debatt

Så gott som hundra procent säker på att det bara blir eget material. Lustigt att man om man framför eget material måste betala till STIM enbart om man som gatumusikant är STIM-medlem. Det gäller tydligen inte företag...

"Why do I get a message that says my computer is missing a codec? Answer: You are probably trying to play a file that uses a codec that is not on your computer. When you try to play a file that uses a codec that is not on your computer, the Player tries to download the codec from a Microsoft server. If the codec is available, the Player installs it on your computer and then plays the file. If the codec is not available on the server (for example, because the codec wasn't created by Microsoft), the Player displays a message that your computer is missing a codec. If you are connected to the Internet, the message usually has a Web Help button that you can click for more information. If the Player can determine which codec you are missing, when you click that button, a Help topic is displayed that contains a link to WMPlugins.com, a Web site that lists a number of codecs that are available to download. The MPEG-2 and DivX video codecs and the ACELP.net and Ogg Vorbis audio codecs are examples of codecs that are not included in the operating system or the Player by default. For more information, see How do I find a codec? In some cases, the file you want to play uses a codec that isn't available or compatible with the Player. When that happens, the Player won't be able to play the file." Fullödigt svar från Windows web site. Den ljud-codec som behövs för att spela upp dessa filer finns inte på min pc och finns inte heller tillgängliga för nedladdning. Sorry. Kör med Windows XP Pro och SP3. 😄 //:debatt

Det var tråkigt, men nu ger jag upp. Har kopplat in mitt vanliga externa ljudkort M-Audio Fast Track Ultra (som iaf ligger på drygt 5 papp riktpris) och får upp samma meddelande i Windows Media Player. "En ljud-codec behövs för att spela upp filen". Klickar man då vidare på hämta så kommer man till samma förklaring igen även för det externa ljudkortet, nämligen att drivrutinen inte funkar. Det stämmer inte alls - faktiskt varken för det interna Conexant-ljudkortet och inte för M-Audio-ljudkortet. Inget av ljudkorten krånglar på något sätt annars. M-Audio kan definitivt spela upp 24-bits filer. //:debatt

"Windows Media Player Error Message Help You've encountered error message C00D10D1 while using Windows Media Player. The following information might help you troubleshoot the issue. Cannot play the file Windows Media Player cannot play the file (or cannot play either the audio or video portion of the file) because of a technical problem with your computer. The problem might be solved by reinstalling the computer's sound card driver. See the following sections for information about how to do this for the version of Windows..." Taatigt! Satt nu med det inbyggda ljudkortet Conexant och Sennheiser HD201 enkla slutna lurar och fick ovanstående meddelande i Windows Media Player. Ska se om det funkar med mitt externa ljudkort om ett tag. Ska tillägga att drivrutinen för ljudkortet är det inget fel på. Komplettering: Får nu upp att en ljud-codec krävs för att spela upp filen. Och att originalmeddelandet innebar att mediaformatet inte kan hanteras i Windows. ?

Fantastiskt!! Är ju på väg att köpa en enklare preamp för att kunna koppla till mik nummer 5 och 6 till mitt M-Audio-ljudkort och så ser jag plötsligt denna test som jag missat tidigare!! Sitter i författarrummet nu, men måste byta rum och koppla ihop till ljudkort och högtalare m.m. i ett annat rum. Vill gärna höra och bedöma. p.s. Visste inte att Samson var sämre än nåt annat... det är ju enda märket jag känner igen. d.s. Återkommer.

Sånt som Pazo tittar på

amatörer hehe

Du kanske egentligen har samma som oss från planeten som inte upptäckts av stjärnkikarna ännu? Det är ingen rund örsnibb som de flesta har, den sitter i själva verket "fast" i halsen och går diagonalt från örat nedåt. 🙂 //:debatt

Njaa... vi kommer från samma planet och är ute på ett "secret mission". Hörde ryktas att fler musiker är utrustade så, bl.a. David Bowie. Vi har varsina... 🙂

Jag har samma öronsnibbar som Debbie Harry.

