Desmond

Kompet är riktigt bra, svänger gott. Jag tycker däremot inte sången funkar, jag vill ha en skitigare grovare röst. Refrängen håller inte heller.

😳

Väldigt jämn kvalite på bidragen men ingen riktig höjdare tyvärr. Här är mina poäng.

1p - låt nr 11 "Om En Minut" Grym melodi men minus för det avhuggna slutet.

2p - låt nr 1 "Aldrig Igen" Jag gillar pastischer plus att det är mycket låt på 1 min.

4p - låt nr 3 "Gipsy Town" Countrystuk är aldrig fel i min bok. Minus för uttalet på "Gipsy" om det nu är en zigenarstad som avses.

6p - låt nr 17 "That's My Girl" Ramones forever!!!

Edit: Nevermind, e lite trött

Problemet är att du har rätt men ingen (eller väldigt få) inser det. De tror då

att de själva har rätt när de helt enkelt har fel. Det är emellertid väldigt svårt

att övertyga en person om att han har fel när han tror han har rätt, speciellt

om han är del av en större grupp där alla lider av samma feluppfattning. Lite

som massa och tröghet, ju större massa som rör sig i en viss riktning, desto

större energi krävs för att få den att ändra riktning.

Jag får helt enkelt använda min auktoritet i det här fallet:

drok har rätt och ni andra fel, Basta!!!

😄

Jag orkar inte diskutera det här med människor som tror att anarki automatiskt

leder till en omvandling av lejon till lamm och att alla då lever i fred och harmoni

i det paradis vi kallar jorden ...

😉

Problemet är ju att det han började diskussionen med bottnar i en piratkopierings-

debatt och det är klart att vad man har för åsikter om den frågan avgörs helt av

hur man ser på piratkopiering. Det är som att man bara skulle få starta en tråd om

alla ämnen, t.ex: en tråd för cubase för alla frågor om cubase handlar ju i

botten om cubase även om det kanske involverar andra aspekter som skiftar med tiden.

Den här låten har helt klart potential, jag gillar basen skarpt. Den maler på bra.

Lite arrtips: i för-refrängen (vid 1.02 och 2.22) borde tempot halveras och låten

spelas som en ballad, skulle ge en bra build-up till refrängen. Gitarren spelas så

redan men inget annat. Refrängen måste byggas på med rejält med överstämmor

på "One Step Behind" sedan solosång så att det blir lite "call-response" känsla.

I andra versen efter solot skulle sången kunna solokompas av basen och resten

komma in efter en och en halv takt eller någe.

Det sista tipset är bara ett förslag men de två första vore brottsligt att inte

genomföra!!!

😳

EDIT: Söndagmorgon ...

2:an är bäst, skit i att försöka göra allt så originellt som möjligt, koncentrera er

på att bygga upp låten på bästa sätt. 1:an låter som ett break man kan köra när

man kört 2 verser och behöver lite variation, eller ett utro.

Jag rekommenderar att köpa en lägenhet på bottenvåningen och helst med minst

en vägg "grannfri", typ gavellägenhet eller mot ett trapphus/hiss eller något.

Förståeligt. Men väldigt internt och personligt, precis som om man hela livet bara vill köpa röda gitarrer. 😄 Men förstår inte skillnaden i en mer objektiv synvinkel mer än att det är just mörkare/ljusare.

Varför vara objektiv i en så subjektiv sak som musik!!? 😆

Det finns väl iofs exempel på extremt objektiva analyser om att den och den

tonarten passar bäst till den och den stämningen ex: Eb-dur passar bäst till

en smäktande kärleksdänga a la Barry White (helt taget ur luften) men för

mig känns det ganska mycket som slöseri med tid att sysselsätta sig med

sådana studier ... 😉

Hej!

Jag har läst en del böcker i musikteori, bl.a. några olika för gitarr i greppvänligt "ta med i hardcaset-format" samt för piano, orgel, munspel, trummor och mandolin samt en som används på Musikhögskolan.

Men jag måste säga, jag förstår inte riktigt vitsen med tonarter. Vad är en tonart? Egentligen. Därför blir jag alltid beskylld för att spela mina låtar i olika tonarter. Jag BYTER alltså tonart i låtarna flera gånger under låtens gång sägs. Utan att det låter illa. Inta vet jag...  😄

😉

:musik

Att byta tonart under en låt är långt ifrån något ovanligt, musik. Tvärtom kan det hålla lyssnarens intresse uppe. Och du har rätt inställning! Vem fan bryr sig om din låt går i F# moll? Det viktigaste är väl att den låter bra? 😆

