DåligtGehör

Eftersom det nog bara faller bort här bland alla rock- & popgitarristgrejor så håller jag inne med jazzsolon.

Ett gitarrsolo kan visst vara på sin plats och lyfta en låt. Men även vara rätt förutsägbart och ospännande. Mycket jazz och gitarrhjältmusik har tyvärr formen tema, solo, (solo, solo,) tema slut. Jaha? När man hört femtielva saxofonister gå upp på de där höga flagoletterna femtielva ggr är det inte lika hisnande längre. Samma med gitarr.

Nåväl ett exempel på vad jag då tycker är riktigt bra gitarr. Mean Town Blues på Johnny Winter And Live. En låt som svänger oerhört och med en väldigt bra gitarrduell mellan Winter och Rick Derringer.

Hoppa hoppa studsa hoppa. Tjock gubbe hoppa hoppa studsa frenetiskt hoppa. Ser farlig ut... mer hoppa hoppa hoppa. Hoppa & studsa så fint. Tjuta iiiiiiihhhhiihhh!!!

Slutlig gå fram till podiet och pingstpastorvråla ILoveThisCompany!!!

Hehe, Steve är inte här, så hans galna tuppjuck slipper man som tur är. 😉

Man väljer själv om man är här i egenskap av pingstvän eller inte... jag är här för att reda ut framtiden för AZ.

Och för att käka tappas och bli full förståss... 🥰

Jojo det är klart. Fast jag kunde ju inte låta bli. Minnena av Steve var för påträngande.

Ha det bara bra!

Någon som har nåt tips om nåt band som spelar typ samma typ av musik som toto? Toto är grymma!

OtOt

Läste igenom igen och visst...

Per Gessle - Här Kommer Alla Känslorna På En och Samma Gång!!!

Hur kan man göra något sådant??? Hur kan man frivilligt sjunga så? Han är helt obegriplig. Svenska folket är obegripligt!

Fast det finns mer...

Kristina från Duvemåla - eller vad låten heter där allt blir till guld eller vad han nu sjunger. Jag får kräkkänslor av både låten, sången och schangen.

Herr T. Ledin. Den totala innehållslöshetens mästare. Har du kvar din gamla tvåa? Nä!

Fångad av en stormvind - Fanlåten går och vinner i melodifestvalen. Vad jag minns var den franska låten ungefär 20k ggr bättre.

ABBA - T.ex Waterloo. Man måste tyvärr gilla ABBA i dagens Sverige. Är lite förundrad över att inte alla här tycks göra det. Jag trodde det var straffarbete om man inte gjorde det.

Kattis (inte Ahlström) Någonting programledare på SVT skulle för sådär 6-7 års sen ta fram sin konstnärliga ådra och fick då chans att framföra en låt i TV. Helt väck och helt hopplöst. Artist karriären tog aldrig fart vad jag vet.

Heh, jag tror att du överskattar Tottos betydelse här. Många av oss är nog ganska så avslappnat likgiltiga till dom...

Jovisst, så är det. Man (jag) har inget förhållande till dem. Det lilla jag hört har helt enkelt aldrig fått mig att gräva vidare.

Kanske jag någon gång om tillfälle ges prövar att lyssna igenom ett par spår. Det ärj u lite intressant hur de kan vara så upphöjda av många.

Toto?

Egentligen har dom bara gått mig spårlöst förbi. Visst har jag hört talas om dom och även hört en del. En del av de musiker jag umgicks med på sena 70- tidiga 80-talet avgudade ToTo. Men, vissa saker talar bara inte till en.

Att dom kan spela och troligtvis är jätteduktiga betyder ju inte så mycket. Det är mer deras sound och låtar som inte säger mig något. Jag har svårt att förstå hur dom kan vara (eller anses vara) så stora. Tycker ärligt att det jag har hört här på demoinspleningar har varit betydligt intressantare.

-------------------

Det där med Raket-ost var väldigt kul

😄

En annan grej. Var väl ToTo-låten Hold the Line som Robert Gustafson sjöng så fint på Manégen.

Skön baslinje med ett gott ljud. Tycker inte heller att det behövs mer.

Det jag kan tycka är att rösterna kunde vara lite mer framträdande. Bara lite.

