Overkill

Är i #novice.

Gillar ni Seinfeld?

va görs alla snälla killar

Nej nej, säger ju inte att man ska bli rädd. Men det är väl inte särskilt otroligt att anta att det påverkar folk?

Ska köra lite oxie nu lax om du är sugen.

Nu måste jag gå ner för nu tar mitt batteri slut.

Ja, garanterat. Kan relatera mer till misshandlar och sånt där jag får ett händelseförlopp beskriver. Det är typ min största rädsla, att jag ska bli misshandlad och därför är jag ofta onödigt försiktig och rädd. Det är lite jobbigt, men det är lite konstigt att den rädslan inte kan smitta av sig i lite empati för såna här grejer.

Jag med. Nä men min poäng är väl att den stora skadan tror jag ligger i att man får det klart och tydligt att terrorattacker kan hända i Stockholm, i Oslo, i London, och så vidare. Det man får klart för sig är att man finns på terrorkartan och är ett mål. Då tror jag inte storleken (eller till vilken grad man lyckades) är det viktiga, utan det viktiga är att Stockholm helt plötsligt är ett terrormål. Vad vi vet kan något större än både London och Oslo tillsammans hända här i morgon. Tidigare tror jag man har levt lite i nån slags förnekelse och tänkt att Sverige är väl inte ett mål på kartan. Säkert samma med Norge, även om det som hände i Stockholm påverkade dom också.

Det är väl mest en statusrapport. Nepp, ingenting den här gången heller. Nån gång så kommer det väl.

London var ju ännu värre, och det är ju svårt mäta, men hur många är rädda (eller vilken "måttenhet" man nu ska använda) där? Känns inte som om det är något man tänker på, men situationen är ju garanterat annorlunda för dom. Tiden läker alla sår är rätt cheesy att säga men tror det stämmer gnska bra.

Jag fattade det som att han misslyckades ganska fatalt och att det skulle fått ganska stora konsekvenser om det gått som planerat. Kontentan är väl i alla fall att staden är sårbar och att det kan hända här. Det är väl klart Oslogrejen är mycket värre men tror skillnaden i psykologisk skada är avsevärt mindre än skillnaden i fysisk skada.

WTC läste jag jättemycket om när det hände. Där var det verkligen vad ballt det här är, men även faktiskt lite shit det här är stort och tragiskt. Tsunamin var mest en sifferhets. Det är hemskt och jag försöker tänka bort det men det är ju så klart då det dyker upp; dödstalen är bara siffror för mig och ibland har jag känt (framförallt med tsunamin) att oj nu var det 10 000 döda OJ nu är det 40 000 döda OJ nu är det 90 000 döda kan det bli 100 000???? JA det blev det. Lite så. Japan var också mest fascination över grejen (blev ju värsta filmstoryn över det där) men där dog intresset snabbt.

Luftade bara lite vad jag känner. Hoppas det är ok. Eller vad menar du?

Ja men då misslyckades han väl också? Och den psykologiska skadan behöver inte skilja sig så mycket åt. (fast nu är det ju två grejer i norge, men om vi bara jämför bombningarna och bortser från avrättningarna)

Ballt är väl kanske inte ordet jag hade valt men jag förstår vad du menar. Så är det alltid, WTC kanske som mest. Tsunamin också, jordbävningen i Japan likaså.

Men i så fall var det ju värre när det hände i Sverige. Minns dock inte vad jag kände då. Säkert inte så mycket då heller för det är inte riktigt min grej.

Jag har inte direkt sett något. Bara läst lite och hört om det. Men en del är liksom "kommer världen någonsin vara densamma?" (nu är hon iofs norsk som skrev det men ändå). Det är väl klart det är tragiskt och så men jag känner varken mer eller mindre med det som med alla andra bombdåd överallt hela tiden.

Jag har jättesvårt känna något annat än "meh" för det här som sker i Oslo.

Det roliga med norska är att man helt plötsligt kan tappa bort sig när dom pratar och då låter det bara som mongoljud.

Men ingen fattar ju danska.

Vann precis 4 hockeykort på tradera.

- Tjena, morfar, har du nått gött älgkött hemma eller? - Njae, det är tomt tyvärr. - Ok, men ha det så bra!

Du får väl svara typ "Nej... Är det bra? Ska man åka?" (eller liknande) typ kanske såatte jag venne

(Blev tvungen dela upp i två pga fyra youtubelänkar) Ur moombahtonen har det också kommit ett gäng subgenres där framförallt två har fått fotfäste och är ganska poppis: moombahcore och moombahsoul. Den förra är poppis bland dubstep- och DnB-folk och är ganska så hård, medan den senare är mer soulig (duh). Exempel på dom två (i nästa inlägg): Moombahcore http://www.youtube.com/watch?v=LRZghN05Io8 Moombahsoul Det som är både bra och dåligt med moombahton är att den präglas av en DIY-kultur där alla möjliga är med och producerar och det finns inga direkta konventioner (nåja vissa finns så klart) eller normer som sätter gränser, utan det testas ständigt nya saker. Detta är också det negativa eftersom det finns _massvis_ med moombahton som är dåligt mixad och helt enkelt låter ganska dåligt. Men det ska bli otroligt intressant att se vart vi hamnar om ett år bara, det händer så mycket hela tiden att det är svårt att föreställa sig vad som kan ha hänt inom en så pass lång period. (nu kanske TS redan vet allt det här men se det som info för övriga)

Moombahton (byt plats på t:et och h:et) äger! 🙂 Har hållt på med det ett tag nu, det kan bli stort. Börjat få uppmärksamhet i många medier det senaste och dom stora, dvs Dave Nada, Munchi och David Heartbreak, är runt och spelar ganska mycket. Två typiska låtar: http://www.youtube.com/watch?v=eFEpj_zJgF4