Man kan ju alltid se det ur försäljarens perspektiv...
Han är förmodligen en misslyckad halvbitter musiker som fick nöja sig med att stå i en musikaffär och sälja distpedaler till finniga fjortonåringar.
Exakt samma sak händer alla dessa halv-proffsiga ljudtekniker. Efter att ha försökt bli musiker och till sist fattat att det liksom inte är nån idé så ger dom sig in i ljudteknikens värld. Detta leder till dålig kommunikation med bandet och en jävla besservisser-attityd utan dess like. Dels på grund av att dom får ta skitjobben (mixa punkband på någon fritidsgård), dels på grund av att dom oftast bara har en endaste ljudbild i huvvet som dom vill få fram till varje pris, oavsett vilken genre som spelas. Har mängder med enormt roliga skräckexempel med den sortens tekniker.
Efter soundcheck har jag kommit tillbaka till min basstärkare med helt omskruvad EQ och en lapp "rör ej" på.
Teknikern skruvar ner gitarristen i utljudet helt eftersom han har någon sorts personlig agg mot honom.
En gång när vi skulle ha egen tekniker så säger mixerbords-ägaren (det var nåt band innan) att "ändra inte inställningarna, jag ska till ett annat ställe ikväll och mixa och nu har jag redan ställt in allting". Samma kille säger när han visar mixern att "ja, det är ju bara mono nu men det blir ju stereo sen när ljudet kommer ut. Vad han menade med det var det ingen som fattade men jag och en till var tvugna att försvinna långt bort för skrattattackerna blev alldeles för uppenbara.
Fick inte använda stärkare till mitt rhodes på ett gig för "det är väl onödigt, och så blir det läck". Var väldigt nära att packa ihop och åka hem vid det tillfället (alltså, en jazz- och bluesfestival och man ska LINEA rhodeset!!! va är det för fel på dom??)
Har ett helt gäng med liknande små äventyr men kommer inte på dom på rak arm här nu..