Om man begränsar sig till "yrkesutövning", så finns det ju faktiskt ett ganska enkelt "regelverk" för hur titlar ska hanteras. Det är ju lite att komma överens, så man vet vad man pratar om.
Vissa titlar är ju då låsta vid en "profession" som ska tolkas som att man innehar legitimitet/behörighet att utföra yrket. t.ex. jurist, psykoterapeut, läkare, busschaufför, präst. Att utföra yrkeshandling utan leg i såna fall är ju t o m straffbart. Man kan ju inte "vikariera som obehörig läkare".
Här innebär ju oxå omvänt, att man kan ha en legitimation men vara arbetslös. Då är man ju fortfarande "läkare" även om man inte är i tjänst.
Man kan ju oxå ha en legitimation/examen i ett fält som inte kräver profession; t.ex. ingenjör, bibliotikarie, datavetare eller lärare, varvid man rimligen oxå ÄR bibliotikarie (etc.) även om man inte är i tjänst.
Så långt är det ju ganska enkelt. Dessbättre är vi ju inte så bedrövligt titelbögiga i sverige.
Det är ju sen det blir lurigt. Som konstnär/författare/musiker kanske man MÅSTE utropa sig själv för att få glädjas i den oooo så viktiga titelsvängen?
Allt kan ju rimligen inte kopplas till utbildning heller. I så fall är jag definitivt författare, ty jag kan stoltsera med 12 veckor skrivarkurs.
Jag märker att jag blev svamlig igen.