Ja, men de kan inte med just det svart/vita. De är ju vana vid allt det du nämnde ovan. Maximalt med extra allt. Ljud bakåt och brett med bild och visst fan är det häftigt. Utan det och en hel del explosioner = ingen bra film. Men det finns ju undantag.
Men tänk bara alla gamla skräckklassiker. The Mummy, Frankensteins Monster, Dracula, Den Osynliga Mannen, Dr Jekyll & Mr Hyde, mm, mm. För att inte tala om allt som Hitchcock krystade ur sig. Och bortsett från just skräck genren så finns det ju ohyggligt mycket annat bra som ovan nämnda Bogart filmer och gangsterfilmer t ex.
Eller kalla kriget filmer som t ex Den Tredje Mannen med Orson Welles som kan ses här på SVT Play, bara en sån sak! Helt enkelt bra skit, där storyn är de viktiga och inte hur många ton CGI trotyl som sprängs när en cykel välter.
Det ÄR en speciell känsla att se dem. Det ÄR ett annat tempo men ofta inte så dramatiskt mycket långsammare än det vi har idag. Ofta är storyn mer intrikat än numera när det genomsnittliga värdet på attention span hos folk har minskat i kvadrat. Kanske är det där skon klämmer. Folk orkar inte sätta sig i för detaljerade händelse kedjor. Enkelt, fort och vidare till nästa. Själv ser jag det närmast som själavård att tugga i mig någon krimfilm från 40-50 talet.
Sedan har vi ju 50 & 60-tals sci-fi rullar, ju sämre desto bättre 😁 Film kan vara så mycket om man öppnar horisonten lite.
Såg 2001 Space Odyssey igår. En seg rackare men det var nödvändigt för nu ser jag uppföljaren 2010 The Year We Make Contact.
Men allt det här är väldigt humörs beroende hos mig. Just nu är det lite sci-fi som original Star Trek. Imorgon kanske man ska se en modernare westernrulle eller något med Chaplin eller...