Jump to content
Annons

Mats Stålbröst

Medlem
 Visa profil  Visa aktivitet

  • Antal inlägg

    1 053

  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    17

 Content Type 

Fler inlägg i bloggen av Mats Stålbröst

  1. Mats Stålbröst
    Tro det eller ej, men det har faktiskt gått ett år sedan Studio utsatte en Shure SM58-mikrofon för ett tortyrtest som heter duga och därefter grävde ned mikrofonen i en rabatt i centrala Stockholm. Vi körde över den med en bil, duschade den i öl, använde den som hammare och lät den till och med grillas i en mikrovågsugn. Och allt detta utan att funktionaliteten försämrades nämnvärt...
    Och nu kommer fortsättningen.
    Klockan 13.44 bröt det första spadtaget jordytan i en rabatt utanför förlagshögkvarterat i Stockholm... spadtag och spadtag förresten, vi använde en helt vanlig sked för att gräva fram vår Shure SM58, som alltså legat under jord i ett drygt års tid.


    Johan Royen Larsson lokaliserade raskt micken och lyfte upp den mot den mörka hösthimlen. Vi (Björn, Mats & Elof som var på tillfälligt besök) kunde snabbt konstatera att den inte såg ut att må särskilt bra. Den fuktiga jorden hade defintivt bidragit till den spännande korrosionsprocess som vi nu kunde bevittna på nära håll.
    Efter att ha knackat loss den värsta jordskorpan genom att slå micken mot rabattens betongfundament begav vi oss in i köket för spola bort den återstående smutsen. Micken placerades därefter på tork inför morgondagens inspelningssession i testlabbet.
    Var det någon som sa att vi inte ägnar oss åt grävande journalistik på Studio?
    Om du missade testet i oktober förra året, så finns filmen här:
    /Mats på Studiored

  2. Mats Stålbröst
    En av branschens giganter har anledning att fira. Det är nämligen 20 år sedan studiofantasten och amatörjazzpianisten Uli Behringer drog igång sitt, om man utttrycker sig milt, inte helt okända företag (på bilden ovan sätter han spaden i tårtan. Firandet skedde i samband med årets Namm-mässa i USA).

    Få tillverkare av musikinstrument och studioutrustning väcker såna starka känslor som just Behringer – oftast negativa bör väl tilläggas. Åtskilliga är nämligen de personer som betecknar Behringer som en plagiatör helt utan skrupler, som i brist på innovativa idéer, kopierar andras framgångsrika koncept för att sedan framställa lågprisversioner i Kina.
    Å andra sidan har Behringer gjort det möjligt för den breda allmänheten att införskaffa musikutrustning som i de flesta fall håller hyfsat hög kvalitet. Utan denna prispressande aktör hade kanske inte hemstudiobranschen sett ut som den gör idag.
    Och något verkar ju Behringer ha gjort rätt. Man var bland de första musiktekniktillverkarna att etablera sig i Kina, redan på tidigt 90-tal. Idag har så gott som alla konkurrenter gjort samma resa.
    På Youtube hittar du för övrigt ett reportage från Behringers enorma fabriksanläggning i Kina, som kallas ”Behringer City”:
    /Mats på Studiored

  4. Mats Stålbröst

    Hitta din nisch

    Av Mats Stålbröst,

    Nyligen gjorde redaktionen ytterligare ett nedslag i verkligheten och besökte syntbyggaren Clavias lokaler på Södermalm i Stockholm. Allt pekar på att det går riktigt bra för Clavia. De knallröda syntar som passerar ut genom porten på Åsögatan hinner bara mellanlanda tillfälligt hos någon musikhandlare innan en spelsugen keyboardist slår an det första ackordet på dem. Hela 95 procent av Clavias produkter går dessutom på export.

    Clavia är ett utmärkt exempel på det framgångsrecept som stavas nischning och som kanske är extra gångbart i tider av lågkonjunktur. Clavia har hittat sin nisch och fokuserat helt på den. Nord Stage, Electro och orgeln C1 är framtagna med ett enda syfte: att vara perfekta liveinstrument (sen har dom givetvis även kommit till användning i en och annan studio).
    Ett exempel på hur långt Clavia har gått för att fullända sina produkter är att man tagit fram ett eget system för att kalibrera klaviaturen. De italienska Fatar-klaviaturer som Clavia använder i sina instrument håller visserligen ypperlig klass redan vid leveransen, men de kan uppenbarligen förbättras ytterligare, och då är man beredda att göra detta.
    Kanske är det läge att du väljer en nisch och fokuserar hårdare på den? Skriver du låtar... välj en genre och snöa in på den. Är du musikproducent... se till att hitta ditt eget sound och håll fast vid det.
    Slutligen kan vi passa på att punktera en myt: det moduleringshjul som finns i Clavias produkter är inte, som många tror, tillverkat i sten, utan aluminium.
    /Mats på Studiored

