SadamJR

Och då är jag igång i en sån där låtskrivartråd igen. Patetiskt.

Det ligger så långt bak i tiden för mig att jag inte ens vet vad som drar igång mig så här på liknande trådar. Kort sagt det, det blev inget av det. Långt sagt, det har vi inte utrymme för. Tänker att när tråden handlar om vad som är det svåraste med låtskrivande blir det för min del att knyta ihop säcken, och att göra nåt av det man håller på med. Har man inte varit i läget att detta är en möjlighet, med den press det innebär, blir det svårt att ge råd i frågan.

Här kommer man med ordkrångel mäktigt fidden och så är det ingen som begriper nåt.

Så hur många är det som lyssnar?

Vargar river sina byten, som du dina morötter. Herregud.

Slejnard är en varg.

Man behöver inte riva morötter. Dom är redan döda.

Håller inte alla på med musik för att de älskar det? Man får ju hoppas att musiker och låtskrivare inte är fakirer och självplågare? Måste man va en exhibitionist för att man vill nå ut med det man gör? Det tror inte jag. Jag tror snarare att det handlar om ambitionsnivå. Håller man på med något ett tag och märker att man är så pass bra på det att även andra blir intresserade av vad man håller på med är det lätt hänt att ambitionsnivån stiger och att man vill komma nånstans med det man gör. Om det inte spelar nån roll kan man naturligtvis tycka att man håller på med musik enbart för sin egen skull, eller att det svåraste med låtskrivande är att inte bry sig om vad andra tycker.

Är det inte oundvikligt att man, under förutsättning att ens låtar väcker någon uppmärksamhet, efter ett tag börjar fundera på om man har något att säga, och hur man ska nå ut med det?

Hoppas att det inte är sån där kinessång för då kan jag inte lussna.

Eller ännu värre, du kan va en trummis.

Många tycker att de bästa texterna är de som lämnar utrymme för lyssnarens tolkning. Jag är en av dom. Frågan är väl om inte det ultimata är att kunna skriva "intelligenta" blajtexter och få lyssnaren att tro att där finns en dold mening som det är värt att lägga energi på. En mästare på litteraturens område är James Joyce. Hans knepigaste texter har analyserats av experter i hundra år nu och man har inga planer på att sluta.

Det är klart att det måste hämtas från inspiration. Frågan är kanske hur man ska definiera blaj.

Det finns exempel på motsatsen oxå. En del av Tom Waits texter låter hur intelligenta som helst men är helt meningslösa, för att inte tala om en del av Steely Dans grejer. Kan texter alltså va intelligenta men ändå meningslösa?

Dom där gamla rocktexterna är ju exempel på vad som lät som blaj men som egentligen var ett smart sätt att kunna skriva om sex. "Great balls of fire" t ex.

Jag kommer ihåg när jag föreslog att dingbats skulle ha knyttet som avatar och han faktiskt använde den.

Hannibal lecter, stalin, hitler? Nävisst ja, hitler är upptagen.

Har du några exempel där du tror att det är så, bortsett från dina egna, om det nu brukar va så där?

Nu blir det pizza till frukost.

Ja. Speciellt när man inte har nåt att göra och av naturen är en utpräglad kvällsmänniska. När jag märker att jag inte är uppe före 10 brukar jag ställa klockan några dar. Det där med att vända på dygnet är inget bra.

Och nu gick jag upp. Blir nog tvungen att använda väckarklockan några dar.

Nu går jag och lägger mej.

Varför då?

Herrejävlar.

Det måste ha varit den dan jag drack julmust.