crabchack

Vore roligt att höra hur ni/de låter! Finns det något material tillgängligt?

Det blir nog ett riktigt lyft att byta mickar. Nyaste Fender jazzarna låter ju skitbra, med samma goa botten som i äldre p-basar. Äldre äkta fender jazzbas gillar jag inte alls mickarna på, tunn botten som fan, o mikrofoniska. När vi spelade in mitt raggarband här o basisten inte spelar på sin 62 jazzbas hör man min gitarrstärkare genom hans mickar, som genom en dynamisk plastmick till en gammal Aiwa bandspelare, så såna mickar, nä fy fan. Jag har haft en 68 jazz själv, den hade kasst ljud den med, det var bara på E o A-strängen det lät bas.

Jag har bytt till ny Fender splitmic på min Falcon P-bas kopia, det blev ett enormt lyft. Men jag udrar om det skulle bli bättre ändå om jag bytte även pottar o den lilla elektronik som sitter där? Jag brukar ibland göra som många studiobasister gör, att dra ner tonkontrollen till hälften, det kanske skulle bli snyggare ljud med rätta pottarna?

Haha ja jag känner igen mig! De gånger jag lirat live på den här basen har samtliga ljudtekniker knorrat (förutom en som frågade om han fick boosta fritt, och vips lät det p-bas från hans nya digitalbord.. 😉 Nej nu är det slutsnålat, tiden är nog inne! 😉

Vad är det för tillverkare?

Det är någon J & D

Låter lite jordning över det. Jag skulle i alla fall kolla över lödningar glapp etc till PU, innan jag byter. Ta bort ev oxid i tonkontroller..

+ 1

 

@ Crabchack: Vill du ha mer botten från jazzbasen är det halsmicken du ska experimentera med. Stallmicken ger ju mer knorrkaraktär.

Ja, det låter som att det kan vara ngt! Tack för tipsen, ska rå om elektroniken lite så får vi se om den blir glad. Föresten, någon av er som har bra tips på att få bort oxidbelägg mer än den gamla ratta ratta ratta ratta (när jag ändå har fixare på tråden)? 🙂

@wellness music: Absolut, det är jag med på. Det var mer att jag tänkte byta hela paret. (Om jag inte tar fel är de väl ofta lindade åt motsatt håll också för att släcka brum och sånt.. Vet inte om det är lätt att se åt vilket håll en mick är lindad? men annars lika bra att byta ut gamla paret när man ändå är igång tänkte jag..)

Skruva ned stallmicken några mm. Brukar hjälpa.

När man klipper till lite så kan det vara så att stränger slår i micken, det blir det konstiga klickljud.

Jag förstår hur ni menar, men det är inte på långa vägar en sådan magnetsmäll som låter. Det är små subtila, högfrekventa sprak-klick som uppstår lite nu och då men alltid tillsammans med ett anslag..

Men som jag redde ut (läs ovan) verkar det vara stallmicken som är problemet. När den är av är klickandena helt borta. Så jag ska nog ta och byta pickups på rackarn (vilket jag ändå funderat på då jag egentligen skulle vilja ha lite mer botten i instrumentet ifråga). Om ingen har någon snabb idé om "varför" stallmicken klickar och hur man lätt åtgärdar detta förstås..? 😉

Tackar för alla svar!

Ja så klart, tackar för den checklistan på felsökning! Det är den needra stallmicken! Grymt!

Har ett problem med en gammal jazz bass-kopia som håller på och knäpper när jag spelar in den. (Kanske hör till "elektriska instrument"-tråden men kunde inte riktigt avgöra om det är instrumentet eller ngt med inspelningen av den?).

Basen line:as direkt in i ljudkortets instrumentingång "line mode, instrument" (focusrite, saffire LE) och in i logic pro 9.

Klicken kommer lite nu och då, men alltid med en ton/strängattack. Det knäpper liksom till i fraseringar plötsligt, trots att handen alltid har kontakt med strängarna och nivåerna inte slår över. Någon som har nån tanke??

Hallå studioforumister!

Finns det någon här som har erfarenhet av att slipa bort lacken från baksidan av sin gitarrhals och har lite tips kring hur man bör gå tillväga?

