desvaenger

Eftersom Cubase sköter panorering till sendar själv för att matcha spårets panorering (finns i inställningarna) rör jag nästan aldrig panoreringen. Men det borde jag bli bättre på.

Det går att få till en hel del klassiska och användbara effekter genom att ha skild panorering vs. spårets panorering. Exempelvis gitarr hardpan vänster, reverbsend hardpan höger. Fast detta funkar ännu bättre med ett monoreverb, där man istället panorerar reverbauxens output hardpan höger. Då får man inget "spill" ut i vänstra reverbkanalen vilket sker i stereoreverb-moduler.

Jo har alltid utgått från det, men problemet försvinner inte hur jag än flyttar monitorerna (även i andra rum) och även om jag dödar rumsklangen genom att läggen en filt/täcke över arbetsytan...

Har du flyttat dem i höjdled också och inte bara i horisontalplanet?

Jag kan naturligtvis inte veta vad du hör.

Hittils har ingen oavsett utrustning IRL eller på webben har lyckats höra var klippen ligger om jag inte berättar innan.

Oavsett vilket material man väljer.

Det är först när jag avslöjar var klippen ligger som folk genast hör skillnaderna, gör om testen med annat material så är det dödstyst tills jag avslöjar var klippen ligger. Kul eller hur 🙂

Så det är på empiriska grunder som jag gissar att en blindtest skulle ge ett helt annat utfall än det du nu med säkerhet påstår.

Var och en som lyssnar på det sammansatta klippet som inte kan höra var klippen finns behöver inte skämmas.

Ni är i gott sällskap kan jag säga. Testen är naturligtvis provocerande om man tror att det är lätt att höra vad som gått igenom en ljudkedja som begagnad kostar kanske 500 spänn och dessutom använder sig av billiga datorhögtalarkablar.

Problem med Windows "ljudmotor" tror jag nog inte finns längre, lika lite som att ljudmotorn i olika DAW skulle låta olika.

Nåväl, med detta sagt så får ni väl göra egna tester för att kolla hur mycket påverkan er signalkedja har.

Publicera gärna era findings, jag tycker det är skitkul sånt här.

🙂

Nej, diskussionen har ju nått en dead end. Enda sättet att ta den vidare är att lägga upp nya klipp.

Argument att tänka på innan man drar slutsatser är dock att det kan vara mycket svårare att hitta skillnader mellan A/B när man inte vet vilka skillnaderna är. När man jämfört samma sekund av låten A/B så hör man det lättare. Då kanske vissa argumenterar att "kan man inte höra det i ett blindtest är det för små skillnader att bry sig om", men det tycker inte jag. Allt bidrar i slutändan till en bättre produkt; allt från mickval, placering, rum, preamps, omvandlare, lyssning etc.

Studerar man blir man ofta biased åt nåt håll.

Var med på en test med tre olika moment.

Första en fullständigt blind test utan att testpubliken visste om några förutsättningar.

En andra där förutsättningarna var givna med vad man lyssnade på

Och den tredje där man fick veta vilka klipp som var vad.

Det testet gjorde det klart för mig att man lurar sig själv oändligt mycket mer än vad man tror.

Man hör det man vill höra. Hade vi gjort testen helt blind så tror jag faktiskt inte du hört någon skillnad.

Det är såklart svårt att argumentera emot det du sagt här ovan. Det är inte lönt att jag försöker hitta brytpunkterna i blandfilen heller eftersom att tiderna nog finns utlagda i tråden.

Jag förstår att du är kritisk, man ska vara kritisk. Jag är själv kritisk. Men jag tycker inte att skillnaderna i detta fallet var så små att det kan bero på placebo. Därav min "100%"-stämpel. Ljudet har förändrats på flera punkter vilket framgår rätt så tydligt när man analyserar enskilda detaljer. Ser man generellt på klippen känns ursprungsfilen clean och lättlyssnad i förhållande till den processerade som känns mer framfusig i miden och mer otydlig.

Det är ju inte stora skillnader som i förändrad frekvensgång eller andra uppenbara skillnader, utan skillnaderna ligger mer i ljudbildsstabilitet, djup och separation och precision till exempel. Ska man höra dessa skillnader får man ha rejält clean lyssning själv. Jag tror inte skillnaderna hade framgått tydligt i monitorerna jag använde förr, Event 20/20 BAS.

