David Henriksson

Hallå! Gott nytt årtionde på er alla! Jag minns inte att jag tänkte något speciellt när vi äntrade 2010-talet men nu, när jag summerar vad som har hänt i mitt liv runtom i världen under de gångna 10 åren, så känner jag mig väldigt taggad på ett nytt årtionde. (In English further down in the blog post). Jag försöker fokusera på de möjligheter som finns istället för allt krångel som fortfarande pågår med ansökan av nytt visum osv. Detta blogginlägg tänkte jag ska få bli en översiktlig sammanfattning av den senaste tiden. Jag har inte varit så mycket i Nashville men blogga måste man ju göra ändå tänker jag haha! Jag nämnde i en tidigare blogg att det var en väldans massa resande i slutet av oktober och början av november och det fortsatte otroligt intensivt ytterligare tre veckor efter att jag kom tillbaka till USA den 3 november. Tillsammans med artisten jag spelat med senaste året (Kyle Daniel) och resten av bandet, så var vi förband till "Vintage Trouble" (som i sin tur turnerat som förband till både Rolling Stone, AC/DC, The Who och KISS). Vi körde 15 gig under knappt 3 veckor och spelade i totalt 9 stater (Texas, Louisiana, Florida, Georgia, North Carolina, Tennessee, Ohio, Kentucky, Virginia samt Washington D.C). Vi spelade på alltifrån små bluesklubbar till hyfsat stora konserthus. Nedan är några bilder från turnén. Fotograf: Sean Marshall Jag blev sjuk sista veckan på turnén, så efter det spenderade jag nästan en vecka hemma själv i sängen och åt antibiotika, kollade Netflix och fixade en hel del med de sista detaljerna för visumansökan. Det var faktiskt ganska skönt att nästan isolera sig själv lite under en period. Den 11 december flög jag hem till Sverige för att hinna träffa min flickvän Sofia, familj och vänner en del under jul- och nyårshelgerna när det ändå är lågsäsong här i Nashville. Lustigt nog så tajmade det sig så bra, att en intervju jag hade gjort med Dagens Nyheter i slutet av oktober publicerades den 12 december, alltså samma dag jag landade i Stockholm. Det var en rätt speciell känsla att gå in på Pressbyrån och köpa ett exemplar och bläddra fram till rätt uppslag och se en bild och intervju med sig själv i en så stor och klassisk tidning som DN. En otroligt bra tidig julklapp, helt klart! Nedan till höger kan ni läsa artikeln "Svensken som erövrat Nashville". (Klicka eller dubbelklicka för större bild). "Svensken som erövrat Nashville". Från DN Efter ett par dagar i Stockholm åkte jag över till Åbo där Sofia bor. Det var såklart underbart att träffas igen (även fast det inte var jättelänge sen vi hade setts senast), och vi hade några mysiga dagar tillsammans innan vi åkte tillbaka till Sverige som vi var en dryg vecka runt jul. Julafton spenderades med Sofia och mina föräldrar och på juldagen anslöt min broder Viktor och hans flickvän Sofi. Väldigt trevligt med första julen i Sverige sedan 2016! På juldagen gick en tonårsdröm i uppfyllelse när en artikel jag skrivit publicerades av en stor internationell gitarrtidning. Kolla gärna in artikeln här: https://guitar.com/features/opinion-analysis/how-to-succeed-guitar-nashville/ Därefter åkte jag och Sofia tillbaka till Finland, närmare bestämt hennes hemstad Riihimäki, och hängde ett par dagar med hennes föräldrar och firade sen nyår med en av hennes systrar och en del av hennes vänner hemma hos Sofia i Åbo. Vi firade nyår i Finland 2016 också. I USA firade vi nyår 2017 och 2018, så jag har faktiskt inte spenderat nyår i Sverige sedan 2015. (Säger statistiknörden…) Lyssna gärna på avsnittet av Guitar Geeks Podcast ("David Henriksson Del 2") där jag medverkar. Den andra dagen på detta årtionde blev en otroooligt nördig dag. Jag spenderade förmiddagen med att spela in ett avsnitt av "Guitar Geeks Podcast" med mina vänner Daniel Kordelius och Andreas Rydman. Mycket snack om Nashville såklart, men också om gitarrprylar och annat skoj. Därefter åkte jag hem till Björn Juhl, ett geni vad gäller elektronik och gitarrljud, som ofta kallas för ”Mad Professor”. Han bygger handgjorda pedaler under namnet BJFE, och har genom åren designat både pedaler, förstärkare och gitarr-pickuper till ett flertal företag som just Mad Professor, Olsson Amps, Lundgren Pickups och One Control. Vi hängde hemma hos honom i 6 timmar och han visade en massa ny design som snart ska släppas från både One Control och BJFE. Allt var otroligt välljudande och inspirerande, och bara att höra Björn prata om gitarrljud är otroligt intressant och lärorikt! Han hade sett ett klipp med mig på Youtube (livesändningen med TrueFire som jag berättade om i en tidigare blogg), och tyckte att jag demonstrerade väldigt väl hur två av One Control-pedalerna kan kombineras för ett dynamiskt och mångfacetterat gitarrsound. Alltid kul när någon man ser upp till diggar det man gör såklart! I samband med att min TrueFire-kurs släpps för förhandsbokning så har man också chansen att vinna priser. Persian Green Screamer och Marigold Orange Overdrive från One Control, tre gitarr-pickuper från Lundgren, en gigbag från