Nja...det är nog snarare så att eftersom det är så lätt att sätta igång med det, är det väldigt många nybörjare som börjat med trackermusik. Och de första alstrerna från en person brukar sällan låta vidare bra.
Så man får leta lite längre innan man hittar guldkornen, och som vanligt gäller att ju mer insatt i en musikstil man är, desto mer uppskattar man detaljerna och nyanserna (till skillnad från om man inte är insatt, då låter allt ungefär likadant).
Själv började jag min bana ungefär så här:
1) En-tons-PC-speaker-låtar, i QBasic (nån som kommer ihåg kommandot "play"?)
2) En-tons-PC-speaker-låtar, i Turbo Pascal
3) HSC-tracker, en tracker för mitt adlib-ljudkort med FM-syntes. Nån mer än jag som använde HSC-tracker förresten? Det var ganska häftigt att kunna spela upp flera toner samtidigt, om man jämförde med PC-speaker-låtarna 😉
4) Efter en mycket hastig vända i ST3 hittade jag FT2 som jag höll på med i några år.
5) Min egen midi-tracker, som dock aldrig blev så pass klar att den var vettig att använda för någon annan än mig. (Det är för övrigt inte riktigt sant, för jag har en fd arbetskamrat som använder den en gång om året när han ska öva in melodier till en julkonsert.)
6) Numera är det Cubase som gäller. Men ibland saknar jag trackerformatet, det är så enkelt att bara skriva in noterna på rätt position och man får en bra överblick över vad de olika instrumenten spelar vid olika tidpunkter. Men är man van vid icke-datorgjord musik så tycker man nog att det låter alldeles för kvantiserat och utan liv och varians.
// David