Terror

Nej fan det ska inte behövas. Så länge vi är trevliga mot varandra och hjälps åt så 🙂

Låter som en utmaning Valle 😉 Någon måste ju vara den vuxna. Gör ett tappert försök 🙂 Inte svårt att hitta min adress. Du får gärna göra ett besök här hos mig om det skulle göra det lättare för dig. Jag sätter på kaffe! Jo det vet jag, men man kan missa andra bra inlägg! Bara för att jag haft intriger med (tex) Valle, så vill jag ju inte missa vad han skriver i andra trådar 🙂 Äh, kände bara att det var dags att ta sig i kragen 🙂

Du kan inte ha mer fel min vänn 🙂 Det handlar inte om dyr hårdvara, utan om kunskaper, tålamod och att göra saker rätt från början. Det handlar om att - värma upp sången inför sånginspelning (istället för att skita i det och förlita sig på autotune) - Placera micken rätt vid sånginspelning. (istället för att tänka "äh, det går att EQ-a bort det i mixen. Låter det skit brukar det göra underverk genom att endast flytta på mickstativet) - Placera micken rätt, framför stärkaren (samma som ovan) - Nya fräsha strängar - missar du några toner/takter/slag, spela in flera tagningar. öva och gör om tills det sitter. (istället för att säga att man kan editera det i mixen) - Se till att gitarren är intonerad - rätt "gain staging" - Fixa ljudet på stärkaren innan du börjar spela in (så du slipper eq-a sönder den efteråt) - När du rattar ljud innan inspelning. Oavsett om det är bas, gitarr eller placering av mick för sång. Sträva alltid efter att efterlika din vision. Hur vill jag att det ska låta? när du vet de, försök fixa det ljudet innan du spelar in. Ju mer energi du lägger på själva inspelningen ju lättare blir det för dig vid mixning. Har du gjort rätt, och har fått det att låta kanon in.. så kan det (om du har tur) räcka med lite eq, komprission, några mindre effekter och rätt volymbalans mellan instrumenten. DET och mycket mer, är vad jag kallar "The salt & pepper-method" 🙂

En tjejkompis sa att jag borde vara snällare till folk jag inte känner, och jag tänker följa hennes råd. Jag är nog den på forumet som är drygast av alla, det erkänner jag. Har också deltagit I en del onödiga OT-diskussioner och tjafsat emot när jag egentligen bara skulle låtit bli. Men det blir det ändring på nu! Ska börja vara riktigt trevlig, vill att vi ska ha kul här på forumet. Hjälpa varandra och ha allmänt trevligt. Det kan vara en ganska hård chargång (stavning?) här, vilket inte alltid är trevligt. Missförstå mig inte, jag backar inte för en diskussion! Men jag kommer från och med nu göra det på ett trevligare sätt än tidigare! Är detta en onödig tråd? Maybe.. men jag ville bara ta tillfället och be om ursäkt för tidigare beteende. Några av er lär ta åt er mer än andra. Nu blir det andra bullar! Puss på er.

www.forum.mat.se

huh.. mycket möjligt! Jag tror inte det blir sån JÄTTESKILLNAD, beroende på hur pass skitiga de är. Om vi tar det ett steg längre.. om du doppar dem i lera, så kommer dem såklart låta "muddy" (haha 😉 ), och om du torkar av de blir de bättre. Men frågan är om lite dam och fett från fingrar kommer göra så stor skillnad. Men fan testa! va är det värsta som kan hända?

ja det är klart 🙂 Det måste ju inte vara svart eller vitt. Lite synd bara att en låt helt dör när du tar bort dina effekter och tricks i datorn. Visst, de kan bli lite tråkigare.. men om den HELT tappar sin charm så tycker iaf jag att man ska gå tillbaka till låtskrivandet. Där har du "salt and pepper". Köttet ska smaka så pass bra från början, att du inte egentligen ska behöva salt och peppar. Utan det är bara det där lilla extra. Om köttet kräver hundratals kryddor och tillsattser för att smaka bra, så är det inge bra kött 😉 The salt and pepper-method - Ta något fantastiskt, krydda med lite salt och peppar.. och få något mind blowing.

mja alltså, det beror på om bandet har som avsikt att spela live eller inte. Jag gör ju backing tracks också, så det är inte helt omöjligt. Det jag menar är att jag avråder artisten att tex spela ett gitarriff de måste pussla ihop för att låta bra. Sen om de ändå vill göra det, så får dem ju självklart göra det! Jag hindrar dem ju inte 🙂 Bara ett tips för att få fram den där känslan i framförandet, istället för en låt som är uppbyggd på effekter och editering.

