callearn

När jag läser din kommentar får jag en stark känsla av att du helt har missuppfattat det som mina ord pekar emot. Girigheten och snålheten är i min värld mest framträdande hos de som hävdar att de har rätt att åtnjuta någon annans arbete utan att vara beredda att betala för sig. Och kom ihåg att girighet, rädsla och våld aldrig kommer att minska på något sätt så länge som man fördömmer det. Tvärtom blir den bara starkare. Därför ödslar jag ingen energi på att vara arg eller förtvivlad på de människor som lever sina liv avstängda från sin egen tacksamhet. Varför då? Jo för att jag vet att jag skulle göra exakt vad de gör om deras rädsla var min, om deras föreställningsvärld var min, om deras (brist på) medkänsla var min, om deras medvetenhet var min. Och att veta om detta i djupet av sin varelse det väcker en medkänsla som är ovillkorlig. Och om det är någonting som har makten att förändra världen till det bättre så är det just äkta medkänsla. Höger hand hugger inte vänster hand eftersom de i grunden är ett, när vi börjar förnimma oss själva i det och de vi möter då är äkta medkänsla helt enkelt oundviklig. När ens spontana och fullkomligt naturliga medkänsla bröjar vakna till liv på allvar då skingras våra destruktiva mönster som girighet och snålhet som skuggor i solsken. Självklart har musikindustrin likt alla andra industrier och fö hela vårat samhälle för länge sen blivit helt förblindade av girighet, och jag ser inte dagens "fildelningssituation" som ett hot utan snarare som en möjlighet att rensa upp och skapa nya bättre villkor. Jag är verkligen inget proffs på detta område men jag skriver mina inlägg för att jag saknar de perspektiv som jag har på det hela i diskussionen, och av de flesta kommentarerna verkar det som att de är uppskattade. Om det är pengar som är ens underliggande drivkraft här i livet så tror jag inte att man väljer att hålla på med musik. Men bara för att pengar och ekonomi inte är ens primära drivkraft betyder det inte att den aspekten är lika med obetydlig. Och så länge vi har ett samhällssystem som till stor del vilar på pengar och ekonomi så kan jag inte se vad som skulle berättiga att just musikprodukter skulle vara gratis. Jag menar musiken är ju redan gratis, det kostar inte så mycket som en krona att ta upp ett instrument och börja spela vilken musik som helst. Jag är helt enig med dig i att musiken omöjligen kan dö ut och att den kommer att fortsätta flöda precis som den har gjort sedan universums födelse, visste du fö att uni-versum ordagrant betyder "en förenande sång". Kanske lite väl mycket off topic men jag hoppas att jag är förlåten mitt snedsprång.

"What you give is what you get": Ger: Jag ger ut musik gratis utan att ta betalt för det Får: Jag får ladda hem musik utan att ta betalt för det. Först vill jag passa på att tacka dig för din vänliga kommentar om mitt förra inlägg, tack för den! Sen vill jag delge min bild av "what you give is what you get". I min värld är det ett ordspråk som pekar mot den lag som gäller i naturen där allt hänger ihop och lever i ett naturligt samspel av givande och emottagande. obs inte givande och tagande. Och applicerat på våran mänskliga tillvaro borde det vara lika naturligt för en medkännande människa att av ren och enkel tacksamhet vilja ge något tillbaka till den som har berikat ens liv? Om den tacksamheten inte uppstår spontant i en människas sinne då tycker jag faktiskt synd om honom. Då är ju ett av de mest grundläggande fundamenten för medkänsla och rikedom borta. Det har sagts att det värsta med fattigdom är att man blir berövad rätten att bjuda andra människor, man blir av med förmånen att dela med sig. Och att vara så fattig på naturlig tacksamhet att man inte känner någon lust att ge tillbaka något till den som har gett en något det undrar jag om det inte är snäppet värre än att vara fattig på pengar eller saker? din tolkning av "What you give is what you get" skulle jag snarare benämna som "what you give is what you can take". Vilken har en helt annan innebörd än "what you give is what you get". Engelskans get betyder att få på svenska, det betyder inte att ta. Om vi lever efter devisen "what I give is what I can take" får vi en väldigt konstig värld där jag kan ge bort min skrothög till bil och således ta en nyare bil eftersom jag har gett bort min bil. Och vem kan inte göra en låt? Det räcker ju med några tangenttryckningar så kan man komma undan med att ha skrivit en låt och så ger man bort den gratis och har således berättigat sig gratis tillgång till andras musik. Nej det tror jag nog att de flesta är ense om att ett sånt system skulle bli helt galet och ohållbart. To get is to get, to take is to take.

Kreativitet och känsla hänger givetvis inte ihop med hur mycket tid man kan lägga på musiken. Det är ju såklart ens allmänna livssituation och livsvillkor som avgör hur mycket tid man kan ägna sig åt musiken. Tid är EN av flera viktiga dimensioner som är avgörande för huruvida kvalité ska uppstå, det gäller såväl inom musik som inom alla andra områden. Inte så ofta men dock emellanåt kan det se ut som att det endast krävs en väldigt kort tidsrymd för att ett "mästerverk" ska uppstå, men det man lätt glömmer bort är allt arbete (=tid) som föregick "mästerverket". Om upphovsmannen bakom "mästerverket" inte hade haft möjligheten, tiden, pengarna, hälsan osv osv att ägna sig åt att hålla på med musiken hade inte "mästerverket" uppstått. Men självklart handlar det om en balans och för mycket eller enbart tid gör inte nödvändigtvis någonting bättre eller mer attraktivt. Men vem är det egentligen som ska få bestämma hur mycket tid en musiker eller producent ska kunna lägga ner på sitt arbete, musikern/producenten själv eller de som åtnjuter hans arbete, men inte är villiga att ersätta denne ekonomiskt? Man kan jämföra med en elitidrottsman, det tar ju många gånger bara några sekunder för honom att prestera ett "mästerverk" i form av ett rekord eller vunnet lopp, men det hade inte hänt om han inte hade lagt ned väldigt mycket tid på träning och förberedelser. Liknelsen med idrottaren haltar såklart pga att musik helt enkelt inte handlar om att vinna, men det finns definitivt likheter i den mängd tid som föregår all typ av prestation och kvalité, det kan man förtränga och förneka hur mycket man vill, men det spelar ingen roll det är och förblir en orubblig sanning. Jag menar ingen kan väl ändå på fullaste allvar förneka att det krävs en rejält stor arbetsinsats (=tid) för att bli en riktigt vass musiker, producent eller ljudtekniker? Peace within peace without