Lyssnar man genom media player hörs nog inte skillnaderna väl heller. Windows ljudmotor är känd för sitt sätt att slakta alla detaljer med sin omsampling. Jag lyssnar genom Foobar med ASIO-out. Likvärdigt alternativ är såklart en DAW med ASIO-stöd.

Angående att jag inte hade hört skillnad på ett blindtest: det hade varit intressant att veta. Det är en kort slinga och memorerar man vilka skillnader som fanns i återgivningen av enskilda detaljer i specifika delar av slingan borde man med tålamod kunna klara av det, om man har pigga öron. Vem vet. 😱

Oj märker att det skiljer massvis i mellan filerna. Jag måste ha laddat upp fel filer när jag gjorde tråden.

Nåväl, lyssnar man på den sammansatta filen så så slipper man switcha själv och där är det inga nivå skillnader.

Tar man och lyssnar utan att först ta reda på vart klippen ligger skall det mycket till att höra någon skillnad.

När jag gjort testen utan av avslöja var klippen ligger brukar resultaten vara nåt helt annat. Ingen har kunnat säga var klippen ligger. (utan att fuska dvs..)

Skillnaderna är mycket små mätmässigt vad det gäller frekvens mellan klippen, man kan höra 0.5dbs skillnad om man höjer eller sänker vid någon frekvens, här är det mycket mindre skillnad än 0,5db.

Det är klart att det blir otroligt svårt att höra när det byts A/B flygande. Men sätter man sig och studerar samma detaljer från samma parti av klippet mellan de två filerna finns gott om skillnader som jag är 100% säker inte beror på placebo. Sen finns det ju mer till ljud än bara frekvensrespons. Riktigt billiga laptop-ljudutgångar har till och med bra frekvensrespons - i många fall +/- 0,2 eller liknande från 20-20000Hz. Inte fasen låter det bra om dem.

Allt hänger såklart på hur kritisk man är och vad man har för mål med sina produktioner. I vissa genrer kanske det är fördelaktigt med denna lite varmare och burrigare ton, medan det är direkt negativt i nästa genre.

Fast om du lyssnar på mitt exempel på Behringermixern tidigare i tråden så är det i princip ingen färgning alls.

Har svårt att tro att Mackie skulle vara sämre än ett Behringerbord för 400 spänn om man säger så. 🙂

Jag lyssnade på klippen nu genom Benchmark DAC-1 och Beyerdynamic DT-880. Det första jag märker är att klippet som passerat analogkedjan och konverteringen är märkbart högre i upplevd volym, så jag vrider ner volymen en smula när jag växlar så att de hamnar på liknande nivå.

Analogsnutten har en murrighet/grötighet från basregistret upp genom mellanregistret. Det låter som distorsion och/eller möjligen en svag boost av dessa frekvenser. Ljudbilden är inte lika öppen och luftig utan känns mer fyllig och bastant. Sedan hörs det en del skillnad på transienter och det höga registrets tydlighet. Den oprocesserade filen har mer "edge" och klinisk touch på transienter, och när paden i bakgrunden släpper sitt filter 7:e sekunden hörs tydligt grynigheten i padens diskant (alternativt reverbets). Hihatarna har en tydlig transient och går att peka ut exakt i panorering. Efter analoga kedjan blir inte dessa detaljer lika tydliga utan mer inbakade i de andra ljuden. Precisionen i diskanten är delvis tappad.

Ett annat exempel som är tydligt är sologitarren och sågtandssynthen (?) som ligger till höger och krockar lite frekvensmässigt 17:e sekunden. De grötar inte ihop sig i orginalfilen, men i analog-filen har synten tappat sin topp och ger ett grumligare intryck. Gitarren med phaser eller liknande panorerad i mitten hörs i samma skede. Effekten ger gitarren ett djup på orginalfilen som inte framgår lika väl i analog-filen.

Jag tycker att det finns definitiva hörbara skillnader.

Angående mackie big knob har jag en upplevelse med denne som övertygade mig en gång för alla. Jag hade mina solo 6:or med mig till en studio i Malmö där vi helt sonika kopplade in dem i de andra monitorernas ställe, d.v.s. genom big knoben. Allt var frid och fröjd. Jag var glad att få höra mina monitorer i ett rum som inte lät apa, såsom här hemma. Vi bestämde oss senare för att testa att driva högtalarna direkt från de balanserade utgångarna på Fireface UFX:et istället för att gå genom big knoben.

