nankerphelge

File -> Project settings -> Metronome

alt. så går du in på mixern och trycker på "all", då får du den som en regel.

Tyskt band? :-)

Många hårdrocksband på 70-80talet la till ¨ i deras bandnamn för att se lite häftiga ut efter dom sett de konstiga tecknen på tyska ölburkar som de gillade. T.ex. Motörhead och Mötley Crüe.

Red Für

När Zlatan inte längre kan leverera kommer han försvinna från landslaget han också... Den s.k. eliten har gjort sitt och borde lämna plats åt en ny s.k. elit.

på samma sätt som att vi tar för givet att vi skall kunna gå ner till ica runt hörnet och handla mat för kvällen istället för att behöva ha en egen trädgård eller jaga hjort i skogen, tar vi idag för givet att musik skall finnas lättillgängligt överallt....! Många tycker egenodlade grönsaker och färsk älg smakar godare (och jag håller med), men den stora majoriteten väljer tillgänglighet och smidighet framför smakupplevelsen...(även jag)... (ok, udda liknelse, men helt ute och cyklar är jag ju inte....)

det är en bra liknelse, fast att jaga egen älg kan väl jämföras med att åka till grannstaden och höra på en konsert, sen kom snabbköpet och på liknande sätt kom skivindustrin och minskade intresset för livemusik då det var mycket smidigare att samlar kring radion.

dit tycker jag det har varit okej med utvecklingen men jag tycker spotify fyller samma funktion som frusen mat, släng in i mikron och så vips är det klart. men det är så mycket mer än att bara lyssna på musiken, t.ex. knastret från vinylen och man väntar ett par sekunder innan det går igång, vända sida och läsa på konvolutet 🙂

tycker man det är helt onödigt och man bara vill höra på musiken är ju spotify hur bra som helst.

Där har du rätt Mon Demon. Särskilt i att mycket blues är skittråkig. De flesta sitter väl halva dagarna och försöker nöta in SRV´s riff helt mekaniskt. Svenska bluesgitarrister är ibland lika icke nyskapande som alla low-budget dansband med långa rosa skjortsnibbar som fanns i slutet av 70-talet eller när fan det var. Alla spelade samma svensktopps-piss-låtar och försökte enbart låta som Sven-Ingvars och Vikingarna allihop. 80% reverb, 20% fåniga rosa kostymer.

Går jag ut på krogen eller liknande tycker jag givetvis att det är roligare med ett band som försöker härma gamla USA-blueslegender än otajta dansband som försöker härma dansband som härmat dansband som härmat dansband som härmat Vikingarna. Men svensk blues är mestadels bara skitkopior av orginalen. Och egentligen är det ju ganska tråkigt även om banden faktiskt klarar av att spela lika som orginalen. Lika upphetsande som förfalskningar av Picassotavlor. Och hur fan ska man kunna bestämma sig om man vill försöka härma Chicago eller Texas-dialekten när man sjunger sin äkta amerikanska blues från Bollnäs eller Säffle?

nu är inte detta gitarrblues (och många skulle nog inte kalla det blues överhuvudtaget) men det är svenskt och inga fåniga rosa kostymer! såhär tror jag det låtit om fångarbetarna som högg sten längs vägarna i amerika kring sekelskiftet hade synkoperat och haft sig över sina spritiuals...

Iron Cobra pedalerna tycker jag är påtok för tröga, man måste "springa" igång den.

Jag använder denna pearl pedalen, det är den bästa pedal jag någonsin testat men har ingen aning om vad den heter. Med coated powerstroke 3 skinn spelar den som en dröm. Jättesnabb och väldigt lättspelad samtidigt som man har full kontroll.

http://ny-image0.etsy.com/il_fullxfull.165233164.jpg

Nån trummis som vet om det finns någon likvärdig nytillverkad?

Hmmm... Hur jävla korkat är det inte, egentligen, att döma ut en artist man "inte [är] så insatt i"?

Låter som vi har att göra med en liten besserwisser...

Tack för den, minst lika korkat från din sida att döma ut mig grundat på mina åsikter om en artist...

Nej jag är inte insatt, med det sagt vet du inte hur mycket jag hört av hennes musik. Och oavsett hur mycket jag hört har jag fortfarande rätt till en åsikt. Håller du inte med mig kan du be om en förklaring till varför jag tycker som jag gör istället för att försöka dumförklara mig 🙂

ta fram din egen stake för genomlysning så ska vi se hur den står sig gentemot louises

personligen tycker jag mycket bättre om min musik än louises, men lägger jag upp den bevisar det inte annat än att folk tycker olika (och har vi inte kommit fram till det förr?)...

nu är jag inte så insatt i hoffsten och tog henne mest som ett exempel sen hennes skiva "rhythm and blonde" kommit på tal och hyllats tidigare i tråden. själv tycker jag det är en helt ointressant skiva och att louise mest skriker...