Kanske lite väl mycket rymd över det mesta. När dragspelsljudet kommer och det ligger i mitten och brer ut sig tycker jag det överskuggar rösterna för mycket. Blir lite väl mycket ljudmatta av allt då. Åtminstone jag tycker att detaljer försvinner.

Detta är jag mycket intresserad av. Ni som har hållt på ett tag berätta. Berätta utförligt.

Det är allså inte banjo, mandolin och gitarr du bekymrar dig om. För dessa kommer du att spela in med riktiga instrument? Tror annars det är väldigt svårt att få det att låta "riktigt" med samplingar.

Vad är det som låter syntetiskt då? Trummor, pianon, elpiano, orglar, basar, percussion? När du gör vissa saker med dem?

Jag är själv ny(gammal) och har bara tittat lite på Reason och Cubase samt en del vst-instrument.

Enligt min mening så låter t.ex. NI B4 skitbra. NI Elektrik Piano har många sköna sounds.

Reason hade t.ex. någon flygel och ac.gitarr som var helt ok för låtsnickrande (Fast gitarr låter det bara ibland). Mer besviken blev jag på då jag sökte nåt som skulle vara bra att använda som "riktig elbas". Saxar & trumpeter m.m låter väl inte så himla naturligt. Inte i mina händer i allafall.

Det jag minns när jag en gång för länge sedan satt och jobba med en synt (Ensoniq VFX) som ljudkälla var att det var svårt att få till de sound jag eftersträvade. Jag ville helst ha ut nåt som lät som riktiga saxar, trumpeter, elpianon osv. Någon gång kämpade jag med ett saxljud och gick in i synten och förändrade det samt in i sequencern (Cubase) och efterarbetade och pillade med saxsolot för att det inte skulle låta som bara en syntsax. Och visst det blev bra mycket bättre och rätt fräckt med glissandon och små intonationer och bräk. Ganska levande men fortfarande mil från det riktiga och tog tid. Fast jag var också väldigt tafflig på keyboard. Men, även om det har gått framåt jättemycket med ljud m.m så tror ändå att vissa instrument och sätt att spela är svåra att få till.

Kan tyvärr inte ge bra råd om bibliotek men det får du säkert av andra.

dede.

Kul med Kevin Coyne. Hörde honom på studentkåren i Gbg nån gång 74-76. Det var med Andy Summers och Zoot Money. En mycket bra konsert fast han klagade hela tiden på det svenska ölet.

Jag kommer naturligtvis att komma på andra sen, men dessa är väl värda:

( Ingen egentlig rangordning)

1. Timeless. John Abercrombie guitar; Jan Hammer organ, synthesizer, piano;

Jack DeJohnette drums (1974). I mitt tycke den bästa blandingen av Jazz, Fusion eller vad man skall kalla det. Skiljer sig mycket från vanlig jazz-pop-rock-funk stuket från 70 & 80 talet. Snabbt och snirklande ensambelspel samt ljust <-> mörkt vackert drömskt. Förbannat bra. En platta som håller lika bra nu.

2. Gateway (1975) Återigen min favoritgitarrist John Abercrombie. Nu Trio ac. bas, trummor. Abercrombie är långt ifrån en show-off gitarrist. Underbart ensambelspel mellan alla i trion. Modern jazz som rör sig mellan små underbara snuttar och grooves till friare partier. Ibland vackert, ibland svävande, ibland glödande.

3. John Coltrane. Ballads (1962) Skulle egentligen köpa Live at Village Vanguard men den var slut. Gubbarna i affären övertygade mig att den här var bra. Var väl egentligen inte så inne på ballader då (var 16 år) men plattan växte. En av de bästa balladplattorna.

4. Arvo Pärt. Fratres, EMI Classics (7243 5 65031 2 0) Det finns massor av olika inspelningar av Fratres. Gillar i alla fall denna. Dynamik. Stillhet & rörelse. Klanger, slingor runt varann. Enkelhet och spänning.

5. Emmylou Harris. Wrecking Ball (1995) Rösten. Vemodet och skönheten. Blandingen av Folk och modernare ljudlandskap.

6. Keith Jarrett Trio. Standards Vol. 2 (1983) Kan inte bli bättre. Sköna standarlåtar, pianotrio, dessa tre kanonmusiker.

