Christoffer Bergfors

Sony Inflator är på inget sätt en limiter. Den förändrar inte dynamiken utan enkelt förklarat, adderar övertoner och således gör mixen starkare. Suverän plugg men INGEN limiter. Vad dom gör på Cosmos kommenterar jag inte.

Då AI3 inte har någon klocka så krävs det ju att ditt kort har det, så att kortet är master. Just då är skillnaden påtaglig för att inte säga stor. Personligen är jag inget större fan av Alesis AI3, men jag skulle lägga så mycket deg som möjligt på ett kort med en bra klocka.

Lightpipeuttagen i sig vill jag dock påstå är minde vital.

Kom in i matchen nu Hegobald. Nykvistteoremet beskrev att den högsta upplevda frekvensen är halva samplingsfrekvensen. Samplingsfrekvensen har således inget med Nykvist att göra, däremot har Nykvist "allt" med samplingsfrekvens att göra.

Apogee UV22R och Waves IDR har INGET med samplingsfrekvens att göra och gör inget med den utan de maskerar bara en bitdjupsreducering.

Skillnaden för 2ms borde inte vara så stor, däremot dryga 23ms motsvarar ju en ljudtransport på bortåt 8m. Viss skillnad.

Klart det skulle gå att korrigera. Förskjut det inspelade svepet så att det ligger rätt i tid. I mitt fall 23,2199546485... ms.

Nyqvists teorem har jag hyfsad koll på, men du skrev "...men vi hör ju inte frekvenser över 44.1kHz...", vilket förvisso är sant, och kanske syftade du till konsekvensen av det, med nyss nämnda tal som samplingsfrekvens. Mer konkret menade jag bara att mänskliga hörseln slutar en bra bit innan 44,1. Jag tyckte min smiley implikerade att det inte var ett påstående där jag menar att du är inne i dimman, utan att det du sa kanske inte var precis det du menade.

Mastering Audio är ett utmärkt verk som jag läser ur titt som tätt. I samband med denna diskussion läste jag mycket om hans synpunkter i frågan. Dock tyckte jag väl egentligen inte att det han skrev, som för övrigt var oerhört intressant, tillförde denna diskussion det minsta. Den explicita frågeställningen var ju huruvida 88,2 skulle vara bättre än 96kHz om slutmediet var 44,1. Att det då rör sig om att filtreringen sannolikt är orsaken till en upplevd skillnad mellan lägre och högre samplingsfrekvenser kan ju sett till frågeställningen te sig ganska irrelevant. F.ö. så skriver han väl ändå att mänsliga hörseln snarare på sin höjd når 20kHz och inte 44,1, men i alla fall. 🙂

Ken Walden är ju i så fall den enda som hittills nämnts som påstår att 88,2 skulle vara bättre. Men jag saknar fortfarande anledningen till VARFÖR det vore bättre. Det enda han säger är ju att test gjordes med ett gäng tunga snubbar och de var alla överens. Nåväl...

Jag ber om ursäkt att jag blandade ihop er dock!

Kryckan: Att du upplevde att du fick bättre ljud i 48kHz, kan också bero på att dina omvandlare låter annorlunda där än i 44.1kHz. Det är vanligt att omvandlare som ligger under högsta klassen, låter ganska olika vid olika samplingsfrekvenser. Inte nödvändigtvis bättre, men annorlunda - och ofta tolkar man "annorlunda" som "bättre", även om det inte är så. Titta bara på hifi-branschens kablar, så förstår du nog vad jag menar...

Jag upplevde att det lät riktigt bra, men samtidigt var det ett annat kit och bra cymbaler, det jag menade var att det likaväl kunde blivit ännu bättre av att köra 44,1 från början. Att det lät bättre menade jag aldrig eftersom jag inte jämförde. Nu har jag Lynx Aurora som omvandlare så fr.o.m nu så oroar jag mig inte för omvandling.

Väldigt stor del är stämningen på båda skinnen, hur personen som spelar slår på trummorna och mikrofonplaceringen. Mikrofonen och mikrofonförstärkaren gör sitt också.

Det är faktiskt otroligt knäckande att trumljudet hänger så otroligt mycket på hur bra trummisen är och hur bra han kan spela på setet. Det är sällan man spelar in en duktig trummis. Finns jätte många trummisar som inte platsar i en studio (enligt mig) eller kanske mer inte kan hantera sina trummor bra inom den genren de spelar. Vanligaste problemet är att de slår för löst (och de låter som om de hellre skulle spela dansband) och helt galet annorlunda hela tiden överlag på trummorna. Speciellt de som spelar snabb och aggressivare musik. Hört talats om triggning? Tänk vad många trummisar som har räddats av den teknologin.

En annan gång får jag ta och klanka ner på oss gitarrister som måste ha el och allt möjligt för att få ett bra och intressant ljud och för att överhuvudtaget ska kunna spela 😑

MvH Rickard Gerthsson

Edit: Bastrumman i To Them These Streets Belong har säkert mer än en mikrofon på bastrumman. En inuti och en utanför som fångar upp mer oomf. Kan också vara en subbas enhancer eller något. Jag vet inte alls hur de gjorde men jag spekulerar enbart lite.