Det är egentligen inte själva avlägsnandet av lacken jag undrar mest kring, utan främst om det krävs någon typ av efterbehandling, typ olja? (Jag har alltså inte tänkt lacka om någonting utan det är bort med lacken på baksidan för bättre känsla).

Borde inte halsen bli betydligt känsligare för tex fukt utan lacken? Finns det något att tänkta på som skiljer sig mellan att slipa en solid lönnhals jämfört med en hals med greppbräda i annat träslag? (Tänker då inte främst på tillvägagångssätt utan "risker". Kan man tex ta lite lack även från greppbrädans kanter utan att den riskerar att torka..?)

Mycket tacksam för tankar och erfarenhet kring detta!

Tackar för alla svar!!

Kämpar fortfarande på med organ grinder dock. Hittade en plugg men som dock inte funkar i logic (dll-fil vst). Läste här http://homerecording.com/bbs/general-discussions/digital-recording-computers/converting-dll-vst-files-vst-mac-284696/ att det skall gå att konvertera dll-vst-filer till mac-vst.. Någon som lyckats detta? (går det verkligen öht..?)

Hej!

Jag söker efter en plug som funkar i Logic med ljud som drar åt ett sånt gammalt "positiv" som cirkusapor brukar stå och veva 😉

Organ grinder tror jag bestämt det heter på engelska. Här är en länk med exempel på vad jag är ute efter: http://open.spotify.com/track/4jyH99ACzJNMn5eYE5SvOF

(Tänker även på strawberry fields forever.. Någon som har tips på ljud/syntar åt denna riktning?)

Tack på förhand!

Hur vet du det?

Vi två uppfattar ju musikalitet radikalt olika, bevisligen från andra trådar.. 😉 Men jag tror "beviset" i denna fråga ligger i egen erfarenhet helt enkelt.

Det räcker ju med att man själv inte alls känner igen sig i bilden för att man ska "veta" att den inte stämmer för alla?

Gehör går absolut att träna upp, men vissa bara har "det" också.. Detta är inte alls är beroende av någon regelbunden övning, även om det säkert kan bli ÄNNU mer kopplat även till teori då tex.. Och då har jag inte ens tagit upp ämnet "absolut gehör.." 😛

En liten ordningsgrej, bara... Jag bortser villigt från din finurliga "korrigering" att infoga "stor musikalitet" i fallet med Stevie Wonder. Dels fanns det inte alls med i ditt exempel, dels är Wonders stora musikalitet en helt annan sak i sammanhanget. Jag tog endast fasta på det där om "känslan", vilken du skrev och som jag valde att kommentera, nämligen: "Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd..."

Alltså:

Om Nisse säger att "Stevie Wonder har känsla", så räcker det för att han ska uppfattas som, eller åtminstone rimligen antas vara, musikaliskt kompetent nog. Han behöver således inte bygga upp sitt påstående med någon "analys".

Om Olle säger att "jag tycker inte att Stevie Wonder har känsla", så kommer han, så länge han inte levererar en stark analys (hur stark då, och till vem?) för sitt påstående, att anses som musikaliskt inkompetent.

Eller?

Vidare: Vad händer om vi istället talar om Bruce Springsteen. Denna fullständigt överskattade mega-"stjärna" – som jag personligen tycker suger granit, som jag anser inte allt för ofta sjunger ofalskt, och som jag anser inte är värd en bråkdel av den musikaliska uppmärksamhet han får. Men ofta får jag höra att han sjunger med feeeeling (oftast en förklaring till hans tendens att inte sjunga ofalskt).

Kan jag anses vara musikaliskt kompetent, trots min ställning till Bruce Springsteen. Eller krävs det någon starkare analys för att behålla mitt anseende som kompetent musiker?

Jag är ledsen.. Vi bor nog inte på samma planet. Jag har svårt att svara på dina frågor då jag känner att vi nog behöver "reda ut vissa begrepp" för att förstå varann, vilket vi ju redan försökt. Så är vi tillbaka på ruta 1. Moment 22.

Vi har just diskuterat dessa begrepp och verkar inte kunna hålla med varandra. (Känsla, musikalitet personligt tycke och smak, finns känsla/hänger de ihop eller ej osv). Nu frågar du hypotetiska frågor som utgår från dina definitioner?