Blå staden har jag åkt förbi nån gång - ett gäng höghus som verkligen utmärker sig med sin tydliga blå färg. Varmt? Ja... 🙂

Gôtt! Har erfarenhet en del av E-mu och tycker de gör robusta kvalitetsgrejer faktiskt. Bör även gälla E-mu Pre Tracker, som jag var inne på ett tag...

I flikarna finns brosk och hos mig mycket, vilket gör att jag inte kan trycka in de flikarna i öronen riktigt - alltså får det ingen större effekt här för mig. Annars är det väl att förvänta en dämpning om 20 dB kanske. Tänk på att kraniet i sig leder ljud, varför det inte finns någon hörselkåpa i världen som helt kan utestänga ljud. Kraniet leder riktigt duktigt dessutom. Minns inte exakt, men tror att om man utsätter sig för ett bilradiovärstingtest (som ju dumt nog förekommer i landet), så kommer kraniet ändå att leda in ljud på mer än 75 dB. 🙂 //:debatt

Backa? Askims Backa? Hisings Backa?

Gullepum

Tror det ska vara under Samarbete t.ex. Men det är trivialiteter. Det vitigaste är ju att du når din målsättning! Skaffa en sånglärare/sångpedagog som lär dig använda rösten rätt... om så bara för några få lektioner. 🙁 //:debatt

Som synthjx mycket riktigt berörde så har sömnen oerhörd betydelse. En stor del av mina tankar i ett antal år härrörde alla gånger från sömnbrist. Sömnen är oerhört viktig för kroppsliga funktioner och möjligheten till läkning. Jag sov i snitt 3 timmar per natt i 2-3 år, men behöver 9 timmar. Att sova i ett rum med en luftfuktare kan vara enormt rogivande, den låter en del och det kan vara tillräckligt. Har själv en Bionaire Ultrasonic Humidifier. Den fuktar ju också den otrevligt torra luften inomhus som vi i Sverige många gånger lider av, inte minst på vintern och delar av sommarn. Har köpt den för ett par år sedan bara, men mot luftvägsbesvär, önskar jag gjort det redan då när tinnitus och hyperakusisen kom. //:debatt

Jag la till några fakta i texten ovan, men fortsätter i en ny ruta här lite grann vad anbelangar smärtan som fenomen. Om man lyckas hitta en behandling mot öronsmärtan som minskar eller rentav tar bort smärtan även om det bara är kortvarigt, det kan vara akupunktur eller något annat, så är det av betydelse att få den behandlingen så ofta som är försvarbart. Smärta som sådant är ett komplext fenomen - men man tror att det fungerar som så att ju mer sällan som vi upplever smärtan i skadeområdet, ju mer sannolikt är det att den också kommer att försvinna. Ljudträning med små och måttliga volymnivåer kan förbättra upplevelsen av smärta, dvs. helt enkelt minska den, medan alltför höga ljudnivåer sannolikt försämrar smärtans varaktighet - bl.a. så försökte militären i