Nelerion

Kommer ihåg de tidiga kareokeförsöken som kom, vet inte var jag lagt den skivan men sist på Vikingarnas dubbelCD var det med 4 stycken instrumentala tracks, kan det bli bättre ? Det här låter ju helt guldkantat !

Oj, var det så 😉 Den behövde ett ansiktslyft.

Listen to this one - Australia, the land of . . well - just listen http://www.metalcovenant.com/humor/how_do_you_spell_acdc.wav Glöm inte att ha ett par extra kalsonger bredvid, kissrisken är hööög ! Trevlig helg sa i ha ! >Nellie

Magnus Johansson har återuppstått ! Vet du inte vem jag menar skall du få tag på "Vakna nu Anneli". Men nu skiter ni i Magnus Johansson och talar om er istället : Det är ju kalasbra, gillar trubadurtempot på gitarrerna, det blir ett underbart svung och trallvänligt tempo på det hela. Skön text ! GJ !

Tjo-Hej ! Ponera följande : Du skriver ett 200 sidors långt inlägg[Det låter alltid fräckare om man brer på] och går sedan i efterhand genom vad du har skrivit. Vissa partier vill man kanske ha kursiva men då måsta man fint plita in det för hand istället för följande funktion som många andra har aktiverat : Du markerar en mening som du vill göra kursiv, fet, större, mindre och sedan tar du hjälp av de fina kodknapparna och trycker på önskad funktion, detta för att du skall slippa skriva innan och sedan även de som avslutar kodningen. När jag gör detta på Studioforumet så kommer det hela tiden längst ner i mitt inlägg och att sitta med Copy/Paste tar än längre tid än vad en egenkomponerad kodning gör. Det kanske är mitt Firefox som gör att det strular, funktionen finns här kanske redan? Om den nu inte finns, alt. om den bugg jag kanske har går att fixa skulle det innebära massa härliga insparade minutrar. En liten Fredagstanke . >Mange

Ja för satan, Pontare is going down ! Gimme Gimme !

Uuusch vad pinsamt.

Har haft den i spelaren hela dagen, helt klockren ! Har du gjort något annat ?

IE är ett enda stort problem så jag förstår dig. Installera Mozilla Firefox, det är gratisscchhh.

WOOO - HOOO - HOOOOOO Det svänger, JÄVLAR VAD DET SVÄNGER ! Jag vet inte vad jag skall skriva för jag är så tagen över det här grymmmmmmmme- alstret ! Vad är det du inte är nöjd med i mixen ? Jag är fan svin - nöjd ! Det låter hur tajt som helst ! Skönt knaster under pratpartierna, kanske skulle lagt en liten telefoneffekt på rösten. Återigen - WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOO! Den här skall jag spara läääänge, länge . Du får 5/5 i betyg - jag blev så jävla glad av detta !

😏

Hade en känd grupp gjort exakt den här versionen så hade den spelats på P3 24/7. Jag tycker den är kalascharmig, skicka till Teddybears!

Jag själv tycker där bli alldeles för mycket punkter vilket, i mitt fall, leder till att läsningen blir lite stakig. Jag är mycket osäker på hur det blir med mer kommatecken men troligtvis blir det mer lättläst. Jag har en stor nackdel och det är att jag sov under samtliga grammatiklektioner och klarade knappt av att gå därifrån med godkänt. Detta ångrar jag djupt och har funderingar på att börja läsa lite kvällskurser för att kunna sätta mig in i adjektiven och presens värld. Hur är kapitel 1, det blir en hel del utsvävningar där vilket jag miss- tänker kan vara tröttsamt att ta sig igenom men tanken är att det skall vara sådana partier lite då och då? Som sagt, mycket mindre punkter och en ordentlig koll på grammatiken tror jag själv skulle lätta upp det mer.

Får skicka ett litet PM och be han kika in här då.

Du har lyckats skitbra, lent och fint. Hon har en väldigt len röst, håll fast vid henne !

