Svensk ängslighet inför upphovsrätt?

[Lindeberg]

Artikeln om upphovsrätt i senaste Studio är naturligtvis bra - informativ, korrekt och så vidare.

Ändå kan jag inte låta bli att lägga mig i och tycka lite, eftersom delar av artikeln berör genrar som regelmässigt bryter mot reglerna - musikstilar som ligger mig varmt om hjärtat, som dansmusik och hip hop.

I artikeln sägs det mycket riktigt att flera av de stora hip hop-klassikerna inte skulle kunna göras idag. Men sen blir det lite knepigt, när artikelförfattaren menar att detta kommer sig av att skyddet av musiken stärkts.

Så är det visserligen, men det största orsaken till att Grandmaster Flash äventyr på the Wheels of Steel inte skulle kunna släppas år 2005 är ju den armada av advokater som (i USA) har som sin enda uppgift att jaga olovliga samplare (korrekt använding förresten - om personen som samplar! 😱). Upphovsrätten var lika glasklar 1981 som nu!

Men artikelns och vi svenskars största problem är ängsligheten.

Inom dansmusiken är det inte bara vanligt - utan även praxis - att bryta mot upphovsrätten. Det är det ingen som skriver om.

Ingen advokat i världen bryr sig nämligen om att stämma ett bolag eller en artist som olovligen använt en sampling och släppt en platta i liten upplaga - det lönar sig helt enkelt inte!

Man clearar antingen om 1. låten förväntas ta sig in på engelska topplistan eller 2. om den släpps på cd-album. Inte annars.

Ofta släpps en tolva först på ett litet bolag, och om eller när den licensieras till ett större går man vidare och clearar. Inte annars.

Den nervösa debatten om trumsamplingar hit, fyra takter dit osv, som man ser på detta forum och liknande platser, den har jag faktiskt aldrig stött på någon annanstans. Utomlands bara kör man och löser problemen när dom uppstår.

Inte för att upphovsrätten är mindre stark i andra eu-länder eller i USA, utan därför att man känner till praxis!

Klart att man ska känna till vad som gäller, men jag tycker nog att man ibland också bör berätta om hur väldigt liten risken är att åka dit.

Annars tror jag att vi faktiskt medverkar till att döda kreativitet och sätta onödiga gränser för skapandet.

Tänk er själva, om Afrika Bambaata hade resonerat som medlemmarna på Studios forum:

"Nehej, det är förbjudet att låna melodin från Trans-Europe Express, och beatsen från Numbers vågar jag inte kopiera - Planet Rock lär aldrig nå verkshöjd... bäst att lägga ner."

😄

Eller hur?

[Hans]

Kan bara hålla med, kör på!

Jag samplar en hel del och det slutar ändå alltid med att jag antingen behöver göra om samplingen, genom att spela den själv, för att den ska passa in

bättre i låten som har utvecklats under musikskapandet utifrån grundsamplingen eller att jag mycket enkelt skulle kunna ersätta den ifall det behövdes

med rättigheter & Co! Plus att sålänge man inte säljer musiken eller liknande får man ju faktiskt göra precis vad man vill med precis vadsomhelst!

Försvarade alltid sampling inom hiphopen förut men tycker numer att det gått så långt att det oftast bara blir osmaklig sellout - gör nåt eget istället för

att snylta på någon annans skapelse! Inom dansmusik kan det nog aldrig bli för mycket samplingar då det snabbare och drivande beatet där på ett helt

annat sätt gör det hela till något nytt och fräscht, medan det i hiphop ibland blir nästan samma som orginallåten men att bas/trummor är högre mixat, typ.

Redigerat 10 december 2005 av Hans