ibanez-mag

Jag visste inte att prisskillnaden var så stor. Skulle nog ändå välja Axe FX om jag skulle köpa en sån grunka. Jag menade inte prismässigt när jag nämnde POD som en annan värld, tänkte mer ljudmässigt. Hur som helst och som redan sagts, ljud är så subjektivt att det egentligen inte är lönt att prata bra eller dåligt om två likvärdiga produkter, ingen tycker likadant ändå :-) För min högst personliga smak tycker jag inte av någon av grunkorna är framme än, men det börjar bli bra jävla nära. Ja, det är verkligen en guldålder. Synd på alla de som kommer med nytt att den generella gitarristen är sjukt konservativ :-) /Magnus

Ahhh, slarvigt skrivet av mig. V är romersk siffra för 5, alltså 5 ackordet i skalan. Ackord brukar benämnas (i skrift) med romerska siffror istället för vanliga för att man lätt skall kunna skilja det från intervall som skrivs med bara vanliga siffror. 7 är att det är ett sjua ackord. Kärt barn har många namn så den kallas septimaackord, dominaten etc. Det är ett ackord som extremt starkt vill hem till I (första ackordet). Prova spela, till exempel, D7 ackord ett tag och sen gå till ett G. Det känns som "ahhhh... hemma" i öronen. Så en blues i romerska siffror blir I, IV, V. /Magnus

Absolut, jag köper det. Men i ärlighetens namn kan man ju ladda ner till alla såna burkar, bara att det kallas programmerat istället för profilerat. Och om det låter likadant om någon profilerat fram det eller programmerat fram det så kan det ju kvitta vad det kallas , tycker jag. Menar, om X profilerar fram en VOX AC30 och Y programmerar fram en och det låter lika bra (och i Axe fx fallet, oftast bättre) så är ju profilering mer som "jaha". Det enda som är viktigt är ju hur det låter, inte hur det är gjort. /Magnus

Jag säger absolut INTE att Kemper är dålig, av alla direkt grunkor jag sett är den det näst bästa som finns på marknaden i nuläget. POD och liknande är på en annan planet, tycker jag. Och jag skrev i mitt första inlägg i debatten att jag har ingen koll på prisläget mellan de två. Men båda är rätt mycket pengar, några tusen hit eller dit då är ju relativt marginellt (tycker jag). Menar, det är ( i mina ögon) värt att lägga på ett par tusen för att få en (i mina öron) bättre produkt. Ja, jag har provat båda intill varandra, A/B test fram och tillbaka. Då provade vi dem som linegrunka, direkt in (i mina ögon är det syftet och fördelen med liknande produkter). Det jag provade var att få det att låta och kännas så likt en riktigt förstärkare som möjligt, torrt och ingenting (det var inte jag som rattade, väldigt kunnigt folk gjorde det, som äger båda delar och kan sånt på riktigt). Och alla sorters ljud vi försökte härma så kom Axe FX II ut som vinnare. Har även fått dem visade av dem som gjort dem och även då har jag gillat Axe FX bättre. De låter mer "rätt" och, framför allt, känns bättre. Hur de är om man kör dem i slutsteg och högtalare provade jag inte då de inte är hur jag någonsin skulle använda såna (då tar jag en stärkare som låter hur jag vill istället). Ljud är subjektivt, att jag tycker så gör det inte till en sanning. Men jag tror faktiskt att de flesta gitarrister som skulle prova båda (samtidigt) skulle tycka så, i alla fall om de vill ha andra ljud än bara metaldist (för såna ljud provade jag inte). /magnus

Nej, det tycker jag nog inte att man kan säga. Förutom profiling (och jag tror att de är ganska få som faktiskt kommer att använda den och verkligen få något ut av det) så gör Axe FX allt som Kemper gör fast lite bättre. Förvisso har den alla effekter i världen av super kvalitet, men man kan stänga av dem om man man vill ha de torrt. Realism, om man menar det som i att låta som en riktigt förstärkare (rör eller vilket som), så vinner Axe FX ganska markant i mina öron. /Magnus

