Dark Of Light

"Så Mycket Bättre" har jag övergett för länge sedan. Ibland får de till det riktigt bra men oftare numera verkar det inte riktigt gå vägen. Om det handlar om krystade artist val när de mest välkända tagit slut och Plura vägrar gå på en gång ytterligare gång till eller om det bara handlar om ett generations skifte (att jag är för gammal alltså) vet jag inte. En kul idé i alla fall, precis som detta alster! Det är väl inget fel på denna variant. Avgång är en av mina favorit låtar faktiskt från Drloopen! Bara en sådan sak. Mina högtalare klarar inte kritiskt lyssnande och jag är ingen större studiotekniker så jag låter bli att döma i de fallen. Hör dock en del nivåer som behöver jobbas på. De där gitarrerna behöver höras mer när de scratchar loss ibland och med mer reverb. Ökar dramatiken genom dynamiken Sången känns bitvis aningen svajig. Låter lite som du inte riktigt vågar/kan/orkar inte sjunga ut ordentligt vilket ger en tvekan i just sångens ljudbild/attityd. Resultatet kan ibland bli lite ostyrigt, rösten tappar klang och styrsel. Det kan ju vara tvärtom också om man helt utan teknik sjunger ut men rösten lyder då inte. Ibland kan man få till en ängslighet i den forman av sång i rätt låt och på rätt ställen om det är meningen. Men här känns det som om du kunde jobba/mixa/joxa till det? En riktigt bra låt och en riktigt bra version. Hade detta varit Så Mycket Bättre hade jag nog återvänt till TV soffan, om än bara för att se dig göra denna. Är det kpd tro kompis?

Hm... Jag börjar sakta men säkert att misstänka att det rör sig om minst två olika filmer..?

Jag vet hur den slutar. Betjänten Ben Dover har ett förhållande med godsägarens fru, Limón Curd, (mycket saftiga scener med dessa två utlovas i slutet. Bl a en trekant med en indian och tre hinkar). Direktör Boneriffic P Cockstuffington och hans två tvilling sekreterare invaderar den chilenska städkärringen Britney Speared så oväntat att hon får tyg i sig. Hennes son Klas Speared blir ihop med Ben Dovers dammsugare. De tre hinkarna töms i kärnkraftverket på vinden och det resulterar i en tidsparadox där Bysten får nytt liv som Forrest Hump, häradsbetäckaren. Flygplanet hittas men bara lite. Månen kommer till slut tillbaka på sin bana och den mystiska främlingen visar sig vara en statist.

Najs CHAE! 👍🏻

Det går utför. Du ser, hårda tider mjuka män. Smoothie vs. Kaffe. Toast vs. Rå tjötthfärsh.

RIP Svenne Hedlund. Kpd?

Ja, just det ja... så.

Svart bälte i "mottagning av kula". Nu jefflar...

Hörröh du!? Det där låter inte så bra? Jag trodde du fått ordning på det där? 🤨

Ja, det där är en annan diskussion förstås. Hårdhet har nog setts med olika ögon genom tiderna. "Den största generationen", de som stred under WW2 förmodas vara av rätt så hårt virke. Efterkrigstidens USA t ex blomstrade ju genom hårt idogt arbete där man sällan tjatade om OB tillägg eller övertid. Männen där och då hade varit med om så mycket värre ting. Män med ryggrad som fick saker gjorda. Som dessutom aldrig tvekade på om de var män. Idag, i vår könscertifierade sojayoughurt tid så är det ont om dessa. De inom brist yrken så t ex sjukvården härdas ordentligt även i dessa såsiga tider. Men nu knackar ju de hårda tiderna på dörren och här sitter vi och gnäller om bristen på sådant som vi har tagit för givet alldeles för länge. El, vatten, mat eller Facebook. När vi gått igenom detta och kanske ett krig till så kommer vi att se på oss själva och världen med andra ögon igen. För en stund. Tills vi mjuknar igen...

Lycka till med det där!!!!!!!!!!!👍

Hårda tider skapar hårda män. Hårda män skapar mjuka tider. Mjuka tider skapar mjuka män. Mjuka män skapar hårda tider. Hårda tider...

Använd lite babyolja ska du se att...

En lufrkompressorbryggare. Den utvinner kaffe ur luften.

Det vet du😀

Där satt de. Kontorsgänget. De möttes ibland, i kontoret, efter kontorstid. Då skulle det ätas gott och kanske imponeras lite grann på varandra. Klas Gunnar till exempel. Förra året hade han köpt sig en elektrisk pennvässare. Det räckte med att bara stoppa i blyertspennan i hålet och efter en stunds surrande kunde man beundra en perfekt vässad penna. Imponerande! Det hela tog förstås en ände med förskräckelse vid julfesten då Johnny från ekonomiavdelningen prompt skulle prova att vässa sin stiftpenna i den. Efteråt fungerade inte vässaren längre. Klas Gunnar blev ledsen och svor tyst för sig själv att aldrig mer låna ut saker till Johnny från ekonomiavdelningen. En annan gång hade Sixten från HR avdelningen skaffat sig en ergonomiskt tangentbord med ljuseffekter. Den hade väckt en del uppståndelse och många från de flesta avdelningar på kontoret hade varit och hälsat på Sixten från HR avdelningen och spanat in hans tangentbord. Ibland släckte han ner hela avdelningen och utförde en in i minsta detalj inrepeterad ljusshow. Imponerande! I år hade Janne en överraskning. Han hade köpt sig en reservoarpenna. En Montblanc 149. Med spets i 18 karats guld. Svindyr. Med grönt bläck! Tjejerna från redovisningen hade gått i spinn. Klas Gunnars ögon hade vuxit till minst det dubbla vid åsynen av pennan. Johnny från ekonomiavdelningen hade bara suckat, gått sin väg och mumlat något om onödiga inköp. Med det där inköpet var han kung i år, Janne. Med sin nya Montblanc 149. Med spets i 18 karats guld. Svindyr. Med grönt bläck!

Se där ja!!! Awkay..?

Grattis!

Nu tycker jag att vi...

Njah, jag tänkte bara testa om det gick. Kpd?

This just in.... ..... ..... Det är måndag imorgon!