Dark Of Light

Elecktra inte att förväxla med Carmen Electra som är något helt annat. Något så förvirrande som en skånsk transa. Det enda som är mer förvirrande vore väl en dansk transa?

Vann Idol 2010 men drogade bort sin karriär.

Jah, en bra radiolåt som de flesta andra utfyllnadsbidrag men no cigar.

Indeed men det blir många som får dela på ett mindre antal dollares. Ser detta bara som en trend, se bara på Loreens bidrag from yester year. En hel hög folk.

So, Mr Smith next.

Var inte detta låten som jag glömde så snabbt förut..? Jag har glömt...

En annan spaning. Ett högt antal namn i låtskrivarkredden. En trend sedan en tid tillbaka but why?

Nu blir det mikrofonfrisyr rytm, har de någon kontrollah?

Marks anus och Mauritius gör sitt bidrag från förra året fast idag. En tanke. Det läggs mer krut på produktionen/effekter än musiken? Ok, det är ju en symbios det hela men...

Да, именно так!

Först M&M, Norges svar på bröderna Herreys.

Ach, dü tänker zoooo.

Ja just det. Nu börjar det som vi INTE ska titta på. Mällåh.

Indeed! Och visst är det lite Sovjet känsla i så mycket, bl a i bild språket!? Ett unikum bland US film idag. Bra skit men inte för alla.

Oj, vad komplicerat för att vara en Slej låt! Gillar intro/versen och din funky-bluesy grej. Klart att det är värt att jobba på mannen! Mycket grejer händer och jag är nyfiken på hur detta kommer att sluta!!! Lägger ner din själ i texten. Allt skit som du har på lut, let it out här!? Go for it!

Menar du antalet ben eller antalet ögon?

Dankenowitz und glöm nich zu icke titta på mällåhfäztiwahlen i abend!

Spaceman. 2024. Netflix. Handling i korthet: Adam Sandler för djupa samtal med en monsterspindel i rymden. Eller... gör han det? Så vad är nu detta? Johan Rencks nya projekt, är vad det är. Efter succén Chernobyl så var ytterligare en film/TV-serie väldigt långt ifrån regissörens tankar. Efter att ha flyttat familjen till Baltikum och arbetat där i nio månader med mastodont uppgiften att åskådliggöra kärnkrafts katastrofen var de kreativa batterierna slut. När han och familjen kom tillbaka till Brooklyn där de egentligen bor började han leka med tanken på att starta en restaurang... Tills det här manuset landade i knät på honom. En Tjeckisk kosmonaut (tjeckonaut?) Jakub, skickligt spelad av Adam Sandler, är på forskar uppdrag i rymden långt bort i en sorts framtid där vi kan skicka människor djupt in i rymden, någonstans bortom Jupiter. Kommunikationen med jorden sker snabbare än ljuset. Samtidigt är all teknologi, kontrollpaneler och reglage som lånade från just Chernobyl. Sovjetiskt 60-tal möter framtiden. Allt är ålderdomligt till utseende, slitet, skitigt och fungerar givetvis sådär. Inte bra men kunde varit värre. På det visuella vandrar tankarna till original TV-serien Star Trek från 1966. (För övrigt ett väldigt bra år...). Filmen i sig påminner dock mer om Interstellar än om Star Wars om ni förstår. Mer djup och substans än fria fantasier. Sliten är också Sandlers rollfigur som lider av alla de problem som människor lider av efter långa rymdresor. Ensamheten tär på honom. Äktenskapet med hustrun Lenka är på upphällningen, det var trots allt länge sedan de träffades via annat än en videolänk. En trilskande toalett på rymdstationen håller honom vaken, sömnen uteblir trots överdosering av sömnmedel och åtföljande bisarra drömmar. Han står på tröskeln till en stor upptäckt som gömmer sig i ett lila moln av kosmiskt stoft men plötsligt börjar han att höra andra ljud. Plötsligt är den där. Jättespindeln. Och den talar till honom. Kallar honom för "magra människa". Hjälper honom att komma till rätta med sina tillkortakommanden. Som en slags intergalaktisk psykolog session. Eller gör den det? Filmen belyser på ett sätt just vårt stora problem. Vi utvecklar (invecklar?) i allt snabbare takt utan en tanke på problemen. Det är vår mondus operandi. Först uppfinner vi. Sedan tar vi itu med problemen och för det mesta för sent. Ju längre bort från det allmän mänskliga vi kommer i våra strävanden, desto sämre mår vi. Ju mer vi försöker att inkorporera maskiner och datakraft till oss människor desto större diskrepansen. Trots försöken att bli något större och effektivare står vi kvar som blott människor. Varken mer eller mindre. Detta är också en film om självrannsakan. Om hur och varför vi flyr från saker och känslor vi egentligen borde bemöta. Om livsval och om vi fick göra om dem, hur skulle vi göra då? Samt, hade saker och ting blivit så mycket bättre då? Kändisnamn i rollistan, Isabella Rosellini, Lena Olin bl a. CGI effekterna övertygar. Tyngdlösheten är verkligen viktlös och spindeln ser verkligen spindlig ut. Scenografin är perfekt. Manuset är tillräckligt speciellt för att ge vid handen en rätt så unik film med västerländska mått mätt. Den påminner mycket om den ryska filmskaparen Andrej Tarkovskijs verk med religiösa och filosofiska teman, långa filmklipp och riklig användning av symboler. Återkommande motiv i just hans filmer är drömmar, minnen, barndom, rinnande vatten och eld. Den här är en amerikansk version av den stilen. Detta är en väldigt speciell film som kommer att dela publiken för och emot. Det hela är inte för den som ser fram emot snabba actionfyllda sekvenser i glada färger och svischande ljudeffekter i rymdens vacuum. Ingen warpspeed, heller inga lasersvärd eller stunguns. Berättartempot är långsamt och det hela mycket dystopiskt. Den faller någonstans mellan existentialism och science fiction. Inget lättsmält direkt. Modigt av Renck att som sitt nästa projekt efter en mer jordbunden braksuccé arbeta fram den här för den breda allmänheten något svårsmälta produkt. Balls of steel säger jag. 4/5 Gorompeder.

Visst har jag det. Gott så ini! Spam you say!?

Inte är det kineserna, är det inte Putler som håller på..? Idag blir det egen lagad schnitzel av fläskfilé, klyftpotatis av Bintje som jag tycker blir godast samt en gräddig champinjonsås till anrättningen! Kanske en god öl till, Norrlands Djup en bocköl som fungerar. Any takers? Det finns ju vägrenar...

TJOCKMÅKKSSTJOCKEH!