Dark Of Light

Men det är ju som de säger. Hair today, gone tomorrow.

It´s... ALIVE!!!!

Det förstörde hela skämtet.

... klarade sig också.

... den andra...

Den ena klarade sig...

...som skulle gå över en väg.

Det var en gång två tomater...

Vilken bra text du skrev där!

Nja... Jag skulle tippa på att det inte är han. Det där är hans inlägg. Så frågan kvarstår. Hwar är han?

Utgår ifrån att de flesta Danskar är tvångsdanskar. De är helt enkelt tvingade till att gå omkring och vara helt obegripliga.

Ok

Manöver!

Äh. Som demon står jag över alla fyllor.

Jag har ju inte ens kommit till stadiet där jag inte kommer ihåg igår... eller om det var nyss?

Redan?

Ja, jag skojade med dig bara. Snygg, om än en kontroversiell pjäs.

Tilly har växt ser jag. Vad matar du hunden med, utbränd uran?

RIP. It´s a feeling.

Ja, alltså. Tänk dig att man öppnar en öl fast innan ölen vet du ju inte vad som kommer att hända. Men du minns vad som hände igår. Efter 4 öl lever du i högsta grad i nuet. Efter öl #8 börjar saker flyta ihop. Du minns vad som hände igår men inte vad som hände nyss. Efter 10 öl vet du inte vad som händer nu eller vad som hände igår. För dig där och då kunde du lika gärna befunnit dig i gårdagen. Men det kan du ju inte minnas eftersom du är här och nu. Dagen efter minns du att det hänt saker men inte vad, men plötsligt kommer du ihåg vad som hände i förrgår. Solklart.

Nej. Det är klart. Det är tidsparadoxen. Du kan ju inte minnas det du inte varit med om än i framtiden. Men det roliga är att du inte mindes det du gjorde t ex idag, då när du var i framtiden för det var en annan tid i en annan dimension. Luriga grejor och då har jag inte ens öppnat någon öl ännu...

Du menar att du inte har något minne av det här?

Dr Elton hade i hela sitt liv känt sig smått utanför. Han var född 2047 och levt ett ganska normalt liv tillsammans med sin far som arbetade inom det militära och sin mor som var en smula friare i sinnet. De ville sin son väl. Kanske kunde han tänka sig att bli bankir? Men det kändes inte rätt. Något skavde och han fullkomligt dränkte sig i studier om mer konstruktiva ting. Inte var han mobbad, eller retad för sina överdriva intressen för det mekaniska, elektriska, kvantfysiska eller ens för sin fabläss för skogsbruk. Dr Elton beskrevs som en något udda typ. Han hade aldrig varit med en kvinna mer än förbipasserande hastiga sekunder i någon hiss eller trappa, sekunder som han alltid upplevde som ytterst obekväma. Män däremot kände han mer bekväm med. Han förstod sig på den manliga anatomin bättre. Der manliga psyket. Det manliga sättet att umgås och att prata. Kvinnor däremot skrämde honom. Dessa närmast utomjordiska väsen som hade kroppar med för många funktioner som hängde och skumpade här och där. Nej, han fördrog fastare kött. Muskler och senor mot fett daller. Dock hade han en besvärande vana att bli lite för närgången i sin approach mot just sina manliga kollegor. Det skulle sittas nära. Pratas nära. Ståendes nära. Nära, intimt, varmt, mysigt. De manliga kollegorna verkade inte riktigt dela hans överdrivna intresse för närhet. De drog sig undan, det tisslades och tasslades bakom ryggen på Dr Elton. "Var han kanske..? Ja ni vet... En sådan där"? Hissfärden i Reinturm 3,0 gick som beräknat. Neråt. Bysten speglade sig i hissens aluminiumväggar. Besynnerligt hann han tänka innan hisskorgen försiktigt bromsade in vid entréplan. Surrogaten hade en stund tidigare transformerat sin vänsterhand till en slags minibiltvätt med hjälp av vilken han hade rengjort Bystens pangkaksmix befläckade anlete. Dr Elton hade haft sina tveksamheter och dessutom insisterat med skakiga händer att få ta en selfie med Bysten innan hans rengöring. Ytterst besynnerligt, tänkte Bysten. Hissdörrarna gled upp med sedvanlig tysk precision. Skogsavverkningsmaskin E-103-fz stod troget kvar där den hade lämnats. Den hade passat på att avverka några planterade småbuskar runt om Reinturm och resultatet var perfekt. Inte en kvist, rot eller blad var kvar. Allt var nermalt och magasinerat i maskinens till synes omättliga innanmäte. Bysten med sin Lymmel, Surrogaten samt Dr Elton klättrade upp till förarkabinen där Surrogaten vant kopplade upp sig mot E-103-fz. Maskinen reste sig en halvmeter och började sin färd mot angivet mål. - Jag har scannat in koordinaterna till platsen där jag fann dig, hann Surrogaten säga innan delar av ett Grekiskt tempel med ett brak föll strax till höger om dem. - Vad i... utbrast Bysten och strax därefter föll Sfinxen ner med vad som kunde närmast beskrivas som en mindre jordbävning bakom dem. - Hm, Dr Elton tänkte högt. Maskhålet håller på att brista! Det här kan få enorma konsekvenser i tid/rum skalan. Allt som hänt och kommer att hända och det som händer nu kommer att kollidera av någon anledning. Kanske har något nytt och konstigt inträffat på andra sidan där du kom ifrån? Det verkar som hålet du stod i har öppnat sig. Ett slags tid och rum korsdrag om ni så vill. Surrogaten nickade instämmande. Bysten förstod ingenting men betraktade Lymmel som hade hittat en kvarglömd fläck av pangkakssmeten och slickade förnöjt i sig den.