De tio bästa EQ-pluggarna 2025

Rakt översatt till svenska betyder ju ordet equalizer “utjämnare”, vilket säger en del om EQ:ns ursprung. Från början uppfanns den just för att jämna ut och korrigera frekvensinnehåll som gått förlorat i överföring över telefon eller radio. Med tiden kom equalizern att bli ett viktigt kreativt verktyg för inspelning av musik, filmljud och liknande.

Duger inte den jag har?

Med all sannolikhet har ditt musikprogram en inbyggd equalizer som gör sitt jobb på ett alldeles utmärkt sätt. Vi fokuserar därför här på pluggar som tillför något eget. Behöver du dem för att kunna mixa? Nej. Men de bidrar alla med en egen krydda eller nytta som blir ytterligare färger på din mixpalett. Du klarar dig utan, men det är trevligt att ha verktyg som gör jobbet snabbare och lättare.

Rent digital eller emulerad analog?

Man kan grovt dela upp EQ-pluggar i två kategorier. Dels de som är rena, digitala equalizers, som ändrar ljudets frekvensinnehåll precis så som reglagen visar, varken mer eller mindre. Skillnaden mellan dessa handlar inte om hur de låter, utan mer om handhavande, arbetsflöde och funktioner som gör livet lättare och mixarbetet kvickare.

Den andra kategorin equalizerpluggar är förstås också digitala, men dessa är gjorda för att emulera analoga EQ-enheter. Klassiska analoga equalizers kan nämligen ha en massa hyss för sig, och ibland kan det ha sina fördelar. Rent ljudmässigt kan de bjuda på en del harmoniska övertoner – det vill säga distorsion – och drivs de hårt kan även mättnad uppstå, alltså en viss kompression av signalen. Det beteendet kan ge lite extra skimmer och attityd åt en ljudkälla och göra det lättare att snabbt placera den i mixen. Använder man välgjorda emuleringar av analoga enheter får man alltså med samma sak.

Analoga EQ – sällan precisa

Sedan är analoga enheter, liksom välgjorda emuleringar, sällan särskilt precisa vad gäller frekvensbeteckningar vid rattarna. Det gäller definitivt gamla klassiker från 50-talet som Pultec-EQ:n, men också de högt uppskattade SSL 4000-bordens equalizer är rätt rejält off vad gäller vad som står på ratten och vilka frekvenser den faktiskt påverkar. Det låter kanske spontant inte som någon fördel, men vet man med sig att man inte kan lita på sina ögon tvingas man använda öronen. Vilket är en bra sak. På motsvarande sätt kan det vara en nackdel med väldigt exakta digitala EQ med sina supertydliga grafiska gränssnitt, att man kan frestas mixa på ett sätt som ser rätt ut snarare än låter rätt.

Interagerande frekvensband

Ytterligare en aspekt av detta är att de olika frekvensbanden hos analoga equalizers kan interagera och påverka varandra. Alltså – du gör exempelvis en EQ-justering i det höga mellanregistret. Sedan gör du ytterligare en i basen. Men eftersom frekvensbanden interagerar påverkas det höga mellanregistret av det du just gjorde i basen, så nu har du ett annat resultat där än det du hade nyss! Vissa EQ är mer lynniga än andra vad gäller sådant. 

Återigen, det låter omedelbart inte som en fördel, men vetskapen om att en EQ av analogt snitt mycket väl kan ljuga dig rakt upp i ansiktet gör att du tvingas lyssna. Att EQ:n kan ge lite oförutsägbara resultat innebär också att du öppnar för lyckliga slumphändelser på ett sätt du aldrig får med en perfekt kontrollerbar digital EQ.

Musikaliska EQ-kurvor – vad menas?

Till sist bör man också säga något om det här med precision och flexibilitet. Det låter ju självklart attraktivt att kunna använda en digital EQ till att med stor exakthet kunna bearbeta ett visst frekvensområde. Och ja, naturligtvis är det användbart. Men man brukar ibland tala om att de analoga klassikerna har “musikaliska” kurvor. Vad menas med det?

