VacUm

Nästan alla hör om saker är rent eller surt. Tror du att Hellströms producent hade tagit sig an jobbet om han inte gillade hur killen lät? Och om jag inte missuppfattar dig nu så fattar jag lite som om du menar att Hellström sjunger fel? Hur då i så fall? det är ju han som gjort låtarna och således bestämmer vad som är rätt eller fel. Måste väl för säkerhets skulle inflika att jag inte personligen tycker Hellström är mycket att hänga i julgranen, men (som jag varit tvungen att påpeka gång på gång) vill fortfarande inte ha en diskussion som baseras på personlig smak för det leder absolut ingen vart. Man kan faktiskt förstå andras tankegångar och respektera dom utan att tycka likadant. Jag påstår tvärtom alltså att de flesta inte hör skillnad på falskt o tonrätt och jag har fått det bevisat för mig flera gånger. Hellström sjunger så falskt att det gör ont. Däremot så är han en bra berättare och därför så gillar många honom och jag hade oxå förmodligen gillat det han gör om det inte hade gjort ont i mina öron när jag lyssnar på honom. & hellström var bara ett exempel jag kunde lika gärna sagt winnerbäck, dylan eller tom willie nelson, kanske skall nämna att hellström är mycket tonsäkrare än de övriga jag nämde så som sagt han var bara ett exempel, kanske inte det bästa exemplet dock 😄 Tja, ju känsligare man är desto mindre musik klarar man alltså av att lyssna på. Vid hur många cent drar du gränsen egentligen. Åter till operasångerskorna i så fall. Dom ligger ju helt tokoff. Är det skräpsång också?

Nästan alla hör om saker är rent eller surt. Tror du att Hellströms producent hade tagit sig an jobbet om han inte gillade hur killen lät? Och om jag inte missuppfattar dig nu så fattar jag lite som om du menar att Hellström sjunger fel? Hur då i så fall? det är ju han som gjort låtarna och således bestämmer vad som är rätt eller fel. Måste väl för säkerhets skulle inflika att jag inte personligen tycker Hellström är mycket att hänga i julgranen, men (som jag varit tvungen att påpeka gång på gång) vill fortfarande inte ha en diskussion som baseras på personlig smak för det leder absolut ingen vart. Man kan faktiskt förstå andras tankegångar och respektera dom utan att tycka likadant.

!? Var säger jag det? Du har ju sedan tråden startat bråkat om just FALSKSÅNG! Jag och några till anser att man skall sjunga tonrätt om amn skall kalla sig sångare och du har hela tiden diskuterat i mot detta. Du skrev även någostans i tråden att om man följde noterna exakt så blev det sämre än om man inte gjorde det. Vad jag sagt är att en bra sångare nödvändigtvis inte behöver sjunga rent. Det betyder inte att jag tycker illa om sång som ligger i perfekt pitch. I vissa fall är det självklart att det inte funkar med annat än ren sång, men ibland tycker jag inte det spelar någon större roll. Och ja, jag är övertygad om att det blir en aning stelt om någon skulle sjunga in en låt exakt efter notbilden. Ungefär på samma sätt som jag tycker det låter apa om ett kvantiserat midi-piano.

!? Var säger jag det?

Jag ser musikteorin som en förklaring varför saker råkar låta bra tillsammans. Inte som en pekpinne som visar HUR man ska göra saker. Varifrån har du fått att jag förespråkar att man ska låta sig styras av det du kallar musikteori? Det finns säkert ett hundratal olika läror om musik och alla fungerar på helt olika sätt. Allt från rytmik till klassisk skolning med mellanlandningar på ställen säkert ingen av oss ens hört talas om. Att musikteori är som du beskriver den behöver inte alls vara sant. Och gehör spelar man sig inte alls till. Spelteknik har inte ett smack att göra med gehör mer än att det kan vara enklare att lära sig ett instrument om man är begåvad med ett bra öra. I teorin skulle man alltså med en helt sursångande sångare fast men alla andra kvalitéer på topp kunna få till en så kallad "perfekt" sångtagning? Varför bara korrigera de värsta felen? Ju bättre pitchning, desto bättre resultat. Eller? Väger du in någon sorts moralisk värdering här? Jag fattar inte logiken. Du gillar inte när allting är autotunat, men ju renare det är, desto bättre blir det. Var då någonstans? Okej, igen, varför inte alltid autotuna/pitchkorra allting hela tiden i så fall? Det blir ju direkt bättre enligt dig. En rolig liten passus: Lyssna på dom stora operasångerskorna och kolla in deras pitch. Den är fan sällan i närheten av tonen som står i notbladen. Men där är det tradition att man ska intonera högt för att som det så fint heter "få en ljusare klang". Jag klarar faktiskt inte av det, men så ska det vara och hade jag blivit matad med opera daligen i ett par år hade jag förmodligen sett det braiga i det.. Och där handlar det inte om att intonera mot en naturlig övertonsserie, nu snackar vi kvartstoner. Förresten så visste jag vad autodidakt betydde, och den som inte visste har säkert tillgång till ordbok. Är det något ord du inte förstår av det jag skriver så kan du säkert googla fram det på internet eller fråga mig så svarar jag gärna.

