Detta tilldrar sig för ett bra tag sedan, när jag var 14 bast. Vi i bandet hade spelat in ett originalband helt klart (det var på den tiden vi körde med bandare, jag hade ej dator). Det hade tagit drygt ett år att få ihop dessa låtar och alla var nöjda med den timme musik vi presterat, på utgåva nummer 4. Tidigare år hade vi gjort 3 andra produktioner också. Tiden gick och vi spelade in ännu fler utgåvor under de 2-3 följande åren. Rätt många faktiskt. När andra mest stod och hängde, spelade fotboll eller körde moped... så spelade vi in. Varje månad.
När så en dag det som inte fick hända hände! Jag hade varit ute en sväng och kom hem när jag märker att band 4 var borta ur cd-arkivskåpet med ovärderliga stereoinspelade kassetter jag ovan nämnde. Det var i den vevan jag fått för mig att mastra dessa originalband till cd i en stor dj**la CD-box med 24 skivor också.
Ultra Limited Edition.
Det visar sig att ena brorsan helt enkelt snott "ett band". I min förtvivlan över det tappade arbetsåret av inspelningstid är hans enda förklaring att "är nu den sketinspelningen så viktig, får du skylla dig själv om du så djävla dum att du inte gömmer den bättre. Det kan ju inte jag rå för! Förresten, du kan få tillbaka bandet, för det Soul Corner jag skulle spela in var flyttat, så det kom bara in några nyheter, eller också var fel kanal inställd. Här!"
Det har nu gått ett kvarts sekel och jag börjar förlåta honom...