dede

Samma tanke slog mig. 🙂

Tänker direkt på Neil Young - Living with War. Han bästa platta sen Ragged Glory.

En outsider som slog knock i början på året var Loaded - Voices Sen rasslade det in massor med jättbra låtar. Jag köpte också Diabloskivan. Grymt bra. Håller med om Signerts röstkvaliteter. Sylvain och Bonamicis Genesisprojekt blev bara bättre och bättre för varje släpp. Kolla denna t.ex 14 minuters orgie Och många andra. 😛

Äh nu glömmer vi gammalt groll och jag ber om ursäkt för mina överilade ord i den andra tråden! Du är en frisk fläkt och ärlig kille, den enda som räknas i slutändan. Nä, räcker nog gott att ha plågat forumet med denna ett halvår eller nåt. Är väl inte ute efter effektsökeri för sin egen skull utan mer som nån slags call-and-response-grej och jag är ingen gitarrist. Är fortfarande newbie och testar gränserna. Försök till skönsång har jag lagt på hyllan och får försöka satsa mer på uttrycket. Tack för att hittade hit, tog dig tid att lyssna och ge feedback! Återkommer i teoritråden men nu måste jag snart ta om hand om 25 gäster. Gott Nytt År! /Micke Gott nytt år själv och må kraften vara med dig! Nu tycker jag inte alls att sången är dålig. Men den är svagaste länken i ett mycket trevligt alster. Med en sångare som matchat upp det instrumentala tror jag du haft något RIKTIGT bra på gång. ...Och jo, jag försöker alltid vara ärlig och har säkert trampat några på tårna. Men jag gillar inte tendensen; gillar man inte så skriver man inte. Feedback är alltid bra. Faktiskt även onyanserad. Det är ju inget att ta till sig om man inte håller med. 🙂

I februari kan väl bli kul.

Först nu jag ser denna. Slumpens skördar. Ganska lysande. Sången är väl det som hindrar det från att bli en radioplåga. Kul finesser här och där. Kan väl gnälla lite på elguran också. Mest för att du kollar......nånting där som inte är 100?. Kul med de partier som man inte uppfattar direkt (typ 1.53) och gör att man vill lyssna igen. Svante

Japp, , jag tar mig rätten att vara schizoid. Jag är en kluven mänska! 😉 När det gäller frågan om naturvetenskap och musik och dess samhörighet så inbillar jag mig att det framgår i tidigare inlägg. Jag var inte heller med på Aristoteles tid. Det hindrar inte att han grundlade vår syn på jorden universum och alltet. Det var ju det som jag ville fokusera på i tidigare inlägg,,,,,, 😎

Sen var det det det här med känsla. Som jag satte ihop som en motsats till teori. Ett sökt motstsförhållande som alla genomskådat. Var det flummigt med teoritänket så blir det väl än värre när man ska prata känsla, feling, vibbar, intuition etc. För det första: - pratar man om en känsla hos skaparen eller mottagaren.? Equality pratade om musik gjord av datamaskiner som saknade känsla. Vallhagen om hur han upptäckte känslan i syntmusik. Vi vill ju gärna tro att avsändaren (musikern, artisten) har en upriktig ärlig mening när vi som mottagare konsumerar. Om jag får reda på att mitt favoritkonstverk som jag tolkat till vansinnets rand, fyllt med symboliska innebörder, i själva verket är målat av en apa som råkade ha femton minuter till övers att fördriva. Var hamnar jag då? Grundlurad, allt jag tolkat in var bara mina egna fantasier. Blev konstverket sämre? Man kan tala om vilken känsla Johny Cash har när han sjunger "Hurt". För de flesta av oss växer upplevelsen av att man vet att han var döende när han gjorde den. Vallhagen berättar om ickemusikerkompisar som lyssnar på musik på ett annat sätt. Där är något viktigt. Kom ihåg barndomens läsupplevelser hur fullständiga de var innan det kritiska tänkandet tog över. Att kunna njuta av dansmusik och rim om hjärta och smärta. Jag tror att ju mer man engagerar sig och börjar analysera så både vinner man och förlorar. Vinner i form av kunskap (den där basgången kan jag med göra), förlorar i form av helhetsupplevelse. Så återgår vi till det första ledet av skapandet: Kreatören. Hur hämmad är han/hon av de teorier han/hon lärt sig? Ibland allt för mycket. Det är det jag kallar folkhögskolemusik. Det svänger inte, talar inte till någon, vill inget. Då tror jag att ma ska säga "up yours" till all man lärt sig och försöka förmedla sex och döden, som det mesta trots allt handlar om. 😛 Fortsättning föler!