Vad jag menar är att så kallat "gehörskomponerande" där den som kastar ihop en ackordvända märker att C, Am, F, G i följd låter bra tycker det därför att personen i fråga hört vändan två hundra gånger förr och omedvetet byggt upp några egna musikteoretiska regler om vilka ackord som passar ihop och vilka som inte gör det. Att ett G7 strävar till C håller nog vilken gehörsspelare som helt med om även om han eller hon inte läst det i en endaste teoribok. Eller hur kommer det sig att gehörsspelare i regel använder sig av ungefär samma musikaliska byggstenar som vilken utbildad kompositör som helst? Det är inget som ligger i våra gener eller så, eftersom musik från andra kulturer inte ens påminner om det vi i västerlandskulturen presterar. Det är en ganska konstig inställning. Prickar du av att allt uppfylls när du proddar t ex sång? Time - check, artikulation - check, osv osv.. Det märks att du aldrig egentligen jobbat med dethär faktiskt. Visst kan man påverka artisten åt det ena eller andra hållet men det handlar ju om att lyfta fram det som är bra. Att försöka göra något av nåt som inte finns går liksom inte. Din idealsång går förmodligen att producera med hjälp av enbart en dator, inte min. Du framställer mig som någon som hatar när saker stämmer (eller?!). Jag har aldrig sagt att det är fult när det är rent, men jag menar att det inte är det viktigaste hela tiden. Av tradition reagerar jag mer på en ostämd gitarr eftersom det är svårt att hitta ett uttryck där det faktiskt funkar när det är surt. Å andra sidan har jag hört bluesgitarrister göra fantastiska saker där inte en endaste ton är på rätt plats.

En kompis har XP installerat på grund av Wavelab och det ska funka kalas.

Jag håller helt enkelt inte med. Din teoriskräck förstår jag mig inte på heller. Givetvis finns det ingen som skriver musik enbart baserade på teoretiska funktioner. Du drar diskussionen däråt hela tiden som om jag var någon som förespråkar skolad musik framför annan. Det stämmer inte och jag fattar inte varifrån du fått det. Har tvärtom försökt vara tydlig med att visa att jag absolut INTE är nån musiksnobb i det avséendet. Men det är lustigt att du verkligen kan analysera en musiker (där du verkar ha ganska välutstakade regler och ramar för vad som är rätt och fel och allt vad det är) men inte en komposition. Kan inte en sångare också få sjunga bara på känsla och skita i saker som pitch? Den stämningen vi använder oss av nu är väldigt teoretiskt tillrättalagd och inte ens något direkt naturligt utan en konstruktion som utvecklades under barocken.

...men att man lyckas sätta ihop en ackordsföljd som låter snyggt, innebär ju inte att man måste ha några som helst teoretiska kunskaper, utan bara att man har musiköra. De flesta i forumet är garanterat autodidakta, men kan ändå göra mycket bra musik - utan teoretiska kunskaper. Jag har inget teoretiskt kunnande själv när det gäller musikskapande, utan jag skapar enbart på gehör - i den genre jag råkar komma på någon bra musik. Om det sedan är pop, soul, musical eller något annat, spelar ingen roll alls. Jag behöver definitivt ingen analys för att höra vad som låter bra - men du tycks lägga en annan betydelse än jag i ordet analys. Vad hände med helt vanlig lyssning...? De stora tonsättarna, som Beethoven, Verdi och vilka det nu vara månde, satt och klinkade framför sitt piano och skrev sedan ner sina idéer på notblad. Det behövs ingen teori för att skapa musik på det sättet, annat än hur man ska skriva ner det på notbladet för att andra ska förstå. När Beethoven så småningom blev döv, så var han däremot tvungen att gå efter sin erfarenhet - och han hade då lärt sig se musiken på notbladet, så att han inte behövde lyssna på den för att veta hur det skulle låta. Där kanske man kan prata om analys och teori - eller kanske rentav enbart om praktisk erfarenhet...? 😉 Men för att kunna sätta ihop en ackordvända på gehör så innebär ju det att man har teoretiska kunskaper även om man inte kan förklara i ord vad man pysslar med. Och visst fasen var Beethoven en musikaliskt LÄRD man. Han hade nog råkoll på sin kontrapunkt. Hur tråkigt det än låter krävs faktiskt en hel del strukturellt tänkande och planerande för att det ska gå ihop när man skriver för stor orkester. Man sitter knappast vid ett stearinljus med en fjäderpenna i ena handen och ett vinglas i andra och pletar ner lite nötter på känsla; där finns nog inget gehör i världen som räcker till. Mozart ska väl i så fall ha varit den enda som lyckades med något liknande om skrönorna stämmer. Att man gör en analys behöver inte betyda att man gör den med hjälp av en massa musikaliska termer. Samma gäller teoretiska kunskaper. Man teoretiserar och analyserar allting. Hjärnan fungerar så om man inte är typ autistisk. edit: skum mening...