landet för ett antal decennier sedan att försöka vänja meniga som hade ljudsmärta (hyperakusis) vid att höra skott, men det var ju en helt vansinnig metod. Militären hade inte det tålamod som krävs. Om man tränar målmedvetet och inte förväntar sig några framsteg alls inom 8-10 månader (för vad är väl den tidsrymden mot ett helt liv?), så kommer så småningom smärtan att sänkas i direkt anknytning till en sådan stimulerande terapi i form av brus eller musik. Jag minns att jag själv inte gillade brusvarianten så mycket (med den har hjälpt andra). Jag tyckte det var konstigt att höra på brus när jag redan hade brus i öronen. Logiskt förvisso... Frågade om jag inte istället skulle höra ljudet av bestick mot keramik t.ex., eftersom det var det jag inte tålde. Du är galen, tyckte de. De flesta av patienterna gick istället med öronproppar eller hörselkåpor. Relativt nyligen (på senare år) har de reviderat uppfattningen och anser att man ska försöka vänja sig vid vardagens ljud så långt man kan. Men naturligtvis ha öronproppar och liknande vid särskilda tillfällen. Nu ska tilläggas att jag åt på papperstallrik i några år och utsatte mig inte för bestick och keramiktallrikar. Vid tre tillfällen svimmade jag av ljudsmärta. En gång på ICA då jag välte en hel hylla med varor i fallet. Någon hade råkat gå igång med en prismärkningspistol alldeles intill. Så småningom kan man börja träna med tallrikar och bestick. Bäst är då normalt att börja med flera som äter samtidigt på en stor restaurang, eftersom explosiva ljud (som det handlar om här) hörs och fördärvar mest om det är glest mellan dem - äta öga mot öga med en eller två personer kan vara ett helvete. Ju längre tid det går (månader, år) då man tränar sig för ljud, ju oftare kommer så småningom de stundar vara direkt efter avslutad behandling då man inte upplever smärtan så påtaglig. Ju oftare smärtan känns mindre, ju mer kommer hjärnan uppfatta det som att smärta inte ska registreras överhuvudtaget. Det finns ett starkt samband mellan smärtupplevelse och hur hjärnan bearbetar information. Bearbetas informationen till att smärta inte ska registreras så kommer som en respons inte smärta att upplevas. Ju fler sådana stunder och smärtan kommer att klinga av längre och längre tider! Till slut minns inte hjärnan att det gör ont. Vad jag vill betona här är att dels naturligtvis i första rummet att ljudträningen syftar till att helt enkelt göra öronen starkare, men dessutom inleder man en fas där man s.a.s. programmerar om hjärnan till att inte överreagera. Fantomsmärta är ju en smärta säger de, som egentligen inte ska finnas. 🙁 dammsugare//:debatt