  5. Mats Stålbröst
    Kreativt, knäppt eller kanske bara osmakligt? Lyssna och döm själv. Stephan Zielinski har skapat ett musikstycke som är baserat på en gen i det influensavirus som just nu antar pandemiska spridningsproportioner över världen.
    Musikstycket heter Swine Flu Hemagglutinin och har tagits fram med hjälp av en komplicerad algoritm enligt upphovsmannen själv. Och, om du undrar, så går stycket i trefjärdedelstakt.
    /Mats på Studiored
  6. Mats Stålbröst
    Det finns knappast någon variant av synthesizern som väcker sådana starka känslor som en keytar, eller magsynt som vi svenskar ibland (dessvärre) kallar den.

    Somliga tycker att det är det coolaste som kan hängas i en axelrem, medan andra tycker precis det motsatta – att det är en styggelse sprungen ur förtryckta klaviaturspelares lust att kunna lira jämsides med sina mer mobila gitarristkollegor.
    Keytaren är defintivt ett instrument som är framtaget för livegig, och livegig endast. Det finns liksom ingen som helst rimlig anledning att spänna på sig instrumentet i studion.
    Oavsett vad du tycker om keytarfenomenet så lever och frodas den än idag. Nyligen kom faktiskt Roland med en uppdaterad variant kallad AX-Synth, som fått en inbyggd syntmodul. Och, givetvis, finns det en hel del klipp på Youtube som en keytarfantast inte får missa.
    Brett Domino Trio var till exempel med i Britain’s got talent, den tv-sända talangjakten, där de gjorde... succé:
    Majic Conner, mannen med de flinka fingrarna utmanar alla metalgitarrister. Vem vinner?
    Missa heller inte bandet Freezepop – en trio där två av medlemmarna spelar, just det, keytar. Kan det bli bättre än så här? http://www.freezepop.com
    /Mats på Studiored

  7. Mats Stålbröst
    Ibland får jag en känsla av att en del musikutövare och musiklyssnare i själva verket råkat blandat ihop sitt intresse för musiken med det för idrottsliga prestationer.
    Ofta yttrar sig detta fenomen som att man beundrar hur snabbt någon kan spela på sitt trumset, eller hur flink fingergymnastik man kan uppvisa på gitarrhalsen. Det är liksom inte musiken som är det viktiga, utan med vilken teknisk spetskompetens den framförs.
    Kanske lika bra att erkänna dock: Jag kan själv förnimma en viss adrenalinkick när jag ser någon som behärskar de övre registren på sin trumpet till fulländning, även om det inte är något jag är stolt över.
    Och så finns det dom som ska ha så knäppa instrument som möjligt. Gitarrer med sju halsar eller trumset av groteska proportioner. Nu senast var det Terry Bozzios sanslöst väl tilltagna trumset som fick mig att tappa hakan:
    En gissning är att Terrys roddare inte är lika exalterade över mängden trummor som han är själv.
    /Mats på Studiored
  8. Mats Stålbröst
    Bland Studios läsare är det egentligen bara två inspelningsprogram som gäller, åtminstone om man tittar på resultatet av den webbfråga som just nu ligger ute på www.studio.se.

    I dagsläget har knappt 400 besökare svarat på frågan om vilket musikprogram de främst använder, och hela 33 procent anger att det är Cubase.
    Logic kommer på en stark andraplats med 26 procent, medan trean Pro Tools inte har mer än 9 procent.
    Det här bekräftar den bild av Cubase styrka som vi på redaktionen hade sedan tidigare. Än mer intressant är kanske frågan om hur styrkeförhållandena har förändrats under de senaste åren. Mycket tyder nämligen på att Logic har vuxit till sig på sistone, förmodligen till viss del på Cubase bekostnad.
    Vad är då förklaringen till Cubase starka position? Cubase har funnits med länge och har alltid ansetts vara ett av de bästa inspelningsprogrammen, även om det inte alltid har utvecklats i samma takt som vissa av konkurrenterna.
    Men vanans makt är stor och det tar emot att helt byta plattform. Man vill ogärna lämna en miljö man känner sig hemmastadd och trygg i, och uppenbarligen har många av oss som skapar musik på datorn tagit våra första stapplande steg i sällskap med Cubase eller dess föregångare. För jag tror knappast att alla användare av Cubase fortfarande anser att det är det bästa programmet på alla områden.
    /Mats på Studiored