Problemet i sig är ju inte att de slår för löst per definition utan snarare att de slår för löst i förhållande på de trummor de spelar på. En djup och tjock (sett till lager) trumma behöver ju mer kraft för att ringa snyggt. Så pruttbatterister bör ju välja grundare kit med tunnare stommar så kan de få skitbra ljud de också.

Sen balansen att spelar hårt på trummorna och sparsamt på cymbaler, då börjar vi prata trummisar, inte skinnsmiskare.

Trixandet i sig var inte felet. Mitt problem var att jag spelade in med en latency på 1024 samples. Det ger ju en fördröjning på lite drygt 23 ms kontra 1.45ms om jag spelat in med 64 samples. Genom att göra på det sättet får jag en impulsfil som ger mig ett larvigt kamfilter och känslan av att sitt i en plåtburk och lyssna eller så.

Jag spelade in allt i Pro Tools och konverterade till pcm i Wavelab. Tekniskt var det hur lätt som helst, men sitter man på huvet så kan man göra lite idiotiska grejer som att jämföra impulser med 21,5ms fördröjning... kamfiltervarning?

Asus P5K Premium som moderkort kan jag rekomendera. Har tre burkar i omnejd bla min egen som har det som morsa och det är riktigt stabilt. P35 chipset som funkar kalas med PT.

Kötta i en Q6600 quad core processor till den. Oerhört stabilt.

Jag litar inte på någon, och håller mig själv till 44,1 men gjorde en avstickare till 48 på en platta nyligen. Framför allt överhänger på trummorna lät skitbra. Vad säger det? Inte ett skit. Det kanske hade låtit ännu bättre om jag kört på 44,1. Jag vidhåller å det starkaste att framför man budskapet att "så här är det" så bör man tamefan också referera till något. Annan författare, vetenskapligt utfört test, länk till magazine, forum eller whatever.

Och vad MUP beträffar så är jag helt ambivalent till deras existens. Lyft fram deras test eller konstatera snarare att "MUParna kom fram till detta efter att ha gjort så här...". Nivån på diskussionernas innehåll kan bli rätt låg annars. Information har en oerhört stark tendens att förändras då genom upprepande vidarebefordringar. Språkförbistring helt enkelt.

Du är ju medveten om att du inte svarade på frågan, och vad jag ovan menar är således inte allena riktat till dig, utan egentligen alla som läser det.

Vi har ju en kille som skrivit en C-uppsats om dithering och pratar om att resampling handlar om bitdjup och dithering som sample rate... jag menar kom igen...

Jo det var det jag trodde förr också, men sen har andra förståsigpåare sagt lite annat, och jag själv väntar på utlovade referenser som säger det ena eller det andra.

När folk slänger sig med "att även de stora studiosarna gör si eller så" är enligt mig lite för ofta rent bullshit. Hänvisa till något eller berätta var du hittat den infon. Det du nu säger dreamwave är ju helt ovidkommande.

Det vi diskuterade handlade inte om 44,1 eller 48 utan huruvida 88,2 skulle vara bättre än 96kHz då slut raten skulle vara 44,1. Om nu halveringen skulle vara så vital så vore ju 48kHz helt värdelöst att spela in i, med tanke på vad som skulle elimineras. Nej bättre kvalité om man pratar om vetenskapliga saker eller refererar till annat än sig själv och sitt eget arbete.

Två veckor och inga svar?

Gör inte som jag, trixa och greja fram och tillbaka vid några tillgällen för att sedan läsa den här tråden och konstatera att jag kört hela skiten på 1024 samples... jag tror det kan bli lite bättre utan fördröjningen när svepet och inspelade svepen ska jämföras...

Ljudkortet ska du ha till datorn... 😉

Var beredd på att det KAN ske, men förutsättningarna är goda att du slipper. Själv ska jag till New York i sommar och införskaffa lite API's.

Sony Oxford som blivit Sonnox Oxfords Limiter är riktigt riktigt bra. Sitter dessutom inne med några funktioner jag inte sett på annan plugg.

Använd sökfunktionen på siten eller på google så kan du lära dig massor jättesnabbt utan att behöva vänta.

En limiter är en kompressor med ratio 10:1 eller mer. Sen använder man extrema limiters som folk gärna kallar brickwall limiters som dräper dynamik och öka medelvolymen avsevärt. Att säga att man lägger på slutmix är lite tokigt, även om det förekommer. Man brukar snarare säga att det är det sista som ligger och åker på i masteringen.

Ja!

+1

The quest for the holy C4-preset.. lol

Lol. korrekt!

Precis som jag sa BITAR då snackar vid om nersampling.. Frekvens då snackar vi om Dithering ☺️ Eller missade du det? 🙂

Dither används vid minskning av bitdjup (24->16 tex) inte vid nersampling vad jag vet? Och om vi ska va petiga så fyller man inte ut med tysta bitar.. Det låter som du blandar ihop bitdjupsreducering med frekvensomsampling.