7. J.S Bach. Cellosviter, Vol 1 & 2 Dessa återvänder jag gärna till. Variation och sammanhang.

8. Paul Simon. Rythm of the Saints (1990) En favoritlåtskrivare. Ett bra album.

9. Michael Franks. Abandoned Garden (1995) Tillägnad A.C Jobim. Mycket skön bossakänsla med lite pop och jazz. En säregen röst. I mitt tycke hans bästa och en skiva att återvända till.

10. Haden & Metheny. beyond the Missouri Sky (1997) Fantastisk duo. Väldigt vackert men aldrig smörigt och utslätat. Lågmäld men innerlig.

Men nu fick jag ju inte med Dylan, Highway 61 Revisited. (Så fick jag det ändå).

ps. Det var väl skönt... ingen Carola, Inget ABBA, Ingen Elvis, Inget Beatles.

Hoppa hoppa studsa hoppa. Tjock gubbe hoppa hoppa studsa frenetiskt hoppa. Ser farlig ut... mer hoppa hoppa hoppa. Hoppa & studsa så fint. Tjuta iiiiiiihhhhiihhh!!!

Slutlig gå fram till podiet och pingstpastorvråla ILoveThisCompany!!!

Jojomen dit vill man ju.

Jag säger bara Kontakt, Kontakt och åter Kontakt...

Varför säger du kontakt. Vad bidrar den med?

Ja inspiration finns, fast kunnandet har ju tagit stryk under en så långt uppehåll.

Jag är ju inte direkt någon fortgitarrist nu.

Det som jag är mest spänd på är hur jag kommer att ta upp tråden på gamla låtar. Hur kommer nya sakar att låta? Hur kommer mitt musiklyssnande vilket har förändrats påverka musikskapandet?

Ingen annan som haft ett längre uppehåll?

Verkar som alla här presenterar sig. Jag hoppade väl bara rätt in och skrev några saker men ok, en presentation är väl aldrig fel.

Är gammal nu, 103 år nästan, med en kropp som en ung musiker dvs insjunken, muskelbefriad & vacker på sitt alldeles egna sätt. Nä, allvar nu...

Var gitarrist och Atari ST 1040/Cubase virtuos (inte gitarrvirtuos). Blev mer och mer inriktad på att skriva/skapa musik än att vara med i band och spela. Hoppades in i det längsta att jag skulle få ihop nåt bra av alla goda idéer jag hade men det blev till slut mer och mer än börda än en glädje. Var helt enkelt tvungen att sluta för att kunna reorientera mig. Så kortare sagt: Jag har inte hållit på med musik sedan 1994.

Oj, det kommer att ta tid att få tillbaka en del av det jag kunde på gitarren. Cubase och sådant tror jag blir lättare. En tanke är att verkligen lära mig keyboard. Det får ta tid men om ett par år kanske jag kan spela in mer direkt och inte efterarbeta så förbannat mycket.

Jag trodde inte riktigt att jag skulle börja igen men nu känns det som att jag bara vill njuta. Ingen press, inga krav. Bara vara amatörmusiker/musikskapare.

Just nu sitter jag och försöker rädda över det jag har på 10-15 år gamla "Atari" disketter till PC.

Musik är ett helt underbart universum att vara i.

ps. Hoppas jag kan få störa er med frågor när de kommer. Jag har inte ens en gitarr ännu.

Tänk om man kunde sjunga så. Oh ajaj ajaj buff vad härligt.

Låten är svinskön och får en 4+ av mig. det som hindrar 5 är väl en inte helt bäst inspelning/mixning eller vad det heter. (kan inte mycket om det). Men framför allt den andra gitarren. Den som ligger panorerat till höger.

När den först kommer in är det helt ok. Det låter bra den förstärker/färgar. Dock är det flera anslag som tar överhanden över sången. Den kunde ligga lägre.

Sedan tycker jag att det omgående blir för mycket av den. Den är inte bara något som kommer in och färgar utan en del av ackompanjemanget. Hade gärna sett att den bara var med bitvis och inte i varje takt.

En annan sak är själva sättet som andra gitarren spelas. För många strängar som slås an varje gång. Ok ibland men jag tycker att det blir en slags tung stoppeffekt pga det. Varför inte mindre antal toner?

