Min religösa uppväxt har jag inga problem att prata om. Fick en kristen uppfostran, med kyrkoaktiviteter och gudstjänster varje söndag, diverse läger med församlingen, det blev naturligt att ha en tro på Gud och var fundamentalist i vad Bibeln sade. I tonåren började jag tvivla, men fortsatte med konfirmation, fler läger, kristna festivaler osv. Tvivlan växte ännu mer men hade svårt att ifrågasätta vad min familj och vänner blint trodde på. När jag var 18 så gav jag upp min tro helt. Sen flyttade man, bytte vänskapskrets och livet började om kan man säga. Är verkligen glad att jag inte är kvar i det där. Visserligen är det väldigt fina människor i såna kretsar men väldigt sekt aktigt.