Tycker du ska kolla i boken "Musikliv" av Lars Liljestam. Den handlar om hur vi påverkas av musiken och vice versa. I ett stycke tar han upp hur vi påverkas av specifikt just texter.
Att lyssna på en sjungen text är ju inte alls samma sak som att läsa en skriven text, även om det skulle vara samma text så uppfattar vi dom på olika sätt, därför kan det vara lite svårt att särskilja texten från musiken. Musiken adderar en dimension till, ger en viss stämmning till texten. För egen del så är det ofta enstaka ord, eller en strof som tillsammans med musiken ger mig de där speciella känslorna som man bara kan få genom musik. Det är liksom det som är vitsen med att både lyssna och spela, är man deppad och nere så drar man på en tokdeppig låt i moll, när man är på topp blir det i stället en röjjig upptempolåt i dur, på så sätt lever man ut sina känslor genom musiken.
Texter (och musik;) upplevs också olika beroende på vem vi är och hur vi lever, från vilken tidsålder vi är i. Det är ganska intressant, en beatleslåt kanske hade en betydelse för lyssnaren när den gavs ut men har en annan betydelse idag eftersom vi inte har samma standard och levnadsvanor idag. Den kan dock upplevas minst lika stark.
Lycka till:)
Edit: Var tvungen att kolla betydelsen av "klyscha". I wikipeida (får duga som referens;) står det; "Ett språkligt uttryck, även kallat kliché eller klyscha, som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana."
Vem bestämmer om ett uttryck är utslitet eller används slentrianmässigt?? Enligt min mening bör det vara upp till lyssnaren att avgöra, dvs "sommaren är kort" och "gråt inga tårar" kan vara en klyscha för en del men behöver inte vara det för alla!