Tack synthjx för att du delgav oss även dina erfarenheter! Jag vill också betona kostens betydelse lite grann. Det finns en mycket stark hälsokosttablett med B-vitaminer som man kan prova som heter Mega B-stress. Det är inget hokuspokus även om man är skeptisk till hälsokostbranschen. Många läkare rekommenderar detta som ett tillskott åtminstone i det akuta läget. B-vitaminer behövs för nervreparation. Jag provade det också, samtidigt som jag tränade på min vunna Fender (tack MM förresten), vad som hjälpte mest vet jag inte, men möjligt är att Mega B-stress hade viss effekt iaf. I Augusti förra året gjorde jag en dunderdum grej... Jag satt på huk när jag skulle panikinspela en låt till ett skivbolag i USA. Det slutade med att jag dödade nervförsörjningen till vänsterfoten. Fan vad dum man är... Efter viss tid kom jag i vintras i kontakt med en neurodynamiker som var utbildad för en ryss, en unik metod att sträcka ut nerver så att de s.a.s. hamnar i ett nytt läge och inte ligger och skaver i benet på samma ställe i nervskidan. Lite skeptisk, men hoppades, och mycket riktigt, efter ett antal månader - egentligen senare än det skulle hjälpa enligt sjukgymnsten så fick jag effekt. Parallellt med denna udda behandling (inom Primärvården faktiskt), så åt jag Mega B-stress. Apropå smärta... jag hade så ont hela tiden av brännande och molande och skärande smärta i hela foten att jag ville hugga av mig den och funderade nästan på det ett tag... men så mindes jag ju öronen. Efter mer än 20 besök hos sjukgymnasten och övningar hemma flera gånger per dygn i ett år nästan, så. Även zonterapi har hjälpt mig en gång, då gällde det känselbortfall (vilket är smärtans baksida) i händer och fötter av en förfrysningsskada. Efter mer än 30 behandlingar blev jag frisk - det var riktig kris ett tag. Hon sa att hjälper inte 10 behandlingar så är det inget att göra åt foten, och efter 10 behandlingar var det ingen skillnad alls. Hon sa att det var oetiskt att då fortsätta behandlingen och ta betalt. Jag vill ändå sa jag, och tur var det, för efter 20 behandlingar och ytterligare 3500 kr fattigare började det hända saker och efter 30 var jag frisk. Fick låna till behandlingen... Vad jag vill säga med detta är att man måste vara enträgen och målmedveten i sin egenträning av skadan. När det gäller öronen så får man känna efter själv när man fått tillräckligt av träning, men några gånger per dygn måste man träna och man måste öka belastningen extremt långsamt under år. Tänk på att runt hörselcellerna så sitter det små muskler, de ska tränas upp och det tar tid. Särskilt om även de är skadade. Det går! Skadan hade varit mycket mer utbredd om man dessutom var halvdöv. Elektroakupunktur tog helt bort ljudsmärtan efter den 52 behandlingen (med en energisk och mycket målmedveten kinesisk läkare och akupunktör). Han gav sig inte - men tyvärr återkom smärtan. Detta var innan jag haft hyperakusis i två år. Men att få bort den för stunden och kunna uppleva något jag trodde var omöjligt betydde en del just då. Annars är det ofta att öronläkare erbjuder xylocain i droppform att lägga mot trumhinnan för att se om det har effekt. Lesky, har de provat det? Att ha en ödmjuk inställning till både traditionell läkarkonst och den alternativa läkarkonsten är en sund inställning. Vad jag vill ha sagt är att sådant som akupunktur (bedrevs åtminstone DÅ inom Sahlgrenska Uninversitetssjukhuset med viss framgång) kan hjälpa, men även kanske zonterapi som ger förnyad energi - egentligen är just zonterapi till för att ge kroppen möjlighet att läka sig själv. I Danmark och Tyskland ingår zonterapi som en behandling vilken som helst inom den traditionella läkarkonsten och är därför frikortsgrundande! Här i Sverige valde vi istället akupunktur som en accepterad metod. Men båda kan säkert påverka i rätt riktning. Akupunktur är ju främst en smärtdämpande behandlingsform. Elektrisk akupunkturstimulering är då i sådana här fall särskilt effektiva. Personligen skulle jag kanske ha fortsatt efter den 52a behandlingen, då det äntligen hjälpte, men då var det dags för deras utvärdering i samma veva och man förstod underförstått på dem att det räckte för min del... Kanske hade de hoppats på ännu bättre resultat för min del?! Vet såna som det hjälpte på mycket snabbare. I USA finns det också en operativ behandlingsmetod mot tinnitus och hyperacusis. Då särar man på nerven med teflon för att smärtan beror på att den ligger an mot ett område i hjärnan och orsakar smärta och tinnitus. Det är ovanligt att det är orsaken och operationsmetoden kan därför användas ytterst sällan, mest om man cyklat omkull eller liknande och slagit i huvudet - om det orsakats av ett slag mot huvudet alltså. Men det kan också uppkomma spontant och varför har man ingen aning om. Metoden innebär mycket höga risker. Man kan mäta upp om metoden skulle kunna vara aktuell i det enskilda fallet. 😐 //:debatt

