DNoise

OFF-TOPIC! Vad har du emot skåningar??? Jag trodde att detta var ett musikforum... /P EDIT: Den omedelbara vreden försvann...

Jag håller fullständigt med föregående "talare". /P

Hmm. Ska det vara nationellt eller internationellt? Och varför har många här försvarat en låt och hackat på de som har gjort det riktiga i den här tråden: Att lista, i deras tycke, de mest överskattade låtarna som hittills gjorts. Jag återkommer med min lista när jag har funderat.

Ok, om jag ska ta detta så seriöst som möjligt hade det varit bra om jag fick höra originalet som du, Psymotor, har gjort. Vem vet hur mycket remixaren Psyko har ändrat? Och jag förstår fortfarande inte varför du har lagt upp den listan???????? /P

Frågan är var skapandet av ngt unikt börjar. Ta t.ex. en okatvbasgång i åttondedelar: A-A-A-A-F-F-G-G. Hur ofta har inte den grunden använts (Italo-disco)? Den är hur genomtjatad som helst. När är ngt melodi och när är det ett "stöd" i en låt? Kan ngn ta patent på ett gäng rytmiskt sammansatta noter? Kan en konstnär ta patent på ett motiv eller en viss färgnyans? Varför får bara vissa av vissa (hängde ni med?) anses som seriösa skapare av vad det nu än må vara? Är det även skillnad på tiden man har lagt ner på att skapa ngt "unikt"? Är ngt mer värt ju mer tid man har lagt ner på det? Och hur syns det i så fall på slutresultatet? Ja, allt detta kan dras till sin spets. Som ngn skrev i ett tidigare inlägg: Bara kör på, så länge som du inte tjänar pengar på ngn annans "unika verk"... /P

Jag har inte läst alla inläggen men en grej kan vara att man använder flera små kameror - idag finns det en uppsjö av små behändiga sådana - och lägger upp dem på ett antal skärmar. Det kan vara flera stycken i olika vinklar fastmonterade på de instrument/datorer o.d. som man spelar på. Även kameror monterade på armar/händer/huvud kan kanske se coolt ut. Den händige lille amatörlödaren kan kanske löda ihop en diodrad eller liknande där varje tangent har sin egen diod. Dioderna kan läggas på instrumentets front. Så blir det lite blippblinkande. Ja, det var lite spånande. /P

Min första "egna" musikupplevelse var när jag fick en kassettbandspelare (hoppas att majoriteten vet vad en sådan apparat är...). Jag var väl runt 8 år, tror jag. Och så klart ville jag ju ut och köpa ett kassettband. Efter att ha letat bland alla kassettbanden i musikaffären fastnade jag för ett omslag med en vackert ritad påfågel. Det var Nazareth's "Loud 'n' Proud". Och som jag lyssnade på den. Det var omslaget som jag valde - inte musiken, den lyssnade jag på först när jag kom hem. Men jag diggade musiken. Det gjorde att jag fortsatte köpa Nazareth's kassettband. På den tiden var även Sweet stora, men av ngn anledning köpte jag aldrig deras kassettband/skivor. Det blev även en och annan Deep Purple - återigen omslaget. Omslaget till "Sormbringer" var hur coolt som helst. Och bandet Slade. När jag blev tonåring hade min bästa polare en storebror som lyssnade mycket på Queen, så det blev rätt mycket lyssnande på dem. Och 10cc. Men jag köpte aldrig några skivor med dem (nu var det skivor som gällde - inte kassettband). Vad som ledde mig in på synhten var Kraftwerks "The Robots" som jag hörde på radio sent en kväll. WOW!!! Vilket annolunda sound. Tyvärr kom jag inte ihåg vad låten hette just då och vilken grupp det var. Inte förrän ca fyra år senare när jag gick i gymnasiet fick jag reda på gruppen och låten. En annan avgörande sak var hur själva instrumenten såg ut som man gjorde sådan musik. En gång såg jag en annons på ett instrument i en engelsk musiktidning. Instrumentet var en Roland Jupiter 8. Och så var jakten igång på hur andra synthar såg ut. Och trummaskiner. Och allt annat som användes. På den tiden såg syntharna och trummaskinerna verkligen ut som elektroniska instrument ska/skulle göra. Trä och metall. Efter det var jag såld på elektronisk musik och likaså min bäste polare. Andra grupper/artister var Tangerine Dream, Jean-Michel Jarre och just då kom den stora synthpop-explosionen!!!!!!! Human League, Heaven 17, Depeche Mode osv, osv. Och italo-discon som många var/är allergisk mot gjorde sitt intåg. I samband med synthpopen och italo-discon började musiken bli allt mer dansinriktad. Framför allt soundet och de enkla melodislingorna i italo-discon gjorde att jag blev smått lyrisk. Allt eftersom dance-musiken utvecklades följde jag med den - framför allt house-genren som började smyga sig in i bilden. För mig började det med gitarr och trumslammer men slutade i en helt elektronisk värld. Och på den vägen fortsätter det. Min "musikkarriär" började med en Casio VL-tone 1. Och min första riktiga synth var en sprillans ny Korg MS-20. Men det är en helt annan historia. 🙂 /P