Jump to content
Annons

slejnard

Medlem
  • Antal inlägg

    6 125
  • Gick med

  • Dagar jag vunnit

    149

Inlägg av slejnard

  1. Jag har hört mycket om basfällor men vill fråga vidare: Hur mycket vinner man och framförallt vad? Lite dum fråga kanske. Jag är i det stadiet att jag spelar in på hobbybasis i mitt eget sovrum o tycker ändå att jag får hyfsad kvalitet.

    Nu till frågan: Vad är/gör en basfälla för skillnad på ljudet??

  2. Jag kommer nån dag, bara det finns tid mellan sprit o jobb:) eller kanske samarbeta där åxå....haha...hmm.

    Har precis organiserat mina elkablar.( skruvat fast skarvdoser i databordet). Kopplat en nyinköpt preamp så nu tror jag att d kan bli bättre kvalla på ljudet.

    Cirkel var ordet men jag kom nog lite off nu....

    Fridens liljor

  3. Är så pass gammal att jag hört bägge. Men det viktigaste är ju att veta att ett B är andra tonen i A-dur skala. Finns även exempel på att folk säger C-noll när dom menar C-dim. (brukar skrivas som C med en liten 0 i hörnet).

    Nu en annan fråga för musikteoretiker: E7#9, är det både dur och moll eller hur räknas det?

  4. Gary Chesters 'New Breed' 1 och 2, bästa övningsböcker som gjorts för trumset i vår tid tycker jag.

    Schema övning blir väldigt effektivt, men det är väldigt lätt att bara kolla på schemat och glömma bort VARFÖR man övar just det och var målsättningen finns med det. Att bara köra efter "förbättra lite grann" det håller inte i längden för det finns ingen motivationsfaktor i det. För min egen del satte jag mål som hade fasta aspekter. T.ex. spela 16-delstrioler i 200 bpm med en hand i 30 sek straight - båda händerna. Då hade jag något konkret att uppnå, istället för att bara sväva omkring. Det tog typ 3-4 år att få till det så att jag kunde göra det utan 20 minuters uppvärmning först. Det tycker jag är en effektiv målsättning.

    Samma sak med nästan alla aspekter av trumspelandet, notläsing, fotteknik, koordination, koncentrationsförmåga, visualisering och inte minst att kunna hålla takten - t.ex. att programmera trummaskinen (min metronom) till att spela klick i 8 takter och sen fortsätta i 32 takter utan att klicket hörs, och vara kapabel att spela i takt nog för att komma in pang på slaget efter 32 takter utan hörbart klick. Typ sånt. Vinnie Colaiuta på Zildjan Days 1984 får mig illamående än .. när han spelar till en sekvens och så mutar dom ljudet för sekvensen (men den går fortfarande) och han drar ett solo och håller tempot i huvet. Efter precis 2 minuter så släpper dom upp muteknappen för sekvensen igen och då hörs den perfekt synkat med Vinnies tempo. Han hade följt tempot i sitt huvud med en nära nog maskinmässig exakthet. Monstruöst.

    Målsättningarna jag beslöt mig att jobba efter, baserade sig på vad jag snappade upp av vad världens mest kapabla trummisar kunde göra och vad jag behövde kunna prestera som "normalbasis" för att bli användbar i jobbsammanhang. Jag kunde nog inte mäta mig med världens mest kapabla, men jag kunde åtminstone använda deras prestationer som övre gränsen på en måttstock. Att transkribera svåra tekniska solon från andra trummisar var en stor stor hjälp för det med.