Nej va 17, nu var det bara 2 minuter före.

Två timmar fel förresten.

Jag känner igen mig exakt i din beskrivning! Tänkte konstant becksvarta tankar i sju år. Fick diagnosen att jag icke led av klinisk depression, utan mina ständiga tankar bedömdes befogade för den situation jag befann mig i och var helt normala! Provade det mesta mot tinnitus & hyperakusis; olika nervdämpande mediciner som skulle dämpa nervaktiviteten i örat, avslappningskurs, akupunktur och elektrisk akupunktur (med ström), bettskena, specialgjorda öronproppar i plast, maskeringsterapi i form av brusband. Studerade ofantliga mängder litteratur i ämnet om öron, om tinnitus, om smärta av allehanda slag. Fick kontakt med en psykolog som kallade mig "äckligt logisk" och som också gjorde bedömningen att jag inte led av depression som var behandlingsbar, trots att jag tänkte mest på hur jag skulle lämna livet jämt och ständigt. Fick göra audiometriska mätningar,uppskattningar av hyperakusis, ERA (evoked response audiometri) och allt annat som stod till buds. Fick veta att den återkommande Tinnituskonferensen skulle äga av stapeln i Bordeaux (tror det var 92) och jag åkte helt själv t.o.m. dit!!! Men när jag väl kom dit så ville jag inte gå på konferensen, när jag väl kom dit så njöt jag av resan istället och tog mig till Cannes. Fick även testa brusmaskering mot tinnitusen. Fick syn på en tävling där man kunde vinna en Fender elgitarr. Vann den och började öva lite varje dag för att vänja mig vid ljud. Gjorde tvärtemot de allmänna råden att gå med öronproppar och hörselkåpor. Efter ett tag med denna träning så mer eller mindre upphörde tinnitusen och även hyperakusisen blev bättre. Därefter har bägge dessa störande inslag i mitt liv minskat i betydelse. Jag låg ändå på den högsta nivån avseende både tinnitus och smärta (hyperakusis), en 3a på den 3-gradiga skala som man utgår ifrån. ERA-mätningen är det finaste instrument man har för att uppskatta detta. Den skrev t.o.m. utanför diagrammet när de testade mig. Du ska veta Lesky att det tog sju år för mig - önskar att du genomför smärttålande projekt snabbare än jag började. När jag pratar om dessa projekt så skulle jag vilja att du inte bär öronproppar jämt och ständigt, men då du absolut måste. Själv fick jag även prova specialtillverkade hörselproppar gjutna i plast efter mina öron. Ja, jag hade ju skiten i bägge öronen!! De smärttålande projekt man ska använda sig av får inte involvera ljud äver 60 dB. Det finns en uppdelning i innerörat, där en del av hörselcellerna är ämnade till att tåla under 60 dB och andra till att tåla mer än 60 dB. De skiljs åt med en vägg. Innerörat är som en liten grön ärta i storlek. Jag lärde mig så mycket om smärta i mina studier härom under sju år att jag kan säga för det första att även om någon säger till dig att smärtan är kronisk, så betyder inte det att du nödvändigtvis kommer att ha den livet ut. Den kan lika gärna försvinna imorgon!! Men lika gärna kan den försvinna med träning av hörsel genom t.ex. att spela gitarr eller något annat du kanske kan klara. Men vad jag talar om då är ljudnivåer på under 60 dB på vilket instrument du än väljer. Det kan också gå att vänja sig med hjälp med brusband. Ta ett band och utsätt örat för sådan maskeringsterapi vid 8-10 tillfällen per dygn, men bara max 10 minuter per gång. Du kan också ändra antalet tillfällen och nivån, men ändra den aldrig till högt, för då är du tillbaka på ruta 1 igen eller värre. Smärta är inte heller i sig något farligt, utan den talar "bara" om att något är fel. Ingen smärta varar på exakt samma nivå för evigt, även om man haft den länge eller vad man uppfattar som länge. Smärta som blir tillräckligt svår svimmar man av. Det har jag upplevt flera gånger, i samband med diskbråck t.ex. Det är kroppens eget försvar. Likaledes kommer öronen att leda bort smärtan så småningom, så lite i taget att du inte märker av det. Vad du absolut ALDRIG ska gå med på är det förslag jag fick om att låta skära av mig bägge mina hörselnerver. Det innebär ofta att tinnitusen går ned, men inte alltid och i 40-50% av fallen så får man behålla smärtan. Den ändrar lite karaktär och blir en kraftig fantomsmärta. Eftersom du dessutom inte kommer att höra något så kommer