Jag tycker att livets begränsning är vad som ger livet dess värde.
Hade tex jorden varit överfylld med guld så hade guld inte varit värt något eftersom det inte skulle vara ovanligt och därmed inte ha någon efterfrågan.
Hade livet varit evigt så hade man inte uppskattat livet lika mycket tror jag, efter några hundra år hade man tröttnat.
Under en livstid hinner man mycket, om man väljer att göra mycket förstås.
Om man tänker såhär. Tänk om livslängden bara var 25 år. Då hade man försökt njuta mycket mer av de få år man hade, eller hur?
"Hur skulle du helst vilja dö?".. hm.. Skulle nog vilja dö i sömnen, allt annat verkar jobbigt.
Just my thoughts. Piiiece out!