Många gånger är kvalitet och kommersiell gångbarhet oförenliga men ibland går de hand i hand. Inte för jag har någon fingertoppskänsla för skivmarknaden som f ö väl är i gungning med alla fildelningsprogram men jag har förstått att folk börjat tröttna på överproducerade fotomodeller. Musik som känns ärlig (och din låt går verkligen direkt till hjärtat) som singer-songwriter-traditionen verkar vara på väg tillbaka. Jag tänker bl a på Norah Jones (ok hon är skitsnygg), Marc Cohn (fantastisk, han med Walking in Memphis - du vet), Ron Sexsmith, Ed Harcourt och Ani DiFranco samt i Sverige Lars Winnerbäck, Anders Widmark och Ola Magnell. Jag har lite svårt för kommentarer på forumet som att melodi och t o m texter inte är tillräckligt allmängiltiga. OK, om syftet är att sälja kan jag förstå det men det personliga uttrycket måste ha sin integritet som i alla andra konstformer annars blir det själlös muzak och det är i alla fall inte jag intresserad av som skivköpare.