Grymt bra grej den där validatorn! Och jag håller med, snygg sida!

Inte nödvändigtvis. Även om jag tycker Picasso inte säger mig ett jota så kan jag förstå hans betydelse för utvecklingen i stort. Jämför John Coltrane; jag står inte ut med karlns saxofonspel, men han står till grund för vad mina största idoler spelar. Utan honom hade dom inte låtit som dom gör nu och för det ska han ha all cred som gå att ge. Jag bryr mig inte om vilket utan är mer intresserad av vilket intryck jag får. Att det just är likt något jag kan relatera till i verkligheten spelar mindre roll. Det teoretiseras väl väldigt lite nu för tiden om man jämför med hur det var för ett par hundra år sedan? Då fanns det två sorters musik; den "lärda" musiken där välutbildade tonsättare skrev partitur som spelades av välutbildade musiker. Den andra sortens musik är det vi idag kallar folkmusik och spelades på gehör ute i stugorna. Måste säga att jag inte lägger någon värdering i vad som är bra eller dåligt, men kan säga att jag hellre lyssnar på folkmusik än opera. Och tjafset om "villkorslöst skapande" och att man inte behöver något teoretiskt kunnande köper jag inte på en sekund. Alla som lyckas få ihop en melodi har ett teoretiskt kunnande. Vissa kan intellektualisera den och vissa inte. För att ens uppfatta en serie med toner så har du ju per automatik gjort en analys. Omedveten såklart men det spelar ju ingen roll. Sant, men om man blickar bakåt så har det ju sen urminnes tider alltid varit så. Och de som är insatta inom sitt lilla konstnärliga område vet att de som gör saker som inte gjorts (och anses mest intressanta) har svårast att komma fram. Dagens riktigt bra jazzmusiker (och dit räknar jag inte Esbjörn Svensson) drar in mindre pengar på sin musik än vilket mediokert coverband som helst. Så är det och så kommer det förmodligen alltid att vara. edit: Quoteproblem...

Salsa?

Förslaget är nog inte helt fel (för de som vill vara med) fast jag har mina tvivel 🙂 Undrar om det hjälper att vara "bra låtskrivare". Måste man inte passa i mallen snarare? Självklart, men skriver man för melodifestivalen och tycker att man borde platsa i finalen så är man väl som klippt och skuren?

Tips till er som så hemskt gärna vill vara med i melodifestivalen: Eftersom ni skriver så fantastiska låtar som alla stygga förlag ratar så gå i förbund med djävulen och signa upp er på ett av förlagen så fixar dom resten. Ett förlag vill ha bra låtskrivare, och eftersom många av dessa privatpersoner uppenbarligen är bättre än allt det som kommer med i finalerna så kan det ju inte vara några som helst problem. Att hitta ett förlag om man är bra låtskrivare är inte så svårt, dom letar hela tiden!

Det är skillnad på att ha en åsikt och att basera sin åsikt på sin smak. tycker jag! Anledningen till att jag sa så var att du sa att du gillade måleri som såg ut som verkligheten. Jag ser inte poängen med det idag när det finns jättebra kameror... Ok, musikanalys är fel, eller missuppfattar jag igen? Då kan man lägga ner allt vad musikalisk utbildning och fortbildning heter och musikpsykologin som faktiskt baseras på vetenskapliga studier är inget att ha heller? All musik (i SYNNERHET Vivaldi och musik från den eran) strävar efter spänning-->upplösning. Spänningen är inte ren och vacker, men den får upplösningen att bli det. I stort sett all västerlänsk musik bygger på tritonusintervallets upplösning till tonika. Men du kanske har en helt egen teori om hur västerlänsk musik funkar, presentera gärna den i så fall! edit: Såg nu att du skrev Verdi. Men det spelar ingen roll. Samma sak gäller. Poängen jag försökte få fram var att saker som inte har ett tillräckligt tungt konstnärligt värde snabbt faller i glömska, och anledningen till att Rembrandt fortfarande ses som en gigant inte har med hans så kallade fotorealism att göra. Som jag antar att du vet så upptäcks dom flesta stora konstnärer långt efter sin verksamma tid på grund av att de låg före sin tid. Samma gäller nu, de som får alla stora jobb och drar in feta pengar på sitt "konstnärsskap" kommer med all sannolikhet inte vara de som hyllas om 150 år.