Jag fick en tips av min gamla musiklärare från högstadiet. "Lär dig så mycket teori du kan", sade han, "och kasta sedan allt du har lärt dig i soptunnan!" Med det menas att om man vet vad man gör, så är det lättare att "bryta mot reglerna", om du förstår vad jag menar. 😠

Iofs förstår jag tanken bakom uttalandet som din gamla lärare gjorde men jag

gillar inte uttrycket. Vad många hänger upp sig på när det gäller teori är att de

tror (medvetet eller omedvetet) att teorin=verkligheten. Så är det inte, teori är

endast ett sätt att beskriva verkligheten. Jag tror att varje låtskrivare värd namnet

med tiden utvecklar sin egen teori. Att ta avstamp i någon sorts allmän teori är

dock inte fel, dels för att det underlättar kommunikation med andra musiker och

dels för att det är onödigt att uppfinna hjulet, kvantmekaniken och toalettborsten

på nytt. Förr eller senare (helst förr) bör man lämna allmän teori och söka sina

egna vägar, det är min högst personliga uppfattning iaf.

Angående tonarter och byten av sådana anser jag det vara mest definitionsfrågor.

Har man inget grundackord som man vill komma tillbaks till och blandar ackord

hej vilt kan man kanske säga att man inte skriver i någon tonart. Jag förstår dock

inte meningen med dylika experiment, för mig känns ju en sådan låt som mycket

lättare att åstadkomma än en "riktig" låt. Det är ju bara att flumma ut i det blå 😠

Jag vill gärna återkomma till grundackordet (tonikan för de insatta) men det

innebär inte att jag låser mig vid de ackord som ingår i den tonarten men jag

brukar se det som att jag "hänger på" något eller ett par udda ackord på den

aktuella tonarten. Dessa brukar då färga låten ganska mycket och ge sin prägel

på låten. En extrem "by-the-book" teoretiker skulle säkert säga att jag då byter

tonarter och tillbaks i låten men det finns ingen anledning att fästa sig vid det.

Det handlar ju bara om semantik.

😛

Jag har rätt stora polisonger. Det tror jag hjälper.

Det har jag med och det hjälper definitivt!!!

De här dubbelmoralargumenten tycker jag ni kan lägga ner. Det som är intressant

är hur man gör idag, inte vad man gjorde för 10 år sedan. Jag menar har ni aldrig

slagit någon typ när ni var 5 år i sandlådan eller kanske i tonåren. Då kan ju den

personen aldrig anklaga eller tycka det är fel när någon annan misshandlar för

den har ju själv misshandlat en gång för länge sedan. Nej det är bara korkat.

Visst jag har väl laddat ner något program någon gång men det var j-vligt

längesedan och numera är jag helt "ren".

Det är ett moraliskt ställningstagande man måste göra. Inte ett ekonomiskt eller

juridiskt. IMO.

Jag förstår inte skillnaden mellan tonarterna mer än att de är ljusare/mörkare. Många av er får det att låta som om det är något speciellt med en viss typ av tonart. Nu vill jag inte säga "Så är det inte!" utan jag undrar bara... Vad menar ni?

Som jag skrev innan så kör jag ofta C (Am) eller G (Em) eftersom det är typ bara vita tangenter då. DÄREMOT så kan jag plötsligt transposa låten upp eller ned i programet, DÅ kan det för tillfället låta fräscht och bra. Men sedan känner jag för att byta igen... Så det där är bara tillfällig njutning. Damn, ja kan tom transposa upp en hel oktav och ändå njuta. För mig iaf... Eller vad säger ni?

In the end of the day så handlar det om att anpassa tonarten efter låten. Som någon skrev innan så kanske basen låter mörk i Am, men om det i detta fall t ex är en basmelodi som går upp mot kvinten lite då och då - då kanske det blir perfekt.

Så som sagt, vad är det för skillnad mellan Am och Em t ex mer än att det låter mörkare/ljusare ? 😄

Som jag ser det så handlar det väl mest om att man skaffar en historia med

enskilda tonarter. Om jag har skrivit en låt som jag tycker väldigt mycket om i,

låt säga Adur så kanske det inte säger så mycket. Men sedan skriver jag en till

och den råkar också ligga i Adur. Hoppsan hejsan tänker analytiske Desmond,

här ser vi ett mönster ... Och så vidare, ett par år senare är man helt inne på

att det är Adur som är ens egna lilla privata tonart 🙂

Detta gäller lika mycket enskilda ackord och ackordskiftningar/följder som man

lär sig att uppskatta och utnyttja bättre och bättre.

Nåja, de flesta verkar inte känna igen sig i det här så jag skall inte framhärda.

Det handlar väl kanske om hur personlig man vill bli i sitt förhållande till musiken.

😄

Jag skriver oftast i den tonart låten låter bäst i! 😄

Instämmer helt!