Hej Hej ! Jag har försökt börja skriva något riktigt långt och tanken är att det skall bli en bok av det hela, jag är osäker på om det håller, om det är något man fastnar för. Jag misstänker att en hel del av er här inne har en ganska stor bokhylla. Om ni har lite tid över får ni jättegärna läsa genom texten och se hur den känns. Lite som på Demosidan med andra ord. Då kör vi . . Prolog "piiiip" "piiip" "Svara då för helvete Erik, du har suttit där i 3 timmar minst." "Ge dig, du vet mycket väl varför jag inte svarar." "piiiip" Kapitel 1 En Yxa klyver genom den varma natten, en Yxa fylld med hat och oförstånd. Briser från det uppvärmda havet smyger sig genom den dunkla natten och sjänker dofter ljuva för ortsbefelkningen efter kustremsan. En fiskmås seglar över de låga taken på fiskebodarna och blickar ut över gator fyllda med tomhet. Erik springer bort från sin själ, sitt inre och sina skulder. "Det kan inte vara någon efter nu" muttrar Erik flås- ande för sig själv medans tid och rum förflyttar sig långsammare än vad hans kropp mäktar med. Utan tankar på annat än död och lidande styr han fotstegen in på vägar ingen rört sen de byggdes, mörka skuggor har tagit över här nu, varken kropp- sliga eller synliga. Skuggor som så länge levt sitt eget liv i sin egen värld där i smärt- ans rike. Erik är tvungen att stanna, det är något som får honom att stilla sjunka ner på marken, en yttre frihet som lockar med sina falska rop. Friheten gör sig påmind under varje andetag Erik mäktar med, starka och svaga läten ekar i de hålrum han genom sin svaghet skapat. Mörkret sänker sig sakta ner över de kala mossbekläd- da bergen som innehåller så mycket minnen, så mycket smärta och mörker, men helt bortom räckhåll för tankar och syner. Liggandes och helt utan hopp sluter sig tillslut Eriks ögon och världen försvinner sakta från rädslan. Kapitel 2 Det var sent en Junidag mitt i det fina vårslutet där sommaren med full prakt tog öv- er liv och ljus. Pär och Marie hade recis fått fram sina utemöbler efter en mycket nogrann inoljning som precis hade torkat in i de smått slitna möblerna som så län- ge fått utstå havets salta vindar och uttorkande briser. De var omsorgsfullt utplacer- ade för att ge så mycket välkomnande intryck som möjligt där vid strandvägen. Grannarna hade precis fått upp sin nyinköpta parabol som mest förstörde de fina vyerna för Pär och Marie, men de kunde inget säga. Gräset hade precis slagits för första gången i år och det doftade ljuvligt under solens tryckande strålar. Pär hade lovat Marie en alldeles speciell afton då de till Maries stora förvåning tydligen hade något att fira, vad visste hon inte men Pär var så hemlighetsfull. Hon visste att de skulle vara helt ensamma då stort sett hela byn skulle ner till torget under kvällen för att se på den fina våravslutningen som alltid hölls den 3'e Juni för att hylla frihet- en som nu hade varit med dom i 60 år. I år var allt förberett in i minsta detalj nu när det var ett såpass celebert årtal att fira. Allt skulle vara perfekt och Marie ville helst av allt kunna vara med där nere på torget några kilometer bort från deras vackra hus men Pär hade andra planer på gång som hon kände sig mer eller mindre tvingad till att vara med på. "Jaja, jag kommer få se de fina korten imorgon i alla fall" tänkte Marie stilla för sig själv medans Pär sprang runt i huset och donade med både det ena och det andra. Han hade sagt till henne att vara på utsidan då allt skulle få bli en överraskning väl allt var klart. Hon gav sitt ord på detta och ägnade eftermiddagen åt att göra iordning de jordbeklädda ytor som skulle besmyckas med blommor nu när allt var så vackert. De hade ett gulmålat hus som låg precis i en sluttning ner mot havet, en vackert besmyckad himmel låg alltid som en utsikt för dom de kvällar utsidan togs i besittning. Ett stort hav bredde sig ut framför dom med sina vackra vyer ända fram till horisonten som med sin skrämmande kant avslutade de tankar och käns- lor som hörde kvällen till. Det var egentligen aldrig några vågor att tala om, men ibland var där mer liv än vanligt nere i vattnet. Inga barn hade funnits nere på strad- en på länge då det gick gamla bysägner om vad som rörde sig nere i vattnet. Ett stort oförklareligt väsen låg alltid och lurade enligt de sägner som gick rakt genom varje år det var dags för den årliga festen nere på byn. Där var ibland några tonåringar som tvunget skulle ner till stranden för att se vad som verkligen fanns där, men de hann aldrig särskilt långt innan gamle