När jag haft på mig producenthatten med banden jag spelat in (och kommer spela in), brukar jag säga "spela inte in något du inte skulle kunna framföra live". Sen är det klart att man kan göra undantag om gitarristen vill lägga en pianoslinga. Lite svårt att släppa guran för att lira piano live ^^

Jag vill också! Jag tar gärna trummorna i MIDI också

typ: Goldfinger – Superman Gitarr vet jag inte riktigt än. Antar någon form av epiphone halvakustisk. Det var det som användes senast. Alltså, vrider du ner disten på en "metalprofil" så blir den ju "crunchig" eller "grunchig", visst, blir ju inte cleant.. men det finns ju cleana profiler också. Det är bra med tips om topp och låda, för då vet jag vilken typ av profil jag ska leta efter 🙂 Men tack för tipset min gode herre.

absolut inte. Du kan ha hur många trummor du vill på ett och samma midispår. Du öppnat ett midispår och lägger in SSD4. Väl inne i SSD4 kan du lägga in hur många virvlar, kickar, pukor ect du vill. SSD4 har en egen mixer i själva pluggen, så du kan blenda hur du vill. Jag brukar blanda typ 2-4 virvlar och köra ut dem till en och samma kanal i mitt daw. DÅ har jag alltså 4 virvlar i en busskanal i min mixer i studio one som jag sedan gör det jag ska på. Kännar jag sedan att en utav virlvarna tar över för mycket, ja då går jag in i ssd4 och pillar på det i DEN mixen 🙂 fick du svar på din fråga? 🙂

bra svar, och håller med. Det beror lite på vad jag gör för något. När jag jobbar med andra, så försöker jag verkligen lyfta fram dem vid inspelningen, och inte tricksa fram deras låtar vid mixningen. Jag försöker verkligen göra så att de är DEM som är produkten, inte mitt mixande och editerande. Men det har ju lite med musikstil att göra. Bandet jag håller på med nu, spelar metalcore. Där är det verkligen viktigt med produktionen. Ingenting där ska egentligen låta "verkligt". Det gör ingenting om rösten har autotune och trummorna ska vara mäktiga, oavsett hur mycket man processerar (stavning?). Jag har blandade känslor om det där. Även om jag älskar riktigt vällåtande metalcore, så är jag också ett fan av det klassiska old school. Där det endast är bandets framträdande som lyser igenom. Typ Foo Fighters. Jag och mitt egna band, spelar just nu in en metalcore-platta också. Jag kan erkänna att jag går emot "The salt and pepper-method" när det kommer till den. Vid den här plattan har jag spenderat 85% i burken och resten vid inspelning. Jag försöker att hitta olika tekniker och effekter som ska krydda låten. Även om jag gillar slutprodukten, så är jag inte nöjd. Jag vet ju att det är "jag" som skapat allt, men det känns ändå inte som jag. På något sätt så försöker jag att göra klart den här skivan snabbt för att bli av med den. Jag gillar att lyssna på slutresultatet, men jag gillar inte processen. Nästa skiva jag själv ska göra, ska vara en singer song-writer. Akustisk gitarr, sång, tamburin mm.. och verkligen försöka fånga ett "framförande". Det enda jag ska göra i burken, är just "salt and pepper". Mindre eq, volymbalansering och kompression. Jag har gjort det förut med enstaka låtar. När jag lyssnar på metalcore-låtar jag gjort, och låtar jag gjort där jag inte editerat eller lagt lika mycket effekter, så gillar jag låtarna lika mycket. Men jag ser dem på olika sätt. När jag hör metalcore-låtarna tänker jag "fan, jag lyckades verkligen få till trummornas ljud asså! Produktionen blev stor, full och mäktig!", men jag kommenterar nästan aldrig låten. När jag lyssnar tillbaka på en lugnare låt jag gjort, där framträdandet och låten varit A&O, så kommenterar jag istället låten, uppbyggnaden, melodin och "känslan". Aldrig själva ljudet eller produktionen. Ja må vara lika nöjd med alla låtar.. men det finns en viss tillfredställelse hos de lugna låtarna, där jag vekligen känner stolthet över "låten", och inte själva produktionen. Nu på senaste tiden, så har jag iof blivit mer av en mixare än en artist. Så när jag jobbar med andra så är det mixen som spelar störst roll. Fast producenten inom mig säger ju också emot. "Lyft fram artisten, känslan och deras framträdande.. istället för att få dem att låta bra i mixen". Jag vet inte om du läste tråden jag gjorde för ett tag sedan där jag frågade hur man jobbar med artister man inte gillar? Jag tackade nej till den artisten. Varför? För att det var ett sådant band, som jag skulle få pussla ihop i mixen. De förlitade sig för mycket på trumeditering och autotune mm. Jag sa då att det skulle fortsätta träna, skaffa mer erfarenhet och verkligen knyta ihop bandet. De förstod faktiskt vad jag menade, och till och med höll med. De var inte riktigt redo för inspelning.