Om du så ofta tycker att diskussionen hamnar fel och så få begriper vad du egentligen menar, kan det vara så att det kanske är du som hamnar fel i ditt resonemang?

..tja? Eller så tar alla och läser trådstarten igen? Eller kanske även de orden och begreppen går att tolka individuellt utifrån tycke och smak i denna individualistiska superanda som råder.. 😛

Fast mest av allt frustrerad...men det kan ju ha att göra med att du vet bättre än oss andra, i och för sig... 😱

Vad sägs om att börja svara på en del av de frågor du fått i tråden?

..tja? Tycker jag har svarat på en hel del. Hade inte för avsikt att göra detta till ett deltidsjobb, men jag är medveten om att jag lyckats nässla in mig i denna debatt ordentligt, så här kommer lite "svar" och sen får det nog vara bra från min sida tror jag.. 😉

Kanske är det är ordet "inlevelse" du menar.

Att inlevelsen i ett framförande sedan griper tag i den som lyssnar är väl dock högst individuellt?

Inlevelse är ett bra ord! Det är riktigt att inlevelse eller känsla inte behöver greppa tag i vem som helst. Men för den sakens skull betyder inte det att begreppet "feeling" eller känsla är värdelöst i sig. Att det skulle vara ett begrepp som är individuellt beroende på åhöraren.

Jag anser att "feeling" inte handlar om tycke och smak hos "mottagaren". Det ligger hos den som musicerar.

Berätta gärna! Vad säger det om "min" musikalitet om "jag" inte tycker som du i fallet med Stevie Wonder? Specificera gärna på vilket sätt "min" musikaliska kompetens skiljer sig från din.

Du verkar se värden uteslutande ur ett individualistiskt perspektiv (inte så konstigt, vi lever i en mycket individualistisk tid.. 😛 ). Men när man försöker reda ut saker om människan som begrepp och idéer etc etc måste man ju titta ur lite större perspektiv än så. Det gör all typ av samhällsvetenskaplig och konstnärlig forskning, filosofi och etnologi etc.

Vi måste kunna närma oss gemensamma begrepp om vi vill kunna förklara vår omgivning. Man kan inte alltid "tycka" som man vill och räkna med att bli förstådd.

Utifrån denna teoretiska utgångspunkt menar jag att det är tämligen vedertaget att, som i mitt exempel, Stevie Wonder, besitter en stor musikalitet och känsla. (Många andra i denna tråd har försökt sätta ord på vad detta är..) Hävdar du motsatsen krävs nog lite starkare analys än att "du inte tycker det" för att andra insatta skall köpa dig som musikaliskt kompetent.

...och jag blir nog minst lika förvånad när jag ser att det trots den långa diskussionen fortfarande finns de som tror att det inte bara handlar om personliga preferenser och helt enkelt tycke och smak, snarare än om något som går att kvantifiera... 😳

HUR känslan ter sig, hos den musicerande såväl som åhörare, handlar om personliga preferenser. Ordet "känsla" gör det inte. Man kan sätta massa målande beskrivningar framför; dålig, grym, märklig, talande, fantastisk, usel - känsla. Men ordet känsla, står kvar med samma (lite diffusa men ändå generellt talande) betydelse.

Jag antar att begreppet kan användas lite slarvigt och absolut inte med samma precision som andra mått så som "kilogram" 😛 . Men det är för att detta inte är naturvetenskap utan något så diffust som musik (även det ordet har det tvistats om som rent begrepp. Likväl ifrågasätts det inte i musikbranschen i praktiken..) Begreppet "känsla"eller engelskans "feeling" inom musik är vedertaget.

Jo, så kan det förstås vara. Om det är så så kanske det inte sprider supermycket ljus över denna disk 🙂

Wikipedia:

The song is also noted for its twin interlocking bass lines played by Herbie Flowers on double bass and overdubbed fretless bass guitar. In an interview on BBC Radio 4 ("Playing Second Fiddle", aired July 2005), Flowers claimed that the reason he came up with the twin bass line was that, as a session musician he would be paid double for playing two instruments on the same track.

[edit]

Åter igen tycker jag diskussionen hamnar fel.. LIRA MED KÄNSLA vad är det? Basisten kan väl lägga hur många jävla baslinjer som helst och ändå lira med känsla? Att en melodi text eller hel låt tillkommer till synes av slumpen (om den nu finns) har inget med känslan att göra.