Men då måste ju måleri vara en helt värdelös konstform i dina ögon. Bättre med välkomponerade, skickligt ljussatta foton? Då får du ju verkligen, förskönad till råga på allt. Nämn ett musikstycke som "enbart" är vackert. Jag tror inte det existerar. Jahapp, det var ju en jämförelse som är spännande. För det första kallar du saker bättre och sämre i samma andetag som du pratar konst. Samtidigt som du gång på gång framhäver att mina åsikter inte stämmer överens med andras (och jag har inte ens involverat min egen smak i det här mer än i ett och annat retoriskt syfte) presenterar du dina egna som fakta. Vad som är bra och dåligt i melodifestivalssammanhang är helt ovesäntligt (man letar mer efter "rätt" låt än "bäst" låt), men att Rembrandt fortfarande lever kvar idag förklarar ju bara att han hade något dom andra inte hade; ur ett kulturhistoriskt perspektiv förde han måleriet frammåt och gjorde något ingen annan hade gjort tidigare. Att han inte var bäst på att måla fotorealism har inte med saken att göra. Jag tror inte Afrodite kommer diskuteras eller nämnas i historieböckerna om 200 år.

Vad jag menade med ytligt var att du njuter av något pga imponeringsfaktorn. Konst görs inte för att imponera, utan för att förmedla. Nä, jag tycker inte det är plågsamt att lyssna på musik, och njutning kanske är ett dumt val av ord. Men när ett stycke musik vill förmedla smärta/olycklig kärlek/orätt eller vadsomhelst så är väl inte det ren njutning? För att nå det vackra måste det finnas kärvhet, och vill man nå kärvhet måste det finnas någon motpol till det också. Annars blir det ju helt stereotypt och meningslöst. Det finns väl andra konstnärer från Rembrandts tid som målade mycket mer fotorealistiskt än vad han gjorde, men dom är totalt bortglömda nu. Det var mest det jag ville få fram, plus att anledningen till att betydligt fler tittar på rembrandt (vilket jag skulle vilja se en sifoundersökning på) än Picasso inte har så himla mycket med just fotorealismen att göra.

Grejen var att han menade att hans musik var lika bra som någon annan, att det gick jättebra "att dansa till kyckling-på-fredag, till exempel". Men han gör inte musiken för att han måste, för att hjärtat slår snabbare just då, eller för att han vill glädja andra människor - utan för att han vill sälja kyckling. Och det hörs, förstås. Det är ett äckligt och krasst sätt att se på konst tycker jag. Man behöver inte "sätta nån gräns", men att som han använda toner för att manipulera mig att köpa Big Mac, det har jag 0 respekt för. I mina ögon är han en riktig hora och en skam för musikerkåren. Och nej, så behöver det inte alls vara "i verkligheten". Alla har möjlighet att välja om man vill jobba åt McDonalds, eller spela musik man gillar och mår bra av. Alltså, rent moraliskt kan jag hålla med dig, men han sa ju själv att han inte ens försöker producera några pophits, och detdär med dansandet var väl bara någon kul grej. Och "göra musik för att man måste" är nog lite väl romantiserande, en popproducent får rätta sig minst lika mycket efter skivbolag och hur det låter på radion om han eller hon ska få betalande jobb. Han menar ju inte att man ska ha någon konstnärlig respekt för honom, och det är helt rätt. Han kan ett hantverk som vilken snickare som helst och varken mer eller mindre. Och om snickarn får in ett jobb om att spika hyllor på McDonalds (och almanackan råkar va ganska tom den månaden) så tro fan han tar jobbet. Man har liksom inte råd att tacka nej hur sorgligt det än kan vara. Vill man ändra på samhället tror jag man behöver dra i helt andra trådar.