Själv hade jag hellre lagt ett soft lite mörkt Rhodes eller ett vanligt piano istället för ytterligare en stålsträngad gitarr. Men det är väl mer en smakfråga.

ps. Jag kan endast lyssna i lurar för tillfället.

En födelsedag för två års sedan fick min syster - som då fyllde 30 - en Justin Timberlake skiva. Justified tror jag den hette. Det visade sig då att min 36-åriga syssling också hade och diggade den. Hela förbannade familjesamlingen tyckte att detta var ju en bra platta.

Jag blev så upprörd att jag blev stum. Detta trauma har lämnat sår hos mig. Jag kan inte längre tro på människan.

Jag gillar också stilen eller mixen av influenser. Väldigt snyggt med Vibraphone och träpercussion.

Håller dock starkt med maxmaxmax om dynamiken. Inte så att den inte finns alls. Ni går ner en stund och spelar svagt innan 2:00. Det är något annat. Ta dragspelsfrasen som upprepas. Den skulle kunna spelas mer dynamiskt och övertygande och gärna med lite mer variationer. I och med att den ligger så högt och påtagligt så tycker jag det krävs mer liv i den. Den spelas lite för statiskt.

Sen skulle det gärna få vara något (eller några) instrument som tog överhanden och ledde musiken lite mer påtagligt. Lite för mycket små pusselbitar som är snygga men inte tillräckligt.

Kunda man få en akustisk bas med hade inte varit fel. Fast inte så lätt att få till.

Men framför allt fortsätt, fortsätt.

...och under kyrkans bön så hörde grannen att han bad på flyttande svenska.

😏 Kunde inte låta bli.

edit: För övrigt är forumet inte alls fritt som någon sa - religion diskuteras med fördel i andra forum än ett för musiker.

Inte fritt! Inte ens diskutera religionsmusik eller musikreligion?

Får man inte då ens religöst diskutera vilken gitarrist som är snabbast, om Mac eller PC är bäst, om ...

Mycket var dåligt, mycket var bra...

Herregud min etta kostade 325:-. Rivningskontrakt i Majorna Gbg. Varje löning gick jag till Bengans och köpte sisådär 10-12 plattor. Tror en LP kostade 25-30 kr. Köpte massor med olika musik inte minst ECM-plattor med Jarrett, Garbarek m.fl.

Innan Jazzen tog överhand så naturligtvis en massa rock. Deep Purple, Uriah Heep... men hur kunde jag missa Led Zeppelin på Scandinavium?

Brittisk blues inte minst Peter Green var enormt stor för oss. Så ville vi spela. Vi lyssnade också till Arbete & Fritid, Gunder Hägg/Blå Tåget, Risken Finns, trubadurer och allt möjligt annat. Dock gick mig Symfonirocken rätt spårlöst förbi fast många var helt inne på den.

70-talet står också för ändlösa solon. För mycket för ofta. Inte bara gitarrsolon utan också dessa obligatoriska synt-solon. På konserter 10-15 min av ofta ingenting-att-säga-men-det-är-coolt-med-syntar. Och, hur kunde Creedence Clearwater Revival mörda "I heard it through the grapewine" med ett riktigt långt skitsolo. Obegripligt.

En sak var att det var mycket tjafs om vem som var den bästa gitarristen - inte snabbaste, det kom väl mer på 80-talet - vilken trummis som slog hårdast och hur mycket sprit band som Rolling Stones hade i sina kontrakt. Skeet-coolt.

Nu när man lyssnar på en platta (på CD) från 70-talet så slås ialla fall jag av att det ofta låter himla tunt. Särskilt rockplattor låter rätt icke-tunga. Jazzen tycker jag håller mycket bättre vad det gäller ljudet även om Impulse plattor med Coltrane är rätt extremt panorerade.

Hej själv Linus.

Jag förstår inte riktigt vad du menar.

Vad är mitt riktiga alias?

Är det inte ok att göra inlägg om religion före jag skriver något om musik. Borde jag ha varit med ett tag först innan jag skrev så här. Inte bara hoppa rätt in. Är det det du menar?

Hej.

Jag var en gång i mina äldra tonår med i en missionskyrka. En ganska vanlig frikyrka där det emallanåt kunde vara lite tyngre grejor som tungomålstalande eller någon som profeterade. Vanligtvis dock mest kaffe och bulle.