Allt blev genast ett snäpp tydligare. Lättare att höra bottenregistret, tydligare ljudbild och framförallt mer djup och bredd. Diskantregistret lät nu mer eller mindre som man förväntar sig av solo 6:orna.

Mitt Cubase krashade delvis, vilket resulterade i att alla instanser av EQ:n equality tappade sina inställningar när jag sedan sparade.. så jäkla tröttsamt. Som tur är har jag inte använt den jättemycket i detta projektet, men jag vet inte om jag orkar ta tag i projektet igen och dra ihop skiten. Jag som närmade mig slutfasen med bara lite rides av gitarr, sång och lite småpill kvar.

Funderar på att fulmastra en mycket tidig bounce och skicka in istället. Vi får se vad orken räcker till. 🙂

Helt plötsligt blir aktiv monitorkontroll det säkra alternativet. 🙂

Lustigt det här med ljud.

Ja. 😛

Vad jag har läst mig till ska en väldesignad aktiv kontroller ha färre nackdelar och speciellt risker än en passiv. En passiv kontroller är kräsen med hur den implementeras. Skräcken folk har fått för aktiva kontrollers bygger på att man är rädd att få ett "grynigt" eller "färgat" ljud eftersom ljudet passerar genom en krets med bl. a. op-ampar. Som alla vet finns det dock väldigt gott om aktiv elektronik som låter hur bra som helst och det finns idag (och en bra tid tillbaka) op-ampar som är så pass transparenta att hörbar påverkan på ljudet knappt är att tala om. Allt handlar om hur påkostad kretsen är!

Men visst. Köper man en aktiv monitorkontroller för småpengar, exempelvis mackie big knob ska man inte förvänta sig transparent resultat. Där har du din grynighet/färgning/påverkan som ett brev på posten! 😆 Det säger väl i.o.f.s. sig själv, att en pryl med så många ingångar/utgångar/möjligheter för det priset inte kan bestå av de bästa delarna. Med det inte sagt att den inte kan vara prisvärd, för det är den.

Det kan bero på hur känsliga prylarna är i övrigt.

Den passiva kontrollen kommer ju att ändra impedansen så att den blir lite olika vid olika volym. Normalt är det inget problem eftersom alla moderna musikprylar kör med impedansbryggning och alltså har väldigt låg utimpedans som kopplas till hög inimpedans. Med äldre prylar (och kanske även hifi-prylar) är det inte säkert att det funkar lika bra, eftersom det kan vara mindre skillnad mellan impedanserna och därför kanske riskerar att påverkas mer av den passiva regleringen.

Som jag har förstått är det i huvudsak en svag dämpning av diskanten som sker vilket beror på att kvoten mellan utgångsimpedans och ingångsimpedans blir för liten. Förhållandet ska gärna vara 1:10 eller högre för att diskantbortfallet ska hamna en bra bit bortom det hörbara registret. De flesta aktiva elektronikburkar har en utgångsimpedans som är låg, ofta kring 100 ohm. De flesta ingångar har en impedans på 10 000 ohm. Slänger du in en passiv kontroll ala potentiometer lägger du genast till mer impedans i kedjan.

Ingången kommer att se den totala impedansen: utgångsimpedans + passiv volymkontroll + kabelns mellan volymkontroll och monitor.

Tydligen ska det vara väldigt viktigt att använda sig av kvalitetskabel (med låg kapacitans?) av så kort längd som möjligt mellan volymkontrollen och monitorerna för att minimera problemet. Kretsen blir annars effektivt sett ett lågpassfilter. Problemet förstoras när det sitter dåligt designad elektronik i utgången som leder till volymkontrollen eller i ingången efter volymkontrollen.

Hur och varför det blir såhär rent teoretiskt är jag dålig på, men någon annan kan kanske förklara?

utan att dista mastern/över komprimera ljudet?

Detta är precis vad de gör.

Men det gäller att ha rätt balans på alla frekvenser samt arr för att lyckas pressa utan att det låter total skit.

EDIT: Dessutom är genrer som den Skrillex jobbar i byggda kring ljud med extrema halter distorsion. Då är det inte lika känsligt om man råkar dista till det lite mer i slutändan. Allt man behöver tänka på är att lämna plats så att kick och virvel, samt möjligen någon vocal med smal bandbredd kan ta sig igenom mattan av oljud.