Slickbag samt några set strängar och en del tillbehör från D’Addario kommer att lottas ut bland dem som förhandsbokar kursen. Håll utkik efter det! Nördigt häng med Björn som visade kommande produkter! Därefter hade jag ytterligare några dagar i Sverige, och hann träffa en del mycket goda vänner och några gamla gitarrlärare innan jag flög tillbaka till Nashville den 7 januari, 2020. Efter ett par dagars rep med Kyle och gänget flög vi ner till Fort Lauderdale i Florida för att boarda ett fartyg och vara med på en musikkryssning som arrangeras årligen av blueslegenden Delbert McClinton sedan 26 år tillbaka! Vi spelade två gig, såg en massa bra musik, åt ALLDELES för mycket mat och desserter i buffén (men jag passade på att gå till gymmet varje dag också för att kompensera litegrann i alla fall haha!), och hade dessutom några lediga dagar både i Puerto Rico och på en liten ö som tillhör Bahamas. Mycket trevligt! Woohoo, Bahamazzzz! Nu är det bara några veckor kvar tills mitt visum går ut, så förhoppningsvis har jag mer info angående hur framtiden ser ut i samband med nästa blogginlägg! Kolla in min bloggsida på Studio här! Se mina tidigare blogginlägg på Studio från september, 2018 och tidigare här! Kolla in mig på: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik ENGLISH: Family hang and guitar nerds at Christmas time – end of 2019 and early 2020 Hellllo! Happy New Decade everyone! I can’t remember if I was thinking anything special when we entered the 2010’s but now, when I summarize what happened in my life and around the world during the past 10 years, I feel very excited about this new decade! I’m trying to focus on all the possibilities out there instead of all the issues I’m still facing regarding getting a new work visa etc. In this blog I will present a synoptic view over the past few months, I haven’t spent that much time in Nashville but gotta keep the blog going anyway, right haha! I mentioned in an earlier blog that I was traveling a LOT in the end of October and beginning of November and the traveling continued at an intense rate another three weeks after I returned to the US on November 3rd. Together with Kyle Daniel (the artist I’ve played with the last year) and the rest of the band we headed out on a support act tour with Vintage Trouble (they’ve toured with bands such as Rolling Stones, AC/DC, The Who och Kiss). We played 15 gigs in 18 days in 9 different states (Texas, Louisiana, Florida, Georgia, North Carolina, Tennessee, Ohio, Kentucky, Virginia) as well as Washington D.C. The venues spanned from small blues clubs to quite big concert halls. Below is a few pics from the tour. Photographer: Sean Marshall Unfortunately I had gotten sick during the last week of the tour so after coming back to Nashville I spent almost a week by myself in bed, ate antibiotics, watched Netflix and took care of quite of lot of the last bits and pieces of the work visa application. In a way it was really nice to almost isolate myself from other people for some time. December 11th I flew back home to Sweden to spend some time with my girlfriend Sofia, family and friends during the holidays, felt like good timing to do that when it’s the slow season here in Nashville. I was interviewed by a Swedish journalist during my last trip home (in October) and oddly enough it lined up so this article was published on 12/12 when I arrived to the airport in Stockholm. It sure was a special feeling to go into a shop, buy a copy of Dagens Nyheter (means Daily News and it’s Sweden’s biggest morning paper that’s been around since the 1860’s!) and browse through the pages and finally see a picture and interview with myself in such a classic newspaper. An incredibly good, early Christmas gift! Below on the right, you can read (in Swedish thou) the article "Svensken som erövrat Nashville". (Double click for bigger image). After a couple of days in Stockholm I took the cruise ship over to Turku in Finland where Sofia lives, of course it was wonderful to see each other again (even though it wasn’t that long since we had seen each other the previous time) and we had a few cozy days together over there before we went back to Sweden and spent 9 days there over Christmas. I spent Christmas Eve with Sofia and my parents and on Christmas Day my brother Viktor and his girlfriend Sofi joined us as well. It was great to spend my first Christmas since 2016 in Sweden! On the 25th one of my teenage dreams came true when an article I’d written was published by an international guitar magazine. Check it out here: https://guitar.com/features/opinion-analysis/how-to-succeed-guitar-nashville/ A few days later me and Sofia went back to Finland, more specifically her hometown Riihimäki, hung out for a couple of days with her parents and then spent New Years Eve with one of her sisters and some friends. We spent NYE in Finland 2016 as well, and ’17 and ’18 in the US so I actually haven’t spent a NYE in Sweden since 2015. (Yes, I’m a statistics nerd…) Listen to the section of the Guitar