Paul McCartney sa sig drömt ihop hela "yesterday" så till den milda grad att han var tvungen att fråga flera personer om de hört låten förut. Den var så färdig att han först inte kunde tro att han själv "skrivit" den.

Vad har känslan i McCartneys musicerande vid inspelning/live av låten "yesterday" att göra med ovan stående information? Ingenting.

Återigen, känsla är inte tycke/smak/tillfällighet.. (däremot kan sådant påverka känslan) "Känsla" för någonting är ett begrepp som försöker sätta ord på någonting annat. Något som tydligen verkar vara oerhört svårt att greppa för många här, vilket gör mig både förvånad och intresserad. 😛

...och det som får den ene att rysa av välbehag, rycker den andre på axlarna åt och tycker det är bortkastad tid...

Det är därför det aldrig går att komma fram till något egentligt resultat i sådana här diskussioner (annat än att alla har olika personlig smak). Alla har sin åsikt om vad "känsla" är - och alla påverkas olika av olika musik och olika framförande.

Hur kommer det sig att du förstår vad jag menar, om jag säger att "Stevie Wonder har sån jävla känsla"? Begreppet "känsla" har inte i huvudsak att göra med om du personligen berörs eller inte. Lika lite som teknik har. Det är väl på många sätt en lite "osynlig" och många gånger personlig skala. Likväl kan du inte påstå att yngwie har dålig spelteknik, även om du inte blir fascinerad av honom? (Och nu talar jag alltså utifrån att man är musikaliskt insatt..)

Det är ju begreppet känsla i spelsammanhang vi diskuterar. Jag fortsätter BESTÄMT att hävda att det inte handlar om tycke eller smak att HA känsla när man spelar. Alla behöver inte beröras eller tycka att det är bra. Men det finns där (i olika nivåer) eller inte (i olika nivåer). Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd.. 😉

Säg att du lär ut en melodi på ett instrument. Eleven spelar rätt toner men utan några fraseringar, dynamik eller accentuerade anslag.. Det lever inte. Melodin säger ingenting. Eleven kanske tänker på matteläxan.. Det finns ett ord för detta, som jag ser det 😛 Detta går även att fokusera på och öva upp, som med allt annat.

Nej.

Nu blandar du ihop päron med äpplen. Det finns filmer som inte enligt konstens regler bra gjort men kan trots det ge en mycket mer känsla än ett sömnpiller där allt är perfekt och kostar miljoner. Precis som det finns plattor där det inte liras tight, lite falskt hit och dit, dålig produktion som ger mer än en slätstruken miljondollarproduktion. Tänk t ex Maria Carey, Witney Houston.

Liknelsen handlade om begrepp, inte att "dåliga" saker ändå kan beröra.

Jag talade om att man måste ta hänsyn till vissa begrepp. Musik kan kanske vara egentligen vad som helst, men du kan inte smiska planlöst omkring dig och hävda att det är sextondels-shuffle.. tex

Min poäng med mitt inlägg var att visa på att det givetvis finns preferenser att förhålla sig till! Eller hävdar du att tex ett rådjur som skäller gör det med känsla, bara för att du råkade blir berörd, så att säga?

Jag tycker det är otroligt intressant att vissa i denna tråd inte verkar ha förstått/accepterat detta begrepp alls inom konst/musik. Känsla är INTE samma sak som individuellt tycke och smak om bra eller dåligt.

..just det, det är JAG som påstår detta.

du menar nog "beröra dig"

om en känsla förmedlas bygger lika mycket på den som lyssnar som den som sänder ut nåt

det är därför vi ofta berörs av helt olika uttryck och metoder

att du då sitter å pekar att den å den inte har känsla medan den å den har blir ju bara subjektiv dynga som bara betyder nåt för dig själv

det heter för övrigt inbördes

men simon phillips har - många ggr

Pang! Pang! Pang! Pang! Pang!

The Demon has spoken...and it's a slam dunk! 🙂

Nej jag menar inte "beröra mig". Finns ingenting allmängiltigt enligt er?

Vad är en bra respektive dålig film? Javisst, det kanske är subjektivt, men det finns ändå vissa parametrar som är allmängiltiga.

