När det gäller frasering har jag två favoriter. Frank Sinatra och Jackson Browne. De kan
skapa ny mening i sina sånger genom hur de betonar stavelserna.
Idén att skriva ur någon annans perspektiv är bra. Några som är väldigt bra på det är
Randy Newman och Steely Dan. De skriver texter där de ofta uppträder som osympatiska
karaktärer, t ex knarklangare eller rasist. Det kräver naturligtvis en viss inlevelseförmåga.
En idé för att bara komma igång och skriva är att skriva om sånt man inte bryr sig om. Vänta
inte på den där lysande idén utan titta bara ut genom fönstret och skriv om vad du ser. Mannen
som cyklar förbi, vem är han, vad har han gjort, vart är han på väg? Är den mannen kanske
rentav du? Det gör inget om det inte blir något av det, men det ger skrivövning, och ibland
kan man överraska sig själv. Dessutom kan det dyka upp stickspår bara man är igång och skriver
som kan visa sig vara riktiga guldkorn.
En sak som jag tror gör att många tycker att det är lättare att skriva på engelska är att orden
ofta verkar vara en stavelse kortare. De har dessutom massor av enstaviga ord. Det gör att man
får in mer information på mindre utrymme i texten. Har märkt det där när när jag försökt
översätta engelska texter till svenska.