Geeks Podcast ("David Henriksson Del (part) 2") where I participate. The second day of this decade turned into a UNBELIEVABLY nerdy day! I spent two and a half hours in the morning recording an episode of Guitar Geeks Podcast with my friends Danny and Andy. A lot of Nashville stories of course, but also about guitar gear and other fun stuff. After that I went to see Björn Juhl, a genius when it comes to guitar sounds and electronics, who’s often called the ”Mad Professor”. He builds pedals by hand under the brand name BJFE and during the years he has also designed pedals and amplifiers for several brands such as Mad Professor, Olsson Amps, Lundgren Pickups and One Control. We were hanging at Björn’s place for six hours and he showed me several new designs that will be released soon from One Control and BJFE. Everything sounded amazing and it’s always so inspiring just to hear Björn talk about guitar sound, I’ve learned a lot from him over the years. He told he had seen a YouTube video with me (the live stream from TrueFire that I mentioned in an earlier blog) and he thought I demonstrated really well how two of the One Control pedals could be combined for a dynamic and versatile guitar sound. It’s always nice when someone you’ve been looking up to for years is digging what you’re doing! When my TrueFire course will be up for pre-order they will also arrange a giveaway with two overdrive pedals from One Control, 3 guitar pickups from Lundgren, a gig bag from Slickbag and some strings and accessories from D’Addario. Please pre-order the course and have a chance to win great gear from these awesome companies. Keep an eye out for the pre-order! Geeky hang with Björn who showed upcoming products! After this I had another few days in Schweeeden and got to see some really good friends as well as a couple of former guitar teachers before I flew back to Nashville on January 7th. After a couple of days of rehearsals with Kyle we all flew down to Fort Lauderdale, Florida to board a ship and join the 26th annual ”Sandy Beaches Cruise” arranged by blues icon Delbert McClinton. We played two shows, saw a bunch of good concert, ate WAAYY too much food and desserts from the buffet (but I also went to the gym everyday to compensate a little bit at least haha!) and we also had days off in Puerto Rico and a small island that belongs to Bahamas. Awesome start of the year! Woohoo, Bahamazzzz! Now it's only a few weeks left until my visa expires, hopefully I have more info on what the future looks like in the next blog post! Sponsored by: Check out my blog on studio.se here! Check me out here: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik

Det var dagen före Thanksgiving. Jag började precis må bättre efter att ha varit sjuk i nästan två veckor. Vid 18:30 fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen. En producent som heter John skrev att de jobbade på en hiphop-version av ”Blue Christmas” (Elvis Presleys kända version släpptes 1957) som Billy Ray Cyrus och Young Buck skulle sjunga tillsammans. (In English at the bottom of the page). Billy Ray är Miley Cyrus pappa, han hade en enormt 90-talshit med ”Achy Breaky Heart” som sålde 9 miljoner exemplar bara i USA. Nyligen hade han ytterligare en enorm hit med en rappare, Lil Nas X, deras låt ”Old Town Road” har mer än 814 000 000 streams på Spotify och över 400 000 000 visningar på YouTube när detta skrivs. Young Buck var medlem i rapgruppen G-Unit med bl.a. 50 Cent för ungefär 15 år sedan. Om dessa herrar ville att jag skulle spela in lite hiphop-jul-gitarr, VARFÖR INTE? Young Buck till höger och 50 Cent till vänster John sa att de hade en förstärkare i studion så jag tog bara med mig ett par gitarrer och mitt pedalbord och beställde en Uber ut till Mount Juliet, ungefär 25 minuter öster om Nashville. När jag anlände till den stora ladan där studions finns gick jag in i kontrollrummet, hälsade på John och Young Buck och ytterligare ungefär 10 herrar som satt där inne, dimman av rök var den mest intensiva jag någonsin upplevt. De rökte inte tobak… De var alla exalterade, men på ett tillbakalutat sätt, över att jag var där och John bad mig att packa upp mina grejer i inspelningsrummet. Billy Ray hade ringt dem tidigare och visat över telefon vilket stuk han var ute efter. Gitarren spelade vad jag skulle beskriva som en långsam, bluesig Chuck Berry-inspired kompfigur. ”Jag älskar Chuck, det där kan jag lira utan problem. Men hur kommer detta funka över ett hiphop-beat?” var mina omedelbara tankar. Hiphop-julgitarr-rigg Jag gick in till inspelningsrummet och såg att de hade en Behringer-förstärkare där inne. Trodde att jag aldrig skulle få ett dugligt sound haha, men efter bara lite rattande lät det faktiskt helt okej. Jag spelade in några tagningar med lite variationer på huvudriffet och frågade sen om de ville ha några kompletterande gitarrslingor. Young Buck ringde Billy Ray och visade det jag redan spelat in, Billy Ray älskade det och bad mig att spela riffet igen för honom över telefonen. Han var väldans