jag skulle börja med EX. Det gjorde jag back in the days. Det kostade $99 vilket är billigt. Senare uppgraderade jag till platinum (också för $99) och fick massor med extra grejer! Vet faktiskt inte om du kan köra expansion packs med EX-versionen. Jag har pillat lite på det i helgen. Inte hunnit spela in en hel låt än dock. Det jag kan säga direkt är att det är STOR skillnad på de här 10 kitten och dem som följer med Steven Slate 4. De här är betydligt mer vällåtande från start. Man kan faktiskt öppna ett kit, köra igång direkt och vara klar. Det är mer processerade än vad dem andra kiten är. Virvlarna låter helt fantastiska. De är väldigt rena. Det enda jag kan klaga på är att dem kan ringa väldigt mycket. Men en EQ-sweap mellan 200-500hz så hittar du tonen och kan cutta ner den lite. Det är inga stora problem, det låter ju verkligt och bra.. men kör du en snabb låt, tex 2-takt i en bpm på runt 200 så blir det en konstant ton från virveln, vilket inte riktigt funkar. Men som sagt, snabb eq hjälper. Blanda någon utav virvlarna med virveln från "black kit" (vilket är Slates variant av Metallicas kit från Black album) medans man slänger på en "clipper" på virvelspåret och man har en riktigt saftig en! Rummen låter riktigt bra också. Det här är kit som låter bra oavsett om de är våta (mycket rum) eller riktigt torra (minimalt med rum). Jag är nöjd med mitt köp! ska se om jag kan slänga upp ett klipp senare. Måste fortsätta jobba på en annan skiva nu, så har inte riktigt tid just nu.

Mykcet bra svar från er alla. Intressant och se hur ni tänker. Låt mig ställa en följdfråga. Låt oss alla lägga mixningshatten åt sidan. Jag vet, alla här är ju inte mixare, men vi köra på det iaf. Tänk er att ni bara är artister, ni har gått till en studio själva eller med ett band, spelat in en skiva och sedan släppt den. Några veckor senare läser ni recensioner, kommentarer på facebook och youtube och hör diskussioner bland folk. Inte en enda person kommenterar erat framförande, låten eller texten. Det enda ni hör/ser är folk som berömmer hur "mäktiga trummorna är", hur pass mycket basen mullrar i breakdown:et efter andra refrängen, hur cool rösten var när den hackade, ni hör hur folk name-droppar namnet på mixaren och han hyllas för sitt tighta sound. Hur skulle ni reagera på det? Nu vet jag att jag verkligen tar i här. Men jag gör det endast för att ni ska förstå vad jag verkligen menar.

och känns inte det liiiite bättre, när du lyssnar tillbaka på dina låtar? när du vet hur mkt svett, energi och känsla som ligger bakom?

haha ja, det var därifrån jag fick det. Sa inte att jag kom på just det, utan termen "salt and pepper method". "ta en fantastisk råvara, och endast krydda med salt och peppar" = spela in ett fantastisk framträdande, och gör små små ändringar i mixen. Istället för att spela in skit, och kriga i flera timmar i burken för att nå ett mästerverk.

tack för de svaret! 🙂

jag skrev faktiskt att det inte editerades så som det gör idag. sa aldrig att dem inte gjorde något alls, för det är ju klart att dem gjorde det. men absolut inte på samma nivå som man gör idag. 🙂

faktiskt

du fattar vad jag menar. Installera mac os på en dator som egentligen är byggd för windows. En dator utan ett äpple på.