Jo, eftersom tillverkarna av de ursprungliga analoga enheterna var tvungna att välja ett begränsat antal frekvensspann och form på kurvorna lade de förstås ned en viss möda på att välja ut dessa på klokast möjliga sätt. Det var ju inte bara att ta några slumpmässiga frekvenser, de skulle ju vara till nytta för användarna också. Förvånansvärt ofta fungerar klassikernas EQ-frekvenser och kurvor även om de ger begränsade valmöjligheter, och det är det som avses när de kallas musikaliska. Det verkar helt klart finnas frekvenser som vi människor gillar bättre än andra, och anledningen till att klassikerna är klassiker tror jag handlar mycket om just att tillverkarna valde väldigt rätt. Därför kan emuleringar av de klassiska equalizer-enheterna vara väldigt användbara trots sin bristande flexibilitet. Och som du vet, att ha ett begränsat antal val kan främja kreativiteten.

Är alla EQ-pluggar egentligen samma sak?

Det spreds för en tid sedan ett alarmistiskt rykte om att alla EQ-pluggar i själva verket är en och samma sak, bara med lite olika gränssnitt. Det är ungefär som att säga att alla bilar i själva verket är en och samma sak. Alla bilar – och alla equalizers – har samma grundläggande idé och syfte, i många fall gör de ett likartat jobb och i många fall är den underliggande tekniken i princip densamma. Ändå blir det förstås jättekonstigt att säga att en Tesla egentligen är samma sak som en Terrängbil 16.

Visst är det så att det är möjligt att använda en ren digital EQ för att tämligen exakt återskapa själva kurvorna från någon klassisk EQ. Och det kan man ju göra om man känner för att lägga tid på det – själv tycker jag att det i så fall är enklare att plocka fram en analog emulering om det nu är det jag vill ha. Jag värderar min tid högre än så.

Att återskapa distorsionsspektrum och mättnad från olika enheter är betydligt svårare även om jag antar att det vore teoretiskt möjligt. Jag har återigen svårt att förstå varför man skulle lägga tid på det när det faktiskt inte är särskilt dyrt att köpa en emulerande EQ-plugg istället, och dessutom enklare att använda än att ha en kedja av olika pluggar.

Men med detta sagt: Det är mindre skillnad mellan olika EQ än det är mellan olika kompressorer, reverb och andra effekter. Du kan göra ett ypperligt jobb enbart med den EQ som medföljer ditt musikprogram och jag tycker inte att du ska lägga pengar på ett enormt gäng analogt modellerade equalizers. Det kan räcka med en eller ett par ytterligare som kan bidra med lite mer attityd och karaktär. Själv gör jag nog 90% av mitt EQ:ande med tre av pluggarna här på listan, och så kanske jag tar till ytterligare en eller två för att måla med lite bredare, analogt färgade, penslar.

Nu till listan!

FabFilter Pro-Q 4

Oundviklig. Pro-Q 4 är en ren digital EQ och vad gäller det ljudmässiga bidrar den inte med mycket som du inte redan har med ditt musikprograms egen EQ. Men anledningen till att “alla” använder Pro-Q 4 är att den är så oerhört lätt att hantera och är fullproppad med smarta funktioner. Man lär sig snabbkommandona kvickt och sedan går det snabbt som tanken att bearbeta ljudet. Den inbyggda dynamiska funktionen är toppen, och arbetar man med ett stereospår kan man enkelt skapa olika EQ-kurvor för höger och vänster, eller mitt och sida (mid-side).

Med version 4 kom bland annat möjligheten att lägga till en subtil harmonisk distorsion som kan ge lite extra karaktär åt ljudet. Det finns numera även en vy som låter användaren se alla instanser av pluggen på en och samma gång, vilket ger en bättre överblick över var de olika kanalernas frekvensmässiga energi ligger, vilket kan underlätta när man pusslar ihop frekvenserna och försöker undvika frekvensmässig överlappning.

SoundTheory Gullfoss

Det finns flera “smarta” EQ på marknaden som analyserar ljudet och på egen hand bearbetar det, naturligtvis utifrån vissa ramar som sätts av användaren. Av de jag har testat sticker Gullfoss ändå ut genom sitt suveräna sätt att plocka fram klarhet och tydlighet i ljudet utan att resultatet uppfattas som processat. Allt låter kort och gott lite bättre. Tillverkaren SoundTheory anger att Gullfoss grundar sig på psykoakustisk forskning. Vad det än är för forskning verkar de helt klart vara något på spåren, Gullfoss funkar nämligen oerhört bra.

Ibland tenderar den att vilja lägga på lite för mycket diskant för min smak, men det är lätt att begränsa det frekvensspektrum som pluggen bearbetar. Oftast låter jag den bearbeta spannet kring 200-6000 hertz med rörelser på omkring 2-3 decibel. Gullfoss gör inte klart mixen åt dig, men den är en suverän tidssparare som snabbt flyttar mixen ett snäpp närmare färdigställande.

