Nej, absolut inte! Menar bara att all bra humor/kultur föds ofta ur tragik. Den där svärtan som brukar åtfölja skrattet hand i hand. Chaplin var ju rolig t ex men hans figur "vagabonden" var ju en rätt så tragisk trashank. Lyteskomik är en annan gren mm, mm. Så humor behöver således inte vara enbart rolig. Skrattet sitter i diskrepansen mellan dessa två element.
Såg precis dokumentären om Killinggänget på SVT Play och tittar på dokumentären om Nils Poppe just nu. I dessa produktioner får man ju just se svärtan som alltid finns närvarande. Inte minst i musikerkretsar också. Hendrix, Presley, ja listan över plågade konstnärssjälar som gjort underverk kan ju bli hur lång som helst. Inom filmvärlden finns det minst lika många som Bergman t ex.
Utan svärtan saknas det nerv och ofta blir det mer så när publiken blir varse om just den där svärtan och det i sin tur ofta när det är för sent. När svärtan tagit överhanden och sugit musten och livet av artisten. Det kostar att ligga på topp...
Lycka till med kvällsjobbet!