FunkyKeys

Jag får ofta frågan vad för musik jag gör när jag berättar för någon att jag håller på med musik.

Jadu... Musik helt enkelt.

Hur är det för er med den saken?

Slick.

Brukar räcka för att få musikaliska människor intresserade, och alla andra sådär musikjournalistiskt-politiskt-korrekt defensiva. 😄

Tjosan. Jag har lirat gitarr och munspel i 4 år och börjar nu lära mig mer om musikteori och hur man lirar piano och andra instrument.

Jag har läst på www.musictheory.net/ om triads/treklang och förstår lite mer än innan. Jag kan komponera lätta ackordföljder och melodier i dur/moll-tonarter med dur/moll-skalor och dur/moll-ackordföljder... Jag fattar vad inversion osv är och jag fattar hur man skapar ett sju-ackord.

Men - Mer än så sträcker sig inte riktigt min kunskap. Vad är egentligen ett d11...? Jag bryr mig inte så mycket om hur man tar ackordet på en gitarr, jag är mer intresserad av själva musikteorin - hur det funkar på piano.

Har ni några tips på 'sajter' som förklarar allt detta? Om inte så får ni gärna tipsa om bra böcker som går att låna på biblioteket.

Mvh

Ljunghusen

Sajter vet jag inte, men D11 tas normalt som C/D. Kallas ofta D9sus eller D9sus4 i amerikanska noter.

Undrar kort och gott vad man använder en compressor (inte luft) till

Kan man jämna ut skillnaderna när man tex spelar ett ackord ,så att dom ljusa tonerna inte klingar så högt

helt enkelt att stryper dynamiken

Har visserligen en billig förstärkare till min Epiphone SG 400,en Peavey Blazer 158,men när man drar på lite volym så upplever jag att skillnaderna i höga och ljuda toner blir så plågsamt stor

Och det låter jävligt dåligt,men jag kanske har missuppfattat alltihop

Tack på förhand

Tobbe

Kort om en kompressor.

En kompressor Höjer de låga tonerna och sänker de höga, alltså komprimerar ljudet,

Inte helt korrekt.

Kompressorn sänker ljudet med ett visst förhållande till den ursprungliga nivån om det överstiger en viss tröskelnivå - och det innebär att skillnaden mellan starkt och svagt minskar. Kompressorn i sig höjer alltså inget ljud, utan minskar bara dynamiken. Ofta har man en makeup-gain efter kompressorn, där man kan höja om det behövs - men den är bara avsedd för att man ska se till att volymen är lika före och efter kompressorn...

När man pratar om högt och lågt, så är det läge för missuppfattningar...

Om ljudet är högt, så tolkar vissa det som att det är starkt, medan andra tolkar det som att det är toner uppe i diskanten.

Om ljudet är lågt, så tolkar vissa det som att det är svagt, medan andra uppfattar det som toner nere i basen.

Det kan alltså vara bättre att använda starkt och svagt om ljudstyrkan - och kanske mörkt och ljust om det är tonhöjden man menar... Förvirringen blir lätt total om man inte har ett gemensamt språk... 😲

Det är ju ännu dummare.

Rimligast är:

starkt-svagt om dynamik

högt-lågt om tonhöjd

mörkt-ljust låter snarare som man pratar om klangfärg

*räcker upp handen högt*

Alla som har suttit med en gitarr på en scen har väl fått den frågan.

Det är ju verkligen den generationen som sitter och dricker öl och drömmer tillbaka nu för tiden. Man undrar ju lite om det kommer försvinna lite sen när dom blir för gamla

...å andra sidan så dyker det upp en ny generation då, som drömmer sig tillbaka till det mycket värre 80-talet och önskar vidrigheter som Duran Duran, Europe, Style och Guns & Roses. Då sitter man där med sin gitarr och längtar tillbaka till "CCR-eran".

Grattis! Vilken skönhet.

Lova nu att sjunga mycket 70-tals-Gino-Vannelli-låtar i den... ☺️

Tack för svaren om Gino-mikarna! SM59an måste vara EQad med nåt fantastiskt för det är den han kör på de flesta låtarna och sångljudet är GRYMT bra.

Snygga sångmikar var det ja... På Gino Vannelli-DVDn med konsertklipp från 1977- och 1979-turnéerna syns två riktigt schyssta mikar. Se bifogade bilder. Kan nån identifiera dem, så hade jag blivit glad...

De gamla japanska fusionhjältarna Casiopea har några låtar som låter så. Fast bättre såklart, det var en sur programmering detta... Hoppas det kan vara nåt.

Oj, vad man har spisat slickplattor från 1978-82. Några favoriter:

Pages - Pages (1978)

Pages - Future Street (1979)

Pages - Pages (1981)

Donald Fagen - The Nightfly (1982)

Maxus - Maxus (1981)

Toto - Toto (1978)

Gino Vannelli - Brother To Brother (1978)

Gino Vannelli - Nightwalker (1981)

Doobie Brothers - Minute By Minute (1978)

Michael McDonald - If That's What It Takes (1982)

Quincy Jones - The Dude (1980)

Steely Dan - Gaucho (1980)

Bill Champlin - Single (1978)

Airplay - Airplay (1980)

Det går verkligen en magisk gräns på nyårsafton 1982. Trumsoundet är den största skillnaden, men även att de analoga syntarna byttes ut mot digitala spelar väldigt stor roll. Finns dock fantastiska slickplattor efter 1982, t ex:

Al Jarreau - Jarreau (1983)

Michael Franks - Passion Fruit (1983)

Chicago - 17 (1984)

Några slickfavoriter innan gulderan bjuder jag också på:

Doobie Brothers - Takin' It To The Streets (1976)

Doobie Brothers - Livin' On The Fault Line (1977)

Gino Vannelli - The Gist Of The Gemini (1976)

Gino Vannelli - A Pauper In Paradise (1977)