Påstår ni tex att trots att kameran syns i spegeln i en scen, ljudet är diffust, replikerna inte framgår eller handlingen är ostrukturerad samt inte går ihop i slutet så "kanske någon annan tycker det var en riktigt bra film"..

Man måste väl för fan bena ut vad det är vi talar om här.. Jag talar om känsla i musik.

Saknas känsla märks det, oavsett vad JAG tycker.. 😉

Nej, jag kan inte köpa att man gör sig bättre än andra bara för att andra inte tycker samma sak som en själv.

Och tyckte du, för övrigt, med din analys, att du höll dig mer till ämnet än jag?

Varför gör jag mig bättre? Jag förstår inte det! Jag är väl inte den ende som haft åsikter i detta ämne? Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag verkar "överlägsen" i min attityd på ngt sätt! Jag kanske inte skriver så bra..

Alla som har lyssnat på yjm genom åren vet att det har gått utför, precis som crabchack beskriver. Musiken och känslan har blivit lidande till förmån till snabbhets hets. Det skall bli kul och se om han lyckats hitta tillbaka, nu med albumet spellbound.

Verkligen! pepp 🙂

Hursom, som vissa är inne på: Det är väl inte så jäkla krångligt egentligen. Om en musiker, konstnär, dansare, skådespelare eller whatever med inlevelse försöker förmedla en känsla och en publik förmås känna med denna, själva uppleva den, då har väl upphovsmannen lyckats? Svårare än så är det inte.

Detta handlar inte primärt om spelteknik, utan om känsloförmedling. Speltekniken blir då ett verktyg för att få fram vad man vill säga. Precis som språket för en författare. Med taskigt ordföråd och dåligt språkbruk blir det svårt att väcka känslor med en text. Med taskig spelteknik och musikförståelse blir det svårt att förmedla vad man vill säga med ton och rytm.

Du har också språket uppenbarligen! 🥰

Då finns "känslan" hos lyssnaren, eller? Du kan ju aldrig veta vad lyssnarna reagerar på och tycker är "känsla" - och lyssnaren vet inte när du tycker att du spelar med "känsla"... 😉

Annars pratar du bara om "spelkänsla", något som du som musiker tycker dig få fram, men egentligen inte vet om det uppfattas likadant av publiken...

Jag bli minst sagt förundrad av denna diskussion.. Vad är det som är så märkligt med känsla?

Varför göra det så krångligt och vetenskapligt? Kan folk verkligen inte förstå detta utan krav på en vetenskaplig uppsats som bryter ner begreppet, statistiskt och biologiskt belägger samt hänvisar till källor och tidigare forskning?

Inga, mig veterligen, andra konstnärliga, kreativa och skapande branscher eller sammanhang ifrågasätter vikten av att förmedla känslor?

Konst, måleri, dans, litteratur, film etc etc. Hur kan just folk här som sysslar med musik ifrågasätta detta framför tekniskt utförande? Jag blir inte klok på detta.. 😐

Hur var det nu? Är det hos instrumentalisten eller lyssnaren som det där med "känsla" uppstår...? 😉

Har HH "känsla" när den enda känsla han förmedlar till mig är kväljningskänslor för att det låter så illa att jag får sår i öronen, eller ska man gå mer på fjortisarna som köper skivorna och tycker att han har "känsla" och att det är just för att han sjunger så falskt?

En som lyssnar på taktfast programmerad Trance kan tycka att musiken innehåller mycket "känsla" trots att det inte finns några som helst slumpmässiga fel utan allting är perfekt - och den som har gjort musiken kan tycka att han har "känsla" när han skapar den.

Vilket är rätt eller fel...?

Är detta med "känsla" förbehållet de som spelar "riktiga" instrument, eller kan det kanske finnas i elektronisk, programmerad musik också?

Detta handlar väl mer om hur det är att vara människa. Kan du förmedla dina känslor, på något sätt? Tycker du att en "lyckad förmedling" ligger hos dig eller den som tar emot? 🙁 Jesus! Hur långt skall denna diskussion nässla in sig.

Jag anser att det är viktigt när man skapar musik (spelar instrument, programmerar trummor, mastrar en poplåt, dirigerar en orkester..) att göra det utifrån känsla, ett sinnelag där man tar hänsyn till känslor och stämningar. Bilder och idéer som förhoppningsvis ger mottagaren något av detta. Inte enbart sträva efter att spela, mastra, dirigera "rätt" praktiskt, tekniskt och teoretiskt.