Äntligen nån som har nåt vettigt att säga. Det jag har sagt hela tiden dede! 😄 En möjligtvis brutal men ganska kul sammanfattning av tråden måhända! Jag förstår att han kallar sig döda med finess! 😄 Javill dock återkomma med fler synpunkter. Ämnet blev ju plötsligt så stort och ogripbart att jag blir fövirrad när jag ska greppa det. Teori, t.ex. Kan ju sem som en naturvetenskap jämfört med fysik. A på 400 hz låter sig väl interpoleras med en sub på 50 hz men inte 60 hz. (FM) Det kan ju ses som ett analysverktyg. Men det är också ett regelverk som byggts upp efter de normer som den gällande estetiken medgett. Estetiken härstammar från Aristoteles ämnesindelning och bygger på tanken att man vetenskapligt kan bestämma god smak. Denna smak skiftar allt eftersom ett samhälle och dess normer och värderingar skiftar. Konstnärer inom musik, bild, poesi har väl alltid ansetts ha en nyckelroll när det gäller att se samhällsförändringarna, bryta mot de gammla reglerna och skapa nya regler. Men nåde den som spelade "djävulens intervall" på medeltiden. Det var dödsstraff som gällde. Timing var inte heller Stravinskijs bästa sida: Våroffer blev utbuad på premiären. För lyssnarna var inte beredda. Det handlar om kommunikation men också om förväntningar. Om jag som mottagare i kommunikationsprocessen köper en ny Wallanderdeckare så förväntar jag mig en svårlöst mordgåta och lite utvikningar om Wallanders olyckliga privatliv. Om boken istället innehåller poetiska spekulationer om varats existens så blir jag djupt besviken. För vad jag ville köpa var ju något jag redan kände till. Fast stöpt i en ny form. Eller ta alla fans som blev förbannade på Bob Dylan när han började spela elektrifierad rock. Han var en svikare. Åter till teori. Jag nämnde teori som naturvetenskap och exemplifierade från FM-syntesens. Inte ens detta står ju på någon universell grund. Matematik bygger till exempel på tio-skalan i stället för att kanske utgå från PI som enhet (Då hade varit på Mars idag). Hur mångahär kan uppskatta kinesisk folkmusik, som verkar följa helt andra lagar och begränsningar än de vi har här: Var finns takt, melodi, harmonik. Den kinesiske icke läskunnige bonden förstår. Men inte vi. För att vrida till det en gång till: Europeisk och afroamerikansk musik verkar ju köpas rakt av asiatländerna. Men inte tvärtom. Vad betyder det? Fast gå tillbaka någon generation: Rock är bara oljud. Gå tillbaka två generationer: Jazz är negermusik som man ska akta sig för. Själv har jag svårt för teckno. Det bryter mot mina förväntningar och regler om musik. Inte bara hur det ska låta utan vad det ska användas till. Oj, får nog ta en paus nu! 😎

OK,Equality - Point taken! För att skruva till det ytterligare: Någon somsett en gammal film som heter "5 Easy peaces"? Där spelar Jack Nicholson ett klassiskt stycke på piano. Den kvinnliga lyssnaren blir rörd till tårar av hans känslosamma spel och berättar för honom hur känslosam han är. Varpå Jack svarar nåt i stil med: Känsla? Det är bara teknik alltihop!

DU startade diskussionen dede! Jag startade den aldrig. Nu placerar du dig på en ädel och konstnärlig sida av ett "VS" och mig på den andra sidan som om jag skulle stå för det känslokalla och teoretiska. Jag tycker det är snudd på skymf och ett lågt sätt att boosta sitt eget ego här på forumet. Och skall citera mig så skall du citera mig rätt! Så här var det: QUOTE (dede @ 27 December 2006, 20:04) All musik som görs från hjärtat om det så bara är att klappa två stenar mot varandra ingår i min definition. I motsats till den musik som går att analysera, översätta till noter, korrigera så att fel blir rätt.......... 😄 God fortsättning! All musik går att analysera dede. Det är en sjukdom jag har som förhoppningsvis inte spridit sig till hjärtat ännu 😄 . God fortsättning själv! ---sorry for OT HM---- Det smått självironiska i mitt inlägg framgår inte på det sättet du citerade mig. För er som inte förstår vad detta handlar om så beror det att jag råkade skriva ut vilka ackord Harmonika Mike använt i en låt i den här tråden LÄNK Hur fan kunde jag vara så jävla dum!? Du må ha vilka motiv som helst för att starta denna tråd men känsla för fair play tycks du helt sakna. 😆😄 Jag förstod faktiskt inte att jag förnärmat dig. Det har aldrig varit min avsikt att hoppa på dig. Att jag gjorde en ny tråd var för att jag tycker att ämnet är intressant och inte hörde hemma i en demotråd. Jag har redan bett om ursäkt en gång för att jag använde en raljant formulering. Det var kanske onödigt. Men det är sånt som händer. I alla fall mig. Se så sluta sura. Ämnet intresserar väl dig lika mycket som mig! 😄 Jag tycker för övrigt att inläggen i tråden tagit ställning kanske mer för högersidan än vänstersidan.Ska man få en intressant diskussion gäller det, anser jag, att överdriva motsättningen. Det är läsvärda svar, och även en del olika uppfattningar om vad som diskuteras