Fredrik hann ikapp dom med sin käpp och fick hejdat dom från att nå strandkanten. Marie hade länge funderat på vem som skulle bli nästa strandvaktare trots att hon hade svaret inom sig sedan länge. Det var Pär som skulle stå där med sina förmanande vuxna kunskaper och hejde de som gick sin rygg tillmötes. I den vackra sluttningen fanns flertalet fläderträd som sög sitt vatten från de bäckar som ledde ner mot havet och blomstrade alltid i full blom varje år. Där var även en hel del vinbär- och krusbärsbuskar som sjänkte den varma sommaren underbara dofter. Marie hade länge ansat och sett om dessa växande krafter som sina egna barn då de länge varit i den försökande frasen att "äga ett eget liv" som Pär alltid uttryckte det när det var tal om barn. Han hade sitt förbaskade arbete som upptog all kraft och tid, men där fanns kärlek mellan dom som fick alla andra tankar att försvinna lika fort som de uppstog och så var även fallet den här gången. Pär kikade med jämna mellarum ut genom altandörren för att se hur hans älskade mådde men han sa aldrig något utan stod mest och smög i vardagsrumsgardinen. Marie såg detta var gång men låtsades som inget för att inte förstöra hans smygarförsök och göra honom ledsen då han ändå jobbade som krim- inalare. "Marie" ropar Pär från köket i en ton som menade att hon skulle komma in. Marie kommer in i Vardagsrummet och möts av en underbar doft från kök- et och även av Pär som står mitt i rummet iklädd en fin kostym som bär upp hans vältränade kropps närhet. Hon hade faktiskt för första gången fått vara med och väl- ja kostym till honom och det var just den han bar den här aftonen. Marie kände sig oren då hon hade stått i arbetskläder hela eftermiddagen och rensat rabatter så hon bad om att få gå upp och byta om men Pär nekade henne och sa att hon var helt underbar som hon var. Marie log och gick fram för att kyssa sin äkta make som stod där och lös upp det dunkla vardagsrummet med sin fulla charm och ut- strålning. Han gick fram mot Marie och tog tag i hennes händer, hon tyckte att han tog i lite väl mycket när han kramade om dom men sa inget. Pär gick bakom Marie och kramade henne bakifrån med ena armen medans han smidigt tog upp en bindel från kavajfickan med den andra. Sakta smekte han hennes mjuka och ljuvliga kind med den handen som tidigare hade kramat henne och förde upp den andra mot hennes huvud innehållandes bindeln. Han bad henne blunda och knöt sakta bindeln över hennes ögon för att förblinda henne från all vardaglig tristess som helgen erbjöd. Hon var helt lamsalgen efter bindelknuten då hon tidigare i sitt liv aldrig ens varit i närheten av att någon gjort henne blind. Pär tog tag i hennes händer med ömma rörelser och hennes trygghet blev sakta men säkert mycket stark då hon älskade kärleken och allt runt omkring. Pär ledde Marie ut i köket där en underbar doft av mat strömmade mot deras nakna näsor. Marie tog djupa andetag genom borrarna och älskade tanken av vilken underbar middag dom skulle få avnjuta den här aftonen. Hon vände sig om och letade efter Pärs mun och efter lite sökande fann läpparna varandra och deras kropar insjönk i en kyss. Pär förde med sina bestämda rörelser deras kroppar upp mot övervåningen genom trappan som förband de båda våningarna åt. Halvvägs i trappan kände Marie en doft av rökelse komma mot hennes ansikte och hennes njutning blev än mer vackrare och tagande. Pär förde in henne i sovrummet med nu en mycket bestämd hand. Marie kände att Pärs hande hade börjat svettas or- dentligt men la inte mycket mer tankekraft på det. "Litar du på mig?" frågade Pär förvånande och givetvis svarade Marie "Ja!". Han förde henne mot det håll hon trodde sängen stod åt men det visade sig att där bara var en stol som hon sakta sattes i. Pär satte henne ner i stolen och lämnade hennes händer med en öm kärleksfull smekning och tog några steg bort. "Älskling, du kan ta av din bindel nu" sa Pär med en förvånandsvärt mörk röst och Marie gjorde som hon sa. När väl hennes otränade ögon fick se ljus igen ser hon helt röda väggar, ett tak fyllt av rep med hängande huvuden och allt är som i en dröm, en overklig dröm, något som inte kan hända, något som inte får hända, något som inte går att beskriva med ord. Marie tittar förskräckt fram mot deras fina tavla de målade ett år efter de hade träffat varandra och ser blod rinna, blod som död, blod som i rött, blod som i mord. En Yxa kommer mot henne och allt mörknar, allt svartnar, allt blir natt, allt för- svinner, allt dör. Var det något att ha? >Magnus