exalterad och sa att jag ”kanaliserade Chuck”. Jag föreslog att lägga till en del från Elvis version av låten, där händer det i körarrangemanget men min idé var att spela det med ett distat elgitarr-sound istället. Billy Ray tyckte att det var en kanonbra plan eftersom, i alla fall enligt honom, denna låt är lika igenkänd för detta körarr som för Elvis leadsång. Jag gick tillbaka in i inspelningsrummet och spelade in några tagningar (i olika register) av denna körstämma på min gitarr. Kontrollrummet i Bradley’s Barn Studio där jag gjorde inspelningen När jag var klar med inspelningen berättade John, producenten, lite om historien runt denna studio. Den byggdes av hans farfar (eller morfar? Varför kan de inte ha separata ord som vi så logiskt har i det svenska språket…) som hette Owen Bradley. Han var en musiker och producent känd för sin enorma påverkan på countrymusikens utveckling som skedde i Nashville under 50- och 60-talet. Han och Chet Atkins anses var två av de huvudsakliga ”arkitekterna” bakom det som allmänt kallas ”The Nashville Sound”. Det var mer polerat och välproducerat jämfört med den tidigare, råare och mer folkmusik-lika countrymusiken. Owen Bradley drev även en inspelningsstudio i centrala Nashville, ursprungligen kallad ”Bradley’s Film & Recording Studio” och senare känd som ”Columbia Studio B”. Det var en väldigt framgångsrik studio och inspirerade många andra att starta deras verksamhet i samma område. Detta växte till vad som nu kallas ”Music Row”, ett par kvarter som anses vara hjärtar av Nashvilles underhållningsindustri. I detta område kan man idag finna kontoren till otaliga skivbolag, publishing-bolag, musiklicens-firmor, inspelningsstudios, videoproduktionsbolag och även företag som är kopplat till musikbranschen såsom radionätverk och radiostationer. Young Buck och Billy Ray Cyrus tillsammans i den kommande musikvideon Den här kvällen blev mycket mer intressant än jag hade anat. Jag pratade med, och spelade gitarr för, Billy Ray Cyrus över telefon. Jag träffade och hängde lite med Young Buck, 50 Cents gamla bandkompis. I insåg att det faktiskt går att få ett okej ljud ur en Behringer-stärkare. Jag lärde mig en del saker om historien runt Nashvilles musikindustri. En rätt unik, och väldigt minnesvärd, kväll här i Nashville. Over and out, David Se mina tidigare blogginlägg på Studio från september, 2018 och tidigare här! Kolla in mig på: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik ---------------------------------------------------------------------- ENGLISH: (Pre) Thanksgiving adventures in Nashville It was the day before Thanksgiving. I was just starting to feel better after being sick for almost two weeks. At 6:30pm I got a text from a number I didn’t recognize. A producer named John wrote that they were working on a hiphop version of ”Blue Christmas” (famous version by Elvis Presley released in 1957) that Billy Ray Cyrus and Young Buck were gonna sing together. Billy Ray Cyrus is Miley’s dad, had the huge 90’s hit ”Achy Breaky Heart” that sold 9 million copies just in the US. He also just had another huge hit with another rapper, Lil Nas X, their song ”Old Town Road” has more than 814 000 000 streams on Spotify and over 400 000 000 views on YouTube right now. Young Buck was in the rap group G-Unit with 50 Cent about 15 years ago. I figured if they wanted me to lay down some hiphop Christmas guitar, WHY NOT? Young Buck to the right and 50 Cent to the left John said they had an amp in the studio so I just brought a couple of guitars and my pedalboard and jumped into an Uber to head out to Mount Juliet, about 25 minutes east of Nashville. After arriving at a big barn I walked into the mixing room, met the John and Young Buck and about 10 more guys sitting in there, the smoke cloud was more intense than anything I’ve ever experienced in the past. They weren’t smoking regular cigarettes... They were all excited, but in a mellow way, to have me there and asked me to set up my stuff in the tracking room. Billy Ray had called them earlier and showed over the phone what style he was looking for. The guitar part was kind of a slow, bluesy Chuck Berry-inspired thing. ”I love Chuck, I can totally do that. But how will this fit over a hip hop beat?” were my immediate thoughts. Hiphop-Christmasguitar-rig I went into the tracking room, saw they had a Behringer amp in there. Thought I’d never get a decent sound haha, but after just a little tweaking it sounded quite alright. I recorded a few takes with a little variation on the main riff and then asked the guys if they wanted some complimentary guitar parts. Young Buck called Billy Ray who loved my playing and asked to hear me play the main riff over the phone again, he seemed VERY excited and say I was ”channeling Chuck”. Then I suggested to add a part from Elvis’ version, originally it happens in the backing vocals arrangement but my idea was to play it with a distorted guitar sound instead. Billy Ray thought it was a great plan since, according to him, this is a