du bara att uppleva smärta vid ljud, men utan ljud... Lesky, skulle gärna vilja träffa dig om det gick. Känner du att du inte orkar/vill/kan det, så får du gärna skriva. Hur djävla mycket du vill. Jag VET att du kommer att bli bättre, kanske helt återställd. Varför? Du har ingen hörselnedsättning säger du. Då är det glasklart! Det är de stackare med hörselnedsättning, särskilt kraftig sådan och då särskilt om de är gamla, vi talar då om 75 år och uppåt, som har svårare att dels reparera skadorna, men dels är det även så att de kan inte få så mycket sämre hörsel. Det är nämligen så att om man låt säga är 20 år och drabbas av detta, så kommer den hörselsänkning som ALLA drabbas av fram till 30-årsåldern även medföra att hörselproblemen med smärta t.ex. (hyperakusis) går ned. Det är nämligen logiskt nog så att en del av nervfibrerna gör ont just pga att de lever! När en del av dem trappas av försvinner även smärtan mycket. Det betyder dock INTE att du kommer att bli hörselnedsatt på ett sätt som märks i ett audiogram - det är bara en naturlig följd av åldrande. Samma sak är det när man går från 30 år till 40 år, från 40 år till 50 år. Men de skador du har så kommer du dock sannolikt inte att behöva hörapparat före pensionsåldern, sannolikt inte ens senare. Det finns nämligen vissa indikationer på området som stöder det. Man får en slags superhörsel, därför det kallas hyperakusis kanske?! Den tonas dock ned med åren. Jag är nära återställd så gott som, får dock en del tinnitus när jag stressar, men smärtan är ofattbart låg. OM jag skulle vara såpass dum att jag gick på konsert och glömt öronproppar (vilket aldrig sker), men om den skulle falla ur (vilket faktiskt skedde en gång), så gör det inte ont kanske (förutom en molande smärta efteråt som kan sitta i runt hela örat i timmar/dagar även om exponeringen varade i ett antal sekunder bara), men framförallt så skär instrumenten så jag inte kan urskilja dem. Det kan man leva med - det är bara att sätta i öronpropparna vid de tillfällena. De senaste åren har jag gått på konserter; John Fogerty, Katie Melua, The Tubes, Randy Bachman Band, Blondie, Atomic Swing m.fl. - på arenor av skiftande storlek och decibeltal. Jag var nästan aldrig på konserter innan det hände. Tänk också på att en del mediciner i sig framkallar tinnitus. Man kan dessutom bli känsligare för sådana biverkningar när man väl fått tinnitus. Acetylsalicylsyra är ett klassiskt exempel. I mitt dagliga liv störs jag inte alls på samma sätt längre. Det är också därför jag kunnat börja jobba. Ska väl tilläggas att jag också fick mitt helvete vid en Akustisk chockskada. Gick då från 0 i tinnitus och 0 i hyperakusis till 3 i tinnitus och 3 i hyperakusis och hade så stora problem länge, att jag inte ens kunde prata själv för att min egen röst gjorde ont!! Fick prata lågt eller viska. Kände det som att det inte fanns någon plats i världen där jag passade in. (Berodde i mitt fall på en felbehandling av en läkare med en extremt högljudd (och egentligen förbjuden) utrustning. Fick dock inte ett öre i ersättning, för denne läkare hade inte skrivit i journalen att han klantat sig. Det hjälpte då inte att 3 andra öronläkare kunde styrka att skadan berodde på felbehandlingen. Fina Patientförsäkringen... Men det är en annan historia. Pratade med en advokat vi kände att jag skulle få minst 7 miljoner och troligen 20 miljoner i ersättning om det varit i USA. Men Sverige håller benhårt på journalkravet, så jag drev inte ärendet vidare med risken att förlora 200000 kr minst i rättegångskostnader. Eventuell ersättning i Sverige hade dessutom handlat om några tusen...) 😐 direkt ur hjärtat!//debatt

Forumet ligger ju alltid en timme fel.

När jag skulle installera en annan plugg förra veckan kom det upp störande fönster hela tiden och störde installationen med meddelanden om att "No sound card" is connected, this plug in wont work". Enormt störigt, så jag sket i det till slut. Men det var ju skönt att veta att Addictive drums inte lider av detta fenomen!

Hehe... nej fullt så illa är det inte ställt! 😉 Kan tillägga att bakstycket på gitarren börjt bukta ut lite också, så man får inte lägga magen direkt mot den, för då låter det mer som ett percussivt instrument än en gitarr.