Jo föffan, Man slänger inte sina gamla tintinalbum och rockfanzines/magazines. Det som grämer mig nåt GRÄSLIGT dock, är att jag inte för mitt liv kan finna mitt exemplar av Close Up #1. Det är spårlöst väck.
Vad Michael Schnker gör idag, har jag icke den blekaste om. Han kan ju inte gärna lagt av va?
En festlig detalj, med tanke på den nu utredda Bonnet-incidenten, är att på den gamla "One Night at Budokan" (för Er som inte var med, kan jag meddela att ALLA hårdrockare släppte ett dubbelalbum med den titeln på 80-talet 🙂 ) finns en gitarrist/keyboardist/bg-vokalist vid namn Paul Raymond nämnd, och KONVOLUTAVBILDAD på skivan. Man får väl förmoda att det var innan herr Schenker drabbades av stora egovansinnet och vägrade låta nån annan synas bredvid honom själv...
hell well...
/Bengan