kursen och som vi sedan blev påminda om genom hela kursen: var noga med att inte blanda ihop olika yrken! Kompositörer, utövande konstnärer och framställare har varsina delar i URL (upphovsrättslagen), varsina intresseorganisationer, och olika sätt att kunna tjäna pengar på musik.

Jodå, jag är mycket medveten om att en person kan vara flera yrken samtidigt nuförtiden. Det var något vi ständigt återkom till inom både juridik-kursen och bransch-kunskap-kursen. Men det gäller ändå att skilja på yrkena, och de rättigheter och skyldigheter de har gentemot varandra.

Ett misstag som jag tycker du gör är att blanda ihop kompositörer och artister vid livespelningar. En artist som genomför en konsert får betalt genom gage, för att ha utfört sitt "jobb" - publiken njuter av framträdandet mot betalning. Men publiken njuter minst lika mycket av det som artisten framför, nämligen låten. Hur får då kompositören betalt? MÅSTE han vara samma person som artisten då, för att också få betalt via gage? Nej, och det skulle inte funka att ha det så. T.ex. skulle duktiga låtskrivare med scenskräck få det lite svårt då. 😉 Nej, kompositören får betalt av arrangören, eftersom publiken både njuter av framförande och det framförda.

Självklart ser jag problematiken med "underground-scenen" och den "ideella scenen", där kompositörerna själva är villiga att arbeta gratis och helt stryka sig ur alla ekvationer. Kompositörerna vill inte ha betalt av STIM, arrangören vill inte betala till STIM. Visst borde det gå att ordna något slags undantag, ett kontrakt av något slag där berörda parter skriver på för varje tillfälle där arrangören vill slippa betala STIM-avgift!

En annan knepig situation är scenariot att släppa skiva själv. Där uppstår som sagt den lite udda situationen att betala till sig själv. MEN! Du betalar som en yrkesman och tar emot som en annan yrkesman. Det är alltså två helt olika ekonomiska situationer. Alla framställare (framställare=ägare av inspelningarna, samt rättigheterna att tjäna pengar på inspelningarna) som vill offentliggöra en inspelning kan inte göra detta utan tillstånd från rättighetshavarna som är inblandade; kompositör samt utövande konstnär. Att sluta separata avtal för alla unika situationer skulle - precis som att köra ett eget race utan STIM och bevaka sina ekonomiska rättigheter på samma sätt men på egen hand - bli rätt så jobbigt. Därför finns ju SAMI och STIM/NCB för att underlätta skivutgivningen, och de båda säger "den som betalar får trycka upp och sälja". En framställare gör då en ekonomisk övervägning: "Finns det en vinstmarginal i att köpa de här rättigheterna från kompositören och artisten, och sedan betala för tillverkning?". Ofta finns det ju det. Detta är en fråga man får ställa sig själv, även när man ska trycka upp en egen skiva! Och då får man vara noga med att inte blanda ihop det med hur man är inblandad i projektet som kompositör och utövande konstnär. NCB-avgiften är inte en avgift man betalar "till sig själv", och inte något man ska förvänta sig ska komma tillbaka oberört. Det gäller som sagt olika ekonomiska aktörer, och då tas inte hänsyn till om de är samma person...

Du nämnde ingenting om "fribrev", alltså att man ansöker om befrielse från NCB-avgift då man innehar alla rättigheter själva samt trycker upp en upplaga på max 1000 ex. Testade ni det med erat eget skivsläpp du nämnde? Jo, jag läste att det fanns ett annat bolag inblandat, men visst borde det gått att ni släppte det själva men licensierade till det andra bolaget? Eller via ett eget avtal reglerade så att ni fick ersättning för tillverkningskostnaderna? Mitt elektroniska band släppte debutskivan själva och utnyttjade fribrevet, och jag kan med viss smärta säga att 1000 ex räcker en bit upp i karriären... 😉

Det här med att "de enda som tjänar[...]är STIM själva" har jag också svårt att förstå. Är inte STIM någon slags "offentlig verksamhet"? Har ingen aning om det finns ett ord för det jag syftar på... 🙂 "Icke vinstdrivande verksamhet" är de väl? Som jag förstått det går en fast procent av deras totala omsättning varje år till löner och liknande...du menar att det finns elaka pampar som får större bonusar beroende på hur mycket pengar som passerar genom STIM? För mig känns det inte troligt...

En annan sak som det dock reagerats mycket på är det faktum att alla presserier kräver NCB-intyg innan de trycker, vilket gör det väldigt svårt för de som vill köra sitt eget race utanför STIM/NCB/SAMI/IFPI att kunna ge ut fysiska skivor. Jag föreslog i någon tråd en liknande lösning som jag nyss nämnde för "underground-gigs": det borde finnas ett kontrakt mellan beställare och presseri, där beställaren garanterar att alla rättigheter är lösta och att inga intresseorganisationer är inblandade (med andra ord: tillstånden har kommit direkt från rättighetsinnehavarna själva).

Så, lite tankar från mig! Tro nu inte att jag älskar precis allt som STIM gör, jag tycker tvärtom att de varit alltför långsamma att anpassa lagar och system för den digitala tidsåldern. Men jag tycker samtidigt att man ska kunna försörja sig på musik om man är bra på det, och som lagen är utformad (vilket funkat helt ok fram tills för femton år sedan) så är STIM ett redskap som krävs för att de ekonomiska rättigheterna ska funka praktiskt i dagens samhälle.

Hoppas jag inte skrev för simpelt så du känner dig förolämpad, inte min mening i så fall, vet ju inte exakt hur mycket du vet...samtidigt blir det lättare för mig att resonera om jag får ta det från början i små steg... 😉

Första gången jag spelade in musik så kopplade jag en lånad KORG X5D via tele till en Behringer 1x12 gitarrförstärkare, och därifrån rca från aux ut till in på det medföljande pci-ljudkortet... När jag och kompisen som ägde keyboarden gjorde våra första låtar spelade vi in på en porta från KORG. Bandet jag nu lirar med (i signaturen) använder en MS2000 mycket flitigt, den har hjälpt mig mycket i att förstå hur syntar funkar.

Så tack, herr Katoh, för det du åstadkom! R.I.P.!

Jag vill bara ha iTunes (world wide), Amazon (world wide) och Nokia Store. Det är inga problem att få det hos CD Baby väl?

Minns tyvärr inte hur processen gick till, men jag gissar att det inte är några problem alls att välja vilka man vill hamna hos.

Anlitade CDBaby inför releasen av mitt bitpop-bands debutalbum, i april förra året. Det har väl funkat rätt bra, förutom att det har tagit ganska lång tid att hamna på alla platser. De anger (som citerat längre bak i tråden) att det kan ta upp till 5 månader att hamna på vissa sajter. När vi efter 5 1/2 månad fortfarande inte fanns på Spotify mailade vi och klagade, då tog det en vecka sedan var fanns vi på spottan. 🙂 När jag nu kollar över listan på alla sajter man ska hamna på, så finns vi faktiskt fortfarande inte på:

Rhapsody

Shockhound

Great Indie Music

Följande är svåra att ta reda på om man kommit med:

eMusic

Liquid Digital

Verizon V-Cast

Zune

Medianet

Thumbplay

Så det är inte helt klockrent. Kanske dags för ett mail igen och fråga varför de tre ovan nämnda sajterna fortfarande saknar oss! 🙂 Men överlag känns CDBaby väldigt stabila och seriösa, det känns svårt att klandra de alltför mycket när de verkligen tar in alla kunder som är villiga att betala, utan någon som helst kvalitetskontroll, det måste ju vara ett jättejobb de gör.