Jag vet inte vad det skiljer i pris men Axe-FX är en ganska mycket roligare bruk om man skall köra line (menar rakt in utan högtalare). Säger inte att Kemper är dålig, bara att axe-fx är bättre. Man kör väl någon test ton genom stärkaren man vill "sno" som Kemper läser av för en profil, tror jag i alla fall. Menar, jag har fått för mig att man inte spelar igenom något då. /Magnus

Varför inte testa Toontracks metal Guitar gods pack? http://www.toontrack.com/products.asp?item=169 För metalljud och Allan holdsworth aktiga rena ljud är det kanon (så länge man har ett ljudkort som får låg nog latency). Kostar ju väldigt lite och låter bra till sånt spel. Jag fick en av Fredrik och leker med den ganska ofta trots att jag är långt ifrån metal. /Magnus

Varför inte köpa en uppsättning lösa strängar av de tjocklekar du spelar med och ha det med dig så att du inte behöver öppna ett set överhuvudtaget? /Magnus

Intressant diskussion. Inom rock, hårdrock (osv vidare upp i hårdhet) är det ju snarare en regeln än ett undantag att sången inte är helt med live (vet att det finns undantag där ute). När man var liten hårdrockare förr i tiden och såg i princip allt som kom så var sången extremt ofta inte bra. Inte helt ovanligt att inte någon musiker också var helt ute och cyklade också. Med det sagt så skall det vara bra jävla illa för att verkligen störa mig, annat tar över istället. Hardcore klara sig med hästlängder de gånger jag sett dem. Mycket sitter nog i hur musiken är, att det är viktigare med energi och attityd än att sjunga och spela perfekt. Idealet är ju att ha båda, men jag tror att de flesta konsertbesökare där ute föredrar energi/attityd framför finlir och skönsång (det gjorde jag i alla fall när jag gillade sån musik). Står still med instrumenten under hakan och ser rätt trist ut är ju ofta sammanlänkat med finspel. Lite sitter säkert i hur musikens image är "party hard and who gives a fuck". Några gånger är det helt säkert monitormixen som spökar. Även om det knappast är en ursäkt, speciellt inte på stora konserter (ni har obegränsat med prylar, lös det, typ). Man skall inte göra för mycket av liveklipp på tuben, när energin som var där och då är borta så faller det trots att det var hel rätt när det hände. /Magnus

Som Zakyath är inne på så går det ibland att ersätta med parallell tonarten utan att öronen börjar blöda. Tonerna är detsamma, men tonernas "värde/funktion" är inte samma. Så det beror mycket på hur det används. Till exempel att V7 ackordet i dur vill hem till I, men samma ackord är VII7 i moll och får en helt annan funktion och vill inte till samma ackord (mycket beroende på melodin också). Använder accapelan (vilket den helt säkert gör) hur ackorden drar till varandra så blir det inget bra med ett utbytes tonart. Men man får klart bäst resultat om man skriver om låten till samma tonart som sången, sparar sig nog en hel del tid också. Men jag skulle prova, alltid lär man sig något. /Magnus

Du har hört helt rätt, att spela in sig själv än nog den bästa skola som finns. I alla fall om man är ärlig med sig själv. Om det vore enkelt skulle alla göra det, kör på :-) /Magnus

Tillsist, Jag är uppriktigt ledsen över det att somliga ljudtekniker känner sig en smula förolämpade över att jag tycker att autocom är en rätt kass. Det var absolut inte min mening att provocera någon, jag ville bara få lite tips om vad man bör titta efter istället. Kunde inte i min vildaste fantasi gissa att det var ett känsligt ämne. Men när jag tänker efter så är det liknande på gitarr forum ibland när någon säger att en tusen kronors Les Paul kopia inte var så vass. /Magnus

