JosefK

Hahaha 😄 märkligt vad vi lyckas med att missförstå varandra. Till att börja med, sorry, men om du skriver "du" så är det kanske inte så konstigt om jag tolkar det som riktat mot mig och inte "de flesta svar i den här tråden". Oavsett vilket, my bad. Du missförstår mig annars helt, bara för att något inte är en allmän sanning behöver det inte vara tomma ord, det var inte alls vad jag menade, tycker heller inte att det är särskilt enkelt att tolka det så men whatever. Det var min åsikt, som kan identifieras med att den mer eller mindre alltid påbörjas av "enligt mig", "personligen" eller i det här fallet "som jag tyvärr känner". Subjektivitet är alltså inte alls tomma ord, och inte heller har jag någonsin hävdat det.

Förlåt, nu är jag sådär otydlig igen. Jag syftar på att du sa att din attityd var att jag inte var konsekvent. Undrade bara om du hade något resonemang kring det eller om det helt enkelt bara var en allmänn sanning?

Ge gärna lite exempel, om du faktiskt vill ha en diskussion så är det bra om du kommer med något alls utöver tomma ord. Om du inte vill ha en diskussion, säg bara till så slutar jag skriva här, har inget otalt med dig 😄

Perfekt, tack så mycket båda två 😄

Hmm... jag har letat väldigt mycket men mest då i metronome setup och liknande, kan ha missat detta. Det är mycket möjligt att du har löst problemet åt mig, man går alltså in i project och sen...? För de som inte vet vad "consolidate" är så är det när man skapar ett tomrum i alla spår så att de börjar från projektets början, för att underlätta när man skickar de som lösa filer och lägger in dem i ett annat DAW eller så. Har inte hittat den funktionen i Cubase än.

Är det någon som vet varför cubase metronom känns så otroligt felkonstruerad? Jag kan byta taktart mitt i en låt utan problem, men så fort man ska ha ett tempobyte förstörs hela projektet. Alla redan inspelade spår kastas runt och hamnar helt osynkade med varandra, eftersom hela projektet byter tempo. Är Cubase verkligen designat för musiker som aldrig har tempobyten i sina låtar? 😄 Nej men allvarligt, är det någon som vet hur man kringgår detta problem? När jag ändå frågar så undrar jag om det finns något smidigt sätt att konsolidera (engelska = consolidate, jag gissar på översättningen) spår i Cubase? Enda sättet jag vet ju nu är att spela in en liten bit i början å sen limma ihop hela spåret... lite irriterande metod. Jag använder Cubase 6 fullversion, men tror inte det e någon större skillnad mot de andra versionerna när det kommer till detta. Tacksam för all hjälp!

Texter kan väl handla om många andra saker, även om det såklart är sant att de ämnen du nämner är överrepresenterade. Sen handlar det ju inte bara om ämnet utan hur man reflekterar kring det. Jag kommer inte gilla en låt där dom sjunger "ingen gillar mig och livet suger" även om vi antar att jag är extremt nere när jag lyssnar på låten. Varför? Därför att enligt mig så är känslor helt enkelt mer komplexa än så, därför krävs en mer komplex beskrivning för att jag ska kunna relatera till texten. Nu har ju jag inte direkt utbildat mig inom dansbandsgenren eftersom jag blivit rejält avskräckt av de exempel jag har hört, men den bilden jag har fått är att den genren likt stora delar av pop och country har simplare texter som jag helt enkelt inte kan relatera till. Vad kan jag relatera till då? Det finns flera låtskrivare vars texter jag anser vara helt underbara, men jag kan dra två exempel bara för att ge dig en bild av hur jag resonerar: Roger Waters, exempelvis texten till "Hey You" från Pink Floyds album "The Wall". Bob Dylan, exempelvis texten till "Desolation Row" från albumet "Highway 61 Revisited". Om jag orkar ska jag nog kolla upp lite dåliga dansbandstexter och försöka förklara vad det är jag ogillar så starkt med dem 😄 Jag håller absolut inte med dig om att det inte går att kategorisera texter efter genrer. Partyrock som Kiss till exempel skulle aldrig skriva en text likt något psykedeliskt band exempelvis, de handlar om olika saker. Iron Maiden fokuserar mycket på krig och historia, vilket är väldigt vanligt även för metalband inom samma sub-genre (80-tals Black Sabbath, Dio, även andra som är inspirerade av dessa osv). Krig och historia är närmast nonexistent i Kiss eller ACDCs repertoar. Visst, det är klart att det alltid kommer finnas undantag, men du kan väl inte förneka att många genrer (de allra flesta) brukar ha flera textmässiga klichéer?

