bettygoesagogo

Tänk er följande scenario:

Ett gäng kostymklädda artister står inne i ett slakthus. De sjunger en låt om oralsex. Runt omkring dem dansar ett tjugotal små barn iklädda vita slaktarrockar och tillhörande mössor. En vuxen kvinna i barnslig prinsessklänning står och ser på. Hon ler. När bandets sångare sjunger att "han vill ha sin tunga där" studsar de glada tioåringarna lyckligt upp och ned mellan de kliniska väggarna och köttkrokarna.

Jepp, det var Kent som framförde Kräm på barnprogrammet Soffipropp för ett antal år sedan. Att det sedan var playback gick liksom helt förbi mig av någon konstig anledning.

The Tough Allience... Helt okej musik, men det känns bara så fattigt att se dem "live". Sen när folk hävdar att playback är deras grej och att det är ngt slags statement känner jag mig bara så trött.

Stråkar, stråkar och sedan om din dator orkar - mer stråkar.

Richard Ashcroft från The Verve berättade i en intervju för många år sedan att han alltid sjöng barfota i studio/replokal. Hippietrams, tänkte jag, men beslutade mig ändå för att testa. Och om det berodde på psykologiska faktorer eller ngt annat vet jag inte, men nog kände jag att jag presterade mycket bättre. Har dessutom kompisar som spelat helt nakna och allvarligt menar att det hörs i musiken de spelat in. Fast vad vet jag - det kanske var en ursäkt för lite male bonding...

Jag skulle satsa på pod/floorboard eller dylikt. Om du är nöjd med grundljudet från stärkaren kan du ju bara addera effekterna. Mina negativa erfarenheter av podar är att de inte har så bra grundljud, men effekterna funkar utmärkt (i livesituationer, bör tilläggas).

En "risk" med pedaler är att man lätt blir beroende. Helt plötsligt står man där med sex-sju pedaler på en liten scen där knappt bandet ens får plats. Och som ovanstående skrev, så blir det en onödig kostnad. Är själv svårt fast i ett vst-beroende.

Kollade på extramaterialet till Resident Evil. Marilyn Manson + någon snubbe som sysslar med mer "klassisk" filmmusik berättade om hur de satt och lyssnade på en filmsekvens som Manson gjort färdigt. Under ett suspense moment flög den andra killens hund upp och börja skälla som tokig. Manson hade tydligen (när det var som mest spännande) slängt in frekvenser som är för höga för oss att uppfatta. Däremot gjorde de hunden rasande.

I mitt eget låtskriveri så är jag jävligt känslig för att repetera mig ovanligt mycket.. Ofta 2-3 refränger, den sista dubbelrefräng. Aldrig längre än så!

I vårt band har vi gått så till överdrift att vi plockat bort i stort sett alla refränger. Det är således bara verser och ett eventuellt break. Vi insåg för ett halvår sedan att vi spelade techno (arrangemangstekniskt sett), fast med bas, gitarr och trummor. Och helt plötsligt har cirkeln slutits - istället för tjatiga dubbelrefränger har vi fått helt monotona låtar.

Äh, vafan, ta en gaffel och bänd upp bara!

Anläggningen saknar sannolikt tillräckligt med jordning. Det hände under en livspelning. Jag fick låna en gammal häck då min pajat precis innan. Ryska radion kom in så högt att vi tvingades avbryta låten. Det var så komiskt!

haha. This is Spinal Tap!

EDIT: Aldrig i livet att jag skulle ha avbrutit låten. Jag skulle öst på ännu mer med vetskapen om att publiken skulle tycka att "mina samplingar" var asfräna.

Köp en gitarr som känns skön att spela på. Därefter kan du faktiskt modifiera den hur du vill. Det är många som glömmer bort att det faktiskt går att byta ut mickarna. Det finns t.o.m humbuckers i singlecoil-utförande om man inte vill fräsa upp plankan. Instrument är till för att spela på. Slit och släng!