Måste man? Ja men då är ju Tomas Ledin och E-Type riktigt duktiga låtskrivare eftersom man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning.

Fast det där är ju bara löjligt.. Ja. Tomas Ledin har skrivit massa bra låtar och E-type ingår väl ganska stort i en klubbkultur där hans låtar blivit hits då de varit starka i en viss kultur/genre (90-tals dancemusik, eurodisco) Bra "beats" och starka melodier. Tycker produktionen är en väldigt stor sak i hans låtar (fö dennis pop o cheiron-gänget..).

Denna fråga känns väldigt stor. Vill återigen påpeka att frågeställningen i trådstarten handlar om att "lira med känsla"-vad ÄR det? Det handlar alltså inte om bra eller dålig musik/genrer/låtskriveri.

Jag talar om känsla när man spelar. Att man är I musiken, lyckas förmedla något som andra får känslor av. Jag känner inte att tex simon phillips direkt brukar lida ut sina slag och får mig att KÄNNA något över huvud taget.. 😉

Yngwiee tycker jag HAR känslan, men han skiter väldigt ofta i det. Det är viktigare att hinna med så många toner som möjligt och han hamnar i någon slentrianmässig "det här är min grej"-musik som de flesta hört förut och inte längre blir berörda av. Han befinner sig inte alltid I musiken utan jobbar "vid rullbandet på fiskrensfabriken" väldigt ofta..

Jaha? Fantastiskt att du vet vad alla andra tycker och upplever som känsla och vad som passar in i en låt. Grattis herr allvetande besserwisser.

Varför blir jag besserwisser? Hela denna tråd syftar ju till en diskussion om detta. Fler än jag har ju sagt vad de tycker? Ber om ursäkt om jag skriver på ett otrevligt sätt, det är inte meningen i så fall. Jag bara känner så mycket i just detta ämne 😉

I allmänhet? Så om det inte tilltalar folk i allmänhet då är det ingen känsla? WTF? 😆 Snacka om att vara enkelspårig.Är det sånt man får lära sig när man blir akademiskt skolad?

eeh nej. Mins inte riktigt sammanhanget här? Känns lite utryckt. Jag menar väl att man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning. Annars blir det ju lite klurigt. Den oförstådda konstnären som ingen förstår, ingen berörs av och ingen är intresserad av - men likväl är denna den största förmedlaren som levt i mänsklighetens historia, enligt sig själv.. 😳

Var/är det så som du beskriver för dig med, eller stod/står du utanför den där formen av nörderi?

Ja, många på ackis har också samma uppfattning av vikten av känsla i musik. Musik bygger på känslor.

Det jag talar om är ett sorts "nörderi" som i bland kan slå över till att man tappar bort vad det egentligen handlar om..

Alla kan väl hamna där så att säga.. Inget man behöver "stå över" och därigenom vara mer värd än någon annan i musiksammanhang (som det lite låter av formuleringen i din fråga.. 😉 ).

Men då menar du förstås att förmedlandet ska nå dig [crabchack], dit du dragit gränsen för var förmedlandet uppnår lyckad förmedling. Allt annat får väl anses som o-känsla. Tänker på hur du avfärdade en så världsansedd trummis som Simon Phillips som oförmögen att förmedla känslor – och hur du därmed förringar mångas förståelse för vad musik HANDLAR om eftersom dessa kanske inte finner Simon Phillips spelande särskilt o-känsligt.

Jag har aldrig påstått att det är någon slags allmängiltig sanning att Simon Phillips aldrig har eller kommer kunna förmedla någon som helst känsla... 😛

Jag talar om min subjektiva åsikt, att han i allmänhet, OFTA inte har "det där" i sitt trummspel. Jämför med ett samlag.. 😛 Allt för ofta tar han bara ställningar han lärt sig och jobbar ut och in tills det är färdigt. Magin uppstår inte. 😱

Som sagt, min högst subjektiva åsikt. MEN jag kan ju bjuda på ett exempel:

Blä!

Förutom att det där är lite nördigt av dig, så finner jag även ditt sätt en aning "för mer", för att använda dina egna ord.