Inte lätt att tillfredsställa dig, du gillar ju inte ackord 😉 Nä, men jag kan min Weather Repport. Och det.......oj man blir nockad. Precis som med Harmonicas fall (Blues) så får man fan ta sig ha en genomtänkt strategi inom jazz. Såvida man inte trivs med att vara elev resten av livet.Ta ett par djupa andetag och glöm allaregler Wernborg, så är du hemma! 🙁 I all välmening

Nej, Claes: Titeln kommer från enannan tråd. Jag tycker det är ett intressant och komplext ämne som vi inte disskuterat tidigare. Mer teori på forummet för katten!

Yepp, så är det!

Ja min personliga teori är väl strikt antimusikalisk och gäller bara för mig: Undvik akord så långt det går, ju mer kontrapunkt dessto bättre, ljudfärgen ör primär. Så jag antar att alla har sina grepp att närma sig skapandet. Känslan tror jag kommer i hur jäkla mycket man vill kommunicera. Kör man bara klassiskt så blir det som att titta på uppstopade fjärilar

Ja, all musik går att analysera. Och vad får man? En miljon Hendrixkopior som ändå överflyglas av orginalet? Kunskap är bra men att teoritesera/analysera för mycket skapar ett filter mellan vad kreatören vill göra och det som når ut. Jag är för surealisternas tankegångar om automatisk skrift. Jag tror att en rejälbit av populärmusikens hörnstenar har gjorts på känsla/intuition (närbesläktat i sammanhanget) utan analys av vad akord etc.

Equality och jag startade denna diskussion i en annan tråd. Jag tycker att ämnet förtjänar att utvecklas. QUOTE (dede @ 27 December 2006, 20:04) All musik som görs från hjärtat om det så bara är att klappa två stenar mot varandra ingår i min definition. I motsats till den musik som går att analysera, översätta till noter, korrigera så att fel blir rätt.......... God fortsättning! All musik går att analysera dede. Det är en sjukdom jag har som förhoppningsvis inte spridit sig till hjärtat ännu

All musik går att analysera dede. Det är en sjukdom jag har som förhoppningsvis inte spridit sig till hjärtat ännu 🙂 . God fortsättning själv! ---sorry for OT HM---- För att inte vara mer offTopic startar jag en ny tråd i detta ämne som faktiskt är intressant! Sorry, Harmica; fast det blev en bump ändå! 😆

Eftersom jag varit kritisk innan tänkte jag skriva något riktigt positivt. Och låten börjar kanon. Oj vad bra det här blir lätt MVG. Sen kommer gitarren och shablonerna börjar staplas på varandra.öh.........lite olika jazzstilar...det är inte så noga...? Låten sjunker som Titanic. Öppningen som lovade så mycket levererade inte........Plus för bra ljud. Låter folkhögskola 😄

Tunga pukor. Bara att spänna på gladpack!

Thanx, mate! Så då var två års litteraturstudier inte bortkastade. 😆😱 Finns de som hatar texten oxå ("Vad vet du om Kilimanjaro?") Själv är jag rätt nöjd och tycker att musken passar perfekt. 😎

Problemet ligger i mixen inte i mastringen. Kunde blivit en hyffsad låt.

Ja det blir spännande att se hur detta utvecklas! 😉

Småkul. Inte precis den genre som jag lyssnar på. Men här finns lite oväntade vändningar som gör att låten växer under resans gång så att säga.

Pratar vi Blues eller teori? Ge er! Enda som gäller är känslan. Här vare lågt i tak. 🙂 Hur menar du egentligen? Jag har aldrig ifrågasatt att det är känslan som är eller bör vara grunden till musik (allra minst i den här låten) annars blir det tomt och intetsägande! Det är ju möjligheterna att förmedla känslan i form av arrangemang, framförande och mix som vi alla här vill ha feedback, eller hur? Annars kan vi lägga ner hela forumet! Och i arrangemanget av en låt ingår att just välja ackord och det var det valet som Wernborg och jag diskuterade. Ber om ursäkt om jag var raljant. Antagligen inte helt nykter. Tycker att jag har rätt ändå: Blues för mig har inget med blå toner eller stora/små 7-ackord att göra. All musik som görs från hjärtat om det så bara är att klappa två stenar mot varandra ingår i min definition. I motsats till den musik som går att analysera, översätta till noter, korrigera så att fel blir rätt.......... God fortsättning! 🙂