Du går gärna ta receptet. 😊 Game, set and match. Receptet till en musikalisk komposition eller låt är skrivet med musikens alfabet, notskriften. Den ljudande musiken är lika lite detsamma som dess notskrift som en maträtt är detsamma som dess recept. Vad sägs om att vi släpper noterna (recepten) fria och väntar och ser hur många som tar tillfället i akt att ladda ner recepten och nöjer sig med att baka sin egen kaka, dvs spela in, mixa, mastra mm mm och sen nöjer sig med att lyssna på sina egna alster? Det hela är väl egentligen inte konstigare än att jag som medkännande medmänniska vill vara med och stödja och betala de musiker som jag tycker gör tillräckligt intressanta och bra tolkningar av musikrecepten, låtarna? För det är väl ändå helt klart att en bra låt inte kommer speciellt långt utan ett bra utförande, dvs det är musikernas, producenternas och ljudteknikernas insats som gör det hela så fantastiskt att jag vill lägga ner tid och energi på att lyssna på det. Och på frågan om det verkligen behövs människor som jobbar med musik på heltid så är svaret för mig helt uppenbart ja av precis samma anledning som det finns ett verkligt behov av bra kockar som med hjälp av sin erfarenhet, kreativitet och känsla förvandlar ett recept till en smakupplevelse utöver det vanliga. Men det är klart om vi inte tycker att det är värt något med den där upplevelsen utöver det vanliga då är ju både kocken och musikern såklart överflödig. Men det är min gissning att om vi slutar att uppskatta och inte är beredda att stödja de människor (i detta fall ekonomiskt) som genom sina insatser bidrar till en upplevelse utöver det vanliga, då går vi mot en fattigare värld och livsupplevelse, oavsett om det gäller musiker, kockar, begravningsentreprenörer, konstnärer, dagispersonal, sjuksköterskor, snickare osv osv. Och om det är någon som tror att kvalité är oavhängigt av tid så tror jag att det är dags att ifrågasätta den föreställningen. Det borde ju de flesta på detta forum känna till att det krävs enorma mängder tid för att bemästra ett musikinstrument till den grad där man vinner den frihet som behövs för att kunna uttrycka det man har på insidan och beröra andra människor. Och jag antar att det är därför, pga att vi upplever att musiken har någonting utöver det vanliga, som vi överhuvud taget har preferenser på vilken musik vi väljer att lyssna på? Mot bakgrund av det jag nyss skrivit blir det i min värld märkligt attt förespråka fri fildelning i ett samhälle där i stort sett allting annat kostar pengar. Är det då inte viktigare att vatten, mat och hus är fritt före musik och film? Det förstnämda är ju trots allt mer grundläggande för livet här på jorden än det andra. Jag kan hålla med om att både rådande prissättning, produkter samt musikrättigheternas regelverk i dagens musikindustri inte på något sätt är optimala, men att därifrån förespråka fri "illegal" fildelning i ett samhälle där allting annat kostar, det ställer jag mig ytterst tveksam till. What you give is what you get

Hej jag har problem med väldigt stor latency när jag spelar in på min powerbook G4, 1,5 Ghz, 1.25 Gb ram med ett Firebox ljudkort. Enligt instruktionsboken sak det gå att ändra CPU inställningen genom att högerklicka på "Firebox-Control-Ikonen", men jag hittar varken någon ikon och jag har högerklickat för allt vad jag är värd utan framgång. Är det kanske någon som vet bot på detta dilemma? /Calle

Hej Jag heter Calle och är uppvuxen i Stockholm och är 34 år. För närvarande går jag på KMH:s musikerlinje med inriktning på folkmusik och sång som huvudinstrument. Nu är det ju lätt att tro att jag är helt insnöad på folkmusik men så är faktiskt inte alls fallet. Sen några månader tillbaka har jag börjat skriva mina egna låtar med egna texter på engelska. Låtarnas karaktär spänner över allt ifrån reagge till beatles till soul o funk till worldmusic till...ja vem vet, allt ligger ju som bekant i betraktarens öga, eller kanske snarare i betraktarens föreställningsvärld. Hoppsan nu kanske jag blev lite väl existentiell, men men det är ju sån jag är och det här ska ju vara en presentation så det är väl lika bra att det får stå kvar. Det är mina nya låtar som är anledningen till att jag har hamnat på den här sidan, efter inrådan av flera vänner. Jag ska precis skaffa mig en liten hemmastudio, så det lär väl inte dröja allt för länge innan jag börjar rådfråga om diverse tips och goda råd och vad man ska tänka på.... Nej nu är klockan läggdags för min del så jag säger som min vän Umemagnus Synes i Brynäs /Callearn