Forts:
6 - Låten var inte så speciell men refrängen gillade jag, den satte sig lite. Labrie kan fortfarande göra bra ifrån sig på studioinspelning (inte live längre tyvärr men det vet vi)
7 - Fräsht sound, kändes också nytt. Cool effekt på gitarren i första introriffet. Goa gitarrslingor i denna låten med. Mycket riff, takter och joxx, va gott! 😄 basriffet och ljudet under solot var sjukt ball.
8 - Niiice!! Nu snackar vi Dream Theater! Hela låten var jäkligt bra. 🥰
9 - Grymt också ju! Hög nivå på kompositionerna, oväntat med stråk-partiet. Underbart att bli överaskad, det har jag saknat med DT. Fantastiskt vackert. Fet låt i övrigt, mycket attityd av Labrie. Riktigt sjuka instrumentala partier här o där. 😄 Wah Wah gitarrsolo var skoj.
Plattan var på det stora hela en väldigt positiv överaskning. Känns som de backat ifrån det allra tyngsta nu, så hängt som en tjock dimma över senaste plattorna. De har hittat tillbaka till sina musikaliska rötter och återfått sin fantasi tycker jag. Mike Mangini verkar ha hittat sin plats i bandet. Hans trumstil är såklart rätt nära Portnoys vilket passar DT´s musik men känns som han ändå vågar ta ut det lite i egen tappning, och inte är lika förutsägbar som Portnoy var sista åren utan lite mer uppfriskande spel. Jag skulle gärna haft mer memorabla melodier dock. 4 av 5 toast!