Ja.. jag vet. Jag skrev ju det tidigare. Detta är provocerande. Men jag anser också att detta inte är något bara några få besitter, känsla. Alla kan jobba upp det och förstå musiken bättre och vara i den när man musicerar. 🙂

Ja - lika väl som ett perfekt spelat annat instrument. Känslan ligger egentligen mer i helheten och hur allting passar ihop. Jag tror att många pratar förbi varandra, där vissa menar spelkänsla när man spelar live, vissa menar känsla som uppstår när man lyssnar på resultatet och andra menar något helt annat...

Nej - men utan svart/vitt-perspektivet blir det ju inget bråk (som förhoppningsvis leder till att åtminstone några lär sig få en lite vidare syn på frågeställningen, istället för att tvångsmässigt se det svart/vitt) och då tappas syftet med Valles provocerande fredagstrådar bort... 😉

Jag skulle nog inte definiera "känsla" som helheten och hur allt passar ihop. Begreppet "känsla" måste väl ändå syfta till att "ha känsla för.."? Vem och vad, i så fall? Frågeställningen i denna tråd begränsade sig, om jag inte minns fel, till att just SPELA med känsla. Alltså inte som du nämner att vissa kanske uppfattar begreppet som "känsla som uppstår när man lyssnar på resultatet".

Nej detta handlar om att lira musik med känsla. Vissa verkar mena att detta begrepp innebär att vara dålig/illa förberedd/dåligt inrepad/slarva/vara påverkad eller oprecis/drägg. Vidare anses alltså detta vara något som dessa grupper använder sig av som URSÄKT för deras tillkortakommanden rent tekniskt. "Men jag har iaf känsla..!" Till skillnad från de inrepade/virtuosa/musikteoretiskt insatta/skärpta/inövade instrumentalisterna.

Jag påstår att det snarare verkar vara tvärt om. Den senare gruppen använder sig av detta begrepp för att urskilja sig som "för mer" då de inte, trots all sin teknik och musikförståelse, lyckas beröra andra människor särskilt mycket med sin musik.

Jag är själv skolad akademiskt i stockholm och har sett detta allt för ofta på ackis.. Det är en form av nörderi. Klubben för invärtes beundran.. Ingen utanför bryr sig om du spelar "rätt" eller "fel" om du inte har något att säga med dina toner. Så enkelt är det.

Musik handlar inte om rätt eller fel. Bra eller dålig. Teknisk eller oteknisk. Det HANDLAR om känslor. Lyckas du på något sätt förmedla det du vill och känner genom ditt spel? Då har du känsla!

När påstod jag att ett snabbt gitarrsolo inte kunde vara det?

Läste du överhuvudtaget mitt hela inlägg?

Du har totalt missat poängen...

Du skrev:

"Jag teoretiserar ingenting och jag räknar kallt med att alla begriper att jag talar om långsamma respektive snabba gitarrsolon."

Detta i relation till din text gjorde att jag tyckte du påstod det.

Då var du nog inte med på åttiotalet när det begav sig, på den tiden när grejen han kör var HUGE. Nu är inte hans pryl det längre och då svalnar det per automatik.

Att han inte har "headhuntats" till en blivande hit av någon stor artist kan jag inte se som någon värdemätare överhuvudtaget med tanke på den stil han kör. Det Eddie gör är betydligt mer gångbart för "allmänheten"...

Tjaa.. det är väl ingen idé att namedroppa. Jag känner många med denna åsikt. Antar att min åsikt förblir subjektiv i detta sammanhang. Eddie må vara mer gångbar för "allmänheten" men det är väl ändå anmärkningsvärt att en soloartist av hans rang aldrig engagerats i något annat sammanhang än sina egna "runk"? Han går varken att jobba med eller engagera i andras musikaliska världar. Har många källor på detta om så önskas.. 😉

Det verkar vara lite suddiga gränser mellan vad du tycker och vad du säger är...

Jasså? Bedömer du mig som någon slags allmängiltig källa som kräver granskning? Det är väl självklart att jag redogör för mina egna åsikter och vidare skriver just det jag skriver (som i fallet "men samtidigt en ganska allmängiltig åsikt vad gäller vår nordiske gitarrhjälte..)?

Återigen?

Det var annat tveksamt beröm i tråden.. 😛