Den lever allt, men går inte att jämföra med gårdagens... louise hoffsten och bonafide kan nog vara blues på papperet, men dom saknar stake i musiken 🙂

Edit: för att förtydliga mitt inlägg menar jag med bristen på stake att det mest låter klyschigt, producerat och att det inte kommer från hjärtat, för kommersiellt och slätstruket för min smak helt enkelt. stake var nog ett korkat ordval 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=odLL_s3UJgs

Innan jag tog studenten fick jag förklarat för mig att alla musikutbildningar (musikutbildningar där man spelar musik, inte spelar in.) bara kräver godkänt i kärnämnena, och lägger vikten på intagningsproven.

Men du vinner nog mycket i längden på att läsa upp dina betyg och får en behörighet, som du själv säger så vet du inte säkert vad du vill göra i framtiden... Det finns folkhögskolor där du kan göra detta och ha musik som profilämne. Om du kollar här idag så ska du nog kunna hinna skicka in några ansökningar inför hösten.

Höger:

Vita och svarta funkar som på ett piano ( C är vit och C# är svart ).

Vänster:

Här följer du kvintcirkeln, C (?) brukar oftast markeras med en diamant. Här spelar man också diagonalt och man spelar ackord. Andra raden är grundton, sen fortsätter man neråt för att lägga på durters, mollters, liten sjua, dim... Första raden är med tersen i basen.

Vad jag fattat varför knappar används istället för tangenter är för att det ska underlätta vid tonartsbyte då skalorna ser likadana ut sett till fingersättningen.

Nu har jag inget dragspel till hands men det är vad jag minns sen sist jag hade ett, rätta mig gärna någon som är mer kunnig..

Smaken är som baken, men det är i sammanhanget skitsamma: Tvinga honom att hårdlyssna på BARA gamla AC/DC i två månader. Råtajt och inte ett fill på 7 plattor, typ. Berätta att det är världens bästa trummis. Phil Rudd fan! Så ska det låta. Häpp jävlar.

Skulle rekommendera Simon Kirke över Phil Rudd. Phil spelar för fort, det blir mycket enklare då 😉

Säg till er trummis att koncentrera sig mer, som musiker får man vara beredd att ta kritik. Musik ska vara kul och det är inte kul att spela om trummisen eller någon annan i bandet jämt sabbar det... behöver inte betyda att han är dålig, bara att han gör det för svårt för sig. Be han öva med att spela till metronom så han kan bygga upp en känsla för var ettan är. Ettan är mycket viktigare än dom där häftiga triolpukorna i sticket... (Och givetvis att spela mycket Acdc och James Brown för att veta vad han ska göra mellan ettorna 😉 )

I love paris av cole porter

happy together med the turtles

edit:

från dur till moll visserligen, och ingen direkt vers refräng men den får vara med ändå.

Någon mer än jag som tycker att Linus avatarbild är märkligt intim?

EDIT: https://www.studio.se/index.php?showtopic=81382&view=findpost&p=1205111

ja visst vill man bara krama honom? 🥰 :wub:

Mina låtar påminner inte ett dugg om mina favoritartister, jag antar att mina favoritartister är mina favoriter just för att jag inte kan skriva som dom och är väldigt fascinerad över hur dom lyckas.

Då kan jag säga att dina vänner på FB har inget musiköra. Visst en antydan. Men det är inte alls lika uppenbart som Lili&Susie's Oh Mama!

Glennmark kör inte ens samma ackordrunda! Oavsett vilken transpose...

I Oh mama ligger melodin på kvinten i ackordet om jag inte är helt ute och cyklar, jämfört med Eric Saade som börjar på tersen. Heller inte samma ackordsgång.

Så ... är det en låtstöld? vad vi än kommer fram till är det en ganska vanlig ackordföljd och melodin är tydigt inspirerad av både kall som is och oh mama..

Nu fick ju iofs Swingfly ganska dåligt med poäng från internationella juryn också...Boom tjicka skit. Men refrängen var bra och refrängsångaren (Christoffer heter han tror jag) tycker jag var låtens behållning.

"Popular" är ju ganska lik "Oh mama" som någon sa men den har ju inte Europa hört så det är möjligt att den har bättre chans än de senaste årens bidrag.

Men refrängen är snodd från Razorlights Stumble and fall 🙂

Och vi kan ju alltid hoppas att popular går så dåligt så vi inte får vara med nästa år... då slipper vi allt detta trams!

Jag har en nyare vox ac15 och den låter fantastiskt med alla gitarrer jag testat den med... speciellt single coil. Den låter helt enkelt england 1964. Fender blues har jag också testat, den låter bara amerikansk texas blues ala stevie ray vaughn (men det kanske du gillar)...

Reverbet i voxen kan vara lite svårt att gilla men tremolot är väldigt trevligt.

Dock har jag den förra ac15 modellen, dom har släppt någon ny nu och den tycker jag låter bedrövligt. Vet inte om det är placebo eller om dom faktiskt gjort något med den, tycker det är helt bortkastade pengar. Hitta en äldre, dom finns billiga på blocket.

Bugeran känns lite väl stark, 55 rörwatt - har det verkligen kommit till nytta sen 1970?