Hoppas du ser min tidigare fråga trots att jag ger mig på att kommentera det nu. Jag måste nog börja med att fråga om du är söker på att du inte rört ihop denna tråd med någon annan? Och ännu mer, rört ihop vad jag sagt med vad någon annan sagt (tänker på film grejen som är väldigt långt borta från något jag någonsin pratat om). Faktum är att jag nästan inte har någon koll alls på av som hände för +20 år sen. Jag hade bara lekt med musik i 5 år då. Det var dumt att säga att alla proffs studios gör så, för jag har ju självklart inte varit i alla (det har nog inte du heller). Jag borde sagt, alla där jag tagit mig tid att kolla och fråga (oftast spelar man ju faktiskt bara och låter folk som kan sköta inspelningen). Visst är jag en dinosaurie, absolut, jag är ju fan 45 år och tycker att rörförstärkare låter bättre än digitala emuleringsförstärkare (menar gitarr dito). Jag säger inte att saker SKALL vara transparenta, jag säger att det är vad jag vill ha till detta jag letar efter just nu. Tro mig , jag har hur många saker där jag älskar hur det färgar ljudet som helst. Jag har hur många gånger som helst i tråden sagt att behringer autocom säkert är jättebra till rätt saker, där den är vad man letar efter (och drog parallellen med grottreverbet), men att till det jag vill ha den till är den kass. Den komprimerar ful, spricker (eller vad man nu skall kalla det) när sångaren tar i, färgar mycket och så. Filmdelen är redan kommenterad (och har aldrig hänt). Kan faktiskt inte hitta där jag säger "så här är det faktiskt" heller. Om jag har din respekt eller inte gör mig inte så mycket (just nu är det ömsesidigt) Men det är synd om du förlorat den över saker jag inte sagt, att du läst det jag sagt slarvigt alternativt tolkar det väldigt fritt. /Magnus

Innan jag ger mig på att kommentera det du skriver. Var har jag pratat om film och ljudkvalitet på dessa? Har vad jag vet aldrig i hela mitt liv pratat om ämnet film och hur de låter. Är seriöst helt och totalt ointresserad av film. /Magnus

Det blev en Focusrite ISA430 MKII. Jag tänkte igenom allt och släppte "så billigt som möjligt men som gör jobbet" tänket och drog till på en rejäl channel strip istället. Jag känner mig själv och vet att sikta lite högre blir billigare i längden. Jag har lärt mig att är jag nöjd så byter jag inte (möjligen skaffar fler av andra modeller), som när jag hittade en gitarrförstärkare för livebruk som jag gillade så har jag kört med samma stärkare i över 13 år och inte ens tittat efter en ny. Tusentals spelningar, den har betalt sig i mångfald (säger så för när jag köpte den tyckte jag att det var väldigt mycket pengar och hade ågren i länge om jag inte skulle sikta lite lägre). Lär sig det man har och lever lyckliga ihop tills döden skiljer oss åt :-) Köpte en Focusrite ISA One preamp med digital expansion för lite mer än en vecka sen som jag verkligen gillade, så jag tog beslutet att stanna med det märket och ha allt i samma burk. ISA one burken får antingen gå till någon som vill köpa en eller vara en del i min mer mobila studio. Jag reser ofta och är ibland ute och spelar i 4-5 månader i sträck, ganska lockande att ha med sig bra prylar då också. /Magnus

Min kunskap att ratta spelar mycket större roll än vad? Du läser illa, jag har inte en enda gång sagt att ratta inte spelar någon roll (sagt tvärt om ett 20 tal gånger, men det har du kanske missat). Jag har sagt att hur bra man än är på att ratta så finns det brukar som inte kan göra jobbet ändå, behringer autocom är en av dem. Du är hjärtligt välkommen att komma och visa mig hur fel jag har, jag gillar kunskap. Och vad du säger om gitarrer har jag inte heller sagt, inte ens något liknande. Vi kan väl försöka hålla diskussionen civiliserad och faktiskt läsa det vi kommenterar? Precis, jag har lyssnat på råden från de snubbar som haft några att ge, och köpt en ny. Och nu, trots att jag lider av allvarliga handhavande problem, så får jag till det jag letade efter. Det är skumt, kanske är det behringer som är en ovanligt svårrattad burk? Eller kanske är det, hemska tanke, att den är rätt kass som sångkompressor. Har inte provat alesis burken i nutid. /Magnus

Ja, det är klart att det blir bättre att dubba, man spelar ju aldrig riktigt samma två gånger. Men att sätta två mickar på samma stärkare gör ännu mindre skillnad, du kan om du mickar rätt få mer frekvenser att jobba med (men också väldigt lätt få fasfel). Det finns ingen lösning på ditt problem annat än att spela in två gånger. Sätt en skärm mellan,dig själv och micken så slipper du strängljudet. Eller varför inte en axe-fx eller nått? /Magnus