Bra svar! Men jag vet inte om du förstod mig helt rätt. Det handlar inte om att redigera eller inte, utan själva mentaliteten vid skapandet och inspelningen. Alltså, tänker du "jag behöver inte sjunga bra, det går ju att fixa sen" eller "jag sjunger så jävla bra jag kan, och om det är något jag måste snygga till sen så gör jag det"? Ser du skillnaden. Tex, du ska spela in sång med en artist. Du riggar upp din mick i rummet och sångaren kör en testomgång. Du får sedan kommentaren "Fan, det låter riktigt burkigt alltså.. ska det verkligen vara så?", är då svaret "äh, de spelar ingen roll.. det kan jag fixa till senare", eller blir det mer "Ja jag märkte det. Låt mig testa att flytta runt micken lite och pilla lite på min preamp tills det blir perfekt!". Det är det där jag menar, plus själva låtskapandet i sig. Jag förklarade säkert luddigt i mitt första inlägg. Jag är nyfiken vad hur ni tänker när ni både skapar låtarna, och spelar in dem. Vid skapandet, försöker ni bygga en låt som låter snyggast redigerat och mixat? Alltså när vanligt folk hör den så får man kommentarer "asså lyssna på den här effekten! Så jävla ballt gjord asså! Hur det fade-are ut och kommer in. Skön glitch!". ELLER, tänker ni mer på melodin, känslan och framförandet? Så att kommentarerna istället blir "Fan vilken röst han har!", "Hör ni här i bryggan att de verkligen spelar med varandra?". Det är mer ditåt jag vill komma 🙂

sorry, telefonens stavningsskit

Tänk er att ni köper en dyr fin köttbit. Ni marinerar den lite lätt, slänger den på grillen, kryddar med salt och peppar och sedan äter den. Den smakar riktigt jävla bra. Köttet i sig är helt perfekt. Dagen efter går ni till samma affär och tänker "nja idag vill jag inte spendera så mycket pengar på själva köttet". Så ni köper en billig kötbit och åker hem. För att få det här köttet att smaka bra, så måste ni göra en hel del. Ni blandar en hel del grönsaker, skär bort massa delar av köttet ni inte vill ha, kryddar massor, steker det först för att sedan slänga in det i ugnen. Efter hela den här processen så äter ni köttet. Det må smaka lika bra som gårdagens köttbit. Men vad är det egentligen som smakar bra? Är det köttet eller är det "din matlagning med alla kryddor"? Det är det här jag kallar The salt & peppar method. Jag ska förklara vad jag menar. Ni har säkert sätt hur jag har babblat på om "get it right at the sources", där jag menar att man inte ska tänka "äh, skit samma om det låter skit.. vi fixar det i mixen sen". Den mentaliteten borde (enligt mig) inte endast hänga på oss mixare, utan på artisten i fråga också. Många artister förlitar sig (igen.. enligt mig) på tekniker och tricks för att få deras låt att låta perfekt. Tänk er tillbaka till "the good old days", på 70-talet, 80-talet och tidigt tidigt 90-tal. Där redigerades det inte lika mycket, iallafall inte på sådant sätt, som det görs idag. Där var det köttet som smakade gott, inte kryddorna. Idag är det oftast kryddorna som smakar bättre, än vad själva köttet gör. Förstår ni vad jag menar? Man kan också jämföra det med tjejer. Vissa tjejer ser helt underbara ut utan smink, medans vissa behöver 5,3 kg smink för att se minst lika bra ut. Vilken tjej är då finast? När artister vet att de inte kan spela in mer än ett visst antal spår, och det går direkt till tape, så finns det en viss energi. Den energin kan försvinna, när de vet att dem har oändligt med antal tagningar dem kan göra, man kan snygga till allt/redigera allt i efterhand. Missförstå mig inte, jag är inte emot editering eller effekter. Jag använder både och vid mina produktioner.. men jag skriver inte låtar där jag vet att jag MÅSTE göra något speciellt med datorn för att det ska funka. Lite svårt att förklara. Vad har ni för mentalitet? Håller ni med mig ang min The salt and peppar method, eller är ni helt åt andra hållet? Det här angår ju inte direkt de som håller på med elektronisk musik, då det mesta är gjort i datorn. Utan jag riktar mig mer åt rock, metal, singer song-writers mm.

😄