song as recognizable for it’s backing vocal arrangement as for the lead vocals. I went into the tracking room and laid down a few versions of this vocal line on my guitar as well. The control room in Bradley’s Barn Studio where I did the recording When I was done with the recording John, the producer, told me a little bit of the history of the studio. It was built by his grandfather, a man named Owen Bradley. He was a musician and producer known for his huge impact on the country music sound that was developed in Nashville during the 50’s and 60’s. He and Chet Atkins are considered the two of the main architects behind this, also called ”the Nashville sound”. It was more polished and well produced compared to the older, rawer and more folksy country music. Owen Bradley also ran a recording studio in central Nashville, originally called ”Bradley’s Film & Recording Studios” and later renamed ”Columbia Studio B”. This was a very successful studio and inspired a lot of others to start their businesses in the same area. This is what’s now called ”Music Row”, a couple of streets considered to be the heart of the Nashville’s entertainment industry. In this area, one will find the offices of numerous record labels, publishing houses, music licensing firms, recording studios, video production houses, along with other businesses who serve the music industry, as well as radio networks, and radio stations. Young Buck and Billy Ray Cyrus together in the upcoming music video This evening turned out to be way more interesting than I had thought. I spoke to, and played guitar to, Billy Ray Cyrus over the phone. I met and hung out a bit with Young Buck, 50 Cent’s old band mate. I realized you can get a decent sound from a Behringer amp. I learned some stuff about the Nashville music industry’s history. A quite unique, and very memorable, evening here in Nashville. Over and out, David Sponsored by: Check out my blog on studio.se here! Check me out here: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik

Jag har rest mycket sen jag flyttade till staterna. Jag har spelat i 36 av alla 50 stater och rest igenom ytterligare några. Jag är på turné utanför Nashville nästan varenda helg, men jag är nästan alltid i stan i början av veckorna. Nu tänkte jag berätta om de senaste veckorna som bjöd på ännu mer resande än jag är van vid. (In English at the bottom of the page). Fredagen 18 oktober lämnade vi Nashville för att spela i Starkville, Mississippi på kvällen. Restid: 5 timmar i van. Dagen efter körde vi till Columbus, Georgia. Restid: 5,5 timmar i van. Dessa var de sista två gigen med Kyle Daniel innan vi skulle vara spellediga 2 helger vilket inte hade hänt sen i juni. På söndagsmorgonen lämnade de andra av mig på Atlantas flygplats. Restid: 1 timme i van. Sen hade jag 7 timmar att slå ihjäl innan mitt flyg till Tampa skulle avgå. Jag åt lite, strängade om min gitarr, ringde några samtal och… väntade. Restid: 1,5 timme i flygplan. Livespelning i Starkville. Foto: Sean Marshall Efter att jag anlänt till Tampa blev jag upphämtad av en supertrevlig chaufför som tog mig till mitt hotell i St. Petersburg. Restid: 20 minuter i bil. Jag åt en snabb middag, tränade lite och gick i säng ganska tidigt. Jag var väldigt exalterad och lite nervös för det som skulle hända nästa dag så jag sov dessvärre inte så bra under natten. Vaknade på morgonen och duschade, trimmade skägget och fixade håret. Sen fick jag skjuts till TrueFire’s högkvarter. TrueFire är ett världsledande företag inom sitt fält - sen 1999 producerar de undervisningsmaterial (framförallt videos) för gitarrister och välkända namn såsom Steve Vai, Robben Ford, Larry Carlton, Tommy Emmanuel m.fl. är alla med i deras team av lärare. På ren vinst eller förlust hade jag ett par månader tidigare hört av mig till TrueFire och berättat vad jag åstadkommit under min tid i Nashville plus att jag faktiskt studerat en kandidatexamen i elgitarrpedagogik i Sverige. Som jag förstått det kan man inte ens gå en sådan utbildning i USA. De tyckte att min bakgrund var intressant nog så de bestämde sig för att ge mig en chans att komma ner till deras videostudio och filma en kurs. Under tonåren köpte jag några (och laddade ner ett oräkneligt antal) gitarrinstruktionsvideos, det var ett väldigt bra sätt att inspireras och lära sig av några av mina favoritgitarrister. Ett grymt komplement till att lyssna på skivor som de spelade på. Detta fick mig att drömma om att en dag få köra min egen video. Under 2015-2017 gjorde jag en del lektionsvideos för svenska Play Along Music vilket var en väldigt bra och trevligt erfarenhet, men då lärde jag ut coverlåtar och bluesgitarr för nybörjare. Nu hade TrueFire bett mig att lära ut MIN STIL – många musiker känner antagligen igen sig i att det är väldigt, väldigt svårt att definiera sin egen stil så detta var en utmaning för mig. Jag hade spenderat MÅNGA timmar under de föregående 5-6 veckorna med att fundera ut vad jag ville lära ut – vilka koncept, idéer och speltekniker som jag ville inkludera