Jag känner typ motsatsen... Många anser att det är meningslöst att diskutera vad man gillar/ogillar i olika genrer för att det ändå är subjektivt, det är det inte alls enligt mig. Personligen har jag ofta relativt lätt för att uttrycka varför jag känner på ett visst sätt inför en genre eller ett band, och jag finner det väldigt utvecklande att utmana sig själv i att ta ett steg tillbaka och verkligen försöka se objektivt på det hela, även om det såklart är omöjligt. Den här tråden leder till, eller har i alla fall potential att leda till, att skaparen av tråden som uppenbarligen är ett fan av dansbandsmusik, får perspektiv på denna genre från människor som inte gillar den. Denna information kan användas på många sätt, det första jag kan tänka på är om man som musiker skulle vilja bredda genren genom att kombinera den med andra och skapa något för en ny publik i någon slags gråzon. En annan kan vara att få igång en egen reflektion på vad det faktiskt är man själv gillar med musiken, eller till och med (dock mindre troligt) sätta igång tvivel på om man verkligen kan möta argumenten som man får mot genren. Eller så kan man, som jag tyvärr känner att denna tråds skapare har gjort lite för mycket av, dedikera sin tid åt att målmedvetet slå ner varje negativ kommentar med motargument som dryper av "är du så mycket bättre själv då?" attityd. Oavsett vilket så ser jag även den här tråden som utvecklande och delvis intressant, trots sina brister.

Att bandmikrofoner inte funkade bra var en gissning från min sida, jag litar nog på att du har rätt... men kör jag bandmikrofoner lär det bli att ta hem de Oktava-mickar jag har och testa dom, jag menar det är ju inte omöjligt att transportera mikrofoner, bara lite krångligt med tanke på avståndet. Köper jag något lär det bli CM3 eller liknande, för att få mer mångfald i den totala tillgången på mikrofoner. Att köpa ännu fler bandmikrofoner känns lite onödigt 😄 Återigen tack för alla svar, ni verkar kunna det här ganska bra ^^

Först måste jag veta när verktyget introducerades på världsmarknaden. Läste nånstans att det uppfanns 1997, stämmer verkligen detta eller finns det tidigare versioner av autotune? Tyvärr är det väl så att de flesta album jag gillar som är välkända är de äldre albumen som självklart inte har autotune. När det kommer till modernare band är mina favoriter ofta väldigt okända... så det kan bli närmast omöjligt att undersöka. Eller ja, man kan ju sitta å lyssna igenom och gissa sig till om man hör autotune eller inte... men någon info lär inte finnas att få tag i.

Det här summerar väl min åsikt ganska bra. Är knappast varken professionell musiker eller producent eller så, bara väldigt musikintresserad, men jag stör mig ofta på autotune. Har använt det på min egen röst som en kul grej (jag kan inte sjunga bra, ibland med bra känsla men aldrig med säker pitch). Jag hittade inget mellanläge. Antingen justerade den så lite att det inte var någon skillnad eller så förstörde den sångens känsla totalt. Återigen jag kanske inte är så bra på att ställa in såna där effekter men fortfarande. Det vore väldigt kul att veta vilka av de album jag älskar som har spelats in med autotune, eftersom jag tenderar att vara så starkt emot alla såna här korrigeringar och tror mig höra att de ständigt dödar känsla och atmosfär i slutprodukten. Tills vidare fortsätter jag ha de åsikterna, förr eller senare lär jag väl råka säga att något låter riktigt bra och har skön känsla för att sen få veta att det är korrigerat... 😄 Men jag måste tillägga att jag har extremt svårt att tro att album som till exempel Black Sabbaths debut eller Pink Floyd's The Wall hade låtit bättre med autotune.

