Jag är nog ganska gammal och bitter.
Men jag tror ändå på människors förmåga att skapa gott om dom kan sluta se till sitt eget bästa hela tiden.
Tror man måste låta folk vara bittra, sura, ledsna, uppgivna, kåta, arga, bögar, o.s.v annars blir inge bra om alla ska vara på "ett" sätt hela tiden. Ungefär som det här med att digitalt ljud är perfekt, vem har sagt det?
Det är som att det hela tiden vara nån slags konsensus om att "enas" i något. Som att inte folk kan få vara exakt som dom är. Om jag vill vara grinig och klaga på hur kvinnor och män behandlas utifrån sexuella kontexter får jag vara det. Om jag vill klaga på dagens produktioner får jag göra det. Likaså får jag vara glad över att jag har ett kön, och att det finns mycket musik idag att välja på.
Men det är som att så fort man diskuterar något här ska man få den andra människan till att acceptera vad man själv redan vet. Det finns inget utbyte av upplevelser utan mest är det att bekräfta varandra som människor som är något slags mantra här och så fort nån människa i nån annans ögon har väldigt fel så drar alla tusen medlemmar i kränkhets-bromsen och anmäler den människan för att den påpekat en felaktighet i nån antaganden om ljud, musik eller livet.
Det är lite som på midsommar här på studioforum, man ska alla dansa runt stången
Fuck stången jag har en egen stång.
alla har det