    Att bli inhyrd som inspelningstrummis och hamna i tekniska svårigheter .. no way in hell. För att göra något riktigt bra, så måste man kunna göra det på en nivå som nästan är "piece of cake". Det är samma sak som att en bil ska kunna köra i 110 km/h och ändå ta uppförsbackar. En bil idag kommer ju upp i minst 170-180 och det är för att dom ska kunna hålla 110 och ändå ha kontroll och styrka. Samma sak med trumspelet - man måste kunna blåsa på i 180 om man ska vara användbar i 110 under längre perioder. Att få en riktigt svår teknisk låt, typ en as-snabb metallåt med smattrande dubbelpedal, efter klick .. skulle jag bemästra det så måste jag träna på en sån nivå att även det tangerar på "piece of cake" nivån. Och det funkar faktiskt, om man ger fan i att lyssna på kollegor och ens egna intryck som försöker intala dig själv "men det är ju för faan omöjligt(?)". Hjärnan tror nämligen på vad man intalar dig själv, så övertygar du dig själv fullständigt om att något är solklart omöjligt, då blir de det också. Då tvingas man kämpa mot din egen övertygelse medan du övar och då är det kört redan innan man börjat. För mig så gällde en liberal grundregel: det jag inte kan göra i 5 minuter straight i övningsrummet, det låter jag bli att ge mig på ute i spelvärlden med. Hård linje, men .. ja, man undviker att hamna i mycket trubbel på så sätt med.

    Gary Chester går in på det i sina första New Breed bok med. Man märker att om du bemästrar en sida i boken riktigt bra, så vänder du till nästa så är det sån skillnad i svårighetsgrad som om du börjat från noll igen. Dom är speciellt utstuderade för att vara så. Och i förordet så beskriver Chester att för varje gång du går en sida framåt så är målsättningen att du med tiden, gradvis ska höja grundnivån så att du INTE hamnar på noll igen för varje sida, utan att du blir så pass mycket bättre att du får upp grundnivån rejält.

    Slutligen så måste det vara roligt att öva, för att jag ska kunna använda mig av det. Här tycks människor vara extremt olika. Vissa funkar bättre om de är helt nollställda, andra om de är förbannade etc. Men för mig så längtade jag. Jag ville. Det var lite som en kille som ville ha stora muskler, och längtade efter att få till känslan av att nu har man det, stå i spegeln och unna sig att gotta sig lite i det. Så jag ville absolut. Att det är roligt behöver inte heller innebära att koncentrationen är låg, tvärtom.

    Så tänkte jag när jag övade. Det passar nog somliga, och somliga inte. Men det kan i alla fall ge upphov till tips och tankegångar.

    Lycka till med övningen 😲

    Jag längtar till att få höra några av dina extrema talanger. Fan vad kul att få höra.

  5. Svarta? Tycker det låter mer som Lightning/Puppets-tiden. Fast på ett extremt kasst sätt. 😲

    Och skarpa versionen.. HAHAHA! Ja du!

    Skiter verkligen hur det kommer sig. Men det är ju rätt kul. Folk vill inte betala för dongel men OM dom nu breakar så ska dom fan ha betalt. *bara en parentes där*

    Vad menas med dongel? Är det pinnen du stoppar i usb-porten?

  6. Jag gick in på myspace och hörde en ny låt....betydligt bättre än det som lades ut här för några veckor sen. Nog för att ulrich å hamm(eron)it int är bäst, men surfa dit vetja....cyanide heter låten.

  7. Jag har åxå gått på Framnäs! 😄 , för 90 år sen 😄

    Kör med "äggklockeprincipen" Tex 5 min för varje övning sen lämnar du det och går till nästa grej. Kör så varje dag istället för att få bukt med det på en gång. Långsamt lärande är bättre. Öva till metronom o lär dig att spela både på/före/off beat. Funkar för mig som gitarrist och garanterat för trummisar så länge man "hör" ettan. Även som nån tidigare sa: Spela hela låtar å groova!

    Lyssna o härma dom musiker du vill låta som. Och en grej som jag tycker många trummisar hakar upp sig på är att lyssna på basen jämt. Tänk melodier och lyssna hur sångmelodin ändrar dynamik o följ den.

    Och Piteå har väl visst en bra scen: ValdinoJazz, Krokodil etc...

    Keep rockin´! // Janne

×
×
  • Skapa ny...