Gullfoss kostar cirka 1995 kr. Du köper den här.

Wavesfactory Spectre

Jag tillåter mig att tolka begreppet “equalizer” lite brett här. Spectre är nämligen inte en EQ i strikt mening, utan en exciter, även kallat enhancer. Den används för att lägga till smakfull harmonisk distorsion till ljudkällan. Med sitt EQ-liknande användargränssnitt blir det enkelt att välja hur mycket, i vilket frekvensområde och med vilken distorsionskaraktär det ska ske. Nackdelen med en traditionell equalizer är att det kan ge ett lite onaturligt resultat när man behöver plussa på något frekvensspann mycket. En ren digital EQ skapar ju inget eget ljudmässigt innehåll utan ändrar bara balansen hos det som redan finns där i inspelningen. Finns det till exempel för lite diskantinnehåll har EQ:n inget att jobba med. En exciter genererar däremot övertoner (det vill säga distorsion) som inte fanns i ljudkällan från början. Det kan ge ett naturligare intryck när frekvensinnehåll behöver läggas till. Därför kan man inte heller använda Spectre till att skära i frekvensinnehållet, den är bara till för att addera.

Wavesfactory Spectre kostar cirka 1100 kr. Du köper den här.

Sound Radix Surfer EQ

Jag nämnde inledningsvis att skillnaden mellan rena digitala EQ inte i första hand ligger i ljudet, utan i vilka andra egenskaper de har. Surfer EQ bidrar här med en riktigt smart och användbar funktion. Den kan nämligen låsa sig vid en viss tonhöjd i ljudet och sedan låta den inställda arbetsfrekvensen följa med i takt med att ljudkällans tonhöjd ändras. Spelar ljudkällan ett A arbetar Surfer EQ alltså vid en annan frekvens än när ljudkällan spelar ett C, arbetsfrekvensen flyttar sig i realtid. Det här är särskilt användbart för alla monofoniska (en ton i taget, inga ackord) ljudkällor när deras grundton behöver lyftas fram och förstärkas. Jag använder oftast Surfer EQ till basinstrument just för att lyfta grundtonen några decibel så att instrumentet går fram ordentligt även i små högtalare. Vilken ton instrumentet än spelar hänger Surfer EQ med och förstärker den. Det fungerar utmärkt så länge vi inte pratar om jättesnabba rörelser.

Soothe 2

Mycket har sagts om Soothe 2, en plugg som tog världen med storm när den dök upp. Soothes stora grej är att den detekterar fula resonanser i ljudet varvid användaren kan välja hur mycket dessa ska dämpas. Den hamnar därmed i lite samma kategori som Gullfoss i och med att den är "smart" och själv analyserar fram vilka frekvensområden som ska bearbetas. Men de två är ändå väldigt olika. Soothe 2 är stenfokuserad just på att hitta och dämpa ettriga diskantfrekvenser, Gullfoss handlar mer om att göra hela ljudbilden klarare och tydligare. Jag har Soothe 2 och använder den ibland, men jag måste medge att jag inte är helt lika totalfrälst som många andra är. Men ibland är Soothe 2 precis rätt verktyg, och då är jag väldigt glad att den ligger i min pluggmapp!

Oeksound Soothe 2 kostar cirka 2000 kronor. Du hittar den här.

FabFilter Volcano 3

Alla de klassiska analoga EQ-enheterna skapades med syftet att bearbeta ljudkällan på ett rent och transparent sätt, även de som trots det brukar anses bidra med en tydlig egen karaktär till ljudet. 1900-talets inspelningstekniker gjorde allt för att undvika distorsion på inspelningarna, och tanken på att en equalizer eller någon annan studioburk medvetet skulle ge upphov till distorsion var främmande för dem. 

När syntarna började dyka upp användes däremot gärna uppenbart karaktärsfulla frekvensfilter – filter vars distorsion och olinjära beteende kraftigt bidrog till instrumentets röst och personlighet. Det är den typen av filter som Volcano 3 emulerar (tio olika filtertyper ingår) så även här gör jag ett litet avsteg från vad som i strikt mening kan anses vara EQ-pluggar. Men saken är den att även om Volcano 3 i första hand får ses som ett kreativt verktyg för att skapa tydliga filtereffekter är den faktiskt extremt användbar även som EQ. Många mixtekniker, däribland jag själv, städar gärna upp bland kanalerna med hög- och lågpassfilter. Att göra det med Volcano 3, och sedan växla bland de emulerade filtren – gärna med lite extra Drive – kan vara ett snabbt sätt att etablera lite extra karaktär hos ljudkällorna innan man har börjat djupdyka i mixen.