Äh, i sann punkanda ska man såklart skriva låten och spela in den på samma dag. Fast det kanske bara är jag som tycker så...

fattar inte hur du lyckade få till en sådan perfekt Stooges låt utan att ens försöka. min låt blev inte alls lik (länk nedan) och då lyssnade jag på stooges i flera veckor innan jag mixade.

ähum... Kan inte minnas att jag ens mixade (mer än ställde volym). Gitarren är ju bara en enda överstyrd ton om och om igen. Sedan addade jag ett litet blueslick på det (fyra toner och en liten bend eller nåt sånt). Basen pumpar på i samma ton. En sampling, en simpel sångslinga och vanlig fjärdedelstakt på trummorna (mickat med en mikrofon), så var det ju klart liksom. Tänkte inte alls på Stooges utan mer Velvet, Spaceman 3 och dylikt. Men, hursomhelst, det är ju kul att du gillade det.

Äh, i sann punkanda ska man såklart skriva låten och spela in den på samma dag. Fast det kanske bara är jag som tycker så...

Jag tycker att du ska göra fler Tubeway Army-låtar. Punkt.

Ett alternativ är att vända ljudet baklänges -> lägga på reverb ("bränna fast det") -> vända tillbaka alltihopa. Då kommer svansen först och sedan ljudet "framlänges"

Bättre att du fortsätter med det du gör tills du behärskar det till fullo (i den mån man kan göra det). Du kommer antagligen tröttna så småningom ändå. Håller med föregående talare. Full throttle go!

...om det nu är vinnarna som skrivit låtarna ⚠️

Med risk för postum diskvalificering har jag tyvärr fått reda på att det egentligen är Ingela Pling Forsman som skrivit Sliter i din skitiga fabrik.

Kan vara laddaren som börjar ge upp, bättre den än datorn då en laddare inte kostar så mycket.

Med tanke på att jag köpte den för en månad sedan, så tycker jag att det är lite väl tidigt för den att ge upp.

Du kommer knappast att få mer närhet/torrhet med reverb - tvärtom. Testa att använda en gnutta predelay istället för det "vanliga". Eller har jag missförstått frågan? Är det mer närhet i sången du vill ha?

Jordat har det varit i båda rummen. I replokalen (där jag var först) har jag både mixer och synt inkopplat på samma strömdosa. Och kontaktuttaget som jag använde sist använder jag annars till mickpreamp och synt, så det är nog inget fel på det.

Testade att flytta in datorn till det rum där jag har min stationära dito. När jag skulle plugga in strömkabeln i "väggen" började den att gnistra och spraka. Tack och lov reagerade inte datorn, utan startade upp som sig bör. Men när jag kollade strömförsörjningen, så visade det sig att den nu bara använde batteriet. Stängde ned datorn, lossade på strömkabeln och drog ut den. När jag satte dit den i "väggen" hände samma sak igen. Den här gången vågade jag inte ansluta datorn.

Det låter som nån tragisk novell. Det gör mig ledsen.

Jag kör med Röde NT-2A och saknar inget! 😮

Då är vi två om det.

Ljudet slutade när jag drog ur strömkabeln. Korrekt! Så vad ska jag göra nu då? Har inte lust att köra på batteri jämt och ständigt.

Har inte testat det. Springer ut på direkten och kollar.

Hade egentligen ingen lust att starta en ny tråd i ämnet, då det redan finns en miljon "störande-ljud-trådar", men...

Kan jordfel resultera i ett tickande?

I detta fall rör det sig alltså inte om brus, knaster eller dylikt (vilket de andra trådarna tagit upp), utan helt enkelt ett dovt tickande/galopperande ljud (likt hjärtslag). Det uppstår inte direkt då jag slår på "maskineriet" utan smyger sig på efter en stund.

Jag har Firewire från min bärbara Frost ACM direkt till min M-audio NRV10 (mixer/ljudkort). Därifrån kopplat ut till PA:t. Tillochmed när jag stängt av mixern hörs det. Det är bara om jag drar ur firewirekabeln/stänger av datorn som det slutar. Har testat att flytta Firewirekabeln bort från övriga kablar, men så fan heller att det vill sluta. Jordfel brukar väl ändå resultera i brum, eller?