Overkill

blääääää

xD

Precis, och det var det som var min poäng. I det fallet värderar man ju den andre personens njutning, som ger en själv njutning i form av självgodhet, högre än sin egna direkta njutning eftersom man gör det för den andre. Båda tjänar ju på det, men det är inte bara för någon annan man gör något. Ja, det är kanske lite deprimerande och den synen på människor är kanske inte den muntraste men jag tror ändå det är så det är. Vi är egoister, men det yttrar sig på olika sätt.

Det handlar väl också om att det är, och framförallt har varit, normen och det som förväntas av en.

Vad är andra mål?

bara fyi så är jag likadan, men trots det tror jag att njutning återfinns i de flestas mening, mål, strävan, etc. Vare sig man vill det eller ej.

Som vadå? Njutning i ett bredare perspektiv kan ju även vara det som kommer av att man gör något jobbigt. Alltså om jag slavar tills jag dör men vet att det kommer rädda världen undan armageddon så ger det ju mig ingen egentligen njutning mer än att jag tillfredsställer mitt ego typ. Och det är väl njutning?

Men det handlar ju om att maximera njutningen, det vill säga få så mycket som möjligt.

nä men liksom det finns ju något som håller uppe en, och det behöver ju inte vara att man har formulerat en cheesy livsfilosofi eller ens vet vad det är (för att man inte bryr sig). men det måste ju finnas något som gör att man värderar livet högre än döden, och det blir väl en anledning, eller mening om man så vill, till att leva?

Om man är rationell, varför skulle man inte vilja maximera njutningen?

En till grej jag stör mig på är folk (framförallt tokiga feminister) som inte tror att konceptet objektivitet existerar utan allting är ur en vit medelklassmans synvinkel. ALLT.

Klart det är? Drivkraft, anledning, mål, kalla det vad du vill.

Men det finns ju något som driver en, annars behöver man ju inte leva. Det behöver ju inte vara att man ska förändra världen, komma till himlen utan det kan ju vara ha kul, klara kuben under 20 sekunder, runka 10 gånger på en dag, etc. Finns ju ingen objektiv mening med livet, men det finns ju något som gör att man går upp ur sängen. Och det i förlängningen blir ju någon slags mening med livet.

Men målet med många olika meningar med livet är ju (eller borde vara, utan att djupare analysera) i grund och botten olika sätt att maximera njutningen. Hur man väljer att gå tillväga, hur man formulerar det, och vad man väljer att prioritera skiljer sig åt men i slutändan finns nog maximering av njutning med på något sätt överallt.

På något sätt så ja, det borde det väl vara? Är man t.ex kristen och tror att man kommer till himlen är det en förlängning av livet och njutningen ska ske där. Det känns ju dumt att göra något som man inte njuter av som man inte heller tjänar på i det långa loppet. Alltså icke-njutning nu kan ju vara "bra" om det ger njutning senare (t.ex som kristna med himlen).

Var mest för att visa vilken typ av filosofi jag syftade på. Man är ju inte filosof för att man går runt och skriker carpe diem.

Ja fast om man säger att den som jobbar, äter och sover inte njuter av livet så dömer man ju den utifrån ens egna värderingar om vad som är njutning och inte. Den kanske trivs jättebra så, medan någon som festar två gånger i veckan och åker till London varje helg hade mått bättre (och därmed njutit mer) om den jobbade, sov och åt bara. Det är så stelt och tråkigt att ha liksom fasta värderingsgrunder när det gäller vad som är njutning, när någon njuter och när någon mår bäst istället för att se det utifrån individens önskan och värderingar om vad som är njutning.

Vad menar du? Sa jag något dumt?

Om man levde på medeltiden så trodde man det, ja.

that's what he said

Kanske en cynisk syn, men jag har svårt att köpa "njuta av livet"-grejen överlag. Vem vill inte ha kul? För att jag ska kunna njuta av livet behöver jag planera. Någon annan kanske trivs bäst på något annat sätt, men det utesluter ju inte att man njuter av livet. Om man hårddrar det borde man kunna säga att den som inte strävar efter att njuta av livet är irrationell, och många teorier förutsätter rationella individer. Man behöver inte stanna upp ellet leva i nuet för att njuta av livet, och därför fattar jag inte grejen och tycker ärligt talat det är bullshit. Jag som föredrar att planera, skulle min motsvarande livsfilosofi vara att jag lever i framtiden och njuter inte av livet? Nä, tror inte det.

Om rebecka är med kanske det kan bli lite nattmacka.

Nej. Planerar du lever du i framtiden eftersom du i nuet planerar framtida åtaganden. Det måste ju per definition betyda att man inte lever i nuet.

sortera bokstäverna i ordet "bokstavsordning" i bokstavsordning och kolla vad du får. 😆

Jag vet. 😆 Och jag tycker det är jobbigt när man inte är det. Men poängen är ju att ja folk planerar ollika mycket. Men börja dilla om leva i nuet, carpe diem, och annan skit är bara onödigt.