EDIT 2: Så nästa tips är att tygla dynamiken hos de olika elementen redan i mixen. Då spräcker de inte limitern.

Jag tror inte jag är speciellt kräsen när det gäller ratten bara den fyller sin funktion 🙂

Som jag sa, jag vill ej betal pengar för features, are hej råd med det, vill betala bara för ljudkvalite och en volymratt.

Kolla in Goldpoint?

http://www.goldpt.com/sa1x.html

Jag har spanat på de där stativen och är supersugen. Är de stabila? Var köpte du dem ?

De går att använda i två höjder, beroende på vilka rör du väljer att använda. I det högre läget är de en smula svajiga, fast det ska de ju vara för att dämpa. Jag räds absolut inte att ställa 11 kg högtalare på dem i högt läge. I det låga läget är de betydligt stadigare och jag hade utan att tveka ställt det mesta på dem.

Jag köpte dem på Ordermusic. Dolphinmusic.co.uk har dem för mycket bättre pris - 1180 kr inkl. frakt. Talade om detta för de i butiken och de matchade priset rakt av. Annars får man pröjsa runt 1400 kr. 🙂

Vad tror vi om dessa ?

Iallafall en annorlunda lösning.

http://www.aaa-desig...tands/index.htm

Är det inte dessa stativ som säljs med ATC-högtalare? De lär i.a.f. vara stabila. 🙂

Angående Zaor isostand och spikes osv.... vet inte om det gör det mer klart..hur dom tänker med konstruktionen ????

"Other Concerns with Speaker Stands

Once the primary concerns with speaker stands are satisfied, there will be a few other issues to address. One of the most important is the floor-to-stand connection. Typically, a stand will have spikes connected to the floor which are intended to cut down further on vibrations. In fact, most of the individual audio components may have smaller versions of these on which they rest in hi-fi racks. The same principle applies: the more isolation, the better.

Some studies suggest that these spikes may not always serve as the ideal means for isolation. Spikes of poor design could even increase the level of vibrations. How can one tell the difference? On some levels, it may be an unattainable goal. However, one way is to test the stand with more pliable extensions (i.e., rubberized). By creating a soft landing place for the speaker stand, fewer vibrations may result. On the other hand, experts have found that a light amount of movement may end up producing a superior sound. The movement caused by the spikes in effect grounds any vibrations and does the job.

The other spot which needs proper isolation on a speaker stand is where the speaker itself rests. Cones are usually the means for separating the speakers from the stand's platform. In most cases, these cones have been designed with the right approach and handle the job adequately. Nonetheless, for the beginner it is an important element to consider. If a cone ends up channeling more vibrations than it isolates, it is a counterproductive accessory.

Finally, there is the element of the impact of the stand on the floor itself. Since speaker stands are heavy objects, spikes can end up digging into the floor over time. If there are carpets in the room, the likelihood will rise. Hardwood floors may become indented as well but -- the added depth of sound being the main goal -- the best approach is to choose a spot carefully and keep the stands in the same position. The narrowest spikes will probably not be noticed. Another option is to use a receptor between the floor and the spike.

In the end, there are far more benefits to usingspeaker standsthan any minor drawbacks might spoil. In fact, the hi-fi system many audiophiles dream of will not be complete without them. With all of the options on the market today, there is no budget that can't be accommodated.

Sam D Goddard is an audio enthusiast who writes about how you can get the most out of music"

Inte för att vara brysk.. men det där låter som ett stort dravel i ett dåligt försök att försvara spikes över huvud taget. Om något så gör spikes det lättare för energi att transporteras från högtalare till stativ respektive stativ till golv. Detta eftersom man har en mindre kontaktyta vilket istället ger högre tryck per mm2, d.v.s. bättre kontakt.

Vilka säljer dessa? Själv tyckte jag de var svinsnygga men framför allt verkar de bra!

Ordermusic, Claes och säkert fler.

Vad jag har läst på, så är det en mkt dålig idé att ha monitoerna på skrivbordet, vilket är tanken med IsoAcoustics ?

Ibland har man inget val och då gör detta stativ underverk. Men som sagt är stativet till för att användas på alla underlag - bord, golvstativ, mätarbryggor. De gör nytta oavsett. Det ultimata är att ha ett riktigt stabilt stativ och sedan dessa ovanpå. Poängen är att man vill ha högtalaren helt frikopplad från underlaget, OAVSETT vilket underlaget är. Detta för att förhindra alla former av stomljud. Högtalaren kommer till sin rätt när den "svävar" fritt.