Hellström, Ulf Lundell, Bob Dylan och många fler är väldigt uppskattade också. Mer än många perfect-pitch-sjungande människor som Lina Nyberg m fl. Jag tycker det är farligt att utgå från sitt eget tyckande här och lägga in värdeord som njutbar. Vill man njuta så kan man väl lika gärna käka en glass eller nåt. Vad jag förstått från mina konststuderande vänner så är Rembrandt uppskattad (och tidlös) för sitt sätt att förmedla ljuset på ett sätt som ingen annan kan. Att det är ett försök till fotorealism råkar mest vara nåt som låg i tiden då. Att förkasta allt måleri som inte strävar mot fotorealism tycker jag är ganska sorgligt. Och extremt ytligt.

Äh, så är det i verkligheten. Tyckte det var skönt att höra en ärlig röst i den branchen för en gångs skull. Han är skitduktig på sitt jobb och ser det som ett jobb och inget annat. Det är skitskoj att göra jinglar och reklamfilmsljud/musik, ger rejält med betalt och är otroligt lärorikt ur mängder av perspektiv. Skitbra producent-i-praktiken-skola. Du ska ordna sångare, musiker, få saker klara i tid, vara bra på att kommunicera, kunna presentera dina idéer på ett bra sätt samtidigt som det ska låta bra.

Apbra sång som vanligt. Trots att jag inte alls kan genren så måste jag tycka lite! Fint intro (skitsvängig gitarr!), men det kommer ett helt meningslöst parti vid 0:34 som bara irriterar mig. Sen tycker jag det tar alldeles för lång tid innan sången kommer in. Varför inte pressa in en vers innan refrängen kommer? Nu tror man att det är nån sorts instrumental låt ända till det plötsligt blir sång. Hursomhelt tycker jag (utan att som sagt egentligen kunna genren) att du har en bra fingertoppskänsla för sväng och time som väldigt många saknar. Grymt kul att höra. Alla rytmiska idéer fyller en funktion och det är musikaliskt hela vägen. Förutom formen då, men det har säkert med nån tradition som jag inte begriper mig på att göra... edit: feel..

Nej. Man sjunger bra när man sjunger rätt och rent. Konstigare än så är det inte. Otroligt endimensionellt tänk där du. Är musik konst eller vetenskap? ...men det blir ju inte rätt när det är fel, eller...? Sedan kan man ju inte se världen helt i svart eller vitt, utan det finns många som sjunger hyfsat bra eller andra mellanlägen mellan "bra" och "dåligt". Falsksång har debatterats i forumet flera gånger tidigare, så det behöver vi inte göra igen - men jag kan aldrig få gåshud av någon som sjunger orent - även om det är bra framfört på andra sätt. Likadant så är det ingen njutning att lyssna på någon som sjunger helt rent men utan känsla - men det bästa är ju självklart att det är både rent och förmedlar känslor på rätt sätt. Musik är naturligtvis konst - men för jämförelsens skull; Hur kul hade det varit om Rembrandt målade sina otroligt fina och detaljerade tavlor - för att sedan måla ett tjockt svart kryss över hela duken, så att man missar det vackra...? Nu finns det ju dom som målar på andra vis än Rembrandt också... Vad jag försöker säga är att det inte handlar om rätt eller fel. Jämför med timing. Om du får ett notpapper och sjunger exakt efter notvärdena kommer det bli urtråkigt. Men rätt då.. Fast notvärden får man ändra på? Men då är det ju helt fel? Tänk om rembrandt hade en kamera. Då hade det ju blivit perfekt.

Jag ser det som om man ska leverera (hatar det ordet) en känsla och lyckas man med det så är det bra. Sen kommer detdär med smak in och det går ju knappast värdera. En autotunad röst kan vara hur bra som helst, men även en toksur. Sting är ett exempel på sursång som kan vara hur bra som helst. Vissa The Police-låtar får mig att rysa men inte fan sjunger han rent där.

Nej. Man sjunger bra när man sjunger rätt och rent. Konstigare än så är det inte. Otroligt endimensionellt tänk där du. Är musik konst eller vetenskap?

Det finns nån ballad på hans näst senaste platta där autotunern dessutom triggar helt fel och det vobblar sådär härligt en liten stund. Celine Dion är pitchad i titaniclåten vet jag från säkra källor. edit: Måste bara säga att jag inte tycker det är fusk med autotune/pitchkorrigering. Påverkar ju inte uttrycket nämnvärt liksom. Så länge det används på enstaka toner som råkar bli sura när tagningen i övrigt är "perfekt", så är det helt ok. Lyssnaren får ju en trevligare lyssningsupplevelse om det låter bra. 😏 Om man däremot sjunger så dåligt, att man måste använda pitch-korrigering genom hela låten för att det ska låta bra, så är det dags att lära sig sjunga eller låta någon annan sjunga. Det finns dom som sjunger oändligt svinbra men inte träffar en enda ton rätt.