Jag saknar dina referenser som styrker dina påståenden att konvertering från 96 till 44,1 skulle vara sämre än 88,2 till dito.

Dithering har INGET med samplingsfrekvens och dess konvertering att göra. Dither använder man till bitdjupsreducering. Utan att vara spydig, men vet du verkligen vad du pratar om här?

Att få till en bra mastring krävs superbra högtalare (oftast flera olika modeller) plus ett akustikbehandlat rum plus en massa erfarenhet.

Det mesta stämmer, men masteringstekniker värda namnet har EN uppsättning högtalare. Behöver de referenslyssna för egen del så ska man inte räkna med att de heller lyckas få ur det mesta heller. De ska kunna sin lyssning till 100%.

I Mixologin fanns det kompressorinställningar för det mesta utom distad gitarr. Inställningarna gav ett bra (nödvändigt 😱 ) utgångsläge för en rookie. Någon som kan dela med sej av någon schysst "grundinställning" för detta?

Generellt vad gäller distad gitarr så komprimerar jag om alls, rätt lite. Rör det sig däremot om metal och en massa tuggande guror så är detta det första stället jag använder många andras våta dröm, multibandskompressor. Låt kompressorn jobba mellan en sisådär 60 och 250Hz och se till att den hugger endast i tugget och inte i övrigt spel. Då kan man skruva fram ett tungt och fett gitarrljud som funkar vid både utslag och tugg.

Vad är det som händer när man konverterar ner från 48 till 44?

Du plockar helt enkelt bort ett antal samplingspunkter, vilka punkter som plockas bort avgörs av hur själva koden är skriven. Det är alltid enklare att halvera samplingsfrekvensen för bättre ljudkvalité, tex 88,2 /2 = 44,1 kHz, själva koden och bestämma vilka samplingspunkter som ska tas bort för bättre resultat är enklare. Så om målfrekvensen är 44.1 så spelar du antingen in i 44.1 , 88 eller 176 kHz samplingsfrekvens.

Är målfrekvensen 48 kHz så spelar du in i antingen 48 , 96 eller 192 kHz.

Varför skulle vara enklare att halvera samplingsfrekvensen? Skulle 88,2 vara bättre än 96kHz? Isåfall varför och vad baserar du detta på?

Teoretiskt så tjänar du inget på att använda högre samplingsfrekvens än 44,1 kHz om inte målmediet kräver högre upplösning. Enligt nyqvist theoremet räcker det att dubbla den högsta tänkta inspelade frekvensen plus lite till (20000*2=40000+4100Hz) för att du ska få en perfekt sampling av ljudet. Med lite mer än 2 samples för den högsta tänkta frekvensen (sinus på max 20kHz) så har du teoretiskt en perfekt sampling av vågen. Detta är ju gammal skåpmat så det hade du säkert koll på.

Vill du jag ska börja droppa 10-tals referenser som alla säger att det är bättre eller ska jag gräva fram nåt SAE-paper åt dig?

Sen kan man ju tänka logiskt om du har 88,2kHz så tar du helt enkelt bort varannan sampling, så istället för +40kHz som högsta reproducerbara frekvens så får du nu +20kHz, precis som om du hade samplat med 44,1 kHz från början. Om du då tar 96 kHz och konverterar tilll 44,1 kHz så kan du inte ta bort varannan sample någe mer utan ibland tar du två på raken, ibland varannan etc vilket medför att signalen efter konvertering inte samplas likadant som om den skulle samplats med 44,1kHz från början.

Om du fortfarande bestrider detta så kan du försöka påstå att du hör skillnad på 88,2 kHz och 96kHz och motivera varför man ska motivera den högre samplingsfrekvensen (96kHz) när det rent matematiskt även är lättare att dividera 88,2 kHz till 44,1 och varför man inte skulle ge det "reasonable doubt" för att hellre använda 88,2kHz för att vara på den säkra sidan?

Du är välkommen att droppa vad du än vill som skulle styrka ditt påstående om att en omvandling från 88,2 till 44,1 skulle ge bättre resultat än 96 till 44,1. Rent matematiskt så ser det vackert ut att bara rycka varannan sampling med på andra håll har jag hört att det hela är mer komplext än det du påstår. Så jag väntar med tillförsikt på dina referenser.

Skickar du digital signal i S/PDIF till en DAT-bandare så är det ju på bandet också inspelat i 48kHz. Så någonstans på något sätt gäller det för dig att antigen internt med mjukvara konvertera om materialet. Om jag förstod det rätt så var du inte nöjd med din bounce i PT. Har du optimerat dina inställningar där så att du tillåter PT att göra det så bra som möjligt?

Det andra alternativet är att med bästa möjliga medel omvandla till analogt till eller från en extern inspelningskälla. Se till att du har bästa möjliga omvandlare för detta och prova vilka kombinationer som ger bäst resultat.