Sudda bort dom tankarna direkt för dåligt är det verkligen inte ! Jätteskön röst, lättlyssnad, nackdelen är att det inte riktigt biter tag i själen. Om du hade lagt på en lite mer klagande klang på rösten hade den tagit tag i mig mer. Efter grundmixen så kommer det en till hoppas jag, det är lite dovt och murrigt just nu. Skön bit var det iaf !

Tack så jättemycket Pedda ! 🙂

Fidden Tanken var att få en liten enklare baslinga i refrängen då, som du själv sade, där är mer gitarrer. Ville du kanske haft en ännu anonymare slinga där? Tack för lyssningen ! equality Tack så mycket, det värmer som fan! Spelar vi live någon gång skall jag skicka dig ett PM. Hau deut feeiiinnt ! >Mange

Tack så mycket Håkan ! 😕

Rythm Royale:s alster - grymt bra ! Karl, nästan allesammans 😆 Dream - Keep on dreaming Myrli - Endast du Relay Racers - Lovetrain Pwayne - Vad är det som har hänt JamBee - It could be me Parentes - Letting Go Fan, vi får göra en samlingskiva och släppa ut. [edit] Johan Lindeberg - Som dom andra E-Mortal - Feel Majkens brus Pellesnusk - Naughty little girl Nad Sylvan - Dog on a leash Myrli unt der Hacke - Alcohol [/edit]

Thimmiiieee Tack så mycket, jag har en liten annorlunda teknik än dig när jag andas. Mina andetag hörs inte överhuvudtaget vilket gör det svårare att få på en desperat ungkarlskåthet. 😳 Jag skall göra ett tappert försök nästa gång med lite mer diskant så får vi se om det kan bli lite mer andetag som hörs. Tack för kommentaritorii ! krpsktsks ks [vad heter du? 🙂] Smashing säger du, mysigt ! Tack Tack . starboy Tack så mycket ! Nästa steg är att skicka in en demo eller stega över till grannen och höra om han är sugen på att sätta ihop sitt nerpackade trumset och dra lite på't. Vi får se men jag tror vi skall skicka iväg en demo snart och så får vi se vad som händer. Tack för kommentarerna allesammans ! >Mango san *Haaaa - iiiii - aaaaaaaaa*

Aj, nu värker ögonen och soffan står så inställsamt och väntar på mig. Inte helt lätt att välja men jag tror nog att soffan vinner idag igen, har man tur kanske där är något gammalt sletet avsnitt av Simpsons man kan glutta igenom . . Well, well . Sleep tight !

Tack för detta, ja trummorna är som dom är. Det gör mig glad att resten av låten är bra, det gör det hela lite lättare inför nästa steg.

kan refrängen kännas igen ? liiiiiiiiiite bara . . 😆 Lite torrt gitarrljud. När du sjunger 'i dammet på bordet' gör sig din röst som bäst, det är bra på det övriga också förutom i din personliga tolkning av ut- talet på "New York", nu blir det mer niy joork. Var är kåtheten någonstans ? 😆 4,1/5 pga ny jåårk och för lite kåthet. Det är en skitbra låt! Älskar rivigheten i tempohöjningen, ett riktigt hårresarstycke i låten, fan - skitbra ! Du gör bra musik! >Mangsan