Softube Tube-Tech Equalizers mk II

Vi måste förstås inkludera några av de tidlösa EQ-klassikerna och då ingår equalizers av Pultec-stil. Jag har här valt Softubes emulering av danska Tube-Techs equalizers – det är alltså inte en ren Pultec-plugg, utan den emulerar en analog EQ som i sin tur är starkt inspirerad av Pultec. Inte bara en förresten, utan två. Den klassiska Pultec-EQ:n arbetar främst i toppen och botten, vilket här kompletteras av en mellanregister-EQ med tre band, två som plussar på och en som skär. Tillsammans utgör de en ganska flexibel enhet. Med Tube-Tech Equalizers mk II kan du förstås göra det kända Pultec-tricket att både plussa på och skära i basen, vilket ger en härlig hängmatta. Jag nämnde inledningsvis att frekvensbeteckningarna på analoga EQ ofta anger något helt annat än det enheten faktiskt gör. Det gäller i allra högsta grad equalizers av Pultec-stil, som dessa. Ignorera därför frekvensbeteckningarna, de har väldigt lite med verkligheten att göra.

Softube Tube-Tech Equalizers mk II kostar cirka 2100 kr. Du hittar den här.

IK Multimedia EQ-73

Det går inte heller att ducka den klassiska Neve 1073-modulen som ingick i företagets klassiska mixerbord från 1970-talet. Det finns mängder av pluggversioner och de flesta jag har provat låter bra. Jag har valt att lyfta fram just IK Multimedias EQ-73 därför att den även inkluderar en emulering av mickförstärkaren och linjeingången. De kan överstyras för att få fram sköna övertoner, något som också förstärker effekten av själva EQ-kurvorna. Pluggen kan även enkelt användas för mid-side-mixning vilket har sin plats.

1073 är ett perfekt exempel på en EQ med musikaliska kurvor. De fasta frekvenserna är utsökt valda och trots sina begränsningar har det faktiskt mixats enorma mängder musik med hjälp av den här EQ:n.

EQ-73 ingår i IK Multimediapaketet T-Racks 6 Max. Den finns även att köpa fristående men kostar då ungefär lika mycket som hela pluggpaketet.

Softube Trident A-Range

Det blir ytterligare en Softube-plugg här, jag ber om ursäkt om det framstår som otillbörlig favorisering. Liksom med de andra klassikerna finns det flera emuleringar att välja bland, men Softube har valt att lägga till en Saturation-ratt på sin, vilket gör att man enkelt kan driva EQ:n hårt och få fram mer av dess unika karaktär. Vad gäller equalizers med interagerande frekvensband tar A-Range priset. Det händer de mest oväntade saker hela tiden. Glöm frekvensbeteckningarna på rattarna och glöm att den där mellanregisterhöjningen du gjorde låter likadant när du sedan börjar karva lite i basen. Trident A-Range var en riktig rock’n’roll-mixer och själv plockar jag ofta fram den för att bearbeta elgitarrer och ge mig själv lite oväntade resultat.

Trident A-Range kostar cirka 1100 kronor. Du hittar den här.

Pulsar Massive

En EQ-ikon av något nyare årgång är Manleys Massive Passive, som började tillverkas i slutet av 1990-talet. Av de analogt färgade EQ:arna jag har valt att lyfta fram är denna nog den mest flexibla, där varje kanal har fyra band med elva fasta frekvenser vardera, samt hög- och lågpassfilter. Även Pulsar har valt att lägga till funktioner för mid-side-mixning och en Drive-ratt låter användaren driva enheten till skön mättnad och distorsion. Precis som det analoga originalet interagerar banden hos Pulsar Massive rejält. I gränssnittet finns det dock möjlighet att öppna en grafisk kurva som visar vad som faktiskt pågår om man känner att det ändå är skönt med lite visuellt stöd.

Pulsar Massive kostar cirka 1500 kronor. Du hittar den här.

OK, det var min topp-tio-lista över equalizerpluggar. Din tur! Vilka borde jag ha tagit upp istället? Kommentera nedan.