Nä. Jag hade sökt förflyttning på SJ från Norrköping till Linköping, och jag hade inte fattat hur svårt det var att hitta en hyreslägenhet. Samtidigt var dom sura på mig i Linköping för att jag hade kommit utifrån och knyckt en bra tjänst som någon av dom kunde ha fått, och ännu surare blev dom när jag inte dök upp för att jag inte fick nån lägenhet.
Alltså var jag tvungen att snabbt fixa banklån och bostadsrätt. Efter några dagar skulle jag kolla på en lägenhet. Samtidigt fick jag alltså den här värken och därefter, med ett antal rör Treo Comp i kroppen, är allt ganska dimmigt.
Jag vet att jag tog tåget från Norrköping till Linköping och att jag periodvis hade så ont att jag trodde att jag skulle bli galen. Sedan tog jag en taxi ut till Johannelund där lägenheten låg, sa att jag ville ha den och gick igen. Jag var nog bara där inne i några minuter. Av någon anledning lånade jag inte telefonen för att ringa efter en taxi, och detta var före mobiltelefonernas tid.
Jag tänkte att det skulle gå en buss, men jag kunde inte hitta någon hållplats. I stället började jag pulsa i riktning mot vad jag trodde var centrum. Jag menar pulsa eftersom det var 15 cm nysnö, minus tio, och halv snöstorm. Dessutom hade snöandet gått över i någon slags iskristaller som blåste rakt i ansiktet på mig. Jag fick gå och hålla händerna för ögonen eftersom det gjorde så jävla ont i ögonen allt medan tandvärken kom och gick. Detta var en promenad på en dryg timme. Hur jag sedan tog mig hem till Norrköping har jag ingen aning om.
Dagen därpå gick jag till tandläkaren, och lättnaden och avslappningen när bedövningen tog är en av höjdpunkterna i mitt liv.