i denna kurs. Selfie framför fotografier på några av kursledarna på TrueFire Jag spenderade måndag-tisdag 21-22 oktober med de otroligt älskvärda människorna på TrueFire – vi filmade mer än 5 timmars råmaterial för min kurs och det var två långa och intensiva dagar i studion, minst sagt. När inspelningen av lektionsmaterialet var avklarat gjorde vi också en livesändning på YouTube, en fotosession och gick sen ut på lyxig middag med några ur personalstyrkan. Jag hade helt klart en av de bästa professionella upplevelserna i mitt liv – alla var så bekväma i sin roll och det var som ett otroligt väloljat maskineri. Jag är SÅ glad för den här möjligheten och väldigt exalterad över att fortsätta jobba med detta fantastiska företag och de grymma människor jag fick chansen att lära känna lite! Video: Kolla in TrueFire live stream här! På onsdagsmorgonen fick jag skjuts tillbaka till flygplatsen av samma chaufför som några dagar tidigare. Restid: 20 minuter i bil. Sen tog jag ett flyg från Tampa till Fort Lauderdale. Restid: 1 timme i flygplan. Några timmars mellanlandning och sen en LÅNG flight tillbaka hem till Stockholm. Restid: 9 timmar i flygplan. Ytterligare en mellanlandning, mötte upp min gamle vän Tomas som var snäll nog att hämta upp min gitarr så att jag inte skulle behöva ta med den på ytterligare ett flyg. Sen den sista delen av resan; flyg from Stockholm-Åbo. Restid: 50 minuter i flygplan. Varför allt detta resande? Och varför Åbo som slutdestination? Min underbara flickvän Sofia bor där och vi hade inte träffat varandra på 4 (!) månader. Det är en ALLDELES för lång tid så vi behövde verkligen få en del tid tillsammans! Fantastisk semester med Sofia – hon gör mig gladare än vad jag trodde var möjligt! Vi spenderade 4 fantastiska dagar i Åbo innan vi på måndagskvällen äntrade Viking Line Grace för att att ta oss tillbaka till Sverige. Restid: 11 timmar med båt. Under de kommande 5 dagarna fick jag spendera mer kvalitetstid med Sofia men också med min föräldrar, min bror och hans flickvän, min morfar och flera av mina väldigt goda vänner. Dessa dagar fick mig att ladda upp ny energi för att orka med nya äventyr i USA. Söndagen 3 november tog jag följande rutt: Stockholm-London-Chicago-Nashville. Restid: 13 timmar i 3 flygplan. Lunch med mina föräldrar och morfar i mitten Jag hade en otroligt grym upplevelse med TrueFire och en välbehövd och underbar semester med min älskade flickvän. Det mest överraskande under allt detta resande var att jag lyckades få med mig min gitarr, även fast den var i ett hardcase, in i kabinen på alla dessa 7 flighter. Många flygbolag kan vara väldigt petiga när musiker vill ta med sina instrument och tvinga oss att checka in instrumenten istället. Jag skulle vilja tacka följande flygbolag för att de var snälla nog att hjälpa mig att få med mig min Sonnemo-gitarr på ett säkert sätt: Delta, Southwest, Norwegian, SAS, FinnAir, British Airways och American Airlines. Slutligen, som den statistiknörd jag är måste jag självklart summera upp siffrorna jag nämnt tidigare i detta inlägg. Restid: 11,5 timmar i van. 40 minuter i bil. 25 timmar i 7 olika flygplan. 11 timmar på en båt. Jag använde även kollektivtrafiken i både Stockholm och Åbo så det lägger till en del restid med både bussar, tåg och tunnelbanor. När jag väl kom fram till Nashville hade jag 15 timmar på mig att sova lite och göra mig redo för en 2,5 vecka lång turné med Kyle Daniel och resten av bandet. Mer om det i nästa blogg… Här är datumen för våra november-spelningar med Vintage Trouble Se mina tidigare blogginlägg på Studio från september, 2018 och tidigare här! Kolla in mig på: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ENGLISH: I’ve been traveling a lot since I moved to the states. I’ve played in 36 out of all 50 states and travelled through even more. I’m on tour out of town almost every weekend, but that’s it – I’m usually only gone during the weekends, spending the weekdays in Nashville. Now I’ll tell you about the the last couple of weeks - that offered even more traveling than I’m used to. On Friday October 18th we left Nashville to play in Starkville, Mississippi during the evening. Travel time: 5 hours in a van. The next morning we drove to Columbus, Georgia. Travel time: 5,5 hours in a van. These were the last two gigs with Kyle Daniel before having 2 weekends off which hadn’t happened since June. On the Sunday morning the guys dropped me off at Atlanta airport. Travel time: 1 hour in a van. Then I had 7 hours to kill until my flight to Tampa took off. I ate a bit, restringed my guitar, made some phone calls and… waited. Travel time: 1,5 hours in an airplane. Live in Starkville. Photo by Sean Marshall After arriving in Tampa I was picked up by a super nice driver who took me to my hotel in St. Petersburg. Travel time: 20 minutes in a car. I had some quick dinner, worked out a little bit and then went to bed quite early. I was very excited and kinda nervous for what was about to happen the next day so I didn’t sleep very well unfortunately. Woke