Spelar dessutom alltid på gehör - även om jag inte är helt bakom flötet på teorin... 😄

Jag funderar aldrig ens på vilken tonart det råkar bli, utan tar de ackord jag tycker blir snyggast i den aktuella låten.

Jag fattade Lynxos inlägg som ett skämt men iom att Claes instämmer måste

jag fråga: Hur vet man vilken tonart en låt låter bäst i innan man ens skrivit den?

Jag trodde ärligt att det var Pelle Pop & co du syftade på när jag läste titeln!

😏

Men vad jag egentligen menar är att efter en tid som låtskrivare brukar man

utveckla känslomässiga bindningar till olika ackord, ackordskiften och tonarter,

iaf gäller det mej i hög grad. T.ex så älskar jag D och identifierar mig med den,

både dur och moll men ibland känns G bättre och då kan man nästan känna att

man är otrogen ... 😏

Känner ni igen er eller är det bara jag som har tomtar på vift? 😳

Jag inbillar mig att det finns en mer teknisk orsak till att jag väljer en viss tonart (oftast Cm). Jag tycker nämligen att det är mycket enklare att få till basljud som låter bra just vid C. Väljer man Am låter basen för ljus eller för mörk, och det brukar vara ett elände att ratta in ljudet så att det låter bra.

Å andra sidan tycker jag själv att ett stråkljud låter bäst när man tar ett Dm7.

Fast som sagt, det är möjligt att jag inbillar mig att det är så här. Jag är kanske bara slö som inte orkar ratta sakerna rätt.

Det är klart att olika tonarter låter olika.

Olika tonhöjder i grundton osv (märks tydligast i basen), olika lägen på instrumenten, olika temperering med olika förtecken osv...

Akustiken på rummet har också betydelse för vad som låter bra just här och nu.

Får du stående vågor på vissa frekvenser påverkar det skillnaden mellan tonarter

mycket.

Om man använder akustiska instrument uppstår akustiska fenomen i

instrumentkroppen som också har påverkan.

Spelar man mest på svarta tangenter kan det också kännas mer fräscht om man

är van vid de vita.

Det vore intressant att veta vilka tonarter folk skriver i. Generellt skriver jag mest

i "staket"-tonarter (G,D,A osv). Jag tror det har att göra med att jag skriver

på gitarr och dessa tonarter har enklare ackord att ta på gitarr. Iaf var det så det började en gång i tiden.

Hur är det med keyboard-nissarna? Skriver ni mer i b-tonarter eller är det bara C

som gäller?

Min absoluta favorit är D, sedan Dmoll (F) tätt följd av G.

Är det bra att gilla fula musiker!?

😲

Logik är inte din starka sida eller, Lasse Mongo. Ta o lugna ner dig lite så ska du se att allt blir bra igen så småningom. Ta en kaka Lasse.

🙂

Du faller ju på eget grepp, ena stunden bannar du mänskligheten för att de tycker Yngwie är skit, inte för att han är skit utan för att vi _TYCKER_ att han är skit. I nästa andetag säger du att du tycker tröjlåten är _SKIT_ att just du _TYCKER_ att det är _SKIT_. Du har så att säga dömt ut dej själv. In i dimman med dig istället.

Böbaj!

För övrigt tycker jag tröjlåten är bra och det står jag för.

vad har det här med disco att göra?

Exakt min tanke, detta är modern schlager. Skicka in te nästa tagning av Christer Björkmans lekstuga! 😉

Disco är 70-tal, BeeGees, Gloria Gaynor, oktavbas (riktig elbas, pluggar använder man för att skruva i skruvar i betongväggar) etc

😮

Detta låter som Flaming Lips med rosa robotar usw. Sådär till hyfsad låt som lyfts av sitt kompetenta körarr. 😄

Helt OK låt men för lik "Fields of Gold" i mitt tycke. Sticket passar inte in så bra. Problemet är att Göran skriver ganska ostrukturerat och flyter gärna ut med ackordväxlingarna men det låter bra ändå för han har viss talang för det här. Sticket känns däremot väldigt strukturerat och inrutat och det passar inte till resten av låten tycker jag. Ett råd till Stajo då är att kanske dra ut på ackorden en extra takt någon gång innan man byter och kanske inte utnyttja varje harmonisk möjlighet utan tendera att hellre ligga kvar på dur än att variera det till moll bara för att man kan. För att få det att passa bättre in med Görans stil. Jag vet inte om detta gör mening för er. Bara ett förslag, behöver inte ses som en lag! 😄

Förresten tycker jag du sjunger bättre än tidigare låtar jag hört dig på Göran!

Mer avslappnat, tidigare tyckte jag att du lät lite för ansträngd för att vara riktigt bra men det tar sig! 🙂