Jag och en del andra kom utifrån - hade ingen familjeanknytning till tro m.m - och var väl lite trasiga de flesta. De flesta liksom jag har sedan länge lämnat kyrkan och åtminstone jag har totalt lämnat tron på någon gud överhuvud taget.

Det man kan urskilja tydligare efteråt är två ganska skiljda grupper av medlemmar i den kyrka jag var med i. Den stora massan kanske 95-98% vilka inte gör något större väsen av sig samt den lilla gruppen som mer så att säga "brinner i tron". Dessa verkar känna sig stå närmare gud eller ta gud och tron på ett större allvar.

Får dessa brinnade personer grepp på dig vet du aldrig vad som kan hända. En rätt harmlös episod men ändå: En sen kväll var några av oss unga kvar i kyrkan efter en musikkväll. En gudsfruktig snubbe tycker då att han skall få oss närmare gud och sätter sig och samtalar med oss. Han berättar om att man måste vara på sin vakt mot den onde samt drar en massa exempel på vad som hänt honom och hur bön till gud har dragit honom ur djävulens klor. Han vill få oss att tala i tungor och pressar på som fan. Några av oss gör väl det fast alla är pressade och mår mer eller mindre dåligt. Så härligt att vara nära Herren!?

Talade vi i tungor? Inte fan vet jag. Jag antar att vi härmade vad vi hört andra göra. Kanske inget fel i det? Det enda jag kan säga var att det var för mig totalt meningslöst och är inte idag något som jag går och funderar över... "Var gud nära mig. Prisade jag gud på okänt språk"? För mig framstår det helt klart att vi inte gjorde det, bara försökte göra det för att det förväntades. Så korkat.

En annan händelse: En vän som liksom jag kom utifrån brukade spela gitarrduo med mig. Han var den bättre gitarristen men över tiden lät det sämre och sämre. Han var betydligt mer extrem i sin tro än de flesta vilket bl.a visade sig genom att han kom fram till att han bara skulle spela "guds toner". Han skulle undvika alla "onda toner". Onda toner var då alla toner som inte var inspirerade av gud. Följden blev att hans spel blev mer och mer stympat och osäkert. Han drog efter en tid vidare till en mer extrem sekt, vilken vet jag inte.

Jag blev mer och mer tveksam till tro och kyrka. Sakta men säkert så slutade jag helt enkelt att tro på gud och Jesus. För mig var det så mycket som inte stämde. Egentligen var jag heller inte ute efter att bli frälst. Jag var mer ute efter att världen skulle bli en bättre plats för alla. Alltså denna världen. Dock gick det inte att diskutera om sådana värdsliga ting. För den kristne är det dock gud och eftervärlden som är det primära målet. Mina bästa vänner vilka inte var troende - med alla sin fel visserligen - skulle alltså troligen inte få komma till det ljuva himmelriket... Så dumt att det bara inte kunde vara sant! Det kunde naturligtvis inte finnas en så korkad och elak gud. Möjligtvis då uppfunnen av människor. En stamgud alltså.

Fast jag varit med i en kyrka under en period på 4 år så är jag ingen expert på religion och tro. Jag vet. En sak vet jag dock. Det är inte några bättre människor de som tror. Dock är de benägna att bortse från mycket för att rädda sin tro. Det som gör mig rädd är de (liksom även andra trosuppfattningar och ismer) är att de troligtvis kan sälja ut mig och dig om det bränner och de tror gud vill det. Inte nu idag i Sverige, men i ett kärvare klimat med mer som står på spel.

Angående under. Visar ett och annat under (om det nu är det) att gud finns. Är inte frånvaron av under och gudomligt ingripande snarare påtagligt. Vilken allsmäktig gud hade tillåtet så mycket smärta för så många människor för att bevisa sin sak. Svaret vet vi alla. Ingen gud värd namnet hade gjort det som kristendomen försöker påstå. Judendomen är ju mer trovärdig då den inte sticker under stolen med att det är en stamreligion.

Bevara oss från Carola! (Även sångmässigt... men det får stå för mig 😉)

ps. det gick ett intressant sommarprogam på SR den 9/7 2005 vilket handlade om vår syn på Jesus och om vad bibeltexten egentligen säger (tolkning naturligtvis). Sommarprogram