Det har blivit lite på senare tid.

Frontier Alphatrack, controller med moving fader för Cubase (och andra DAWs).

Isoacoustic ISO-L8R155, högtalarstativ som isolerar vibrationerna så att de inte når underlaget.

Benchmark DAC-1, DA-omvandlare

Stativen gjorde enorm skillnad på ljudet, genom hela registret. När jag bytte DAC från TC Electronic BMC-1 till Benchmarken blev skillnaden åter igen lika stor. Det kändes som att jag fick en halv oktav djupare basåtergivning. Ljudet innan och efter dessa två förbättringar går inte ens att jämföra! 🙂

Det går inte att organisera utan att hacka .dll-filerna. Jag har sökt igenom hela jäkla internet efter lösningen på detta problemet, men det verkar inte finnas.. Steinberg gör inget åt det trotts år av klagomål från flertalet användare.

Tycker inte att dom är speciellt vackra.

Och det är de inte till för heller. 😉

Som sagt: jag kan fortfarande slå ett slag för Isoacoustics stativ. De är designade för att högtalaren ska flyta i djupled, vilket gör att vibrationer skapade av element som rör sig fram och tillbaka effektivt dämpas mot underlaget. Intygar personligen att de är fantastiska, och möjliggör även placering på skrivbord, inte bara stativ. De är ställbara i två olika höjder och går att vinkla uppåt/neråt i olika steg. De gör underverk för mina Focals.

http://www.isoacoustics.com/isol8r200.php

Med tanke på att i stort sett alla mixfiler som finns att ladda ned för att mixa gratis brukar som mest vara runt 10-12 spår så blir det en riktig utmaning. Sen ska det ju finnas nåt som heter kill your darlings också har jag hört någonstans. 🙂

Kanske är det så. Visst, man får sålla. Men har man kanske en kväll på sig, sisådär 3-5 timmar, blir det svårt att hinna ändå. 🙂

Måste det vara så svettigt stora projekt att man får ägna timmar åt att bara lära sig navigera bland spåren? Det går att ha en tävling med 10-20 spår också! 😉

Oavsett vilket är jag intresserad även denna gång, men det blir i mån av tid m.t.p. stundande flytt.

#1 känns öppnare och punchigare, men skillnaden är inte så stor.

Har läst på lite om Focal Solo6 samt twin6. De verkar vara riktigt bra. Någon av dessa blir det. Just nu lutar det åt twin6. Struntar i sub till en början.

Tack för era svar.

Försök ta dig ut och lyssna på olika alternativ. Tänk då på att Twin 6 av majoriteten av ägare gillas bättre stående på högkant. Både Solo 6 och Twin 6 har basresurser som räcker väl för att mixa i de flesta genrer, med undantag för ett fåtal där mycket material kring 20-40 Hz är av essens. I dessa genrer räcker få närfältare till. Solo 6 är, beroende på rum användbara ner till ungefär 35 Hz.

Sigia, precis. Jag efterlyser fördelar vs nackdelar med dessa två setups. Mindre högtalare+sub eller ett par rejäla högtalare (fullrange). Själv har jag bara kört utan sub. kanske dags att tänka om, eller?

Fast fakta är att du inte kan få ett par stora och högkvalitativa högtalare, allt i ett för under 20 tusen. Du får välja. Ska du ha bra och stora högtalare börjar vi på 25-30 tusen och uppåt. Jag tänker att man bör prioritera kvalitet framför kvantitet om man vill höra vad man faktiskt gör. Basregistret är givetvis roligt och så, men mellanregistret och diskanten är SÅ VIKTIGA register som avgör om mixen ens håller att spelas i mer professionella sammanhang.

Sub kan man dessutom komplettera med i ett senare skede. Integrationen mellan högtalare och sub i dyrare serier brukar vara så pass god att bristerna blir försumbara framför att välja en större och lågkvalitativ högtalare i dagsläget - och därmed bli fast med något som istället låter halvbra genom hela registret.

Jag tycker det är en ganska avgörande skillnad mellan att använda stora djupa högtalare, och att använda två något mindre plus sub. Har en känsla jag är inte ensam om det intrycket. Kan inte säga jag testat mycket, men teoretiskt känns det som en ganska stor skillnad.

Det beror till stor de på hur pass väl man lyckats integrera suben.