Här har henber en poäng. Jag är också över de trettio och känner mycket väl igen fenomenet från då det begav sig (uppväxt på smålandskusten). Men jag minns också att mången bomberjacka var fulla med nazistiska emblem (SS-runorna och Totenkopf-skallarna fick något av en revivial där). Jäpp, det är sant. Det fanns faktiskt en tid då det inte höjdes några ögonbryn över det. Numera är det väl helt och hållet förbjudet att bära den här typen av emblem.
Jag minns också att det heilades tämligen friskt (i alla fall på skolan där jag gick) och att ingen någonsin gjorde ett skit åt det. Det skränades "kampsånger" och skapades "kamratföreningar" med en, minst sagt, högst tvivelaktig politisk agenda.
Så "ja"; UT hade något av en storhetsperiod under 90-talet. De flyttade liksom in i folkhemmet precis som ND (som Linus redan nämnt). Sverige befann sig i en lågkonjuktur utan dess like och alla vart missnöjda. Ur detta grodde ND's missnöjes-politik och liksom banade mark för band som exempelvis UT (som redan, i de egna bruna leden, redan var ofantligt stora).
Nåja, jag anser inte att det är något fel i att vara stolt över sitt fosterland e t c men det som kunde (och kan) göra mig sned är att de vill göra vår* flagga till sin. Inte okej. ND gjorde det då och SD gjorde det för inte speciellt länge sedan; de använder demokratins medel till att vilja införa någon högst odemokratiskt.
Edith: och när jag säger "vår" så menar jag givetvis alla vi som bor här i Sverige, vare sig det är invandrare som precis kommit hit eller ursprungs-svenskar som bott här i hela sitt liv, m'kay