  9. Mats Stålbröst
    Jag är så pass gammal att jag brukade tillbringa en hel del tid i skivbutiker, först bläddrandes bland vinylutgåvor för att därefter övergå till det mer behändiga, men lite tristare, cd-formatet.
    Men den tiden är förbi. Jag köper knappt några cd-skivor längre, nästan bara i samband med konserter eller festivaler där man samtidigt kan få sig en pratstund med artisten. Jag har börjat inse att jag faktiskt saknar de där tillfällena när man kunde spendera någon timme med att stå och bläddra bland skivorna i musikaffären.
    Nu har en ny musikaffär öppnat i Stockholm, och det är svårt att inte känna sig lite försiktigt entusiastisk. Cosmos Music Store kommer nämligen inte bara att sälja skivor (både vinyl och cd givetvis). Man kommer också att erbjuda konsertbiljetter, böcker, filmer och exklusiva specialutgåvor. Och sist, men inte minst, kommer man arrangera liveframträdande i butiken. Plötsligt känns det som om besöket i skivaffären är motiverat igen – kanske är det här lösningen för en krisdrabbad nisch av butiker?
    Jag bör givetvis nämna att vi sedan tidigare har Pet Sounds på Skånegatan i Stockholm, en skivaffär med cafédel, som är så populär att ryktet har spridit sig långt utanför Sveriges gränser. Butiken är numera inskriven i de flesta reseguider till Stockholm. Vi får hoppas på att även Cosmos Music Store lyckas hitta en publik, för det är en fantastisk upplevelse att tillbringa lite ledig tid i en välsorterad skivbutik.
    /Mats på Studioredaktionen
  10. Mats Stålbröst
    Igår var Studioredaktionen på Grammisgalan. Men tro för den skull inte att vi minglade med heta producenter och artister, eller ens kom i närheten av att själva få uppleva något slags feststämning. Nej, det rådde strikt segregation mellan pressläktaren och de festdukade långborden på Hovets parkettplatser.

    Grammisgalan är en förklädd firmafest, där branschfolket ska ges tillfälle att släppa loss tillsammans och visa sina ansikten i direktsänd tv, utan att störas av närgångna journalister. Åtminstone fram till det att tv-sändningen avslutas. Därefter var det faktiskt fritt fram att beblanda sig med musikmaffian under den korta tid som förflöt innan de bussades vidare till den hägrande efterfesten på Berns.
    Det fanns dock undantag. MTV-bordet, med musikkanalens anställda, hade lite på nåder placerats i periferin. Det har förmodligen sin förklaring i att tv-kanalen pumpar in en del pengar i galan och är behjälplig vid framröstningen av årets musikvideo.
    Vid 17.30-snåret började festdeltagarna släntra in. Grabbarna i Kent, Kleerup, Christian Walz (som även uppträdde lite senare), Timbuktu, delar av Backyard Babies, Nordman, Robyn och den allestädes närvarande Bert Karlsson var några av de som passerade förbi pressläktaren. Kleerup och Ebbot fann snabbt varandra på golvet i en spontan omfamning.
    När klockan närmade sig 20, och direktsändningen i TV4 skulle dra igång, tog sändningsledaren till orda och berättade lite om upplägget: ”Om spriten tar slut, tala med er skivbolagsrepresentant så kan han fixa mer.”.
    Om årets Grammisvinnare kan man givetvis säga mycket – att Kleerup tog hem storslam var knappast någon överraskning. Lite nöjt kan vi konstatera att tidningen Studio trots allt har haft intervjuer med de flesta av pristagarna: Anna Ternheim, Soundtrack of our lives, Esbjörn Svensson Trio och In Flames. Vi jagade faktiskt även Kleerup, redan för ett år sedan, men lyckades inte ro det i land.
    Ur vårt, kanske något insnöade, perspektiv är det synd att priset för årets producent inte lyfts fram mer än det gör. Att en så pass viktig utmärkelse (grattis Kleerup!) hastas igenom under förgalan känns trist.
    De flesta festdeltagare hade säkert en trevlig kväll, men det går inte att bortse från de problem som branschen dras med. Sviktande skivförsäljning, illegal nedladdning och dessutom lågkonjunkturen låg som ett åskmoln över tillställningen och den riktiga feststämningen ville liksom aldrig infinna sig.
    Mest talande under kvällen var förmodligen Ebbots avslutning på sitt tacktal (Soundtrack of our lives vann priset för årets grupp): ”Tack alla bensinmackar som beställer in vårt album i detta nu...”. Det är sannerligen en bransch i förändring som festade loss på Hovet i går.
    /Studioredaktionen

×
×
  • Skapa ny...