up the next morning and had a shower, trimmed my beard and fixed my hair. Then I got ride to the TrueFire headquarters. TrueFire is a world-leading company in their field – since 1999 they produce educational content (mostly videos) for guitarists and well-know players like Steve Vai, Robben Ford, Larry Carlton, Tommy Emmanuel etc. are all part of their teacher roster. I had reached out to TrueFire a couple of months earlier and told them about what I have done during my time in Nashville plus the fact that I actually have studied a Bachelor’s Degree for electric guitar teaching in Sweden. As I understand it, you can’t even get that kind of degree in the US. Fortunately they found that interesting enough that they gave me a chance to come down to their video studio to shoot a course. As a teenager I bought some (and downloaded countless) guitar instructional videos, it was such a nice way to get inspired and learn from some of my favorite players. A great complement for listening the records they played on. This made me dreaming of making my own video. In 2015-2017 I made some lesson videos for a Swedish company called Play Along Music which was a great experience, but then I taught cover songs and beginner level blues guitar. Now TrueFire had asked me to teach MY STYLE – many musicians probably will agree with me that it’s very, very hard to define your own style so this was a challenge for me. I had spent MANY hours over the last 5-6 weeks on figuring out what I wanted to teach – which concepts, approaches and playing techniques that I wanted to include in this course. Selfie in front of pictures of some other TrueFire educators I spent Monday-Tuesday October 21st-22nd with the incredibly lovely people at TrueFire - we shot more than 5 hours of raw material for my course and it was two long and intense days in the studio. After finishing the video shoots we also had a YouTube live stream, a photo shoot and then went out for fancy dinner with parts of the staff. I definitely had one of the best professional experiences of my life – everyone knew their role so well and it was just like a well-oiled machine. SO happy for this opportunity and really excited to continue working this amazing company and the people that runs it! Video: Check out the TrueFire live stream here! Wednesday morning I got a ride back to the airport with the same driver as 3 days earlier. Travel time: 20 minutes in a car. Then I took a flight from Tampa to Fort Lauderdale. Travel time: 1 hour in an airplane. A few hours layover and then the LONG flight back home to Stockholm, Sweden. Travel time: 9 hours in an airplane. Another layover, met up with my old friend Tomas who was kind enough to pick up my guitar so I didn’t have to take it an another flight. Then the last flight from Stockholm to Turku, Finland. Travel time: 50 minutes in an airplane. Why all this travel? And why Turku as my final destination? My wonderful girlfriend Sofia lives there and we hadn’t seen each other for 4(!) months. That’s WAY too long so I just had to go see her! Lovely vacation with Sofia – she just makes me happier than I knew I could be! We spent 4 lovely days in Turku before we took a cruise ship back to Sweden on the Monday evening. Travel time: 11 hours on a boat. During the next five days I got to spend some quality time with with Sofia but also my parents, my brother and his girlfriend, my grandpa and some really good friends. These days truly refueled me to get ready for more adventures in the US. On Sunday November 3rd I took the following route: Stockholm-London-Chicago-Nashville. Travel time: 13 hours in 3 airplanes. Lunch with my parents and my grandpa I had an AMAZING experience with TrueFire and a well-needed and wonderful vacation with my girlfriend! The most surprising thing during all of this traveling was that I was able to get my guitar, even though in a hardcase, into the cabin during all of these 7 flights. Many airlines can be very picky when it comes to musicians wanting to bring their instruments into the cabin instead of checking it. I wanna give a shout out to Delta, Southwest, Norwegian, SAS, FinnAir, British Airways and American Airlines for being kind enough to help me keep my precious Sonnemo Guitar safe! Thanks!! Also, as a statistics nerd I gotta sum this up with the total numbers. Travel time: 11,5 hours in a van. 40 minutes in a car. 25 hours in 7 airplanes. 11 hours in a boat. I also used the public transportation in Turku and Stockholm so that adds some time in buses, trains and subways as well. When I landed in Nashville I had 15 hours to get some rest and get ready for a 2,5 week tour with Kyle Daniel and the rest of the band. More on that in my next blog… Here’s the dates on our November tour with Vintage Trouble Sponsored by: Read my earlier blogs on Studio from September, 2018 and earlier here! Check me out here: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik

