Dark Of Light

Han är rolig och har talang den där gode Slej! Kommer att gå långt inom stand up, mark my words!

Tänk att gå helt pottlös!?

Herregudh...

Vagott!!!

Ja, vi jobbar på ackord. Herr Gudh och jag.

En fin kaliber.

Herregudh...

Scheisse-matt som tysken säger.

Kändes lite initialt som betraktare en aning krystat men nu känns det lättare. Säger t om jag som inte var med i själva framavlandet. Det kallar jag empati!

Tack min vän!

Ja, det känns som han skiter i oss!?

NU ser jag vad du skrev. Du ska skita lite sen. Bra att inte skita för tidigt. Inte för sent heller, det blir söligt (har jag hört hända andra). Lite sen är bra. Tyder på en blygsam hållning.

Den som spar han skiter som jag brukar säga.

Hålla tanten!? Ni vet... tidens tant. Den som tär på oss. Den jeffla kärringen. Btw. Jag ser på Babylon Berlin på SVT Play just nu. Verkar vara välgjort än så länge (bara 2 avsnitt in som flickan sa). Ja, det är sådan där man gör när man "firar" nyår själv.

Hålla handen?

Ja, i så fall värkar det så.

Naturligtvis! Naturligtvis!

Tack! Nåja. Den här årstiden med jul/nyår är inte alls en höjdare för min del. En hel del gamla minnen dyker upp. Det gör mig ledsen, det gör mig nerstämd. Detta som ska vara en glädjens högtid är för mig mest bara en tid fylld av svärta. Men... skit i det nu. Låt inte mina problem dra ner Er i melankolin också. Gläds! Fröjdas! Se framåt med tillförsikt!!! Jag kopierar in den helt skamlöst här igen så även ny tillkomna ströläsare kan ta del av den. För en gångs skull räknade jag inte in PTn 😁 och det som hände på förra sidan har ju inte hänt så: Ja. Här sitter vi nu. I de sista skälvande timmarna av en utav oss påhittad tidsrymd av det som vi kallar för ett år. Ett riktigt skitår visar det sig. Precis som den innan. Det visar sig i all (o)önskad tydlighet att vi inte har lärt oss något. Samma konflikter. Samma besparingar. Samma indragningar. Samma krigsförklaringar. Samma osämja. Samma grälande och fruktlösa försök att ha lite mer rätt än alla andra. Samma gamla rusning efter lyckan i materiella ting i samma gamla lönlösa förhoppning att nu... nu ska vi bli riktigt lyckliga. Samma gamla eviga dödsdans mot avgrunden, vagt litandes på det där ordet... hoppet... Det sägs att vi måste lägga om våra vanor. Att vi alla måste skaffa elbilar, sluta flyga utomlands, inte kasta mat i hushålls avfallet och definitivt inte slänga plastsugrör i havet. DÅ finns det en chans att vi når nirvana. Hopp ger en viss tröst när ordet uttalas men leder ofta till overksamhet. En apatisk väntan på bättre tider, men ingen handling. Har vi lyckats? Har vi nått fram? Naturligtvis inte. Kommer vi att lyckas? Kommer vi att nå fram? Lägga om våra inprogrammerade vanor till något mer skonsammare och bättre? Sitta stilla i båten. Inte bråka så förbannat? Det kan inte jag svara på. Vi kan inte "hoppas bort eländet", dock. Därtill behövs det handling. Vissa saker såsom världsfred går å andra sidan inte att göra så mycket åt som individ. Det räcker ju som bekant med en maktfullkomlig galning och så drar det igång. Vi har en hel rad med sådana som väntar på sin tur i kulisserna. Balanser förflyttas och rubbas kan en del tycka. Många som inte haft det välstånd vi har upplevt vill ha det samma nu. Till vilken kostnad som helst. Det känns hopplöst ibland. Både de stora existentiella frågorna här ovan, men också de av mer personlig karaktär. Sjukdomar och andra tråkigheter som är en rejäl prövning inte allra minst hos en del i den här tråden. Jag har inga svar. Inga lösningar. Inga krystade klyschor att krysta ur mig... Så. Vi kanske bara ska sitta här en stund. I de där sista skälvande timmarna. Sitta still i båten och inte kasta plastsugrör. Så Gott Nytt År då mina kära Längstahnianer!!!!

Trevligt. Då önskar jag Er en trevlig kväll. Moi? Jag ska sitta still.