Intensiteten på universitets- och högskoleutbildningar kan vara rätt olika. Läkar- och civilingenjörsstudenter (som för det mesta anses gå de tuffaste utbildningarna) lägger ofta ner 60 tim/v på sina studier, som Pazo skriver - en schemalagd heldag - och sen återstår hemstudier. Det kan med visst fog betraktas som omänskligt. Argumentet brukar vara att ingen vill väl sänka studietempot och betala med en (kanske dubbelt) längre utbildning.
Sen finns det kurser/utbildningar som man "kan" klara med knappt godkänt på 15-timmarsveckor (två föreläsningar, en intervju, en ihopslabbad rapport - klart) även om det inte är meningen. Meningen är snarare att det då finns möjlighet och tid till fördjupning och reflektion efter eget ansvar.
I det senare fallet så kan det förstås funka att jobba rätt mycket parallellt med studier. Sen är vi ju olika; handlar det om självstudier så är vi olika snabba.
Men man ska nog hela tiden ha i bakhuvet den nämnda 40-timmarsveckan, som är riktlinje för 100% studier (inte minst hos CSN, som lånar ut och pröjsar bidraget).
***