Jag har tillfälligt en SM57 som jag mickat min akustiska gitarr med. Behöver dock ha preamp gainen på nästan max för att det ska synas och höras i mitt program. Har testat flera olika.. samma på alla.. Jag har ingen pad eller liknande på så förstår inte felet.. har också testat annan kanel med sam,ma verkan

SM57or tror jag är gjorda för att tåla väldigt högt ljudtryck, t.ex trummor eller 100 watts rörstack på full volym, när man då kommer med en fjuttig liten akustisk gitarr så får preampen jobba lite extra för att det ska bli någon signal.

Det ska finnas någon "minipreamp" som löser just detta problemet, vet att jag sett det förut på forumet men minns inte vad dom heter. En kontakt man sätter mellan micken och kabeln som drivs på 48v, det kanske funkar bättre än din kanel?

Det upplöses i Em så antagligen ett B7+5.

Jetblack: Ackordsanalys är alltid tillämpningsbar, bara musiker kan inte vara tillämpningsbara 😉 Men du har en bra poäng, huvudsaken är att det låter bra..

(Och tror du tänker på ett A7sus2#11 utan kvint. Tonen D, höjd eller sänkt, är alltid en kvart i förhållande till ett A.)

Linda Bengtzings låt låter som en klassisk svensk 19:e-plats i europafinalen, men det är ju sånt vi svenskar vill ha.

Eric Saade är onekligen den mest talangfulla artisten i tävlingen, men hur Fredrik Kempes låtar fungerar utanför Sverige vet vi ju redan. "Popular" är definitivt inget undantag.

Enda låten som låter åtminstone _lite_ vinnare är Swingflys "Me and my drum".

en 19:e plats är väl precis lagom? 🙂 man får ju inte sticka ut..

Eric Saade tycker jag inte har talang, snarare ett ansikte småtjejerna gillar att se på... och en nasal röst.

( Och Swingfly låten är stulen härifrån! )

Baskagge, virvel, 2 pukor och 2 överhäng?

Baskagge och virvel vore väl smart att skicka genom mickingångarna på ljudkortet, antar jag. Överhäng kan du ju göra 2 kanaler av i mixern och skicka ut till line 3/4 genom "main out". Pukorna kan du ju skicka ut genom auxen på mixern som får gå till line 5/6, sen borde man väl kunna splitta upp stereospåren så du får 4 monospår du kan mixa hejvilt med?

Tack för ett bra svar! Då kör jag med arpeggion där ackordens toner inte finns i tonarten. Fast så är väl dumt att tänka vid längre tonartsutvikningar?

Kyrkotonarter kanske är dumt att tänka. Dom innehåller ju alla samma toner för samma tonart. Bara annan startpunkt.

Men finns det riktiga skalor för alla ackord? Staplar man terser och bara adderar de höjda och sänkta tonerna till skalan?

Ska kolla in boken.

Kyrkotonarterna är bra att kunna, jag brukar dock mest använda det mer som ett "mönster" över halsen för att kunna hitta alla toner.

Jag har haft några olika lärare i gitarr och alla har haft olika åsikter om det där med arpeggio eller skalor. Så som jag har fattat det, spela toner som finns i ackordet, använd dig av övergångar till nästa ackord. t.ex. kromatik, dimskalor. Fördelen med att tänka arpeggio direkt är att man lättare ser stora kliv, som kvinter, sexter, oktaver, decimor och sånt. I skalor ser man ju närmaste väg till närmaste ton och så tar man den, då blir det lätt att man står still i skalan och det låter inte alltid så kul. Men det är ju lättare att lära sig en skala än sju arpeggion (som man visserligen lärt sig så fort man lärt sig skalan, bäst att inte inse det för sent 😉 ). Just när man lär sig själv tror jag det är väldigt lätt att hamna i antingen skal- eller arpeggioträsket, den boken jag nämnde är bra för den tar upp olika sätt att öva på som man verkligen inte skulle tänka på. Lyssna på musiken du spelar, spela mycket, spela in dig själv så hör du ju vad du gör fel och vad du gör bra (ställ en kassettbandare breve stärkaren, nu är det inte bra ljud vi är ute efter.)

glöm inte kompa heller! spela ackord, alla konstiga läggningar du kan komma att tänka på! gitarr är inget melodiinstrument.

Den börjar på en 6 - 2 - 5 - 1a alltså går låten i Ab, men det är ju paralleller så det funkar ju vilket som. Håll dig till tonartens skala och spela toner som finns i ackorden, när det kommer tonartsfrämmande kan du spela arpeggion över de ackorden. Fastna INTE i att spela skalorna upp och ner! Spela melodier, prova att sjunga med det du spelar. Då blir det ju som hos en blåsare som måste ta luft och andas mellan fraserna, det lär man sig jättemycket på.

DEN HÄR BOKEN har jättemycket bra tips (om man läser den på rätt sätt). Spela igenom bokens alla temata också, bara där får man ju gratis fraser man kan använda...