So, to you who have followed this space before, welcome BACK to my blog! For the rest of you, just WELCOME! I’m going to do this in English sometimes to reach a wider audience, Google Translate works fine I guess but in a way it’s just easier for me to write it in English and not worry about corny translations. With that said… I’ll start with a quick (re)introduction of myself - my name is David Henriksson and I’m a Swedish musician, mostly guitarist, living in Nashville, Tennessee since the summer of 2017. Quickly after I moved here, my career took off WAY quicker than I had imagined. Crazy stuff happened within just a few months, but you can read more about that in this interview here. While working towards a new visa, David is also out touring almost every weekend. This is from a gig in Hurricane Mills, Tennessee. (Photo: Sean Marshall) I’m here on work visa, specifically for music, called an O1 visa. It’s also described as a visa for ”Aliens of Extraordinary Abilities”. In February next year, less than 4 months from now, my visa expires. Since I’ve had such a blast over here, I definitely want to get another visa to see what more the future might hold for me over here. To get a new visa I have to prove my ”extraordinary” accomplishments in several different ways, one way is that I’ll have to get recommendation letters signed by people in the music industry that I have some kind of professional relationship with. Therefore, I have spent some time lately hitting up people I’ve gotten to know during my time in Nashville, to see if they wanna help out in this bureaucratic process to extend my stay here in ”Music City” – Nashville’s popular nickname. I’ll try to not make this seem just like bragging and name dropping, but rather be real about how this process works. Some very well respected and amazing musicians have been kind enough to agree to help out which I’ll be forever grateful for. If you don’t know who these people are, check them out as I’d rather tell you how I hooked up with them instead of what they’ve achieved. You’ll find that through our mutual friend name Google Left to right: David, Andreas Olsson from Swedish dance band ”Sannex”, Brent Mason Brent Mason – I ran into him the first time during a recording session in April last year with my former boss, country singer Tracy Lawrence. After that I booked a guitar lesson with Brent, which ended up being mostly a relaxed hang where we chatted way more than we played guitar. Afterwards he bought me dinner and a beer. What a guy! He also recommended me to the position as lead guitarist for country singer Aaron Lewis (former singer of the rock band ”Staind” who’s sold 15 million records worldwide). Brent himself plays guitar on Aaron’s albums so the fact that he recommended me as the guitarist who would have to cover his parts live meant a whole lot. To be completely clear here, I didn’t end up taking this guy for a few different reasons. Brent’s willingness to help out with the letter for my visa application also shows what a nice guy he is! With Vince Gill in his home studio (Photo: David Brawner) Vince Gill – I met Vince a couple of times in the fall of 2017 when we both played the ”Grand Ole Opry” and the ”Ryman Auditorium” during the same nights. Vince complimented my guitar playing and I was starstrucked like never before haha! Recently, were reintroduced to each other by a mutual friend and when asked if he would help me out with a letter, Vince invited me and our mutual friend over to his house to hang out for a bit and gladly signed the letter. What a guy! In the Cinderella Sound Studio with Bram Pemberton, Robert Reynolds and Al Perkins pictured 3rd, 2nd and 1st from the right. Brad Pemberton – We met while recording at one of Nashville’s oldest active recording studios called ”Cinderella Sound Studio”. Other musicians on this session were Robert Reynolds (former member of Grammy Award winning band ”The Mavericks”) and Al Perkins (also a Grammy winner who’s played on albums by Dolly Parton, Eagles, The Rolling Stones etc.) I’d call myself quite damn lucky to have these kind of people in my corner while trying to get through this tricky process once again. The first time I applied for a visa we sent in more than 100 pages of documentation, now my lawyer says that we should aim for 300 pages this time. I’m glad there are other ways to prove my accomplishments than just recommendation letters. Otherwise I’d be VERY stressed to get 300 of them together before February haha! More stories from Nashville and the visa process coming your way soon! Cool panorama picture from Vince’s studio (Photo: David Henriksson) Sponsored by: Se mina tidigare blogginlägg på Studio från september, 2018 och tidigare här! Kolla in mig på: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik

Studiobloggaren David Henriksson åker på turné med Tracy Lawrence och låter oss följa med bakom kulisserna. Se videon här. Check out my blog on studio.se here! Check me out here: www.facebook.com/davidhenrikssonmusik www.instagram.com/davidhenrikssonmusik www.youtube.com/davidhenrikssonmusik