Jag har faktiskt provat att dansa bugg för några år sedan, högst ofrivilligt men ändå. Utan att avslöja hur den upplevelsen var kan jag säga att jag fullständigt ignorerar argument som "men den här genren är bra för att den är kul att dansa till". Jag ser på alla genrer på samma sätt. Man tar på sig hörlurarna och sluter ögonen, försöker få kontakt med musiken på alla möjliga nivåer och förstå tankarna kring verket så bra som möjligt. Väldigt mycket som att läsa en bok. Att se mer lättsamt på vissa genrer känns som att favorisera och borde rent logiskt leda till en än mer subjektiv syn... Å andra sidan kan man ju slänga tillbaka det här argumentet mot mig och säga att jag ser på mina favoritgenrer, exempelvis progressiv rock, på ett alldeles för överanalytiskt och seriöst sätt och att detta är minst lika illa som att se på det för lättsamt. Jag har inget bättre svar på det än att man får bestämma sig om detta är i första hand konst eller underhållning, samt vad dessa begrepp betyder för en själv personligen. Det blir ju tyvärr inte enklare än så... som så många skrivit i den här tråden precis som alla liknande jag läst på olika forum så är det omöjligt att objektivt fastställa att en genre/ett band är bättre än något annat. Vad dessa människor såklart missförstår är att det inte alls är vad den här tråden eller många andra ens handlar om.

Hmm... jag kommer nog hellre micka strängarna med helt öppet eller uppställt lock. Som det ser ut nu står pianot mot väggen och det lär fortsätta göra det, jag antar att akustiken inte kan vara den bästa om man mickar baksidan när den är en halv decimeter från väggen... Jag tror jag ska prata lite med några musikaffärer också, men tack för all info! Det kanske är bättre att ha två olika mickar ändå... För tillfället blir det nog bäst med en lösning där jag enbart har två mikrofoner då mitt ljudkort här hemma är en simpel Zoom H4 med bara två kanaler... Men man vet aldrig, jag kanske får för mig att uppgradera det till något med fler kanaler i framtiden ^^

Jag har tillgång till lite andra mickar, men tvivlar på att de funkar så bra. Har ärligt talat inte testat men jag är inte alltför pigg på att ha två olika mikrofoner till bas och diskant... De enda mikrofoner jag har tillgång till som är likadana är två Oktava ML 52:or som vi använder till trummor i hemmastudion. Jag vet inte varför, men tror inte bandmikrofoner är rätt för piano. Kanske är lite dumt att köpa nytt utan att ens testa, men hemmastudion är på landstället och pianot hemma så det blir lite krångel... Att ta en baskaggemick till bassträngarna och sen exempelvis Line Audio SM3L till diskantsträngarna kan väl funka också antar jag, men återigen så vill jag nog hellre ha ett mer enhetligt sound som jag tror jag bara får från två likadana mickar. Dessutom misstänker jag att bandmikrofonerna kommer ge ett dovare sound än det jag är ute efter. Slutligen så skulle jag säkert ändå behöva två småmembrans kondensatormickar till lite allt möjligt, man kan aldrig ha för många mickar 😄 EDIT: kollade lite på Shure-micken du länkade till, den verkar ha ett väldigt naturligt och klart ljud. Men i så fall får man köra med en baskaggemick eller liknande också, två SM137 har jag inte råd med...

En vanlig människa hade ju tagit mitt uttalande om dammsugaren som en överdrift/skämt för att förtydliga min poäng 😄 Men visst, jag kan faktiskt även på fullaste allvar tänka mig att en dammsugare kan ha mer själ och kreativitet i sitt ljud än många så kallade "musiker". Att ha en diskussion kring det är dock FULLSTÄNDIGT onödigt 😉 Så jag tror vi lämnar det där, jag klarar inte av genren för att den känns så oinspirerande och omusikalisk helt enkelt. För att svara på din fråga så är det faktiskt en hel del jag är relativt outbildad inom. Teoretisk fysik, anatomi och jordbruk för att bara nämna några få exempel!