Ett budget trick för att slippa sätta en extra kompgitarr är att gör en dubbel på det du har och lägga den på ett annat spår. Sen tidsförskjuta den lite och stämma ner den micro lite och panna ut dem left och right.. Funkar. Inte bra alltid men ibland funkar det okay. Det blir inte som att spela allt en gång till men fetare än när det är bara ett spår. /Magnus

Om det där är nybörjare nivå så får vi nog ha en nivå till under det. Skitsvåra frågor, ju :-) Hertz kan jag, iofs, det är en biluthyrare (varför prata om det här, musiker som reser mycket kanske?). /Magnus

Tyvärr hjälper det inte, jag har provat. Dock gör det ganska stor skillnad att ha det rejält varmt i rummet man jobbar i. Har lagt rätt mycket tid på att hitta optimal temperatur för ljudvågor, problemet är att olika ljud trivs i olika temperatur. Distad gitarr vill ha ca 22 grader, trummor vill ha 14, sång 32 (killar lite lägre) osv. Några vill ha så lågt som minus 3, men man får skippa det, skitjobbigt att jobba i. Det dyraste i min studio är lätt klimatanläggningen. Funkar också att få mycket bättre närhet i sångljudet om man låter sångaren stå närmare datorn när det sjunger. Kortare kablar hjälper också lite. /Magnus

Nä, du måste läst fel. Sånt finns ju inte nu på vintern. /Magnus

Angående en high end del så tror jag att forumet i det långa loppet skulle förlora på det. Det är redan väldigt mycket kategorier här (väldigt för många, tycker jag) för att det skall bli någon överblick för en besökare. Ju färre kategorier det är ju mer fart blir det på alla diskussioner, allt blir gynnat av det. De trådar som man inte kan tillföra något till kan man lätta hoppa över, men det kan vara massor av trådar i kategorier man inte tittar i som man säkert kunde tillföra något till. Sverige är ett för litet land för att man skall kunna ha kategorier för allt på ett forum som är så smalt som musik. Har sett massor av gitarrforum startas där de inte kommer igång för att det är för mycket för att folk skall få överblick, man tröttnar och drar. Ha till exempel allt om alla datorprogram i en kategori, pluggar, program osv. Allt om hårdvara i en. Alla om alla instrument i en. Och en för allmänt tjafs. Sen behövs det inte mer. Tror och tycker jag. /Magnus

Ja, tycker exakt samma som du, värmen försvinner om det backas för mycket. Tyvärr är inte mitt rum optimalt för sång, har lite små skärmar (såna där halvrunda saker) men det är allt. Annars är rummet riggat för att spela in uppmickad gitarr på högvolym, verkar inte alls vara speciellt bra för sång en sån setup. /Magnus

Det handlar egentligen mycket mer om att inte vilja gå tillbaka än att inte behöva göra det. Jag vill göra så lite som möjligt vid mix för att sitta vid datorn och skruva är helt enkelt trist " ett nödvändigt måste" som jag gärna får ner till ett minimum om jag kan. Skulle jag spela in allt rakt och torrt skulle jag inte ha så mycket beslutsångest ändå, jag skulle försöka skruva fram samma resultat då. Nästan alla ljudbaserade beslut är redan tagna innan jag börjar spela in. Ibland blir det fel för att något kolliderar, men då gör jag gärna om ifall det behövs, hellre än att pilla sönder mig i daton i alla fall. /Magnus

Tusen tack för det inlägget! Skönt att det inte bara är jag. På den sångerska jag spelar in nu har min rörmick funkat bäst, hennes röst blir hjälpt av värmen i den. Hon sjunger extremt dynamiskt och kan reglera det själv, men jag gillar inte den ljudförändringen som olika avstånd till micken ger. Jag ser hellre att hon reglerar lite mindre och jag gör lite med en bra kompressor på min sida. Det blir ett jämnare, eller kanske man skall säga enhetligare, ljud på sångspåret då, tycker jag. Vill man att sången skall kunna vara "in your face" (inte menat som hög i volym) så tycker jag att den måste kontrolleras lite på väg in. Skall kolla upp de du tipsar om ASAP. Tack! /Magnus