Det funkar nog bara om du skär av dina fingrar... vilket kanske inte riktigt är värt det? 😉

Tack för alla svar 😄 Jag kan tyvärr inte ge alltför mycket information om pianot, jag är mer påläst när det kommer till andra keyboardinstrument. Har bara ägt det här pianot, som egentligen inte ens är mitt men lite grann blivit det de senaste åren då det bara är jag som använder det och det har hamnat i mitt rum etc... Det verkar vara något slags specialtillverkat piano av Alfred Knight (är det ens ett märke? Jag har väldigt dålig koll... men det verkar vara tillverkaren iaf). Dess sound är väl ganska klart men ändå inte skarpt, jag knappt spelat på andra akustiska pianon tillräckligt länge för att ens reflektera över hur det låter jämfört med mitt eget men jag tror inte att detta är i den dovare kategorin i alla fall. Jag spelar i ett rockband med progressiva influenser, jag tvivlar på att jag någonsin kommer använda det akustiska pianot som ett "rockinstrument" om ni förstår, sånt har jag rhodes och electric grand presets på mitt Clavia Nord Electro 2 till... Det akustiska pianot kommer snarare användas till lugnare och mer utsvävande partier, så jag är nog mer ute efter ett fylligt och atmosfäriskt ljud snarare än något som är garanterat att sitta bra i en mix i en typisk rocklåt. Ett exempel på en låt där jag funderar på att köra akustiskt piano i framtiden istället för något från Nord Electron är denna: http://www.reverbnation.com/play_now/song_13805386?utm_campaign=opengraph&utm_content=song&utm_medium=link&utm_source=facebook Som ni hör på den låten är det inte alls ett slamrigt rockpiano jag är ute efter. Betyder detta att jag även borde experimentera med ambient-mickar kanske? Min plan hittils har varit två småmembrans kondensator mickar mellan det halvt uppfällda locket och strängarna, men kanske att man ska köra typ en SM3L som ambientmick också (jag har tillgång till SM3L micken redan, därför jag nämner den). Min budget är jag inte helt säker på, det beror på hur mkt andra saker jag kommer vilja/behöva köpa också. Bäst blir nog ändå om det landar på högst 3000 med mickarna + stativ å sladdar och allt (preamp har jag redan en presonus bluetube, den får duga alldeles utmärkt... hoppas jag). Jag litar nog på er när det kommer till stereopar, har svårt att tro att det gör så stor skillnad, så två cm3:or för en tusenlapp var låter som det bästa alternativet här.

Tjenare, Jag har ett vanligt piano vars sound jag är väldigt nöjd med, så skulle vilja kunna använda det i inspelningar i framtiden men har ännu inga mikrofoner som passar till denna form av inspelning. Så som jag förstått det ska det helst vara ett stereopar kondensator, småmembrans. Har ni några mikrofoner som ni kan rekommendera? I bandet har vi använt en Line Audio SM3L på sång som lät riktigt bra, jag har dessutom fått för mig att Line Audio är en väldigt bra tillverkare. Så två stycken CM3:or verkar väl som ett vettigt alternativ? Spelar det någon roll att det inte verkar gå att köpa dem som matchat stereopar tror ni?

Personligen har jag samma problem med dansband som jag har med mycket popmusik och många klubb-anpassade elektroniska genrer. Den allmänna atmosfären i dansbandsmusiken jag har hört är att musiken är till för att det ska svänga, den är till för att vara "simpel underhållning". Jag får absolut inget intryck över huvud taget om att det rör sig om en konstnärlig verksamhet, ingen känsla alls av att det är kreativa människor med en vision som strävar efter att skapa sitt livsverk, bara att "ja men det här säljer säkert". Nu kan det ju mycket väl vara så att både fans av dansband samt artister inom genren skulle säga att "nej så där är det ju inte alls", och nej det är säkert inte som jag säger. Men det KÄNNS så när jag lyssnar på det. Lyssnar hellre på en dammsugare, den känns mer levande och musikalisk. EDIT: Det bör kanske tilläggas att jag knappast är väl utbildad inom genren. Känner mer eller mindre ingen som lyssnar på dansband men har hört det vid ett antal tillfällen, kan knappt nämna några artister eller låtar som jag kommer ihåg.

Låter som något jag skulle kunna lägga keys på, bor dock i Stockholm så kan inte komma över till er. Men drar iväg ett mejl, om ni inte redan fixat detta såklart.